tisdag, maj 13, 2014

Annan vardagsrytm

Ja, med liten bebis i familjen blir det helt klart en annan vardag. Dagarna är inte sådär som de brukar. Takten har fått avta. Mycket. Här görs inte många knop just nu, om man nu vill säga så. Iallafall inte om man med knop tänker effektivitet och räknar detta i antal saker man kan få gjorda under en dag. Allt beror såklart på nätterna, men de är ju ganska upphackade numera. Även de "bra" nätterna. Med en liten som vill ha mat åtminstone var 3:e timme, ibland oftare, så blir ju sömnen därefter. Och detta resulterar såklart i att dagarna blir ganska sega de också. Hjärnan är lite sådär konstant dimmig. Ofta försöker jag få mig en liten lur under dagen också. Men det är inte alltid det går. Men de gånger det går gör det under. Särskilt om de är längre än 30 minuter i taget.

De senaste nätterna har dessutom varit ännu lite "stökigare än vanligt". Tror att Lillebror just nu är inne i ännu ett tillväxtryck. För nu äts det banne mig nästan hela tiden. Och precis som förra gången är det som om mjölken nästan inte räcker till för alla hans mål. Alltså ammas och pumpas det nästan konstant här hemma nu. Och ja, även det tar såklart på energin. För visst blir man trött av att amma när man har en bebis som gärna äter varje 1,5 timme. I stort sett dygnet runt. Så trött trött trött är just nu vårt vardagstillstånd. Man kan liksom bara lägga till "jätte-", "inte alltför" eller "överjävligt" framför ordet för att mer precisera tillståndet för dagen.

Samtidigt. Mitt i tröttheten. Så kommer känslorna. De far genom kroppen. Hjärtat slår hårdare. Magen blir varm. När jag sitter där och känner den varma tyngden i mina armar. Hör snusandet. Det där alldeles speciella. Känner de små knubbiga armarna och benen. Så mjuka. All den här enorma Kärleken. Den känns nästan overkligt stark. Magisk. Och Tacksamheten. Att jag fått uppleva detta. Två gånger. Jag som en gång i tiden tvivlade på att jag någonsin skulle få barn överhuvudtaget. Jag har nu två. En Dotter och en Son. Mina Finaste Fina. Så känslorna svallar. Lycka. Och Förundran. Över. Livet. I all sin komplicerade enkelhet.

10 kommentarer:

Emma sa...

Vilken rund och go lillebror! Och fina storasystern.

Och fina mamman som skriver så vackert! Alldeles tårögd här...

Desiree sa...

De är så himla fina båda två. Nu har du en av varje. Det är fint att se hur mycket E älskar sin lillebror här där hon sitter och läser saga för honom. Helt rätt att ta dagen så som den kommer och kanske inte göra så många knop utan njuta av just denna tid så som den är. Man behöver inte alltid vara så effektiv. Om nätterna blir upphackade och dagarna går åt till att mata lillebror så blir det ju inte mycket tid över till annat. Men det gör ju inget. Det är en speciel fas just nu så det är bra att passa på att njuta av just den. Skönt att slippa tänka på att du behöver skynda iväg till något jobb på ett tag. Njut av lyckan, så rätt :-)
Kramar!

eastcoastmom sa...

Det är bara att ta det för vad det är, en period, och njuta nu!!! Vad stor din dotter såg ut på bilden, ovanligt att se henne i nedsläppt hår!

bettankax sa...

Underbara foto på underbara barn. "Tillväxtryck", jo det syns:) Vilken rund och go lillebror.
Önskar dig god sömn mellan varven.
KRAMAR!!

Annika sa...

Så fint!
OCH vilken lycka att ha två så fina barn.
This too shall pass när allt går in i mer utstakade banor och lillebror börjar sova bättre om nätterna.
Så söta, fina barn.
Kramar!!

Suzesan sa...

Amningshjärna :) Så lika de är lillebror och storasyster och så syns det att pytteliten ÄTER bra. Rund och go'. Vad duktig han är. Han kommer ju vara hur liten som helst när han börjar krypa LOL. SÅ SÖT!

Så söt Lill-Skruttan är. Ser ut som hon läser saga och lillebror lyssnar. Min son han sov den första tiden en halvtimme i taget. Utmattande. Han ville bara inte sova i sin säng. På min axel. Så fort jag lade honom ner i sängen så en halvtimme så var det bara att gå upp igen. Gallskrik. Han behövde inte äta då utan bara vara vaken eller sova på min axel. Tryggheten närhetem. Tänker nu på hur jag löste det. Ja ja nu sover han ju hur bra som helst. Flyttat hemifrån ju.

Kram
/Susanne

Millan sa...

Den dar karleken ar verkligen magisk! Jag brukar alltid sitta ner och kika pa nagot med dem nagon halvtimme eller sa nar laxorna ar gjorda och pyjamasarna ar pa. Da sitter de pa var sin sida om mig och trycker sig emot mig och da kanner jag précis det dar som du skriver om; En son och en dotter. Vara fina barn. Och den kanslan ar ratt oslagbar! Kram

Saltistjejen sa...

Emma,
haha ja nu har han verkligen blivit rund och go. :-)
Kram och torka tårarna nu!


Desiree,
ja det känns verkligen som at man nu har en väldigt annorlunda vardagsrytm. Allt beroende på sömnstatusen. Och på lillebror såklart. Hur han mår.
Och det känns otroligt bra att jag inte har något jobb att tänka på för tillfället. Inget stressmoment på det viset. Nu tar jag dagarna (och nätterna) som de kommer. Och njuter mitt i sömnbristen. :-)
Kram!


eastcoastmom,
ja nu är nu och jag njuter även om jag ibland (dumt nog) också kan drabbas lite av "jag-borde-göra-komplex". Men försöker att inte tänka så.
Storasyster ÄR stor nu.- Och ja, hon har oftast inte håret utsläppt eftersom det tovar sig så mycket då och hon hatar att bli kammad...! ;-)


bettankax,
Tack söta du! Och ja tillväxtryck är det lite då och då här. :-)
Kram!!


Annika,
Ja det är verkligen en enorm lycka. Och jag känner både glädje och tacksamhet. Och som jag skrev tidigare så känns det inte lika jobbigt detta med vare sig sömnbristen eller kräkningarna denna gången eftersom jag har en annan känsla för tiden och för att denna period kommer att gå över. Annorlunda mot första barnet menar jag. Då tyckte jag att jobbigare perioder kändes mer som en evighet. Nu vet jag hur snabbt tiden ändå går med barnen och jag tror jag därför kan njuta mer även då det inte är en dans på rosor.
Kram!!


Suzesan,
Ja de är lika syskonen. Storasyster såg väldigt mycket ut som Lillebror då hon var bebis. Även fast han är större än hon var vid samma ålder. Detta trots att han föddes tidigare (och mindre) än hon.
Du har rätt också att hon läste för Lillebror på bilden. Hon älskar att läsa och läser ofta och gärna högt. Nu läser hon ibland för O och det är så himla sött!
Låter väldigt jobbigt med din son då han var bebis. Att bara kunna sova en halvtimme tär på krafterna. Men nu är han ju stor och du kan säkert tänka tillbaka på den tiden som en väldigt lycklig period trots att den också var jobbig.
Kram!!


Millan,
Ja så är det verkligen. Man slås av hur lyckligt lottad man är och av den där oerhört starka kärleken. Fantastiskt!
Kram!!

Josefine sa...

Åh, vilken underbar liten knubbis! Han har verkligen växt ordentligt!

Saltistjejen sa...

Josefin,
ja han växer så man nästan ser det från dag till dag nu. :-)
Kram!