Dear Parents,
We will have a food drive at the CFC from Thanksgiving until the Winter Break. For those of us here the holidays are times that we often spend with our families enjoying abundant, celebratory meals. But for many New Yorkers this is not a reality.
Even before the current economic problems food supplies at food pantries and soup kitchens were stretched thin. With expenses for so many necessities rising, emergency food providers are expecting to see a greater number of people needing their services.
Collection boxes will be in GSR, across from Kathy’s desk, and in SFH, close to the Purple Room. Please donate from the following list:
Canned fruit
Canned vegetables
Macaroni and cheese
Hot and cold cereal
Baby formula (canned or powered)
Baby food
Thanks –
Jag läste det och när jag läst färdigt satt jag med en klump i magen. För även om jag vet att alla barn inte föds i familjer som har det så bra, så blir det ändå på något vis så "verkligt" när man ser det i text. Svart på vitt. Och i detta fallet handlar det ju även om att man "vädjar" till oss mer eller mindre direkt; "Snälla hjälp oss hjälpa".
Sedan vi fick Lill-Snorpan har jag även blivit mer känslig inför sådant rent generellt. Barn som far illa. Både fysiskt och psykiskt.
Kanske är man som svensk även mer ovan vid sådan här typ av välgörenhet. I Sverige känns det mer som om sådant sköts om av myndigheter. Hjälp från sociala myndigheter. Extra hjälp till barnfamiljer. De enda friviliga insatser som jag annars känner till från Sverige är just Röda Korset och Frälsningsarmén. Soppkök och klädinsamlingar. Men som s.k vanlig Svensson så uppmanas man aldrig att handgripligen donera saker som t ex bröstmjölksersättning och barnmat. På sin höjd ger man pengar till de organisationer som man tycker gör ett bra jobb och som man vill stötta.
Här i USA är detta med donationer och välgörenhet på en helt annan nivå. Liksom fundraising. Ellas dagis hade t ex ett "Fundraising event" den här helgen. Tillsammans med den närliggande Barnes & Nobles (en stor bokaffärskedja här) så hade man ingått ett avtal där en viss procent på alla inköp i just den affären från fredag-söndag skulle gå till dagiset. För att ens inköp skulle registreras var man dock tvungen att säga till om detta i kassan. Självklart gick vi dit och storhandlade. Jag hade sparat vissa bokinköp till just denna helgen. Även M´s ena moster var med och stöttade genom att ha skickat en lista på böcker hon gärna ville ha, så vi letade rätt på dessa också. Tack!Jag har ännu ingen aning om hur pass mycket pengar man fick in denna helg. Men hoppas att det var något iallafall. Tidigare år har dessa typer av insamlingar gått till diverse olika saker. Allt från att bl a köpa in Briotåg till alla lekrum, digitala kameror till de olika rummen så att personalen kan ta bilder på barnen till att skapa och utrusta ett s.k "art room"....
I år ska pengarna från detta evenemang, samt andra insamlingar gå till att upp- och utrusta dagisets bibliotek. Bland annat till nya böcker. Men framförallt till att köpa in en ny mjukvara och ett nytt system så att man som förälder på ett enkelt och smidigt sätt ska kunna låna hem böcker.
Vi får väl se vilka saker vi kan köpa och donera av de som stod på listan i det e.mail jag fick från dagiset.
Jag hoppas dock att vad vi än kommer att ge ska kunna bidra till att hjälpa några av alla de barn därute som har det svårt. Att kunna ge något, om än så lite. Många bäckar små... som man brukar säga.
Men klumpen i magen finns kvar. Och den samsas med tacksamheten.
Tacksamheten över att vi har det bra och att vi har förmågan att kunna ge vår älskade lilla dotter det hon behöver.
Det är tyvärr inte alla förunnat.
Inlägg
14 kommentarer:
Vilket tänkvärt inlägg. Precis som du säger så bidrar man ofta genom att betala in pengar till välgörande ändamål reglebundet men det bli så mycket mer verkligt när man ombeds ge mat. I helgen när maken och jag var inne i stan på väg hem i regn och blåst så tänkte jag på hur lyckligt lottade vi är som kan sätta oss i en varm bil och åka hem till vårt hus. Det finns så många som inte har den möjligheten.
Mia,
Tack! Ja ofta tar man ju sin vardag som ngt självklart, men ibland slås man verkligen av tanken av hur bra man faktiskt har det.
Å Saltis---Dessa food drives kommer att följa med dig genom hela skoltiden. Speciellt den här tiden på året...Jag tror alla skolor samlar in, och dom får in MKT!! Folk GER!!
Och samma med alla dessa fund-raisers, från Barnes and Noble till Baja Fresh.
Jag och Karolina brukar välja ett barn från Frälsis stora julgran på "mallen". Man tar en liten ängel fr granen och på den ängeln står information om barnet, vad det önskar sig, vilken storlek det har etc.
Man köper sedan sakerna, går tillbaks med det till Frälsis gran. Paketen får inte vara inslagna, allt är helt anonymt. Tycker det är en sådan fin tradition.
Och visst är det som du säger; man får sig en tankeställare varje ggn, och förhoppningsvis uppskattar man sitt eget liv så mkt mer.
Jag tycker att många amerikaner är superduktiga på detta att ställa upp, volontera, donera etc.
Kramar från ett ISKALLT DC (har en känsla av att jag får klä på mig ordentligt i helgen när vi ska upp till NYC).
Annika,
ja visst är amrisarna väldigt framåt vad gäller välgörenhet. Jag kan tänka mig att det är en helt annan kulturhär än i Sverige mycket p g a att man hemma i gamla Svedala är så "van" vid att samhället tar hand om dessa personer. Man betalar höga skatter just för att skyddsnätet i samhället ska vara bättre. Här är det däremot så annorlunda. Det är alldeles för enklet att faktiskt hamna i en sådan sits att man itne längre kan ta hand om sin familj rent ekonomiskt. Det räcker ju för guds skull med att bli sjuk och inte ha en tillräckligt bra försäkring så kan man gå i personlig bankrutt!!!!!
Så jag tror att folk tänker och känner annorlunda här och därför är just frivilliga donationer från privatpersoner så mycket mer vanligt här. Tyvärr börjar det vl bli ett sämre skyddsnät även i Sverige nu vad jag förstått, men fortfarande så är folk inte lika villiga att donera privat.
Tycker det där med er "ängel" var otroligt bra och ett fint sätt att kunna hjälpa till! Det känns ju såklart mer personligt också ifall man "vet" vem man ger till. Även om jag har full försätelse för att många inte vill synas i dessa sammanhang eftersom det ofta handlar om att känna sig i underläge.
Varma kramar!
Jo, det är svårt att veta att framförallt barn har det svårt. Jag kan också tänka mig att det blir en tanke som blir mycket svårare då man själv har ett barn som man ju vill ge allt det behöver. Och lite till.
Vi har som vanligt fått en familj att hjälpa med jul och thanksgiving genom en organisation som maken tillhört (han har inte tid längre att gå på alla möten, men vi vill ju fortsätta och hjälpa). I år är det en ensamstående mamma med två tjejer.
Vi träffade dem på lunch i helgen som var och jag "intervjuade" de två charmtrollen om vad jag skulle skriva till Santa om vad de ville ha till jul. De var mycket anspråkslösa och önskade sig - kläder. Jag misstänkte att mamman hade sagt åt dem att de inte skulle önska sig ngt annat och mycket riktigt, när jag gick ut till lekplatsen med dem efter lunchen (mamman och Maken satt kvar och pratade) så fick jag lite "klarare" ideer om vad dessa tjejer egentligen ville ha. Det får helt enkelt bli både kläder och leksaker.
Samt frukostflingor - det ville den lilla tjejen ha och jag förstod att det var "lyx" hemma hos dem. Så Santa får helt enkelt gå till Kroger också! LOL
Ja - det är för bedrövligt att folk saknar det som de flesta av oss tar för givet. Det som är ännu värre är när jag träffar folk som HAR det bra men är helt likgiltiga inför det faktum att de pengar de slänger ut på ren skit som genast hamnar i garderober eller lämnas tillbaks till affärerna skulle kunna ha givit SÅ mycket mer glädje... Vi har blivit bortskämda med att ha "våra" familjer varje år att skämma bort.
Vi har helt enkelt skitkul!
Ja detta med just donationer och att hjälpa varandra är verkigen positivt här i USA. Jag antar att det i mångt och mycket hänger ihop med att det inte har det där allmänna sociala tygghetsnätet som vi har i Sverige. Här är det ju mycket mer upp till individen och frivilliga organistationer och kyrkor att ta hand om de fattiga och de som behöver hjälp. Ja man ska nog ibland vara mer tacksam över allt man har och tänka på hur förskonad och lycklig man trots allt är. Ha en bra dag vännen.
Ja, det är ju lite annorlunda att ge mat. Kläder och barngrejer har man ju gett ganska mycket även i Sverige, t ex till flyktingar och till fattiga svenskar (de finns; staten räcker inte alltid till), men det är inte så ofta mat eller påtagligt på det sättet. T ex brukar jag ge kläder till min mamma då hon arbetar med bla ensamstående mammor som har det dåligt ställt samt folk som lever under skyddad identitet.
Vi donerade en säng till kyrkans diakoni förra året - de blev så glada och sa "åh, vi har en familj som verkligen behöver den!". Och detta var ändå på Östermalm. Men ibland kan det vara att vara fattig där de flesta har det ganska gott ställt. The status syndrome.
Det är samma här och jag är ju anställd av en charity (som mestadels är sponsrad av kommunen men också av pengar från insamlingar osv) som trots allt förväntas göra det som staten gör i Sverige. Hemma finns ett storartat system, här kan man verkligen hamna på bar backe.. Här finns ställen där du kan få gratis kassar med mat från affärer osv. Jag är verkligen för att staten ska se till att folk har mat men i länder som våra nya länder funkar det så här istället och då kan jag tänka mig att hjälpa till. Samma julklappsgrej som Annika skrev om finns här och de barnen vi jobbar med är garanterade åtminstone en julklapp på det viset. :)
Fia,
vad otroligt bra att ni har er familj! Sådant måste verkligen kännas bra med tanke på att man verkligen får göra ngt på ett mer personligt plan!
Desiree,
ja välgörenhet och donationer är stort här. Mycket mer något som i stort set "alla" gör även om det är i olika utsträckning och på olika vis. Alla gr ju heller inte direkt till nåogn organisation för personer utan det kan även vara donationer till att bevara stadens park eller donationer till specifika museum etc.
Anna,
Nej visst är det så att även den sociala tryggheten i Sverige har blivit mer urvattnad. Och fler och fler är beroende av andras vilja att hjälpa till. Vad fint med er säng! Sådant skulle fler göra istället för att åka med allt till tippen.
Emmama.
ja jag har förstått att även UK har ett väletablerat och välorganiserat välgörenhetssystem som bygger på frivillig donationer.
Tycker det är på både gott och ont.
Vad bra med ett sådant där julklappssystem där barnen kan få ngt de vill ha och&eller behöver och att den som ger kan känna att de inte "bara" ger till ngn helt okänd.
De senaste två veckorna har vår skola haft "Harvest Food Drive", man skickar in
burkar med mat, barnmat, papptallrikar, hushållspapper etc som sedan skänks till de som har det dåligt ställt, så att de ska få mat till Thanksgiving.
Killarna har kånkat burkar på skolbussen hela veckan!
Naturligtvis tycker jag att det är bra att man kan hjälpa de familjer som har det svårt, men jag måste faktiskt säga att det måste vara något galet med ett system som bygger på att andra ska skänka mat för att en familj ska kunna klara sig. Jag är nog för mycket svensk för att kunna inse storheten i det amerikanska systemet, det måste
jag erkänna.
Men jag vet inte vad som är bäst, bidrag från staten eller gåvor från människor.
De som får maten bryr sig förmodligen inte, de är säkert glada var det än kommer ifrån.
Vic,
jag håller helt med dig.
Jag tycker det ÄR fantastiskt att folk så gärna ställer upp här. HJälper till md frivilligt arbete och donationer. DET är superfint tycker jag! MEN jag tycker egentligen itne om att utsatta grupper i samhället måste vara beroende av folks välvilja. Det är lite sjukt på ngt vis. Det är en sak ifall denna välvilja var ngt som var en "extra bonus", men att det handlar om ifall man kan få mat till sina barn eller ej, då tycker jag att det visar att samhället har ett något snedvridet system.
Men självklart kommer vi ge mat till dessa insamlingslådor som nu står på dagis.
Det enda jag tycker är bra med dettta är att ens egna barn (som dina fina killar) får vara med och hjälpa till och på så vis kanske det väcker någon form av medveteneht och känsla inför detta att alla inte har det lika bra som de själva och att det är roligt att kunna hjälpa till. Minns själv en klädinsamling vi hade till barn i Polen när jag gick på lågstadiet. Jag gav bl a mina urvuxna vinterstövlar vilka jag tyckt så mycket om. Och jag minns känslan av glädje av att kunna hjälpa ett annat barn och jag hopppades att de skulle tycka lika mycket om mina stövlar som jag gjort. :-)
kram!
Jo, det är sånt som mer eller mindre ständigt snurrar i min skalle. Vad kan jag göra för att underlätta för någon? Under Ramadan skänker jag mat till gubbsen här i området, och nu till offerhelgen ska jag köpa kött och ge bort. Brukar ge pengar via en moské också, för de vet hur bäst fördela bland fattiga, sånt som jag inte vet. I Bulgarien brukade vi samla in och åka till ett barnhem med saker de behövde. Typ vinterskor. Tandborstar. Lakan. Tröjor.
Visst har vi det bra. Vi glömmer så lätt bort det.
Bra att ni kan hjälpa till på ett så enkelt sätt.
Marianne,
ja man vill ju gärna hjälpa men på ett sådant vis att man vet att "hjälpen kommer fram dit den ska". Jag har därför svårt att ge pengar till t ex tiggare (även om jag ska säga att det såhär års när det börjar bli kallt ofta blir en och annan som får en slant också) eftersom jag är osäker på om det enbart kommer gå till ett ev misssbruk.
ad bra att du kan hjälpa folk omkring dig på så många olika vis!
Hoppas du mår bättre nu
Kram!
Skicka en kommentar