En väldig massa Gudfäder...

...verkar de fått tag på här idag!
Helt utan att man själv känt till något alls. Morgonen hos oss var precis som vanligt med enda undantaget att Lill-Skruttan ville se Svampbob idag istället för Caillou som det annars varit de senaste veckorna. Inte så spännande direkt. Men utanför fönstret var det tydligen lite mer hallaballou.
Men självklart läser jag om detta i svenska medier...

Bloggutmärkelse

Jag har fått en "Beautiful Blogger Award" från Martina i Nice. Jättegulligt!

TACK!!
Sådant är alltid lika roligt, uppmuntrande och värmande. Framförallt för att jag känner att det jag skriver här intresserar och roar er där ute.

Med denna Award följer ett par frågor som ska besvaras. Här kommer de:

Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står där?
Hm, just här har jag inga böcker just nu men väl flera höööögar av artiklar.... (jag sitter ju och filar på ytterligare en review artikel). De flesta av artiklarna har dock inte så många sidor som 18 så jag tar helt enkelt och kollar sidan 1+8 = 9, rad 4. 
I den artikel som ligger närmast. Där står det:
"...surface of embryoid bodies is not consistent among cell lines. The form-..."
(Artikeln handlar förövrigt om trofoblast stamceller, dvs de stamceller som bildar trofoblaster vilket är den första celltypen som utvecklas efter befruktning av en äggcell. Trofoblasterna är sedan de celler som kommer att skapa fostrets del av moderkakan.)

Vad var det senaste du såg på tv?
En film som hette "Eden Lake" och var bland det otäckaste jag sett på länge. Var inställd på en rysare men det jag såg var sååå mycket mer än så. Zombies, vampyrer och övernaturliga saker har jag inget emot alls på film, men detta handlade om helt galna ungdomar (läs tweenies med uppenbara personlighetsstörningar och trassliga familjeförhållanden) som i sin frustration ger sig på oskyldiga, och filmen var därför alldeles för verklig för att kännas som lite lagom "mysig underhållningsskräck". Det blev helt enkelt bara ren skär skräck och ångest, ångest, ångest....'Men mycket välspelad sådan ska tilläggas.


När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Strax innan lunch för att gå genom regn och snösörja till mitt andra labb.

Vad har du på dig?
Mörkblå boot-cut jeans, svarta stövlar (för ovanlighetens skull med klack, detta mest för att det är pölar av issörja ute och att gå i mina vanliga sneakers skulle därmed innebära dyngsura byxben...), grå långärmad tröja med vit hoodie från American Eagle utanpå. ÄNDÅ fryser jag!!


Vilken var den senaste filmen du såg?
På bio - senaste Harry Potter och på TV se fråga nu 2.
Skulle du överväga att flytta utomlands?
Hm, den frågan kanske jag kan lämna eftersom jag redan bor "utomlands". Iallafall om man med utomlands menar ett annat land än Sverige. Om man med frågan däremot syftar på annat land är det jag nu bor i så är nog svaret att "det beror på vilket land och orsaken till en sådan flytt."




Att lämna denna Award vidare till ytterligare 7 bloggare gör jag inte nu utan hoppas att alla som känner och vill kan hänga på och svara på frågorna. Det finns så många fantastiska bloggar och bloggare där ute och jag har därför svårt att plocka ut sju.


Ikväll kommer jag att vara lite solo med Lill-Skruttan eftersom M ska ut med en kompis. Tycker det är jättekul att de ska träffas för de har inte setts på ungeför ett år trots att vi alla bor här på Manhattan. Galet jag vet, men det är tyvärr alltför lätt att hamna i vardagstrallen och då inte alltid ta sig tid för att träffa alla man skulle önska. Själv ser jag faktiskt fram emot en lung kväll hemma.


Uppdatering:
Eftersom jag skrev det här inlägget igår kan jag uppdatera det med att kvällen ensam med Lill-Skruttan var riktigt mysig. På slutet innan läggdags ville hon se dvd:n "Pettson & Findus". Så det gjorde vi. Mysigt värre var det i soffan. På slutet spelar Pettson, Findus och hönorna tillsammans med ett besökande band. Det svänger riktigt bra. Pettson spelar på en koklocka (eller koskälla skulle jag nog säga) och refrängen går ungefär såhär: "Oooohoooh, koklockan....". Lill-Skruttan sjöng glatt med, men det lät mer som "Ooooohoooh, Ku Klux Klan..." så jag hoppas innerligt att hon inte nynnar på den när hon på dagis om dagarna...!


Efter nattningen som tog en halv evighet igår med många avbrott som "oj måste klippa tumnageln" eller "nu kan vi läsa bok för lampan är tänd." och andra saker så fick jag ändå en sen kväll ensam. Det blev Netflixfilm och jag såg "An education" som ju fick ett par Oscars förra året (om ja inte minns fel). Det var en riktigt bra film tycker jag. Väl värd att se! Bra skådespeleri och härligt att höra brittisk engelska ett tag. Sedan kom M hem och det hade visat sig vara en riktigt bra och intressant kväll för honom. 
Nu i eftermiddags skypade vi med Svägerskan och grattade på födelsedagen. Kul att ses och höras! Inför kvällen har vi inga planer alls så det blir nog ganska lugnt. Skönt.

Vad är det för en dag?

Jo, det är min härliga Svägerskas Födelsedag!

STORT GRATTIS TILL DIG FRÅN OSS HÄR I VÄST

Hoppas du får en riktigt bra dag!

Hurra Hurra Hurra!

(självfallet skånskt trefaldigt leve....)

Orsaken till att vi nu har en kulle under köksbordet

Ytterligare något jag inte haft tid att berätta är att vi haft en vattenläcka. För ett tag sedan (i mellandagarna) när vi var barnvakter åt W så lekte han och Lill-Skruttan tillsammans med vatten i köket. Något de uppskattade mycket. Vad vi lite senare upptäckte var att röret under vasken läckte. Det måste ha gjort det under en längre tid utan att vi märkt det, men i och med att det spolades rätt rejält under tiden Lill-Skruttan och W lekte vid diskbänken så blev vattenläckan rätt stor. Det blev fuktigt under golvet både i köket och i stora rummet intill den vägg som skiljer det rummet från köket. Inte bra alls. Men det positiva med det hela var såklart att vi ändå upptäckte läckan. Annars hade den nog kunnat smyga vidare ett bra tag till. Som tur var åtgärdades själva läckan rätt snabbt. Numera har vi en kulle i parketten under köksbordet. Den har gått ner en del men är fortfarande där. Om den inte går ner helt så får vi nog ringa till de som sköter huset så att de kommer och fixar golvet där.

Besöket

I fredags kom hon då äntligen. Min kära kära vän! Vid 18-tiden ringde det på dörren och in klev hon med sin resväska som jag var med och köpte förra gången hon var här. Det blev ett otroligt kärt återseende. Under kvällen pratades det en hel del. M kom med Lill-Skruttan och vi beställde hem en pizza. Det åts och pratades ännu mer. Lill-Skruttan verkade dock lite småhängig och klagade på ont i magen. Strax före läggdags (för Lill-Skruttan då) visade sig orsaken till magvärken. Vi satt i soffan och plötsligt kräktes hon. Över sig själv och mig och soffan. Det var början på en väldigt lång natt om man säger som så. Lill-Skruttan hann gå igenom alla sina pyjamasar, alla våra handdukar och en hel del sängkläder. M var till och med upp och tvättade en maskin vid 2-tiden för att vi skulle något för resten av natten. Under tiden satt jag och Lill-Skruttan med en hink på golvet. Min vän sov på vår extramadrass och hon var som tur var såpass jetlaggad att hon faktiskt fick sova en hel del av natten trots att vi var uppe och härjade. Därtill är hon själv tvåbarnsmamma (= van vid sådana här saker) så hon tyckte inte det var fullt så hemskt som man annars kanske kunnat förvänta sig. Men jag tyckte ändå väldigt synd om henne stackarn. Inte roligt att ha en såpass lång resa i ryggen och sedan hamna mitt i ett kräkhelvete.

På lördagmorgonen var vi alla lite lätt slutkörda. Jag hade tillbringat de få timmar av sömn som jag lyckades få tillsammans med Lill-Skruttan på hennes madrass på golvet. Med ett par extrakuddar för mina utstickande ben. Sömnen handlade därför mest om lite lätt småslumrande och inte direkt en lugn och rogivande sömn. Däremellan dessutom kräkavbrott.... Den långa natten till trots så var det ändå väldigt roligt att ha min vän här! Vi tog det lugnt på morgonen eftersom det inte fanns ork till annat. M gick ut och köpte bagels och vi frukosterade i lugn och ro. Endast en kräkincident till inträffade just innan M kom tillbaka men det visade sig senare att det var den sista. Naturligtvis  kände vi alla efter mer eller mindre hela tiden ifall något litet illamående var på uppseglande men förutom att vi var rätt matta så kände vi oss friska så hoppet levde att vi inte skulle behöva drabbas själva.  Efter frukosten sa M att vi skulle gå ut och göra något så skulle han stanna hemma med Lill-Skruttan. Så vi tog tunnelbanan ner till Union Square. Här promenerade vi runt och det blev en del shoppande, dock inte för min del. Lunch på Republic ett av Ms och mina favoritlunchställen. Lika gott som vanligt! Efter maten promenerade vi hem. Hela vägen pratandes såklart....! Man hinner förresten med rätt långa och ingående samtal från 14:e till 63:e gatan kan jag meddela.

På väg hemåt från Union Square. Framför oss sticker Empire State Building upp.

Väl hemma blev det lite fika med M som just vaknat. Han och Lill-Skruttan hade gått och lagt sig strax efter att vi lämnat lägenheten och sedan sovit fram till 16-tiden. Lill-Skruttan sov fortfarande när vi kom hem. Efter fikat gick jag och lade mig en stund hos Lill-Skruttan som fortfarande sov medan M och M gick ut för att köpa kattsand. När de kom tillbaka var vi vakna och Lill-Skruttan verkade vara nästan sitt vanliga gamla jag. Så hon och jag gick ner till Playroom en stund där det blev riktig fart och fläkt då två av hennes kompisar kom förbi. Det är helt otroligt hur snabbt de här småttingarna hämtar sig. Själv skulle man varit mer eller mindre utslagen åtminstone ett dygn efter en sådan natt men hon sprang runt och klättrade och lekte som vanligt trots att hon nästan inte ätit något på ett dygn. Kvällen fortsatte sedan med god köttgryta och fortsatt prat. Men vi var alla ganska trötta efter natten innan så det blev ändå inte alltför sent.

Dagen därpå var det söndag och jag fick ett sms från några av våra vänner om vi ville hänga med ner till SoHo för att testa ett Pretzel Café som skulle vara riktigt bra. Självklart hängde vi på. M skulle dock jobba så han följde inte med. Vi tog bussen ner genom staden och när vi kom in på Cafét visade det sig vara nästan tomt. Alltså var det inga som helst problem att få bord. Jag är ingen superfan av pretzels men det här cafét, som förövrigt hette Sigmund, var verkligen ett där hur många olika varianter av pretzels som helst fanns att köpa. En helt annan grej än de stora salta lite torra kringlor som annars säljs av korv- och gatukök i var och vartannat hörn här i staden. Kul att se och prova. Rekommenderas helt klart till de som kommer hit och vill ta del av den "New-Yorkska Pretzelkulturen". Dessutom var det en jättetrevlig tjej som jobbade där.

Lokalen är ganska liten men mysig.

Det testades lite olika sorters pretzels. Den omtalade "bacon wrapped" hade de dock inte. Själv tog jag en "pretzel sandwich" med brie, kalkon och karameliserade äppelklyftor. Riktigt gott!!! Till detta drack jag ett väldigt gott tranbärste.

Efter våra pretzels gick familjen K hemåt medan vi andra gick till en närliggande park för Lill-Skruttan och hennes kompis E ville leka. Det blev en riktigt mysig stund i snön på en i övrigt tom lekplats. Faktiskt första gången som jag sett Lill-Skruttan leka såpass länge i snön och ha kul. Annars har hon ofta inte varit så jättepigg på just snö mer än för en liten stund.

Här spåras det!

Lill-Skruttan och E.

När tjejerna lekt en bra stund i snön så var det dags att börja gå hemåt. Eftersom Lill-Skruttan var totalt utmattad somnade hon på tre sekunder i vagnen när vi började gå och min kompis M och jag bestämde då att inte hoppa på bussen utan promenera hemåt. Här måste man nämligen fälla ihop vagnen när man åker med barnvagn på bussarna och med ett sovande barn i vagnen fungerar det ju inte. Vädret var dock underbart så det kändes mest skönt att promenera. Vi sa hejdå till Familjen M-S och fortsatte promenaden. När vi är vid Delancey ser vi plötsligt en stor svensk flagga som hängde på ett av husen på andra sidan vägen. Självklart blev vi nyfikna och gick dit. Det visade sig vara en svensk restaurang FISK och de hade sedan september även en liten "affär" där man kunde handla en del svenska/skandinaviska varor. Jag blev alldeles ivrig och det slutade med att vi stannade där och fikade också. Jag har ingen aning om ifall all personalen kunde svenska men han som serverade oss kunde flytande svenska. Kanske var han ägarnas son? Det blev en riktigt mysig fikastund. 

Denna skylten stod utanför restaurangen/fiket.

 Några saker ur menyn....

Lite fler svenska rätter. 

Inredningen kändes lite rolig. Inte alla restauranger som har Helosansalva och Fiskbullar som dekoration.... Dessutom kunde man köpa en del svenskt godis och självklart Ikeasortimentet av sylter etc. Vi hittade även julmust och eftersom vi aldrig fick tag i någon innan jul köpte jag två flaskor med mig hem!

Gott kaffe var det också. Vi slog dessutom till och delade på en bit lingontårta.

Lill-Skruttan sov sig genom hela fikastunden vilket gjorde att vi kunde prata på ostört.

Min kompis M.

Efter fikat promenerade vi hemåt. Vädret var som sagt helt underbart med sol och endast ett par minusgrader så det blev så att vi promenerade hela vägen hem. En ganska redig promenad. Återigen hann vi med att prata mycket om det mesta. Jag gillar att samtala när jag promenerar så det var verkligen en perfekt promenad för min del haha! Lill-Skruttan vaknade på vägen (runt NYU) och sista tio kvarteren var hon inte så glad. Då ville hon verkligen hem vilket man förstår. Min kompis gick dock ytterligare lite till för hon ville hinna in på Dylan´s Candy bar för att handla till sina söner. Även denna kvällen blev det mycket snack. Vi satt uppe till en bra bit över midnatt men sedan var det dags att försöka sova eftersom vi skulle upp i hyfsad tid morgonen därpå. 

I morse blev det en ganska snabb frukost innan det var dags för avsked. Jag hatar avsked! Men värst är verkligen de avsked då man inte har någon aning om när man kommer att ses nästa gång. Om det blir om ett, tre, eller sju år. Så var det i detta fallet. Kanske var det tur att avskedet gick snabbt. Ni vet, ungefär som att dra bort ett plåster. Det är bättre att göra det fort än att dra ut på plågan. Men jag är så glad över att vi fick detta tillfälle att ses. Det har varit en underbar helg (förutom fredagsnatten då som var nästan allt annat än just underbar) och vi har verkligen hunnit med att prata om en massa saker. Som vanligt. Det enda jobbiga med sådana här besök är att man känner hur mycket man saknar att ha mer regelbunden kontakt. Men det fantastiska är att trots att vi inte setts på drygt 3 år så var det som vi sågs igår. När man börjar prata är känslan som om ingen tid har gått sedan vi sist träffades. Och det är en känsla jag verkligen lärt mig är värdefull. Det är sådan känsla som verkligen betyder något. Vänskap hela vägen från ytan ner på djupet. Nu är hon i Baltimore och stannar där veckan ut på jobb. Sedan åker hon tillbaks till Sverige igen. 

Själv var jag hemma från jobbet idag eftersom det är Martin Luther King day vilket betyder att dagis var stängt. Så det var jag och Lill-Skruttan som tillbringade dagen tillsammans. En dag fylld av lek först här hemma med två av Lill-Skruttans kompisar och på eftermiddagen nere i playroom med ytterligare kompisar. Imorgon är det nya tag på jobbet igen. 

Nu har hon landat!!!!

Fick just ett sms där det står att min kompis landat på JFK och väntar på sin väska. Sedan blir det taxi hit!
Åååå jag längtar!

Fredagstemapaus

Fredag igen. Fredagstema. Ny månad och nytt år betyder dock ny värd för temat. Under januari är det Maisoui som står för alla fredagars teman. Jag missade ju förra fredagen eftersom jag var fullt sysselsatt med att skriva då... Hu, jag har nästan glömt hur intenisvt det var....
Tyvärr känner jag att jag nog ska ta en paus under resten av januari också. Det är mycket som händer denna månad och jag känner inte riktigt att jag hinner med att fundera kring de olika teman som Maisoui har gett. Men de står alla i högerspalten här intill och jag ska försöka hinna med att läsa hos er andra deltagare. Hoppas att Maisoui inte tar illa upp. Det är verkligen inget som har med de olika teman att göra utan endast lite tidsbrist och fantasilöshet från min egen sida. Tyvärr.

Något roligt som ska hända den här helgen är att en av mina allra käraste väner ska komma på besök!!!! Hon kommer redan ikväll och ja, jag längtar otroligt mycket! Vi har inte setts på drygt 3 år så det känns helt fantastiskt att få träffas nu! Hon har aldrig träffat Lill-Skruttan ens, men vi träffades strax innan jul just när jag blivit gravid men det var den senaste gången vi sågs. Tyvärr stannar hon enadst till söndagkväll eller möjligtvis måndagmorgon för sedan ska hon vidare för att jobba. Detta är egentligen anledningen till varför hon är här i USA nu men jag är så övermåttan glad över att hon kunde åka ett par dagar tidigare så vi hann ses innan hon drar vidare! Nu måste jag bara försöka att vila rösten tills hon kommer hit för hon är en av mina vänner som jag nog har pratrekord tillsammans med..... Både i längd, uthållighet och inte att förglömm snabbhet....! Och nu, ja nu har vi ju faktiskt dryga 3 år att ta igen....