Undrar nog Ella. För sover gör hon inte alltid så mycket och länge som vi skulle önska.
Förra inlägget vaknade hon ju till just som jag skulle posta det. Så hur gick det sedan undrar man kanske?
Okej, natten blev verkligen inte kul! Alls. Hm, Ella var nog mer vaken än sovande. Och M och jag var definitivt mer vakna än sovande. Hela natten igenom. Lill-Snorpan var hungrig stup i kvarten. Tror hon är inne i någon form av utvecklingsperiod igen för hon äter så frekvent trots att vi ger henne gröt på kvällen nu. Och var det inte hunger som väckte henne så var det magen. Eller drömmar. Hon drömmer otroligt mycket för tillfället och vaknar ofta till och gråter.
Sedan mitt i natten, runt 2-2.30-tiden så hände något jättelustigt. Jag var halvslumrande men vaknade till av att hon plötlsigt började sprattla jättemycket med benen och prata högt för sig själv. Vid en närmare koll visade det sig att Lill-Skruttan var klarvaken. Men glad. Hon låg helt enkelt och pratade med sig själv och sparkade hejvilt med sina små sparkdräktsbeklädda ben. Den första trötthetsirritationen som började när hon väckte mig ur min halvslummer förbyttes snabbt till en komisk känsla. Mitt i all trötthet kunde jag inte låta bli att börja skratta. Och självklart gjorde detta att hon började skratta hon med. Hon ser så glad och lycklig ut över att ha fått kontakt med någon som också är vaken att jag inte kan låta bli att skratta ännu mer. Och hon följer efter. Snart ligger vi i sängen och tittar på varnadra och skrattar och skrattar och skrattar. Jag inser ju att just detta inte är det allra smartaste sättet att få en vaken liten bebis att somna om, men kunde bara inte hjälpa det. Hon såg ju så söt och rolig ut där hon låg. Ja, hon vet helt klart hur hon ska charma mamma....
När vi ändå var vakna båda två passade jag på att gå upp och byta blöja på henne. M satt uppe fortfarande. Han är ju normalt en nattuggla, och just denna natten insåg han nog att det inte skulle bli mycket sova ändå, så han satt framför datorn och jobbade.
Nåja, till slut slumrade vi väl in igen. Men det var inte förrän efter 5-tiden i morse som hon verkade sova lite bättre. Och då var det ju egentligen dags för mig att gå upp. Men jag var bara för trött så det blev sovmorgon till 7-tiden. Konstigt nog känner jag mig inte als så trött som jag nog egentligen borde? Men kanske kommer det senare.
Vi får väl se. Idag kommer jag iallafall ha en kort dag på jobbet. Kort men effektiv. Har tänkt gå härifrån om ca en timme eller så. Skönt!
Sedan får vi väl se hur helgen kommer bli.
Oavsett så ska det bli superskönt med helg. Och nästa vecka är kort eftersom det är Thanksgiving på torsdag! Då kommer det vara 1 år sedan vi fick hem Lipton.
Tänk så mycket som hänt sedan ett år tillbaka! Helt otroligt egentligen.
Hoppas ni alla får en skön helg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Vilken charmör hon är! :) Vi hade också ett vaket barn hos oss i natt, mellan halv fyra och klockan sex skulle han INTE sova och till slut tog han sitt täcke och sin kudde och gick och la sig på soffan där han till slut somnade. Den du! Hoppas du får sova ordentligt i helgen! Kram!
Oj det låter inte som det blev mycket sömn alls i natt. Någon natt hitan och ditan klarar jag mig på ganska lite sömn själv men blir det flera i rad blir jag jättetrött och grining. Det är dock ändå bra att du kunde skratta åt det hela. Jag hoppas att Ella snart får lite bättre koll på det där med dygnsrytmen så att du och M får sova lite mer. Oj vad tidigt du brukar gå upp. Hur kommer det sig? Tänk att det redan har gått ett helt år sedan ni fick hem Lipton. Jag tycker att det kändes som om du skrev om det nyligen. Håller verkligen med dig om att det ska bli jätteskönt med kort vecka nästa vecka. Ha en bra helg och förhoppningsvis med mer sömn.
Precis så har vi haft det... med alla våra tre barn. De sover inte mycket för de har så mycket annat att göra. Vår 9-åringhar precis börjat sova. Men vi har fortfarande en 2½ åring och en snart 1 åring som inte heller sover. Det var läääänge sedan vi soven hel natt jag och maken.
Jag kan bara skratta åt det du skriver! Jag var ju ett barn som inte sov så mycket, men jag var tydligen rätt nöjd med att leka med en fot eller bara "prata" för mig själv. Farmor gjorde tidigt mjuka böcker som jag hade i sängen, med kanppar som kunde knäppas och små snören jag kunde ligga och dra i. (Hon var designer och sömmerska och helt fenomenal!)
Tydligen så kunde jag ligga i timmar och roa mig på egen hand. Enligt min mamma så vaknade jag sällan ellr aldrig efter att de tog ur mig ur mitt gips (höftlesluxation vid födseln) och grät. Jo jag hade ju kolik, men efter det så var jag som ett annat barn (fortfarande enligt mamma, jag har lite dåligt kom-i-håg från den tiden LOL) och låg och småmumlade eller smånynnande...
Det knepiga är att trots att jag sov så lite så var det tydligen aldrig några problem att lägga mig i min säng. Jag roade mig med mina mjuka böcker eller bara låg och "snurrade runt" litegran som en brakedancer... det var så min mamma fick duscha och laga mat.
Än idag så kan jag ligga och njuta av att läsa när resten av världen sover. Jag är inte ledsen över att jag är vaken, det har jag accepterat för länge sedan, det är bara såååå mysigt.
Så har du en "glad lite skit" som tycker att livet är toppen så njut av det!! Kanske ska hon ha lite mjuka ofarliga prylar hon kan pilla på i sängen?
Fredagskram och grattis till ett sådant händelserikt år. WOW!!
Min dotter hade sin första vakentid mitt i natten.Ungefär i Ellas ålder.
Mellan klockan 24 0ch 04.....så pigg man är då:)*suck*Då ville hon gulla och prata och titta på tårna och allt det där. Jag gäspade och försökte vara mysig.
Jag är nattmänniska med vid halvtre är min gräns. Även nu gillar jag att vara uppe när andra sover.
Jag tränade henne i etapper att somna tidigare. En kvart i taget flyttade jag bakåt.
Min son han sov "aldrig". Bara i tjugo minuters intervaller.
Jag sov inte en enda hel natt på tre år. (Nu behövde jag ju inte gå uppp och jobba så det "förenklade") Men jag hade ingen som gjorde mig en tjänst att avlösa mig utan han valde att sova istället. Jag var helt slut ibland för jag kunde få gå upp ibland tre gånger. Första natten min son sov hela natten så vaknade jag klockan 10.00 och fick panik.Jag trodde nåt hänt. MEN HAN SOV bara:)
Försök focusera på att träna in en rytm om det går. Det är mycket nytt nu när hon börjar förstå. Dagis och ny mat. Tår och händer och allt annat. Mycket spännande.
Tänk när hon lär sig klättra ur sängen. Dåååååå!
Hoppas ni har haft en mysig bloggvänträff och att helgen är bra
Kram
/Susanne
Emmama,
ja visst är det frustrerande när man ignet helle vill än att få sova lite och så är de hur vakna som helst! Men man blir desto emr tacksam för de nätter som går hyfsat bra.
Kram!
Desiree,
jag är egentligen också en sådan där trist person som måste ha ett visst antal timmars sömn per natt för att må bra. Jag trodde i ärlighetens namn aldrig att jag skulle kunna fungera såhär pass bra med såpass lite sömn i flera månader, innan jag fick barn. men man lär sig att det GÅR. Man klarar helt enkelt det man måste. Sedan försöker ju jag och M att hälpas åt också så att man ibland kan få en liten eftermidagslur på helgen när den andra har hand om Ella.
Kiddan,
Hej! Känner inte igen dig men kanske har du kommenterat på min blogg tidigare. Isåfall ber jag om ursäkt för att jag glömt det. I vilket fall så är det roligt att du kommenterar! Och kul att du läser min blogg.
Fast det låter jobbigt ifall man måste ha denna typ av sömnbrist i 10 år framåt..... Shit! Hoppas verkligen inte det. Men jag gissar att man klarar av det också. Det gör ju ni! :-)
kram!
Fia,
aha så du var ett vaket men nöjt barn alltså! Hm, ja Ella är ju oftast vaken endast när hon vill ha mat eller när magen håller på. Men som sagt häromnatten var hon vaken och glad och pratade ör sig själv. Kanske ska vi ha en del saker som hon kan pyssla med OM hon vaknar mitt i natten då?
Vilken otroligt händig och smart farmor som gjorde de där böckerna till dig!
Kram!
Suzesan,
JAg är nog egentligen vare sig natt eller morgonmänniska. Tror jag klarar de flesta hyfsat normala tider på dygnet om jag bara får sova åtminstone 6-7 timmar i sträck. Problemet är ju att man inte får det längre... haha!
Så därför går man runt med ständiga gruskorn i ögonen. Fast man vänjer sig på ngt udnerligt sätt vid det också...
Oj, det lät jobigt med din son som sov så korta perioder i sträck!
Ja, vi försöker att ha lite "rutiner" nu vid middagsmat och läggdags. Så att hon ska "känna igen sig" i dessa rutiner. Men fortfarande tror jag det är så mycket som händer med henne just nu att hon också sover lite dåligt ibland pga detta. Allt ska ju processas. Hon drömmer otroligt mycket och vaknar ibland av det också.
Kram!!
Hoppas ni haft en skön helg och att ni fått vila ikapp. Fast jag vet ju att ni hunnit med en bloggträff också. Petra berättade!
Här är också hemskt kallt. Sitter med stortröja på inne, trots att värmen är på. Förstår inte att det drar så i ett nytt hus! Burr!
Önskar er en bra vecka!
kram
Fröken Anki,
ja helgen var skön. Lördagen var väldigt social och söndagen lugn. Precis så som jag gillar att helgerna är. En dag när man umgås med vänner och har kul och en där man bara får slappa och göra ingenting...
Har ni fortfarande kallt eller är det bättre? Här är det varmare igen. Inte varmt alltså, men varmare än i helgen när det var minusgrader.
Kram!
Åh, hua... jag vet sååå väl vad du just nu går igenom - usch så tungt det kan bli när man har en, visserligen världens sötaste, som inte sover... man blir så sjukt trött - man är nästan på gränsen till helt tokig. När jag tittar tillbaka på de senaste två åren (sonen började inte sova bra förrän han var dryga 2 år...) så fattar jag inte hur jag orkade... Nu när vi är uppe på natten bara ett par gånger i veckan och vet hur tungt bara det är - undrar jag hur vi fixade det med 2-3 gånger i natten i nästan 24 månader?? Men man gör väl det - världen snurrar på runt omkring. Det är tur att kärleken är så stark - för det finns ju vissa nätter när man nästan skulle kunna tänka sig att göra som i den där svenska filmen - gå till återköp på BB med de små liven *fniss*. Under hela den tiden sa min mamma snusförnuftigt "det kommer gå över, snart är det över" och jag blev nästan rosenrasande ("det skiter jag i, jag vill sova NUUUUU!") så det ska jag INTE skriva. Bara att jag lider med dig och håller tummarna för så många timmars sammahållen sömn som morgon och försök köra skift - man kan klara sig hyfsat bra om man i alla fall får varannan natt lite mer sammanhängande.
Jacal,
å vad skönt att du förstår! Fast det känns sådär lustigt att läsa om att din son inte sov bra förrän han var 2 år! Shit!!!! Och lite skift ska vi nog införa. Hittills har vi försökt att mata typ varannan gång under varje natt, men man vaknar ju trots allt, så kansk någongång i veckan vore bra att man tog hela natten emdan den andre fick sova i annat rum?? Vi har pratat om det men än har det inte blivit av. Men kanske blir det något att testa?
Kramar!
Skicka en kommentar