The kite runner

Jag bara måste få berätta att jag läst en helt fantastisk bok!!!! Det var ett tag sedan jag läste den, men när jag var på bio senast så såg jag en trailer för den kommande filmen. Jag satt där i biosalongen och så kom alla känslor från boken tillbaka till mig. Och då tänkte jag att näe, jag bara måste få tipsa om denna bok! För även om filmen kanske är bra, så måste jag ändå rekommendera att ni läser boken!

Den heter "The kite runner" och är skriven av Khaled Hosseini. Det är inte många gånger man verkligen fastnar så totalt i en bok och uppslukas av berättelsen på ett sådant sätt som jag gjorde när jag läste denna.
Den yttre handlingen utspelar sig i Afganistan, Pakistan och USA. Berättelsen handlar om en pojke Amir, som växer upp i Afganistan under 70-talet tillsammans med sin pappa. Man förstår att de lever ett gott liv eftersom hans pappa tillhör en samhällsklass med pengar och gott anseende. I deras hushåll finns även pappans tjänare och tjänarens son Hassan. Även Hassan lever utan sin mamma eftersom hon lämnade famlijen när Hassan var mycket liten. Amir och Hassan växer upp tillsammans i stort sett som bröder och bästa vänner, på samma vis som deras fäder Baba och Ali en gång växt upp tillsammans. Men självklart är det skillnad. De kommer från helt olika förhållanden. Den ena är son till en välbärgad och ganska välkänd man, medan den andra är son till tjänaren. Men deras liv är mycket tätt sammanvävda och ju längre man läser desto mer inser man hur komplext deras förhållande är.

Hela historien berättas ur Amirs perspektiv och den kretsar hela tiden kring hans relation till sin pappa Baba och till Hassan. Hela tiden får man följa hans känslor, tankar och handlingar vilka inte alltid är så vackra eller heroiska, utan ofta bygger på svartsjuka. Amir har en mycket speciell relation till Hassan och under deras uppväxt inträffar en händelse som för alltid kommer att förändra deras relation, och även påverka resten av deras liv.

Jag älskar verkligen språket i boken. Man rycks med och kan "se" alla dessa miljöer och personer framför sig. Det är så levande beskrivningar av allt från staden i Afganistan där pojkarna växer upp till det krigshärjade samhälle som staden och landet utvecklats till i "nutid". En mycket stark berättelse som flera gånger tar andan ur en som ett slag mitt i Solar Plexus. Den handlar om skuld och förlåtelse. Att kunna leva med sina beslut och handlingar. Och kanske framförallt handlar det om att man oftast själv är sin egen hårdaste domare - det är alltid svårast att förlåta sig själv, men detta är något man måste för att kunna fortsätta leva.

Jag skrattade och grät om vartannat när jag läste denna bok. Och M tyckte nästan det var skönt när jag läst ut den eftersom han tyckte att det var ett "evigt snörvlande" under tiden jag läste.
Än har jag inte bestämt om jag ska se filmen eller ej. Jag är inte säker på att jag vill se den eftersom jag har så starka "egna bilder" i mitt huvud. Redan i trailern tycker jag även tyvärr att de avslöjade alldeles för mycket av handlingen. I boken är berättelsen så väl uppbyggd att man hela tiden överraskas och handlingen tar ganska ofta helt nya och oväntade vägar, vilket är något jag tycker mycket om.

Jag skulle ge denna bok en klar 5:a av 5 möjliga!

Så mitt tips är alltså; LÄS BOKEN!!!! Och om du även vill se filmen - gör det efter att du läst boken!