Fredagstema - två teman i ett inlägg!

Förra fredagen var Fredagstemat: "Mitt förhållande till...."

Jag hann inte skriva något då men här kommer iallafall ett försenat fredagstemainlägg samt ett för dagens tema som är "För att överraska mig måste du....".

Det är fortfarande Mais oui som står ör temat men detta är det sista för september. Vem som tar över i oktober har jag ingen aning om.

Jag börjar med förra fredagens tema.

Hm, först kunde jag inte riktigt komma på vad jag ville skriva om. Mitt förhållande till vad, vem? Men det får bli något såpass enkelt eller kanske svårt som "Mitt förhållande till... mina Hem".

För att förtydliga mig så gäller mina "hem" alltså dels Sverige som ju är mitt hemland i själ och hjärta, dels USA men framförallt New York eftersom det är just i denna stad jag känner mig hemma. Resten av USA är på många vis fortfarande lika okänt som det var innan vi flyttade hit. Stora skillnader i såväl kultur, klimat och historia mellan de olika regionerna i detta landet gör att jag inte kan säga att jag är "hemma" i hela USA.

Eftersom Fredagstemat handlar om att visa saker med hjälp av både text och bild ska jag försöka att visa en del bilder som får symbolisera mitt förhållande till dessa olika "hemma".

Sverige

Naturen:

För mig betyder Sverige såklart enormt mycket. Det är där jag har mina rötter. Och en av de saker jag tänker på i första hand när jag tänker på Sverige är Naturen. Att ha nära till naturen i stort sett var man än är i landet. Även i Stockholm finns naturen bara "runt hörnet". Allemansrätten är en av de saker jag verkligen uppskattar med Sverige. Att alla har rätt att vistas ute på i stort sett alla platser som inte är någons tomt eller åkermark. Skog, fjäll, skärgård. Det sistnämnda är för mig det jag kan sakna mest från Sverige. Just skärgården är så otroligt speciell och eftersom jag växte upp med seglande föräldrar så är svensk sommar för mig nästan liktydligt med just skärgården.

Trosa skärgård i slutet av juni.

En besökande svan utanför tältet.

Vinterisen ligger kvar.

Historia:

För mig är Sverige även ett land med en historia. Så att gå runt och se gamla hus där folk bott och levt för ett par hundra år sedan är något som känns väldigt genuint. I många städer och platser finns ju väldigt gamla hus som används än idag men just detta (nedan) är från Torekällberget i Södertälje som Anna skrev lite om i sitt inlägg förra fredagstemat.

Familj:

Självklart är det personerna och inte platserna i Sverige som betyder mest för mig och det är också dem jag saknar mest. Familj och vänner som bor i Sverige färgar självklart mina känslor och minnen för landet Sverige. Att vara långt ifrån de man helst skulle vilja vara nära kan vara otroligt jobbigt, men på ett vis tror jag även det stärkt relationen mellan mig och M. Och nu på senare tid även banden mellan oss och Lill-Skruttan. Hur då? kan man ju fråga sig. Jo, helt enkelt enbart genom att vi ju här borta varit så oerhört mycket tillsammans i vår lilla lilla kärnfamilj utan att ha tillgång till "extended family" som man säger här. Alla frågor och problem som uppstått under det här första året med Lill-Snorpan har vi varit tvungna att lösa själva. Självfallet skapar sådant mycket tighta band. På gott och ont.

Mormor med Lill-Skruttan när jag var hemma i mars.

Farmor med Lill-Skruttan också från i mars.

Svägerskan, Loff och Lill-Skruttan från samma Skånetur som bilden ovan.

New York City

Så till min nuvarande hemstad. Jag ska försöka att inte bli långrandig eftersom jag redan fredagstemat innan skrev så mycket om staden och jag vill helst inte uppfattas som tjatig, men nedan är några bilder och lite text.

Atmosfären:

Staden som sådan är väldigt speciell. En stor stad. En motropol. En stad där olika kulturer, nationaliteter och språk möter en dagligen ute på gatorna och på arbetsplatserna. DET gillar jag! Och som jag skrev i förra fredagstemainlägget så älskar jag att bara promenera omkring i staden och känna på allt detta. Studera folklivet och bara vara.

Vy över staden (söderut). Man kan se Empire State Building som sticker upp. Bilden är tagen från Rockefeller Center en hyfsat klar majdag.

Min älskade Park! Här är dammen där man kan hyra radiostyrda båtar och segla med. Ett perfekt ställe att njuta av atmosfär och kika på folk.

En av alla Street Fairs som brukar anorndas runtom i staden under sommaren. Här är en i Brooklyn, och det fanns både saker att köpa samt en del dans och musik att avnjuta längs gatan. Detta är något jag gillar med staden. Den är så levande på sommarhalvåret.

Detta är en bild jag tycker känns väldigt typisk USA. Alla gula skolbussar som man ständigt ser på gatorna. Här är de parkerade i väntan på att köra skolbarn.

Vy från sydöstra Manhattan. Brooklyn syns i bakgrunden. Det är rätt vanligt att se diverse båtar och fartyg på vattnet runtomkring. Ofta kan man se sådana här fina segelskutor.

Självklart finns det mesta i denna staden. Både nödvändiga saker och mindre nödvändiga saker. Ja, till och med helt och hållet onädiga saker! Så även flygande grisar. Kanske var det en sådan som flög till Lill-Skruttan nyligen....? Den här kunde man köpa i ett stånd längs en gata i Chinatown.

Alla försäljare som säljer frukt och grönt och blommor längs med gatorna. Det här är dock vår egen mataffär som har höstdekorerat (och försäljning) av blommor och pumpor utanför ena ingången till affären.

Maten:

Att kunna få tag i det mesta i matväg är en lyx. Vi har verkligen blivit bortskämda under våra år här. Både vad gäller vilken typ av mat man kan få samt kvaliteten på maten. Och en del av lyxen är ju dessutom att det är så enkelt att ringa hem mat. Alltså få maten levererad till dörren. Detta gäller både färdig mat men även inhandling av råvaror eftersom vi handlar det mesta av våra basvaror från "Fresh Direct" ett företag där man enbart handlar online. Otroligt smidigt! Kvaliteten på varorna är dessutom riktigt bra och priserna ofta något lägre än i de mataffärer som finns här på Manhattan. Men självklart är det restaurangerna man tänker på i första hand när man tänker på mat här. Och i denna staden finns verkligen allt från lilla "korvkiosken" eller "Hålet i väggen" via delis och diners till riktiga lyxkrogar. Det enda som bestämmer vilken typ av mat man ska äta är tiden, humöret och självklart plånboken!

Rolig inredning. Här är en massa pipor som dekorerar taket på Keens Steakhouse. Förövrigt ett oerhört BRA ställe om man gillar kött! Dyrt men har man råd och kan unna sig en lyxig kväll så är detta ett måste för de som gillar en riktigt fin bit kött!

De har även s.k Kobe biff men den är så hutlöst dyr att jag nog aldrig kommer prova något sådant. Har för mig att en bit gick på ca 100 dollar!!!! jag är dock nyfiken på vad som gör just en japansk ko såpass bra att man kan sälja köttet för det oerhörda priset??

Även detta är inredning inifrån Keens. ett tips är att boka bord i god tid för det blir snabbt fullbokat.

Detta är inte från Manhattan utan från Sam´s Fisch box som ligger på City Island i Bronx. Vi var här med mitt förra jobb och jag tycker att inredningen känns så amerikansk. Blandning av kitch och mys på ett lite underlig vis. Men jag gillar det faktsikt. Inga höga stilpoäng kanske, men rätt bra mysfaktor trots allt. och maten tja, den var också typiskt amerikansk. Fisk på olika vis. God och ok för priset, men ingen "lyx" eller extravagans.

Här är en av M´s och min favoriträtt. Soup dumplings! Mmmm.... En kinesisk rätt som faktiskt endast serveras på vissa kinarestauranger. De flesta av dem i Chinatown, men det finns en närmare oss som ligger nära ganska nära MoMa. Dessa dumplings innehåller en "soppa" så man får äta dem lite försiktigt. man skopar upp dem med sin sked, häller på en otroligt god sojabaserad sås och sedan biter man ytterst försiktigt ett litet hål i dumplingen genom vilket man sedan kan "suga" ut det mesta av soppbuljongen. Efter det är det bara att äta som vanligt. De finns ofta med antingen fläsk, vegetarisk eller seafood innehåll. Jag minns inte nu vilken region av kina denna rätt härstammar från, men kanske någon av er vet?

Familjen:

Jo, för min närmsta lilla urfamilj har jag ju här. M, Lill-Skruttan och våra katter. Självklart känner man sig fortfarande som en svensk i USA. En utlänning med annorlunda vanor, attityd och åsikter vad gäller mycket. Men jag måste säga att i och med att vi fick barn förändrades en del av mina känslor för landet och då framförallt staden - eller kanske rättare sagt "mitt liv här". Med Lill-Skruttan fördjupades mina känslor för denna staden än mer. Jag känner mig på något underligt vis nu mer hemma och mer bunden till staden än tidigare. Och detta i positiv mening. Vår lilla dotter är född här. Hittills är det detta som är hennes hem. Navet i hennes liv utgörs av oss och hennes dagis. Och självklart påverkas hon av både sina "utländska" föräldrar och av sin naturliga plats i den mångkulturella gruppen på dagis. Detta är något jag ser enbart som positivt. Att få chansen och möjligheten att i redan tidig ålder ta del av olika kulturer är något jag tror är oerhört bra. Självklart är hon såpass liten att hon troligen inte kommer att minnas mycket av sin tid här i NYC den dag vi flyttar, men jag tror på något vis ändå att mycket av de intryck hon fått här kommer att finnas kvar hos henne omedvetet. Dessutom har ju både M och jag förändrats en hel del sedan vi flyttade hit och detta kommer såklart att påverka både våra och hennes liv även i fortsättningen.

Vissa där hemma, och även här, tyckte nog att det var ett konstigt beslut att vi valde att bli föräldrar i ett främmande land långt ifrån våra familjer i hemlandet. För det första så kan man ju förklara det hela med att vi ville ha barn och att vi råkade befinna oss här då. Det var ju inte så att vi planerade att bli föräldrar just här istället för i Sverige. Men jag måste säga att detta är något som verkligen givit mig och oss något extra som föräldrar. Just att vara här. Självklart kan det kännas tufft ibland, men fördelarna är många de också. Särskilt glada är vi över hennes fantastiska dagis. Det har hittills varit klart över förväntan och det känns nästan som om vilket annat dagis kommer komma långt efter.

Nu till dagens fredagstema: "För att överraska mig måste du...."

Även detta tema kändes lite knivigt. Men här kommer en mycket kort tolkning (eftersom min tolkning på gamla temat blev så lång):

Kan börja med att säga att jag är ganska lättlurad. Om folk vill försöka hålla något hemligt för att överraska mig så tror jag inte det är särskilt svårt.

Det gäller nog mest att försöka spela "som vanligt".

Nu har det inte hänt alltför ofta att folk försökt lura eller överraska mig på det viset. Jag har däremot varit med på en hel del lur genom tiderna och tycker det är roligt att överraska andra. En av de bästa överraskningarna var när vi anordnade en möhippa för en av mina bästa vänner K. Hon skulle på lunchdate med en annan vän och precis när de ätit färdigt säger den andra vännen att hon måste på toaletten men att hon väntar ett viktigt jobbsamtal och ber att K ska vakta hennes mobil. "Om den ringer måste du svara och säga att jag är på väg för det är dödsviktigt att jag får detta samtal!" säger hon innan hon sätter fart mot toaletten. Väl inne på toaletten tar hon upp sin andra gömda mobil och ringer oss som då ringer upp den mobil som K vaktar. Det är annan vän till oss som K aldrig tidigare träffat som sköter snacket. Han informerar K om att hon ska gå ut ur restaurangen och ta sig till T-centralen. K tycker detta låter mycket mystiskt och läskigt och lyckas med hjälp av sin vilda fantasi snabbt fantisera ihop att det är någon ur "maffian" (vilken maffia kunde hon senare inte riktigt förklara) som försöker lura henne. Hon säger att hon minsann inte tänker lämna vår toalettbesökande vän utan ska vänta på restaurangen. Men till slut efter att han talat om att han vet hennes namn och berättar att hon inte behöver bekymra sig om jobbet för de är informerade om att hon kommer vara borta på eftermiddagen så inser hon att detta är något organiserat. Och att det inte handlar om någon organiserad brottslighet utan om en organiserad festlighet! Den överraskningen var riktigt lyckad.

Mitt livs största överraskning är dock den "gamla nyheten" när Lill-Skruttan bestämde sig för att komma ut. När vattnet började sippra på tunnelbanan och sedan när fördämningen totalsläppte på perrongen mitt i Bronx, ja DÅ kände jag mig verkligen tagen på sängen. Det skulle ju inte hända NU! Utan om nästan två månader!!!

Jaja, man hämtade sig ju även från den överraskningen, och nu är det en del av vår familjehistoria.

Lill-Skruttan när hon var nästan ny.

Sist vill jag tacka Mais Oui för hennes kluriga teman i september. och som sagt vem som tar över nästa månad vet jag inte. Men så fort jag får veta det kommer jag självklart skriva in det här i högerspalten.