Vi tog det lugnt i morse. Bakade scones till frukost och myste. Men sedan ville vi ut i vårsolen. Skickade ett "mass-sms" till vännerna som bor i vårt samt grannhuset för att se om några ville hänga med. En familj var redan i St Catherine's Park och flera andra ville följa med dit.
Lill-Skruttans kompis O kom "själv" eftersom hennes mamma var tvungen att plugga och hennes pappa var hemma med minstingen som inte kunde komma ut. Men vi var tre familjer så det gick hur bra som helst för oss att ha med O också. Detta är en av de saker som är så fantastiskt skönt med hur vi bor. Vår "community". Att man så lätt kan få hjälp när man behöver. Vi som har långt till far- och morföräldrar, syskon eller andra familjemedlemmar som kan ställa upp och rycka in. För oss är det otroligt värdefullt att veta att hjälp och stöd finns att få på så nära håll och ofta med kort varsel. "It takes a village..." eller var det inte det hon sa Hillary Clinton.
Lill-Skruttan fick testa på lite lacrosse också tillsammans med hennes ena kompis pappa. Hon tyckte det var väldigt roligt och var faktiskt riktigt duktig. Enda sedan hon var runt ett halvår har hon älskat bollar i olika former så vi funderar på att se ifall en av hennes after-school-activities nästa höst skulle kunna bli någon form av bollsport.
Vädret var verkligen helt underbart skönt så det var en riktigt fin stund i Parken.
Efter att ha tillbringat tid i St Catherine's promenerade vi till Whole Foods för att handla lite mat. Sedan gick vi hem och Lill-Skruttan ritade den här fina teckningen av två clowner som står bredvid sitt cirkustält.
Senare på kvällen komLill-Skruttans kompis L över till oss. Hennes familj har alldeles nyss flyttat till grannhuset från Roosevelt Island. Att numera ha henne på gångavstånd är toppen! Det lär nog bli fler träffar nu sedan man inte behöver ta linbanan för att ses.
Tjejerna hade hur roligt som helst. Först ritade de och sedan spelade de Kinect. Elmo's World och efter det lite olika småspel. De hoppade, viftade, stampade och dansade så de blev alldeles svettiga. Jag älskar verkligen att TV-spel numera inte alls behöver betyda stillasittande barn utan snarare tvärtom.

























