Oväntad promenad

I morse somnade jag på tunnebanan. Det gör jag ofta nuförtiden. Särskilt på morgnarna. Man går ju upp så okristligt tidigt nuförtiden. Det var inte ens ljust ute när jag gick till tåget. Man borde kanske vant sig, men vissa morgnar är jag tröttare än vanligt. Och den här morgonen somnade jag såpass djupt att jag åkte förbi min station! Vaknade när tåget stod stilla och de ropade ut stationen efter "min". Hopps!
Men eftersom jag mindes att en kompis på jobbet sagt att man faktiskt kan ta tåget till och från denna station också eftersom den ligger på promenadavstånd till jobbet så tänkte jag att "Ah, vad fasen. Jag får väl prova det nu då. Vädret är ju fint så man får väl se om man kan hitta till jobbet härifrån." Så efter att ha frågat ett par olika personer hur man skulle ta sig till en av de stora vägarna (den där bussen annars går när jag tar bussen från min "rätta" station) kunde jag orientera mig hyfsat och sedan glatt traska iväg. Jag gick faktiskt bara lite vilse. Detta när jag gick genom ett bostadsområde. Men jag kom till min stora glädje fram till jobbet! Och var inte ens särksilt sen. Så nu känns det bra för nu känner jag ju till denna station och ungefär hur man tar sig till fots mellan den och jobbet. Jag gillar att veta att jag kan ta mig till tåget utan att vara beroende av någon buss. Det finns nästan inget tristare än att stå och vänta på en buss som aldrig tycks komma. Och eftersom det även var riktigt uppfriskande med en morgonpromenad så kanske kommer jag gå hit ibland när vädret tillåter och lusten faller på. En liten promenad i Bronx är aldrig fel så länge man inte gör det nattetid.
Om jag tar samma väg tillbaks i eftermiddag så kanske jag kan knäppa något foto. Det är faktiskt riktigt mysiga bostadskvarter där, vilket kanske inte är det första man tänker på när man tänker på Bronx.
Men vi får se vilken väg det blir tillbaka.
Nu ska jag ta en kaffe för att hålla gruskornen från ögonen och fortsätta jobba.
Oh, jag är nog lite trött idag...