Jag hinner inte med. Just nu känns det som om dygnets timmar är alldeles för få. Jag hinner knappt med det jag måste hinna, och inte alls det jag gärna skulle vilja hinna.
Så om ni kära läsare tycker att min blogg aldrig uppdateras så beror det på detta: Dygnet har endast 24 timmar och jag hade behövt minst 34 för att hinna med allt jag skulle vilja. Inklusive att sova....!
Här är jag nu en s.k "working mom". Självklart har vi "working moms" i Sverige också, men med en skillnad. En rätt markant sådan. Och det är barnens ålder. Jag säger inte att det blir vare sig mindre stressigt eller mindre jobbigt när barnen blir äldre. Snarare kan det säker bli tvärtom. Men en sak tror och hoppas jag ändå kommer bli lite bättre med tiden, och det är sömnen. Just nu är en av de saker som helt klart prioriteras högt högt högt att få sova. Den där extra lilla timmen gör så mycket! Jag kände inte av det lika mycket innan jag började jobba men nu är det ett faktum. Att gå upp vid fem halv sex varenda morgon, försöka få in ca 10 timmars jobb på 8 timmar och sedan komma hem runt 17-17.30-tiden på kvällen för att få tid att umgås med Ella medan M går tillbaks till jobbet, det tar på krafterna. Så enkelt är det. Och får man sedan en timme över på kvällen så blir det lätt så att umgås med M, laga och äta middag, samt ev slappa lite framt TV:n ofta kommer före datorn. Och ja, det är inte alltför sällan som även gå och sova kommer före datorn. Hm, rätt många kvällar är jag så trött så trött att ögonen liksom grusar igen redan vid halv tio tiden. Så ja, min blogg kommer nog bli lidande. Har redan blivit lidande. Jag uppdaterar inte så ofta nu. Och kommer nog inte kunna göra det framöver heller. Eller kanske kommer det bli mer små korta uppdateringar. Inte så mycket bilder. Utan just mer korta noteringar om vad som hänt.
Likaså hinner jag inte riktigt läsa alla de bloggar jag brukat följa lika ofta som jag gjort tidigare. Jag ska försöka, för jag vill ju så gärna, Men det kommer säkerligen bli mer "läsa men inte kommentera". Iallafall kommer jag nog kanske inte kommentera lika mycket som förr. Hoppas ni alla har överseende. Och hoppas ni som läser min blogg ändå vill titta förbi här när det väl kommer nya inlägg...!
Ja, helt enkelt lever jag numer ett mer inrutat liv. Mindre tid för spontanitet. Iallafall i vardagen. Mindre tid för mina favoritsysselsättningar jag förr gjorde på fritiden. Men det är väl så det är att vara en arbetande småbarnsförälder...
Jag är ändå så oerhört tacksam över att jag fick mina 3 månaders ledighet efter Ellas födelse. Vi träffade några kompisar förra veckan och det visade sig att det ena paret väntade barn. De ska ha en liten pojke i mars. Så roligt! Men när jag frågade den väntande mamman om hur länge hon trodde hon kunde vara ledig efter att barnet fötts sa hon helt enkelt "My boss would never ever let me stay home longer than the regular 6 weeks, so I will get back to work after those weeks." Så ja, detta är en väldigt vanlig verklighet här för nyblivna föräldrar. Så jag är faktiskt väldigt glad och tacksam över att jag fick 12 veckor istället för 6! Det är en stor skillnad!
Och nej, ni behöver absolut inte tycka synd om mig!
Jag är lite trött ja. Jag hinner inte med allt jag tidigare hann nej. Men jag mår bra! Jag trivs med livet! jag njuter av Ella varje dag, och faktiskt till och med på natten när tröttheten ofta skriker i kroppen. Men att se henne när hon äter och känna värmen och tyngden av hennes lilla kropp i mina armar gör att man glömmer tröttheten. Åtminstone för en stund. Jag trivs med mitt jobb även om det på många vis är stressigt nu. Jag älskar min lilla familj. Jag njuter av livet och det känns faktiskt fantastiskt. Det är inte alla förunnat.
Så nej, det är verkligen inte synd om mig!
Man får bara acceptera att man inte kan leva likadant som tidigare. Att tiden helt enkelt inte räcker till för det. Att orken inte heller räcker till för det. Inte just nu.
Men jag hade ändå inte velat byta liv med någon för alla pengar i världen! Och det är en skön känsla.
Nu önskar jag er alla en skön vecka!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
15 kommentarer:
Detta kära du gör mig lite lugn och lite glad! Ingen skadeglädje jag lovar, men jag har ju ibland försökt få in frågan om hur du orkar, ni gör så mycket. Det är verkligen längesedan jag hade bebis, han är 11 år;-) Så jag vet att det ändrat sig... men i takt med att samhället ändras och man skall ha tid med allt, allt som man vil och allt som man förväntas, i samma takt ändras inte våra kroppar, vår ork eller dygnets timmar. Med andra ord, ta den tid du behöver för att Ni skall må gott och ha det bra! Det gläder mig att bli bortprioriterad!!!
Ta det lugnt, vi kikar in här då och då, och blir glatt överraskade när det står nåt nytt här. Var med familjen och gör det du helst vill göra. Inte kan man hinna allt, det räcker inte dagarna till för. Man måste vila också.
Tänk att dom bara får 6 veckors ledighet! Inte undra på att många väljer att vara hemmamammor om dom kan. Skönt för dig att du åtminstone fick 12 veckor. Men det måste vara slitsamt att behöva växlas av så mycket för att båda ska kunna jobba och kunna vara med Ella. Tur att ni har ett sånt fint och bra dagis som ni är nöjda med. Det verkar vara ett toppenställe!
Hoppas du får en bra vecka, och du - blogga när du orkar!
kramar :D
Jag kommer absolut fortätta läsa. Känn ingen press. Det är skitjobbigt att vara småbarnsförälder.
Inte enkelt att jobba och ha barn när de bli äldre heller. Men små tar tid. Akta så du inte bränner ut dig. Din kropp kan ha fått en chock efter förlossningen. Inte hunnit med att förstå att Ella är född.
Usch så jobbigt att lämna bort sina små så tidigt och inte ha nåt alternativ. Även om man gillar att jobba.
Jag tänker på när min son var liten och hade öroninflammationer de första tre åren. Jag sov inte en hel natt på tre år. Skulle jag då jobbat också?! Jag kan inte ta in det och förstå hur jag skulle orkat. Jag minns första natten han sov hela natten runt. Jag vaknade klockan 9 på morgonen och rusade upp i panik. Men där låg han och sov så gott.
Priotera er själva och ta den tiden som behövs så ni inte kraschar. Försök sova all extra tid som ni får och kanske välj bort lite annat. Småbarnstiden går så fort så fort.
Ha en bra kväll.
Sköt om er
Kram
Susanne
Fritt ur hjärtat, Fröken Anki och Suzesan
Vad gulliga ni är!!!
Och ja det är ju lite knepigt med detta att jobba trots att man har en liten skrutta som gör att man inte alltid sover så myclet. Men jag tycker ändå det går bra och jag hoppas det kan fortsätta så. Jag tror att man klarar det man måste klara och att detta faktiskt är mer än vad man ibland kan tro.
Kram på er!!
Jag förstår verkligen att du prioriterar sömn och att du inte hinner med sådant lika mycket som bloggen och annat. Jag tycker du är för ambissiös faktiskt. Jag hade inte orkat hålla ditt tempo. Jag hade inte orkat jobba så mycket som du gör. Sammtidigt förstår jag att du gärna vill hinna färdigt så mycket som möjligt med ditt projekt innan det är dax att flytta hem någon dag framöver. Men skulle det vara så att du känner att du inte orkar med i längden så tycker jag inte att du ska känna skuld över det. Jag hoppas att du också får en skön vecka med liiite mer sömn.
Kram
Men naturligtvis behöver du inte ens förklara det här för oss - vi förstår!! Även om jag inte har barn så kan jag föreställa mig att man alltid vill att dygnet ska ha fler timmar, även om man inte bloggar ;-) Och naturligtvis ska du prioritera ALLT före bloggen - det ska ju inte kännas som ett måste att blogga, och du ska ju så klart fokusera på familjen och avkoppling när du kommer hem från jobbet.
Stora kramar!
Absolut, Saltis...DU behöver itne förklara. Jag förstår att du har SÅ FULLT UPP!! Känn ingen press att du "måste" läsa bloggar, kommentera och sen skriva egna inlägg på egen blogg. Bloggen får inte bli ngt jobbigt då blir den bara ännu en trist uppgift.
Jag kommer att surfa in här varje dag och kolla. OCH om du har skrivit ngt är det ju jättekul!! men om inte så fattar vi VARFÖR också!!
Ta nu hand om lilla fina Ella, njut av den lilla fritid du har.
KRAM!!!!
Men gulliga du, vad fint du skriver. Men du behöver ju inte förklara. Självklart ska du inte känna press att skriva eller läsa och kommentera andras bloggar. Annika säger det så bra, bloggen ska inte bli en börda, nåt jobbigt eller "måste". Ibland förändras livet, man kommer in i andra rytmer där saker som tidigare prioriterades inte längre gör det. Just nu är du en arbetande småbarnsförälder som ska och behöver göra annat av ledig tid än prioritera bloggen.
Njut av din lilla tjej, försök sova när du kan och vila, ladda batterierna med annat än datortid när du kan istället. Det märks du mår så gott och har det så bra just nu! Trots sömnbrist.
Desiree, Petra, Annika och Anne,
nej jag vet att jag inte behöver "förklara mig". men det känns ändå bra att berätta varför man inte skriver så ofta hä och itne uppdaterar bloggen lika flitigt. och visst ska en blogg inte vara ett "måste" utan något toligt. För min del är ju bloggen även ett sätt att få de där hemma i Sverige att kunna ta del av vår vardag och av Ellas utveckling. Så det känns ändå bra att berätta varför man inte alltid är så snabb på att skriva om allt som händer här med oss.
Men det känns som om jag kommer kunna skriva en del lite då och då. Säkert kommer det gå i perioder. Vissa gånger har man mer tid och kan skriva mer, andra gånger kanske det dröjer betydligt längre. Men som sagt, jag har tänkt att kanske göra lite fler "korta" inlägg eftersom det är enklare att få tid till.
Ni är så gulliga iallafall och det känns roligt att ni hänger med här även när det går lite långsammare! :-)
Jag har faktiskt flera utkast till inlägg, och dessa kommer nog att postas under veckan faktiskt.
Kramar till er!!
Jag tror, är inte säker, att man faktiskt har rätt till 12 veckors ledighet, men bara 6 med betalning. Be din kompis kolla :-)! Det ÄR svårt att blogga och ha småbarn, och säkert hopplöst att jobba heltid också, själv gav jag upp bloggandet under många perioder när första barnen var spädisar -och då var jag ändå hemma :-/... Skriv när du orkar och har lust, läsarna finns kvar :-)!! //Kram
Jaa, kära Saltis! Du ska absolut prioritera din fina familj, det är självklart! När dina inlägg kommer blir vi glada, men vi är lika glada när det inte kommer någonting nytt eftersom vi vet att du njuter av din familj eller har möjlighet att sova och vila. Vi finns kvar, jag säger som Annika, bloggandet ska vara lustfyllt när tid finnes, inte ett tvång. Och jag kommer också att susa förbi här varje dag, oavsett om det dröjer och dröjer och dröjer innan du har någonting nytt här inne.
NJUT AV LIVET, det är det du har runt omkring dig i din familj!
Stora kramar!!!
Jenny,
Här är allt egentligen helt beroende på arbetsgivaren. Så visst, de flesta ställen har en sådan ledighet på 12 veckor utan betalning. Det var den jag tänkte använda mig av i mitt fall, men sedan fick jag ju betalt ändå av min chef för att hon är så bra med just detta. Men denna 12-veckors ledighet är en form av ledighet man är berättigad till för att ta hand om sin familj, inte endast barn. Det kan vara om ngn i familjen blir allvarligt sjuk eller behöver extra hjälp. T ex vet jag en på jobbet som tog denna ledighet när hennes man fick en hjärnbldning och efter sin sjukhusvistelse behövde mer vård i hemmet.
MEN saken är den att alla arbetsplatser inte alls ser med blida ögon på ngn som tar denna ledighet. Alltså betyder det att många inte tar den även om de har lagstadgad rätt till den, just för att de vet att de t ex skulle kunna få sparkne (man hittar självklart på ngn annan orsak till detta...) eller för att de skulle bli förbigångna vad gäller projekt eller lön eller annat ifal de tar denna ledighet.
I min kompis fall vet jag inte exakt hur det ligger till, men jag känner till hennes chef. Hon är et mycket stort namn inom sitt forksningsfält. En av de största där och jag känner fler som arbeta för henne och vet att hon kräver 12-timmarsdagar 7 dagar i veckan och att de flesta knappt tar semester i hennes labb. Så ja, jag inser att det nog inte blir mer än 6 veckors mammaledighet för min kompis. Tyvärr.
Men tack för ditt tips!!!!
Kram!!
Marianne,
japp! Det GÖR jag! Jag njuter av livet. Och jag gillar att blogga, så självklart kommer jag fortsätta. bara kanske lite mindre frekvent. Men jag är glad över att du (och andra) vill fortsätta titta in här trots allt... :-)
KRAAAM!
Jag tycker du har en fantastisk bloggfrekvens för att vara nybliven mamma som dessutom jobbar full tid!
Jag har två (snart) femåringar, som är ganska självgående, och inget jobb men hinner inte med att läsa och kommentera hos alla som jag skulle vilja. Så jag förstår att du inte hinner! :-)
Blogga när du hinner och orkar. Som föregående kloka personer har sagt: Ta det i egen takt och vi tittar in och läser med glädje!
Kram på dig!!!!
Du kommer nog tillbaka till bloggen när det lugnat ner sig lite. Det är okej att ta ledigt! Fast känner jag dig rätt - och mig själv - kommer du nog blogga mer än jag ändå! :)
Skicka en kommentar