Ett stycke födelsedag coming up!

När jag skriver detta är det ca 30 minuter kvar på denna dagen. Det betyder ca 30 minuter till M´s födelsedag.

Paket finns inslaget. Undangömt. Inhandlat idag.

Men inget kort än. Det har inte hunnits med. Jag som en gång i tiden var en klippa på planering och förberedelser har sakta men säkert halkat ner i "oj-är-det-redan-dags-nähä-var-det-redan-i-förrgår-fan-också-vad-trist-nu-blir-det-sent-igen....-träsket".

Jag försöker att inte ta det alltför allvarligt. Jag försöker att tänka logiskt. Att inte känna det som ett nederlag att jag inte ligger en vecka före med tidsplaneringen. Jag vet att det är svårt att få tiden att räcka till. För allt och alla. Med ett jobb som tar en stor del av dygnets timmar och sedan en liten tjej som tar mycket av resten. Kanske är det inte alltid enbart det praktiska som breder ut sig, utan mycket av ens tid och energi sugs upp av allt man ska ha i huvudet. Ibland tycker jag det känns som om ens huvud består av ett kaos i flimmerform. Tankar och kom-ihåg-lappar inne i hjärnan som blinkar förbi i en strid ström. Aldrig tycks den sina heller. När gamla saker är fixade kommer det alltid nya. I ett i ett.

Jaja, det är som det är kan man ju sucka och sedan försöka att rycka upp sig lite. Tänka att det är inte hela världen. För det är det ju inte heller.

Men visst saknar jag henne ibland. Hon den där som brukade fixade saker i hyfsat god tid. Som planerade och förberedde. Som hade koll på både morgondagen, nästa vecka samt vad man skulle komma att behöva inför helgen därefter. Hon som funderade över födelsedagspresenter och juklappar en månad i förväg. Minst. Hon. Vart tog hon vägen?

Nu är det som det är och det blir som det blir.