Nya bud

Nytt sedan sist:

- Lunchmötet med kompisen inställt p g a försenat möte. Inte något av mina men hennes. Lite trist, men på sätt och vis samtidigt bra för det har dykt upp nya saker på agendan här....

- ...som det att Lill-Skruttan tydligen varit otröstlig på dagis idag så de ringde M. Hon är vädligt snuvig nu (ytterligare en i raden förkylningar) och hade mest snorat och gråtit under dagen i Pink Room. Det blev därmed en tidig hemgång för henne. M tog detta eftersom jag har en intensiv dag idag. Hoppas hon inte har feber igen bara.

- Roliga resultat på jobbet! Visserligen bara ett delmål men ändå. Det känns uppmuntrande. Normala vardagen i en forskares liv är annars att det mesta inte alls går som man hoppas. Så man får glädjas åt det lilla.

Försening

Fredag morgon och ute är det underbart höstväder. Sol, klarblå himmel och krispig höstluft! preis så som man vill att det ska vara. Sitter just nu på jobbet och tittar ut på min Manhattanvy. Ser taket på Chrystler Building blänka i solskenet och linbanan åka förbi på Queensboro Bridge. Här är en bild tagen just nu med min mobil. Detta är min utsikt just nu i skrivande stund.

Har en lunch inbokad med en kompis idag vilket ska bli kul. Annars känns denna fredag som om den kommer bli ganska fylld med jobb. Gårdagen var en sådan där dag då man har minst fem saker på gång samtidigt men i slutänden ändå klarar av att fixa allt. Skönt! Effektivitet är ngåot jag gillar. De dagar man har energin till det. Fast lunchen fick stryka på foten. Som vanligt sådana dagar. Det blev dock en kaffe och en kaka under ett seminarium. Inte så bra jag vet jag vet, men något annat hann jag helt enkelt inte med. Eftermiddagen idag kommer eventuellt att bli lite likadan. Många saker igång. Möten, celler, bakterier, annat labbjobb. Allt ska hinnas med. Men idag kommer jag iallafall att äta lunch eftersom den redan är inbokad! Så med allt detta på dagens agenda så kommer Fredagstemat att bli försenat. Det är ny månad nu och Simone har varit hjärnan bakom novembers Fredagsteman. Jag ska skriva in dem här i högerspalten när jag får tid.

Nu är det dags att återgå till jobbet.

Ps. Marängsvissen blev väldigt god igår trots platta maränger!

Lugnt firande

Gårdagens firande blev bra. Inget stort hallabaloo men väldigt mysigt.

Eftersom vi inte ville trixa med barnvakt för kvällen så bstämde vi oss för att gå och äta brunch tillsammans på förmiddagen istället. Båda gick vi först till jobbet och startade en del saker där sedan promenerade vi i det vackra och krispiga höstvädret till ett av de ställen i närheten som serverar frukost. Inget fancy eller så, men det kändes ändå som riktig lyx att få sitta ner och äta SAMTIDIGT. Att äta och prata utan att bli konstant avbruten. DET är lyx för en småbarnsförälder!

Efter jobbet tänkte jag att jag skulle göra M´s favoritefterrätt - marängsviss. Eftersom jag inte hittat några färdiga maränger i affärerna här så blev det till att göra egna. Så det vispades ägg med vår amerikanska turboelvisp. Tyvärr vispade jag lite för kort tid så marängerna blev rätt platta eftersom smeten var lite för lös. Men de smakade iallafall som de skulle. M testade en när de var nygräddade. Men sedan blev det inget mer. Vi orkade helt enkelt inte efter middagen. Båda två var nog fortfarande lite fulla i magen efter den kraftiga brunchen. M´s val av middag gjorde oss inte direkt mindre stuffade eftersom det blev en pastarätt med gräddbaserad sås. Alltså beslöt vi att vänta med marängsvissen till ikväll. Så ikväll kanske det blir lite sviss. Och definitivt någon lättare form av middag känner jag. Min mage fick nog en rejäl överdos av stabbig mat igår....

Ett stycke födelsedag coming up!

När jag skriver detta är det ca 30 minuter kvar på denna dagen. Det betyder ca 30 minuter till M´s födelsedag.

Paket finns inslaget. Undangömt. Inhandlat idag.

Men inget kort än. Det har inte hunnits med. Jag som en gång i tiden var en klippa på planering och förberedelser har sakta men säkert halkat ner i "oj-är-det-redan-dags-nähä-var-det-redan-i-förrgår-fan-också-vad-trist-nu-blir-det-sent-igen....-träsket".

Jag försöker att inte ta det alltför allvarligt. Jag försöker att tänka logiskt. Att inte känna det som ett nederlag att jag inte ligger en vecka före med tidsplaneringen. Jag vet att det är svårt att få tiden att räcka till. För allt och alla. Med ett jobb som tar en stor del av dygnets timmar och sedan en liten tjej som tar mycket av resten. Kanske är det inte alltid enbart det praktiska som breder ut sig, utan mycket av ens tid och energi sugs upp av allt man ska ha i huvudet. Ibland tycker jag det känns som om ens huvud består av ett kaos i flimmerform. Tankar och kom-ihåg-lappar inne i hjärnan som blinkar förbi i en strid ström. Aldrig tycks den sina heller. När gamla saker är fixade kommer det alltid nya. I ett i ett.

Jaja, det är som det är kan man ju sucka och sedan försöka att rycka upp sig lite. Tänka att det är inte hela världen. För det är det ju inte heller.

Men visst saknar jag henne ibland. Hon den där som brukade fixade saker i hyfsat god tid. Som planerade och förberedde. Som hade koll på både morgondagen, nästa vecka samt vad man skulle komma att behöva inför helgen därefter. Hon som funderade över födelsedagspresenter och juklappar en månad i förväg. Minst. Hon. Vart tog hon vägen?

Nu är det som det är och det blir som det blir.

Olika sätt att gosa

Halloween är definitvt över. Men Lill-Skruttan pratar fortfarande om grannens spindel (spajda) så den måste ha gjort ett enormt starkt intryck på henne. Hennes tal har verkligen exploderat otroligt mycket den senaste tiden. Nu kommer det ofta ofta nya ord. Det är inte alltid hon fortsätter använda dem, men hon frågar och pekar hela tiden på saker och ting. Sedan upprepar och härmar hon det man säger. Nu senast är det ju pankin, spajda, apassi och Emmo som är mest intressant. De två senare orden är alltså apelsin samt Elmo vilket ju är den röda figuren i Sesame Street. Anledningen till att hon kan hans namn är att han finns som liten bild på blöjpaketet samt på vissa av hennes blöjor eftersom de alla har figurer från just detta barnprogram.

En annan sak hon också börjat att göra nu är att tillåta att man pussar henne. Innan har hon inte alls velat det. Självklart har man kunnat pussa henne, men det har då alltid varit en enväga "pusskommunikation" så att säga. Hennes sätt att visa tillgivenhet och att helt enkelt "gosa" har förut enbart varit att lägga sin panna mot den/det hon vill gosa med och "gnugga". Jättemysigt det med såklart. Men nu har hon som sagt även greppat att man kan ge pussar. Så om man idag frågar henne" Kan man få en puss?" så tittar hon på en och lyfter liksom lite nådigt upp hakan och skjuter fram munnen så att man kan pussa henne på munnen.

Hennes gamla gosteknik lyckades jag tidigare fånga på film. Den här (se nedan) tog jag när Damerna fortfarande var här på besök. Precis såhär gosar Lill-Skruttan. Hon lägger alltså pannan emot. Det gäller inte enbart katterna utan i allra högsta grad även andra. Allt från oss och andra personer till bilder i hennes böcker som hon tycker mycket om. Framförallt bilder på olika djur. Det lustiga är att hon alltid har gjort just såhär när hon vill mysa. Enda från det att hon var ca 5 månader. Minns i julas när vi var hemma i Sverige och min mamma blev lite ställd första gången Lill-Skruttan skulle gnugga pannan mot hennes panna. Hon undrade vad hon skulle göra.

Gos med katterna

Vi har ingen aning om var hon fått detta ifrån. Men det enda vi kan komma på var att hon fått det från katterna. Lipton och Tazo stryker ju alltid huvudet mot en när de ska gosa. Så kanske har hon tagit efter dem? Men nu kan hon ju som sagt även nådigt tillåta en liten puss. Om humöret är det rätta.

Pippi & Harry

Gårdagens Halloween blev riktigt lyckad!

Efter att vi blivit tillfrågade om vi ville gå en "trick-or-treat-runda" tillsammans med Lill-Skruttans dagiskompis R och hans föräldrar så gav vi oss ut på stan för att se ifall vi skulle kunna hitta någon dräkt till henne. Medan vi sprang runt ringde en kompis och samtalet slutade med att vi bjöd hem även dem till oss på kvällen. För att göra det enkelt för oss så hade vi redan innan bestämt med R´s föräldrar att vi skulle beställa hem mat och därmed behövde vi inte tänka på att laga någon middag till allihop. Skönt! Sådana här gånger är det oerhört bekvämt att bo i New York City. Det är inte enbart möjligt att beställa hem riktigt bra mat till dörren, utan det är dessutom ett väldigt vanligt sätt att umgås. Detta att antingen att ses ute på restaurang eller att beställa hem mat tillsammans. Så detta ses inte alls som någon form av nödlösning eller så, utan är som sagt något som många gör ofta. För en småbarnsfamilj underlättar det något enormt!

Däremot visade det sig att det var stört omöjligt att hitta en dräkt till Lill-Skruttan. Vi testade i en del av de barnaffärer som brukar sälja Halloweenkostymer för barn men självklart var allt slut. Vi gick även förbi en affär som säljer olika maskeradkostymer och dräkter men det var en lång lång ringlande kö utanför den så vi struntade helt enkelt i detta och kom fram till att det bara var urkorkat att springa runt en hel dag och leta efter en nål i en höstack. I stället kom vi fram till att vi skulle försöka få ihop en Pippi-outfit till henne av hennes egna kläder där hemma. Detta lyckades rätt hyfsat måste jag säga. Det är inte porträttlikt, men Pippi-känslan tycker jag att vi lyckades fånga, de få fräknarna till trots. Hon ville absolut inte att man skulle "dutta" dit några fräknar så det blev kanske tre eller så innan vi gav upp...

Kvällen blev otroligt lyckad och både Lill-Skruttan och R tyckte att det var väldigt spännande. Dagiskompisen R kom till oss vid 18-tiden utklädd till ingen mindre än Harry Potter! Det var den minsta och sötaste lilla Harry Potter jag sett. Såpass liten att hans Gryffindorhalsduk fick bäras av mamma K eftersom den var på tok för stor för honom själv. Men detta bekymrade honom inte det minsta. Istället sprang han glad i hågen ut på detta äventyr klädd i sin cape samt en slips i Gryffindors färger.

Grannen hade en värstingdekoration utanför sin dörr. En gigantisk spindel som rörde benen samt andra lysande saker som pumpor och spöken. Både Lill-Skruttan och R eller ska jag kanske kalla dem Pippi Långstrump och Harry Potter, var ytterst fascinerade av spindeln. Den gjorde tydligen så starkt intryck på Lill-Skruttan att hon även idag pratade om den och ville ut och titta på den. Tyvärr hade grannarna nedmonterat den nu men en spindel modell mindre fanns fortfarande i ena hörnet. Till och med när vi skypade med Svägerskan så satt Lill-Skruttan i sin stol och pekade idogt åt samma håll och upprepade envist något som vi inte riktigt kunde tyda. Men det visade sig att det var spindeln som hon ville visa dem. Så självklart tog vi en promenad ut i korridoren. Jag bar på datorn (tur vi har trådlöst internet) och kunde följa Lill-Skruttan som glad och nöjd visade den lilla spindeln för Svägerskan och Loff.

Även själva "Trick-or-treat-rundan" gick bra och det var riktigt roligt att vara med barnen på deras första Halloweenrunda. Först var Lill-Skruttan lite överväldigad av allt tror jag. Särskilt av alla "stora" barn som vi mötte under vår trick-or-treat-runda. Hon förstod först inte heller att hon skulle ta en godis från alla dörrar vi ringde på, men efter ett tag gick hon fram och tog en godis när skålen hölls fram. Haha, fast sedan ville hon inte släppa godisbiten utan höll den hårt i handen. Fram till nästa dörr. Då gick hon morskt fram till den utsträckta skålen och vips hade hon lagt dit godisen hon hållit i handen. Mycket nöjd och glad. Man får och man ger...

Första anhalten var grannens dörr där Lill-Skruttans kompis W bor. Han öppnade iklädd sin Halloweenkostym och bjöd självklart på godis! Där ville Lill-Skruttan sedan gå in och leka så det tog en stund att övertala henne att vi skulle gå vidare. Sedan följde ytterligare några våningar och dörrar. För var dörr blev Pippi och Harry mer och mer säkra på vad som förväntades en kväll som denna. Även i vårt hus så är det regler för Trick-or-Treat. Man får endast ringa på dörrar som är utsmyckade med Halloween dekorationer och det hela pågår endast melan kl 18-20.

Utanför en av dörrarna hade de ställt ut fint karvade pumpor. Både Lill-Skruttan och R var mycket fascinerade av denna. Sedan de karvade ut pumpan på dagis så har i varje fall Lill-Skruttan pratat mycket om just "pankin". Visst är de söta lilla Pippi och lilla Harry!?!

Väl hemma i lägenheten igen lektes det hej vilt och däremellan ringde det på dörren där utklädda barn i en strid ström kom för att tömma vårt godislager. Även detta moment var såklart spännande för Pippi och Harry. Det är ju inte var dag det ideligen ringer på ens dörr och när man öppnar står olika gäng med utklädda barn där. Vid halvåttatiden kom även våra vänner M och U och kvällen blev fylld av prat, skratt och god mat (vi beställde hem sushi) och dryck. En riktigt härlig kväll med vänner precis som det ska vara!

Det känns verkligen som om Halloween är en riktig "barnhögtid". Självklart vet jag att alla åldrar firar mer eller mindre, men det var verkligen roligt att se alla barn som kom utklädda i huset. Så mycket spänning och glädje i luften. Nästan lite som man minns att man själv kände inför julafton faktiskt. Och såhär i efterhand är jag jätteglad att vi gick på en "Trick-or-Treat-runda" med Lill-Skruttan också. Även om hon är för liten för att verkligen förstå vad det handlade om så hade hon verkligen roligt! Det får vi tacka R´s föräldrar för. Utan dem hade vi struntat i detta och tänkt att det får bli nästa år när hon är lite större.

Kvällen med mat till alla, sedan pyjamasparty för Lill-Skruttans del. R körde den mer lättklädda varianten då slips och väst åkte av och så småningom även brallorna. Vi vuxna behöll våra kläder på. Det kändes både trevligast och säkrast så, haha!

Nu är det ny vecka igen. Den kommer bl a att innehålla ett stycke födelsedag. Inget är planerat än så vi får se hur den ska firas. I helgen ställde vi även om klockan till vintertid. En vecka efter att den ställdes om i Europa. Så nu är vi åter 6 timmar efter istället för 5 som det var de gångna sju dagarna. Det känns lite konstigt att det redan är november. Jag tycker att hösten gått lite väl fort. Det känns som om det nyss var början av september och jag undrar vart tiden tagit vägen. Men här är ju hösten ganska fylld av högtider som Halloween, Thanksgiving och sedan jul. Till jul åker vi hem till Sverige. Biljetterna är bokade. Men innan dess ska vi bl a hinna med en Thanksgivingfest som vi just blivit inbjudna till. Av M och U som syns på bilden ovan. Jätteroligt! Vi har firat Thanksgiving med dem ett år tidigare och jag ser fram emot att år göra det igen.

*) Bildkvaliteten på en del av bilderna blev inte så bra. Fotade några utan blixt men belysningen var såpass dålig att de blev lite suddiga. Men jag ville ändå visa dem så ni får ursäkta om ni tycker de ser lite oskarpa ut.

Enögda pumpan

Kanske inte den vackraste eller mest skrämmande men helt klart har den charm - den Enögde Pumpan. Formgivningen kom till i samspråk med barnen i Pink Room och den har sedan i förrgår då den karvades till, varit till stor glädje för dem där. Särskilt när man tänder värmeljuset i den.

Nytt ord som numer kan läggas till Lill-Skruttans ordlista är: pankin (- pumkin såklart!).

Våra planer inför morgondagen (Halloween) har hastigt ändrats. Från att inte haft några planer alls ska vi nu försöka hinna ut på stan under dagen för att se om vi kan hitta en kostym till Lill-Skruttan. Sedan ska det "trick-or-treatas" lite på kvällen tillsammans med en av hennes dagiskompisar R. Det var R´s föräldrar som hörde av sig till oss idag och undrade om vi ville hänga med dem. Så nu är det bestämt. Det blir en mycket kort rundvandring här i huset och sedan middag hemma hos oss. Jätteskoj ska det bli! Vi får se ifall vi får tag på någon dräkt till Lill-Skruttan. Risken är att det är väldigt utplockat. Nedan är förra årets lilla bi. Det är värt att tillägga att det var i denna kostym hon tog sitt livs första passfoto! Men på det är självklart luvan nerfälld.

Tog dessa bilder med min mobil när vi satt i väntrummet på svenska konsulatet och väntade på vår tur att få ta passbild och lämna in passansökan. När ena damen i en av luckorna tittade ut och fick syn på Lill-Skruttan utbrast hon i högtalaren "Å vilken underbar liten bebis!!!" och sedan blev det ett väldigt tittande på det lilla biet.