Fredagstema - Förändring

Äntligen ska jag försöka få ihop ett inlägg till Fredagstemat igen. Det var hur länge sedan som helst sedan jag skrev något fredagstema. Denna månad är det Strandmamman i Finland som bestämt vilka teman det ska vara och dagens är Förändring.

Ett väldigt intressant tema tycker jag. Särskilt som förändring är något som man kan längta efter men också kan vara rädd för. I förändringens natur ligger ju alltid en mycket hög osäkerhetsfaktor. "Man vet vad man har men inte vad man får" som det ju brukar heta. Och visst är det så. Man kan aldrig i förväg veta hur en förändring kommer att påverka en själv och ens liv. Men det är till viss del detta som är tjusningen med förändringar också tycker jag. Att det är något okänt som väntar bakom nästa krök. Men det är väl detta som gör att många ofta kan känna oro inför förändringar i livet. Själv tror jag ändå att förändringar faktiskt är nödvändiga för att vi ska utvecklas. Som individer. Även sådana förändringar som, när de sker inte är särskilt positiva tror jag är viktiga. Det är ju på något vis genom förändring i våra liv som vi utvecklas och växer.

För egen del har jag genomgått en hel del större förändringar under mitt liv. En del som jag minns, andra som jag inte alls har något minne av. En del förändringar har varit positiva och spännande. Andra enbart hemska, jobbiga och sorgliga. Men summa summarum är att även de sistnämnda nu är en del av min livshistoria och därmed en del av mig själv. Hur hemska de än var att uppleva så kan jag ändå i efterhand se att de format mig till den person jag är idag. Självklart hade jag gärna varit utan de här förändringarna men jag kan faktiskt se att jag nog faktiskt lyckats att ta med mig något gott ur dem ändå trots att man inte kan tro att det skulle gå. Och det är nog detta jag hoppas att jag ska ha förmågan att göra inför framtida förändringar också. Livet ut. Att oavsett om de varit till det bättre eller det sämre kunna ta sig igenom dem, acceptera dem och så småningom kunna ta med sig något, om så bara en promilles promille, av styrka, självinsikt, lärdom eller förståelse. Att inte enbart passivt låta sig svepas med, utan även aktivt kunna ta vara på de bra saker en förändring trots allt kan föra med sig. Även om förändringen i sig är något man helst varit utan.

Vissa förändringar sker väldigt hastigt. Från en minut till den andra kan ens liv förändras helt. Andra förändringar går väldigt långsamt. De kommer liksom smygande så man knappt märker det förrän man en dag plötsligt inser att saker och ting inte är som "förr". Det kan vara ens omgivning eller kanske en själv som person.

Som utflyttad till ett annat land kan jag säga att detta förändrar en mycket. Och här handlar det både om snabba förändringar som kan ske över en dag, en vecka en månad. Men framförallt tror jag det handlar om  just de där långsamma smygande förändringarna. Man acklimatiserar sig till en ny miljö, en ny kultur ett nytt språk, en ny livsstil. Det tar tid. Man förändras liksom lite i taget.  Knappt märkbart. För min del kände jag verkligen av det nu när jag var hem till Sverige i julas. Det gjorde jag inte alls i början. Då var det enbart som att "komma hem". Hem till allt som var invant och tryggt. Allt från sociala koder till språk och den där speciella "igenkänningskänslan" som man har till sitt eget land och sin egen kultur. Men nu senast upptäckte jag att min syn på mig själv, mitt liv, min omgivning och framförallt på Sverige och det svenska definitivt har förändrats. Det är som att se på Sverige med nya ögon. Vissa saker som förr kändes så naturliga att man inte ens reflekterade över dem kan jag nu reagera på. Man kommer på sig själv med att tänka "Hallå, var det såhär det var??"

Självklart är Ella den allra största och mest omvälvande förändringen i mitt vuxna liv. Att få lyckan att lära känna denna nya och helt unika lilla person känns verkligen som en ynnest. Jag har sedan hon föddes också blivit mycket mer van vid "snabba" förändringar eftersom bebisar har en tendens att utvecklas i en rasande fart. Plötsligt inser man att man förändrar sin vardag ständigt. Helt beroende på att Lill-Snorpan förändras hela tiden. Växer. Utvecklas. Det är så roligt och spännande att få följa henne på hennes livsresa. Och förändringen är absolut inte enbart något i min "praktiska vardag", utan kanske framförallt på ett helt annat plan. Den förändring som faktiskt sker konstant med mig som person. Att få följa en annan persons utveckling som individ är nog det mest fantastiska man kan vara med om, och en av de saker som gör att man själv utvecklas och förändras. Detta oavsett om det handlar om sitt barn eller om andra personer som står en nära. Man ställs inför situationer man aldrig tidigare ställts inför. Plötsligt dyker nya frågeställningar upp. Saker man aldrig tidigare kunnat drömma om händer och man måste fatta beslut. Vissa snabba, vissa långsiktiga.

Så nu ser jag fram emot detta nya fräscha år. Att det kommer bli fyllt av förändringar av olika slag är jag helt säker på. Och faktum är att jag verkligen ser fram emot dem. Trots att man ju "vet vad man har men inte vad man får" så gillar jag förändring. Det visar att tiden, världen och man själv inte står stilla utan faktiskt rör på sig. Och det gillar jag.