Så har Ella varit sina första timmar "ensam" på dagis utan oss föräldrar. Idag skulle vi nämligen vara där 1 timme och sedan gå så att barnen fick vara med personalen utan föräldrarna närvarande. Man var dock "on call". Om det uppstod något problem skulle de kunna ringa så att man hyfsat snabbt kunde infinna sig på plats.Varken jag eller M var särskilt oroliga. Ella hade hittills visat att hon verkade tycka det var roligt på dagiset. Och hon är ju fortfarande såpass liten att hon inte direkt har någon separationsångest att prata om. Dessutom tycker vi att hon verkar vara ett väldigt lugnt och ganska "nöjt" barn. Hon gråter i stort sett endast när hon är hungrig eller om hon har ont i magen. Eller om hon är allldeles övertrött, Annars kan hon ofta ligga och studera omvärlden och liksom smågurgla nöjt för sig själv.
De två timmarna gick mycket riktigt bra. Hon hade även ätit där och det hade inte varit några problem alls för T att ge henne flaskan. Även idag var hon väldigt trött efter dagis. Hon har sovit till och från hela dagen men inte särskilt djupt utan ganska grundt och hon har drömt mycket. Hon bearbetar nog alla nya intryck för fullt just nu. För henne är ju det mesta nytt nytt nytt. Nya rutiner. Nya ansikten. Nya miljöer. Visst hon har ju det gamla invanda kvar. Oss. Hemmamiljön. De väbekanta ljuden, lukterna, synintrycken. Men till detta läggs nu även det nya.
Lite gammalt - mycket nytt.
Imorgon blir det hela dagen mellan 9 -14 på dagis. Och utan oss föräldrar där. Som idag ska vi finnas ett telefonsamtal bort, men målet är att barnen nu ska ha vant sig lite mer vid sin nya omgivning och förhoppningsvis tycka att åtminstone ett par av dessa timmar är okej att vara ifrån mamma och pappa.
Sedan är inskolningsveckan färdig. Och på måndag börjar jag jobba igen. Det känns verkligen blandat. På ett sätt känns det konstigt och nästan lite sorgligt att denna första tid med Ella är över. En epok som aldrig kommer tillbaka. Jag kommer alltid att minnas denna tid med henne som något alldeles alldeles speciellt. Framförallt kanske den allra första tiden då allt var så nytt och ovant. När man nästan levde lite som i en bubbla. Visst jag kommer säkert sakna denna tid en del. Men jag känner samtidigt att det ska bli roligt att komma tillbaks till jobbet. Jag ser fram emot det.
Hösten känns oerhört spännande. Att återgå till sitt "gamla" liv men ändå inte. Allt kommer att vara annorlunda nu. Jobbet är detsamma. Mina kollegor och vänner där likaså. Men på något vis kommer det ändå kännas annorlunda. Vara annorlunda. Eftersom jag är annorlunda nu. Mitt liv är annorlunda. Vissa delar gammalt. Andra delar nytt.
Jag ser fram emot denna hösten. Att få leva mitt nygamla liv.
Min nya roll som mamma. Samtidigt mitt gamla vanliga jag. Allt i en och samma person.
Lite gammalt - mycket nytt.
Inlägg
12 kommentarer:
ja det ar verkligen en ny era som borjar nu! Jag kommer val ihag hur konstigt det kandes nar vi lamnade Nils pa dagis for forsta gangen. Inskolningen har var inte att hurra for maste jag saga... utan det var nagon timme har och dar och sedan direkt till en heldag utan oss. Men det gick ju bra det med.
Jag trivs valdigt bra med blandingen att vara mamma och att jobba. Det kanns som att fa gora det basta av tva varldar. Hoppas att du kommer kanna likadant nar du borjar jobba!
Det maste ju i alla fall kannas oerhort att det gar sa bra med inskolningen. Tryggt att lamna henne dar nar det hittills har gatt sa smidigt.
Trevlig helg. Kram!
Vilket fint dagsi hon går på, Ella. SÅ fint att dom skolar in så här lignt och skönt.
Japp, en epok är över, och fler epoker blir det genom hela livet som ska avslutas. Tiden går så fort. Snart är det dags för Ella att nbörja skolan (ja, jo, jag vet, man behöver ju inte surra om det ännu).
Ha en fin helg!!
KRAM!!!
Millan,
ja jag hoppas att det kommer gå bra att pussla ihop det "nya livet" med det gamla. Att få rollen som mamma att fungera med sitt yrke. Men jag tror nog det ska gå bra. Kanske kommer det kännas ovant i början, men man hittar nog lösningar under resans gång som passar en gissar jag.
Kram!
Annika,
ja inskoningen har varit jättebra här tycker jag. Och jo, alla säger att tiden går så snabbt. Jag tror er. Men det känns samtidigt så konstgt och näatan overkligt att tänka sig att Ellla faktiskt en dag kommer vara lika stor som din Karolina!!
kramar!
LYCKA TILL med allt det nya blandat med det gamla! Jag är övertygad om att det kommer att gå bra i alla fall. Och M kommer ju alltid bara att finnas ett par minuter bort, vilket måste vara en enorm trygghet.
Om hon blir trött av dagis kanske det leder till att hon sover hela nätter lite snabbare än hon annars skulle? Vem vet, hoppas kan vi i alla fall.
Ha nu en skön helg innan du går till jobbet på måndag morgon!
Kramar!
Marianne,
tack!!!!
Ja vi hoppas att hon ska sova på nätterna, men det blir iböand som denna natten samt den i tisdags. Då sov hon istället rätt oroligt. Drömmer en massa vilkt gör att hon vaknar lite då o då. Hon bearbetar nog alla intryck. Men vi hoppas såklart att det kommer bli bättre med hennes sömn när hon blivit mer van vid dagiset och allt det nya. Då kanske hon kommer sova mer "ordentligt" istället.
Kram!
Vad kul att höra att det går så bra för Ella på dagis och med inskolningen. Hon verkar vara en helt underbar liten tjej. Jag förstår att du har lite blandade känslor över att denna första tid med Ella hemma är över men att du också ser fram emot att få komma tillbaka till jobbet. Dagiset verkar vara jättebra och även personalen och det måste kännas tyggt att hon verkligen är i goda händer där. Klart att ALLT är annorlunda nu när Ella finns i ditt liv. Det kommer aldrig att bli riktigt som förr men Ella ger dig nog en bättre, större och häftigare dimension på livet. Ha en underbar helg och hoppas ni slipper allt för mycket regn från de tropiska stormarna som kommer dra in mot östkusten.
Desiree,
ja det är lite blandade känslor nu såklart. Men eftersom vi gillar dagiset och eftersom vi båda är mycket öppna för att ev jobba ngt mindre eller pussla på annat sätt ifall vi eller Ella verkar må bättre av att få vara hemma me med oss, så känns det helt okej.
och ang vädret så jo de är på väg hit nu. Det ska bli häftiga regn i helgen om jag förstätt vädret rätt. Å andra sidan är ju det inget jmfrt med vad ni får där nere. När de kommer hit har de ju hunnit dö ut riktigt rejält så det är ju inte alls några varningar direkt.
ha en riktigt skön helg du med!! Och ta det ugnt med kräftorna! ;-)
Kram!
Det är nog lättare att skola in en liten bebis som mest är nöjd om de får mat, blir bytta på och får lite kramar och kärlek. Det är svårare med 1-åringen som har förstått att det är mamma och pappa som är viktigast och dessutom är i en separationsperiod. Så det är väl delvis därför en sådan invänjning tar en vecka till.
Ska bli intressant att höra även om ditt jobb och hur livspusslandet går under hösten!
Anna Fair and True,
ja det tror jag också. MAn såg redan nu på inskolningen att den äldsta barnet (10 månader) oftare ville till mamma. Vilket är förståeligt. För vår el, och Ellas, så funderar vi mest på ifall hon kommer "glömma bort" att det är vi som är hennes föräldrar. Eftersom hon kommer tillbringa så stor del av sina dagar med dagispersonalen istället för oss. Fast det sa de på dagsiet att så blir det inte alls. Barnen vet alltid vad som är "hemma" och vilka som är mamma och pappa. Även när de börjar som spädbarn. Så vi får väl lita på dem då. De har ju lång erfarenhet av detta med bebisar hos dem på dagis.
Kram!!
Vad bra att hin tycks trivas så väl med både livet (lite gråt som du skrev) och dagis. Håller tummarna til på måndag; och ja kan hålla med dig. Kombinationen gammalt-nytt, att kunna ¨t.ex jobba och ha kvar lite av sitt gamla liv också var och är viktigt för mig med! :-)
Lullun,
ja vi är glada att hon verkar vara rätt nöjd med livet. Så länge hon inte är hungrig eller övertrött...
Och kombon jobb-familjeliv känns som något jag verkligen ser fram emot faktist. Även om jag är medveten om att det kanske kan ta lite tid i början att få det hela att fungera smidigt. Man måste säkert "köra in sig" lite innan man hittar en lösning som känns okej. Och så gissar jag att det ändras hela tiden också, med ålder och så. Vissa perioder har man ju mer jobb också, och andra perioder mindre. Men jag tror det ska gå bra.
Lullun,
ja vi är glada att hon verkar vara rätt nöjd med livet. Så länge hon inte är hungrig eller övertrött...
Och kombon jobb-familjeliv känns som något jag verkligen ser fram emot faktist. Även om jag är medveten om att det kanske kan ta lite tid i början att få det hela att fungera smidigt. Man måste säkert "köra in sig" lite innan man hittar en lösning som känns okej. Och så gissar jag att det ändras hela tiden också, med ålder och så. Vissa perioder har man ju mer jobb också, och andra perioder mindre. Men jag tror det ska gå bra.
Skicka en kommentar