fredag, augusti 15, 2008

Kräks kräks och mera kräks

Det är verkligen oerhört få personer jag skulle kunna tänka mig bli nerkräkt av gång efter annan och ändå bara torka upp, le och pussa. Hm, så få är dessa personer att det faktiskt bara är en. En enda. Men just denna lilla Skrutta kan kräkas på mig. I form av kesokonsistens. Eller kanske bara "mjölkaktigt". Eller mer som yoghurt. Hur många gånger per dag som helst utan att jag blir arg. Lite irriterad kanske. Jo, det ska erkännas. Lite irritation kan komma smygande när man just satt på sig dagens 3:e t-shirt och bytt kläder på Kräkskruttan för typ 5:e gången och det återigen kommer keso sprutande. Den där sortens irritation som egentligen bottnar i 1/3 trötthet, 1/3 maktlöshet och 1/3 frustration...

Men det fantastiska är ju såklart inte att jag kan känna denna irritation när jag blir nerkräkt för jag-vet-inte-vilken-gång-i-ordningen . Nej, de fantastiska är att jag trots denna smygande irritation, ändå bara suckar, torkar bort allt kladd från hennes ansikte, hals, nacke och ibland armar och händer innan jag byter kläder...igen.... på både mig själv och Kräkskruttan och slutligen när jag tittar på henne bara känner ett sådant enormt sug att pussa de där nyss nerkräkta kinderna!
Det är kärlek! Det bara måste det vara!
För vilken annan person skulle jag bara känna lust att le mot och pussa på kinder som alldeles nyss varit nedkräkta med något som liknar sur keso...?


Fast jag undrar lite i mitt stilla sinne när det ska vara färdigkräkt...??
Hur många månader till??
Å andra sidan ska man kanske redan nu börja förbereda sig på när Kräkskruttan kommer hem efter sjuans skolavslutning och kräks något som kanske inte ser ut som keso...?? Och gissar jag att hur mycket jag än älskar henne så har min nuvarande lust att pussa på de nyss nerkräkta kinderna växt bort?

...Förresten, vid närmare eftertanke så är det nog dessutom bara otroligt dumt att gå historien i förväg...

25 kommentarer:

Anonym sa...

Johan kräktes på mig en gång. Efter det hade jag svårt att titta på honom utan att hulka själv. Men kärleken bestod på något sätt. ;.)/A

Saltistjejen sa...

Hahaha!!!! Ojdå!
Ja det kan jag säga att om M skulle kräkas på mig så skulle jag inte direkt kasta mig på honom ochn vilja pussas..... ;-)
Kram!

Lullun sa...

Ja, det är kärlek det! Och vardagen för en småbarnsmor/far. Turligt nog blir det mindre och mindre sådana där kesoattacker med tiden, men du får nog hålla ut ett tag till. ;-)

Min lillkille på snart 4 är förresten världens gulligaste sjukling när han nu är så sjuk att han spyr (på riktigt, inte keso ;-) ). Några gånger har han haft sjuka så att han spytt flera gånger på bara några timmar. Då ligger han där med hinken nära till hands (antingen om natten när han försöker sova eller tittandes på TV om dagen). När det är dax tar han bara hinken, spyr som om det var världens mest naturliga (vilket det ju iofs är) och fortsätter att se filmen som ingenting (eller vad han nu gör) och är minst lika glad efteråt. Aldrig att han klagar, gråter eller liknande. Jo, jag pussar mer än gärna en såddan tapper grabbs kind! :-)

aurorabuddha sa...

Njut sa lange det varar. :o)

Saltistjejen sa...

Lullun,
oj vilken otrolig kille du har!! :-)
Jag själv hatar verkligen att kräkas och de få gånger jag gjort det har jag inte gjort det utan att klaga lite också... ;-)



Aurorabuddha,
hm, ja jag njuter. Fast jag ser faktiskt fram emot när hon slutar kräkas så mycket. både för vår men mest för hennes egen skull. :-)

Petra H sa...

Åh, det är kärlek det ;-) Men samtidigt är det väl helt naturligt, tänk om du hade tyckt att det var äckligt och blivit arg på lilla skruttan, då hade det ju inte varit normalt!
Vilken söt liten mage hon har fått nu, så hon verkar ju inte kräkas upp allt hon får i sig iaf!
Hi hi, hoppas att hon aldrig kommer hem från någon skolavslutning och luktar kräks..
Trevlig helg!!

Saltistjejen sa...

Petra,
javisst har hon blivit en riktig liten tjockis!!!! :-)
Så en del av mjölken verkar hon iallafall ta till vara trots att hon kräks så mycket.
Oj nu skriker hon. Säkert hungrig.
Gotta go...
kram!

Marianne sa...

Ja det är nog bara en liten baby som kan klara det konststycket att kräkas på en och fortfarande vara bedårande!

Håll ut!

Anonym sa...

Malte slutade kräkas på mig bara för någon vecka sedan och han är 7 månader.


PS. Har tyvärr spytt ner min make....För LÄNGESEDAN och efter en stadig fylla.


Kram Mrs B

busliv sa...

Min lilltjej var en riktig kräkunge sådär så vi gick till doktorn och kollade om hon hade reflux, hon kräktes jämt o massor. Men det gulliga var när vi kom till skolan fr att hämta storebrorsorna o deras kompisar oroligt frågade om hon var sjuk o om hon mådde dåligt och med väldigt oroliga röster) för det var vad dom förknippade med att kräkas.

Saltistjejen sa...

Marianne,
ja oich det bör dessutom vara ens eget barn tror jag... ;-)



Mrs B,
Ja jag har förstått att detta kan pågå tills de är runt halvåret eller så. Man lär alltså bli ännu mer van antar jag.
Kram!


Buslv,
Å vad gulligt sagt!!! Ja barn är ju så otroliga på det viset att de ofta vill trösta eller hjälpa en, och att de såklart alltid utgår från sin egen erfarenhet.
Hade hon reflux???
Kram!

busliv sa...

Vi kom aldrig fram till det, jag fik rådet att utesluta alla mjölkprodukter o se om det hjälpte. Det gjorde det inte! Men sen blev det plötsligt bättere o sen slutade hon att kräkas.

nina sa...

Bara en bebis kan kräkas och ändå vara gullig nog att pussa på. :-)

Fast det behöver ju inte vara ens egen bebis, jag var au-pair ett år åt en liten bebis och nog kunde jag pussa på honom fast han nyss kräkts. Men så var han ju världens finaste lilla kille också. :-)

Ribbolita sa...

Hittade hit via Helgas blogg. Våra små sötisar kom också lite för tidigt och är nu 3 månader, så igenkänningsfaktorn är hög när jag läser här...

Tänk att de kan göra vad som helst och man vill ändå bara gosa med dem!

Ribbolita sa...

Hittade hit via Helgas blogg. Våra små sötisar kom också lite för tidigt och är nu 3 månader, så igenkänningsfaktorn är hög när jag läser här...

Tänk att de kan göra vad som helst och man vill ändå bara gosa med dem!

Ribbolita sa...

Hittade hit via Helgas blogg. Våra små sötisar kom också lite för tidigt och är nu 3 månader, så igenkänningsfaktorn är hög när jag läser här...

Tänk att de kan göra vad som helst och man vill ändå bara gosa med dem!

Suzesan sa...

Gulligt inlägg fast samtalsämnet är äckligt. Barnspyor är väl det enda man klarar av isåfall. man kommer ju ihåg första tiden då man ofta gick omkring och själv luktade barnsppyor*fniss*eller hade doften i näsborrarna så att säga.
Jag har jobbat på båt och vi fick hantera vuxenkräk så det är inget jag fixar alls längre!Spyr nån så spyr jag värre! Reflexmässigt!
Det syns inte på Ella att hon kräks lite då och då. Hon får nog i sig det hon behöver och det som blir över åker upp. Snart skall nog magen vet hur mycket den skall ha. Nu är hon verkligen bebis på riktigt.
Hoppas allt är bra
Kram
Susanne

Saltistjejen sa...

busliv,
aha! Där ser man. Vad skönt att det slutade av sig själv. Vi hoppas på det här med. Denna natten var inte särskilt rolig för oj vad hon har kräkts...


nina,
nej visst du har nog rätt. Så länge det är en bebis man är känslomässigt "bunden! till så kan man nog pussa nykräkta kinder. ;-)


ribbolita,
hej och jättevälkommen till min blogg! Vad roligt att du hittat hit! Och ja, Helgas blogg är ju super!
:-)
Grattis till era småttingar också! Ni har alltså dubbelt upp då jämfört med en annan...
De måste vara nästan jämgamla med Ella då. Hon blir 3 månader i början av september.


Suzesan,
nej annat kräks än bebiskräks är verkligen superilla! Hu!
Tur du slipper ta hand om kräkiga vuxna nu iallafall!
Och visst måste nen hel del av mjölken bli kvar i Ellas mage med tanke på hur mycket hon växer. Hon är en riktig liten knubbis nu! :-)
Kram!!

Anna, Fair and True sa...

Kul & gulligt inlägg! Jag skulle nog inte heller kunna bli nedspydd av någon mer än en (min?) bebis. Och samtidigt är det inte många man vill hjälpa när de kräks av någon anledning, utan det är väl pojkvännen och några få nära vänner. Man vill ju helst inte se det men man kan ju i alla fall vara i närheten. Som tur vill pojkvännen lämnas ifred när han ör kräksjuk men jag brukar erbjuda hjälp i alla fall! :)

Saltistjejen sa...

Anna fair and True,
nä det är verkligen inte roligt om man blir så dålig att man kräks eller om någon i ens närhet blir så dålig att den kräks. Fy!
Men visst är det annorlunda med bebisar. Dels är äter de bara mjölk vilket gör att det är en helt annan femma när mjölken kommer i retur jämfört med t ex köttbullar, pizza, sushi eller kyckling med röd curry....

Annika sa...

Hej Saltis!! Tillbaka bland favoritbloggarna igen efter nära 2 månaders uppehåll!
Wow, så stor Ella har blivit!!
Snacka om skillnad!
Och babykräk...tur att det inte är äckligt :-) Man står lätt ut med det.
Snart SES vi!!! SÅÅÅÅ himla kul det ska bli!!!
KRAMAR!!

Saltistjejen sa...

Annika,
japp tänk att det äntligen kommer bli av! jag ser såååå mycket fram emot att äntligen få träffa dig!!!! :-)
Somm sagt mailkontakt för detaljer är nog smartarst!
KRAAM!

Mary sa...

Min dotter kräktes tills hon var ett år... Sonen, nu sju månader, kräks fortfarande dock inte samma mängder som när han var pytteliten. Tur att det går över!
//Mary

JaCal sa...

Haha - ja.. det har jag helt förträngt... Min äldsta var reflux-bebis och oj så hon kräktes. Vi fick byta kläder flera gånger om dagen - både hon och jag... jag ner på underkläderna... Jag har drivor med haklappar som jag började investera i - det klarade i alla fall hennes kläder om jag hade tur. Det går över... ;-)

Fast precis som någon skrev ovan kräks hon när hon får feber... och tro mig... då är det inte utan att man önskar att hon var liten igen... ;-)

Ja, det är tur att moderskärleken utvecklas - annars skulle man kanske gå till Returns och fråga om man fick pengarna tillbaka. ;-)

Saltistjejen sa...

Mary,
oj ett år!! Det var ganska länge....
Men som sagt det är ju tur att det iallafaa GÅR över...


Jacal,
ja vi har testat med haklappar. Kanske borde investera i flera för det hjälper lite. Men inte alltid. Tycker det är mest när hon ska sova om natten som det är svårt med haklappsskydd för då kräks hon "åt sidan" så mycket. Ofta blir axlar och armar blöta...
jaja, ombyte flera ggr per dag är redan helt normalt. För både henne och mig... ;-)
kram!