3 miljoner

Inför katastrofen som utspelar sig på Haiti just nu känner jag mest hjälplöshet och maktlöshet.

Vi har just fått email via jobbet om olika sätt att hjälpa (utdrag ur detta email kan läsas i slutet av inlägget). Donationer. Det är ju amerikanerna bra på. En av de sätt min arbetsgivare säger att vi kan bidra är genom att skicka pengar till deras egen Center for Global Health organisation. Jag är ju som sagt anställd av ett av New York Citys största sjukhus och självfallet har de folk ute i världen också. Även så på Haiti.

Hittills tror man att upp emot 50.000 har omkommit. Fortfarande saknas massvis.

3 MILJONER. Det är vad Röda Korset just nu uppskattar antalet personer som drabbats av jordbävningen i Haiti. Det är en helt sanslös siffra. Oförståelig!

Känslan av maktlöshet och hjälplöshet blir inte mindre av att försöka inse hur stor denna siffran verkligen är. Tre miljoner. 3.000.000. Som en jämförelse kollade jag upp antalet som drabbades av Tsunamin i Thailand den där ödesdigra dagen i december 2004. Enligt FN omkom då knappt 5.400, knappt 3.000 saknades och drygt 58.500 "påverkades".

Det sätter tragedin i Haiti i ett nytt perspektiv. Iallafall för en svensk. Tsunamin drabbade svenskarna hårt eftersom så många svenskar omkom där. Vi är därför väl informerade om denna katastrof. Många är vi som har gråtit. Åt bilder på TV. Tillsammans med personer vi kände som förlorade någon där. Denna katastrof satte definitivt ett känslomässigt landmärke hos alla oss svenskar. Jag tror inte att katastrofen på Haiti kommer att kännas på samma sätt. Just för att det denna gång är längre ifrån oss. Katastrofen kryper inte lika nära inpå. Man har inte släktingar, vänner, kollegor som har drabbats. Inte som det var efter Tsunamin. Då kröp katastrofen innanför huden på de flesta av oss. Vi blev delaktiga. Men jag tror att vi alla ändå kan inse storleken på denna tragedi på Haiti. Om inte annat så genom att i våra tankar jämföra antalet personer som drabbades i Tsunamin med det antal som drabbades av det kaos som just nu pågår där.

Maktlöshet och hjälplöshet.

Men något borde man ju göra. Något litet.

Jag tror jag ska skicka dem en check. Center for Global Health. Eller någon annan hjälporganisation. Röda Korset?

Det är det minsta jag kan göra just nu känner jag.

Nedan är ett utdrag ur det email vi fick från min arbetsgivare idag:

Dear all --

You've no doubt heard about the devastating earthquake that shook the lives of 3 million people in Port-au-Prince, Haiti.
A series of "health aftershocks" will now follow in three waves -- first from deaths from untreated injuries, then from illness from lack of clean water, housing and sanitation (diarrheal disease and respiratory infections) and finally extreme food insecurity. And all this in a setting that can ill-afford any further systemic injuries.

The GHESKIO clinic is in the center of the most devastated area of Port au Prince.
Many of you have asked how you can now help.Weill-Cornell will serve as a conduit to direct funds to GHESKIO for emergency relief efforts. All funds will be transferred to GHESKIO under the leadership of Dr Jean Pape.

If you're looking to help, see this link (http://wcmchelpshaiti.org) to help spur donations for relief. Please send around to friends and family; even a little bit will go a long way here. The Center for Global Health website is www.med.cornell.edu/globalhealth for updates and information.

En dag av eftertanke

Idag är det på dagen exakt 5 år sedan M´s pappa lämnade oss.

Det känns som det var igår.

Det känns som det var ett helt liv sedan.

Så mycket har hänt sedan dess.

Det jag sörjer mest är nog att han aldrig fick chansen att träffa Lill-Skruttan. Att hon inte kommer att ha sin farfar hos sig när hon växer upp. Inte heller sin morfar eftersom min egen pappa gick bort för många år sedan. Jag tror de båda två hade blivit utomordentliga som mor- resp farfäder.

Det som glädjer mig mest är nog att jag ändå fick möjligheten att lära känna M´s pappa. Att jag kunde etablera min egen relation till honom. Att jag nu har min egen bild av honom. En bild jag bär med mig och därmed kan ge lite av till Lill-Skruttan. Ännu en pusselbit som hon kan få av sin farfar att lägga till de som hon kan få av M själv, och av hans familj.

Det är jag glad åt.

Min egen pappa hann ju M aldrig träffa. Han gick bort långt innan jag ens kände till M´s existens. Så sitt morfarspussel får hon lite färre bitar till. Tyvärr.

En extra tanke och kram vill jag idag skicka till Svägerskan.

Men också en kram till en vän som jag vet fick sitt otroligt efterlängtade barn idag! Nu är flera års väntan och berg-och-dalbaneåkande över för er del! Ett nytt litet liv har tittat ut. Lika mirakulöst som det alltid är när en ny person får se dagens ljus.

Och allt detta gör att man ändå bara måste känna en enorm vördnad, glädje, lycka och tacksamhet inför vår tid vi faktiskt har här. Man föds och man dör. Ett ständigt kretslopp.

Vilket lyft!

I söndags gjorde vi det äntligen. Fixade dörrarna till vår TV-bänk resp våra bokhyllor. Vi har tänkt och planerat för att göra det ända sedan vi köpte bänken samt dörrarna till bokhyllorna. Eftersom det är glasdörrar ville vi "klä" dem med tyg. Men första hindret var att hitta något tyg vi gillade och som vi tyckte passade för detta ändamål. När vi väl hittade ett på Ikea så var det självklart slut. Och det kom aldrig in igen heller. Iallafall inte under de gånger vi besökte Ikea i våras och somras. Så vi gav upp. Men nu i julas när vi var hemma i Sverige och Stockholm passade vi på att ta en tur till Åhléns. Jag minns att de brukade ha mycket roliga tyger, och det visade sig fortfarande vara sant. Där inhandlades en meter av detta Marimekkotyg! Och nu i helgen pysslade vi lite så att det äntligen kom på plats!

Vi är supernöjda! Mönstret var perfekt. Inte för smått. Inte för stort. Inte för rörigt. Inte för stelt. Färgerna passar otroligt bra med både TV-bänken samt mattan. Ja, riktigt lyckat blev det. Och som lök på laxen som man konstigt nog kan säga, så fungerar nu fjärrkontrollen även när TV-bänksdörren är stängd! Och ännu en bonus är att all röra i våra bokhyllor nu är undangömd! Så skönt att slippa se böcker, pärmar och papper som står och ligger huller om buller. I ena bokhyllan har vi dessutom en del av Lill-Skruttans leksaker som också de brukar ligga lite hur som helst. Nu syns inte det och det är så härligt! Nedan är fler bilder från hur det blev.

Tyget stryks innan dörren ska täckas.

Självklart är det M som stryker eftersom jag själv i stort sett aldrig stryker och därför har dålig koll på vårt strykjärn, haha!

Såhär blev slutresultatet!

TV-bänksdörren i mitten var tidigare enfärgat vit.

Hur den såg ut innan kan ni kolla här.

Här en annan vinkel.

Bokhyllorna blev såhär med tyget i dörrarna.

Vi blev väldigt glada över att mönsterpassningen blev såpass lyckad.

Här syns både bokhyllor samt TV-bänk.

Och eftersom jag inte fotade bokhyllorna innan vi satte dit tyget i dörrarna så kan ni gå hit för att se ungefär hur rörigt vi har innanför dörrarna i våra bokhyllor. Detta var dock innan vi ens hade dörrar, men röran är om möjligt ännu värre nu än då i hyllorna...

Glömsk

I morse kollade jag mobilen och såg att jag fått ett sms från en kompis på jobbet. Under natten. Hon påminde mig om att jag skulle ha en presentation på jobbet idag. Hm, jag kanske inte behöver tillägga att jag sköt upp den? Presentationen alltså. Detta hade jag totalt glömt bort. Efter helgen känner jag mig som om jag är en nykläckt kyckling. Haha! Äntligen ute i den riktiga världen om än fortfarande på lite vingliga ben. Jetlagen verkar vara över. Och jag börjar först nu vara mer "normal" igen efter resan. Förra veckan gick lite som i dimma efter hemkomsten. Och min första arbetsdag var ju inte förrän på torsdagen så det betydde att jag endast jobbade två dagar den veckan. Så kanske inte så konstigt att jag helt glömde bort min presentation. Det var iallafall inget direkt "viktigt", utan ett av våra vanliga labbmöten där vi presenterar regelbundet. Väldigt informellt alltså. Men trots detta måste man ju ändå förbereda sig. Och det hade jag ju inte gjort. Nu har jag fått ett nytt datum. Första februari. Det är noga antecknat i kalendern och ska inte glömmas bort! Jag tyckte mest synd om kollegan som inhandlat cup cakes till mötet. Nu fick vi äta dem under dagen till fikat istället. Uppskattat men jag kände mig ändå lite dum.

Ikväll blir det barnfritt för både M och jag ska gå på en föreläsning på NYU. Så vi har bett våra underbara grannar att hämta Lill-Skruttan på dagis och sedan ha henne under kvällen. Hoppas det går bra. Vi spenderade förövrigt större delen av helgen med just nämnda grannar. Det blev middag med dem både lördag och söndag. Plus en kaffe där på lördagmorgonen. Och någon timme eller två i pay room tillsammans. Jag tror nästan att Lill-Skruttan och grannarnas lille son knappt inser att de faktiskt inte bor i samma hem... haha! Jag tror att de tror att vår lägenhet och grannarnas på något vis är samma hem, men med två ytterdörrar mellan...

Hann även med en s.k "Parent-Discussion Group" idag som dagiset anordnar då och då. Dagens ämne var "Setting limits" vilket kändes rätt aktuellt eftersom Lill-Skruttan definitivt är "riktig" toddler med stark vilja, envishet samt en kärlek att testa gränser. Det var en bra diskussion tycker jag. Inte för att man får något facit i handen direkt, men ibland kan det kännas skönt bara det att höra att andra föräldrar kämpar med ungefär samma saker. Få höra hur de hanterar vissa situationer och hur de tänker och känner. Man inser att man inte är ensam. Och det kan vara värt mycket ibland. Konstigt nog (eller egentligen kanske inte alls så konstigt med tanke på min ofrömåga att hålla tyst) insåg jag efteråt att jag var en av dem som pratat mest.... Vissa bara lyssnade. Lite "fusk" tycker jag. För vadå hallå! Det hette ju inte Parent-Listening Group!!!

Jaja, nu är det dags att avsluta här på jobbet och dra sig hemåt. M och jag tänkte promenera ner till NYU så det är bäst att gå i tid.

Julklappsbytet

Jag har ju inte berättat vad jag fick i julklapp.

Till viss del eftersom vi hann åka till Sverige innan bloggjulklappsbytesklappen (haha vilket ord!) hann komma fram, men när vi kom hem så låg den ju här och väntade! Jätteroligt!

Att öppna en påse med hemligt innehåll från en person man inte alls vet vem det är. Det kändes spännande...

Tillsammans med ett julkort med en gullig hälsning innehöll den vadderade påsen GODIS!!!!

Å, precis vad en utlandssvensk här i USA vill ha!

God choklad och lakrits!!

Mmmmm....!

Eftersom chokladen öppnades snabbare än snabbt så ser pappret lite malätet ut på bilden. Men det finns fortfarande ett par rutor kvar men de kommer troligen avnjutas ikväll.

TACK Anki!!!!

Och återigen ett TACK till Emma som drog igång detta roliga byte!

Nu är det nook!

Så har jag gjort det då.

Äntligen. Efter låååång betänketid och funderingar hit och dit.

Jag har även diskuterat lite fram och tillbaks med Marianne som var den som först fick mig intresserad. Samt lite med Annika eftersom hennes man var intresserad av detta han med. Tack för er input!

Jag ska erkänna att jag är dålig på det här med att läsa om alla detaljer, finesser och alla icke-finesser som finns. Om de olika märkena, typerna, modellerna. Pros and cons. Jag har kollat lite. Men måste säga att den mesta infon står M för. Han läser reviews och forum där det diskuteras hit och dit om olika funktioner och "måsten". Olika tekniker och format. Sedan berättar han för mig. Det han läst. Bekvämt? Jo, faktiskt. Och nu kände jag att "näe, jag vill banne mig slå till för annars lär det aldrig bli av." Jag började fundera redan för snart ett år sedan, men det var inte förrän under hösten jag verkligen kände att detta nog ändå kunde vara något för mig. For real.

Så idag blev det promenad till Barnes and Nobles.

Kände och klämde. Tryckte och vägde.

Jo, så får det bli!

Jag slog till.

Tjong!

Tyvärr är det väntetid.

Leveransdatum inte förrän om en dryg månad.

Men trots detta och trots att mitt beslut brände ett rejält hål i plånboken så känner jag mig barnsligt pirrigt GLAD!

Nu får vi se hur jag kommer tycka den dagen jag äntligen får den i min hand.

Min alldeles egen Nook.

Bilder från årets slut och dess allra första dagar

Efter Skåne tog jag och Lill-Skruttan tåget till Södertälje. M kom ett par dagar senare. Självklart lyckades jag att glömma en ryggsäck på tåget. Det var lite mycket att få av resväska, vagn, handväska och barn från tåget. Lite småstressad var jag också eftgersom x2000-tågen aldrig står särskilt länge på stationerna heller. Så ryggsäcken som stod bakom resväskan glömdes helt enkelt bort. Tur i oturen var det inga direkt värdefulla saker i väskan. Så om någon tog den (vilket är troligt eftersom SJ´s hittegods ännu inte fått in den) blev nog den personen grymt besviken. Förutom min necessär och min mössa bestod innehållet mest av tre barnfiltar av olika storlek och tjocklek, blöjor, våtservetter till barn, en pipmugg, ett par vinterbyxor i storlek 86 samt diverse barnmat i form av två burkar frukt, ettt paket cereal samt cheerios. Ja, och så ett par små pekböcker. Kanske inte direkt det mest eftertraktade innehållet för en väsktjuv. Om det inte var någon medlem i en barnfamilj som tog den såklart...

Vistelsen i Stockholmsomstrakten blev också riktigt bra. Umgänge med mamma och O. En del kompisträffar hanns med. Lill-Skruttan fick även bekanta sig med kyla och snö. Mycket mycket snö. Ord som "pulka" blev plötsligt en del av hennes ordförråd. Även om hon kanske glömt det idag. Dock var hon inte riktigt vän med snön. Påbyltad till max (i nyinskaffade vintertäckbyxor) hade hon lite svårt att gå och röra sig som hon ville. Pulkan var okså lite läskig. Men när vi åkte tillsammans med andra barn var det riktigt hejsan...! Då pekade hon med hela armen och ville åka stora backen. Så det blev en tur där med, men i lånad pulka som jag själv kunde sitta i med henne i knät. Det gillade hon jättemycket.

Nedan är en del bilder från de här dagarna.

Ett nytt ord som kom under den här Sverigevistelsen var "ljus". Kanske inte så konstigt med tanke på Sverige i jultider...?

Som sagt, många ljus fanns det....

Snö ute och gran inne.

Nyinköpta vinterbyxorna.

En tur i affären också. Med egen vagn såklart.

Kollar in mejerihyllorna. I Sverige är de ju väldigt välfyllda med diverse saker man inte kan hitta här i USA. Som Risifrutti t ex...

Pulka.

Snö

Lek hos mormor

Nyårsafton

Skål!

Stå på huvudet

Lite läsning med O.

Pulkaåkning och lek med K, N och R

En Briohund var en av juklapparna från mormor.

Vackra vinternypon som vi passerade på väg till en fika i Mälarhöjden.

Här såg vi även denna gran med stjärna i toppen. Stjärna är även det ett nytt ord för Lill-Skruttan. Många stjärnor pekades det på. Adventsstjärnor i var och varannat fönster bidrog såklart till det. Fast "stj-ljudet" är svårt så det blir mer "närna".

Bussen som stod på dagiset bakom mormors hus var skoj!

Isformation från lekstugetaket.

Vinteridyll.

På språng med redan omnämnda Briohund.

Koll på vädret genom fönstret.

Efterlängtad falukorv samt julmust! En kulinarisk upplevelse för en utlandssvensk...

"Plattan" i skymningstid.

På besök hos vännerna H & M där även vännerna A & E anslöt tillsammans med sina gullungar N & M. Här syns M tillsammans med Lill-Skruttan och N.

Vi storgillade deras fondtapet i köket! Kunde inte känt oss mer hemma....!

Granen beundras.

Lill-Skruttan och M har beundrat utsikten.

H och Lill-Skruttan.

Rätt coolt med den upplysta slalombacken alldeles bakom husen. Har inte tänkt på hur nära denna stadsdel den faktiskt ligger.

Med mormor i trappen.

Gott med lite mjölk.