Trött så in i märgen...

Just nu har jag definitivt kommit in en svacka. Blev rejält förkyld i helgen och låg mer eller mindre däckad halva lördagen. Även söndagen var en seg dag, men jag höll mig åtminstone på benen vilket var bra eftersom M var tvungen att jobba nästan hela dagen då. Inser att detta med att vara sjuk är väldigt väldigt väldigt annorlunda när man har barn. Innan kunde man ju verkligen sova eller ta det lugnt när man var sjuk. Nu är man helt beroende av den andra föräldern för att man ska kunna göra detta. För någon måste ju ta hand om Lill-Snorpa även om man själv är dålig.

Efter helgen rivstartade veckan igen, På måndagkvällen hade vi dock ett jätteroligt Sverigebesök (igen!). En gammal gymnasiekompis till mig som var i staden. Vi har inte setts sedan sommaren innan vi flyttade hit så det var verkligen superkul att träffas. Jag kände mig fortfarande inte helt kry, men det blev ändå middag ute och en massa prat.

Igår var jag jättetrött men orkade ändå upp så jag var på jobbet vid halvåttatiden. Kände mig plötsligt hängigare än vad jag gjort under måndagen, men vet inte ifall det berodde på förkylningen eller om den sena måndagkvällen med sina Margaruitas också spelade in...? Gårdagen var ju egentligen ingen vanlig tisdag utan en dag då hela världen (eller iallafalll nästan) hade ögonen hitåt för att följa valet. Det var dessutom M´s födelsedag, men vi hade redan pratat om den och bestämt att fira i helgen istället eftersom vardagarna nuförtiden är ganska stressiga och väl "inrutade", och därav finns inte särskilt mycket utrymme för sponanitet på samma vis som förr. Jag föreslog ändå att jag kunde gratulera honom på morgonen men eftersom mina morgnar nuförtiden startar redan runt 4.30-5.30-tiden så tackade han vänligt men mycket bestämt nejtack till någon morgonuppvaktning. Med tanke på hur jag kände mig på morgonen var det faktiskt skönt att jag inte behövde göra något extra, utan snabbt kunde göra mina morgonrutiner och ta mig till jobbet.
Under eftermiddagen hade jag sedan ett möte med chefen som gjorde mig riktigt upprörd. Ibland kan jag bara inte förstå hur folk tänker? Hur fungerar de? Varför har vissa så svårt att kommunicera? Och framförallt, än en gång förbannar jag personers konflikträdsla! Som alltid skapar det fler problem och missförstånd än om de kunnat spela med öppna kort och ge raka och ärliga svar. Grrr!!! Jag tänker inte gå in på detaljer här, men jag blev faktiskt riktigt arg och sur. Så även om jag redan innan var trött och hängig lyckades jag faktiskt bli ännu mer ur humör.

Så stackars M fick nog en rätt trist födelsedag. En snorig och småhostig fru som var allmänt nere och trött. Ingen tårta. Inget paket. Tur han fått en del grattiskort och present från Sverige. Kvällen spenderade vi i soffan framför valvakan med take out sushi från favvosushirestaurangen. Eftersom jag kände mig såpass hängig och trött så gick jag dock och lade mig redan vid 22-tiden.

Och idag känner jag mig fortfarande hängig av förkylningen.
Dessutom allmänt ur gängorna fortfarande. Och även överkänslig. Lättretlig. Som pms hela tiden. Skitjobbigt!
Om det till största del beror på att just förkyningen suger musten ur mig och sänker min "buffertkapacitet", eller om det beror på jobbstress eller allmän sömnbrist vet jag inte. Kanske alla dessa faktorer tillsammans?
Jag orkar inte ens känna någon entusiasm över detta historiska ögonblick då USA för första gången har en svart president.
Just nu känns det mer som om jag försöker att tänka "Det är ändå bara två dagar kvar till helgen... Det är bara två dagar kvar till helgen..." som något slags mantra.