Hembesök

Så har två av Ellas "dagisfröknar" varit på besök här. Det hela gick väldigt bra och smidigt. Men som vanligt innan någon som aldrig har varit hemma hos en ska titta föbi så kommer man på att "man nog ändå borde ta och plocka undan lite och kanske ta ett tag eller två med dammsugaren..." Detta trots att just dagispersonalen sagt till på ett av informationsmötena på dagiset att det absolut inte gjorde något om det var stökigt när de kom. Meningen med detta besök var inte att se ifall hemmet var iordning utan helt enkelt för att

1) se barnet i sin hemmiljö och därmed skapa sig en uppfattning om hur familjen ser ut, t ex om barnet har syskon eller ej, isåfall om det är äldst, yngst mittemellan. Om det finns fler generationer i familjen som bor tillsammans. Detta är ju ganska vanligt här där många kommer från kulturer där större familjekonstellationer är vanligt. Om det finns husdjur.
2) träffa föräldrarna och se ifall föräldrarna har frågor kring barnets dagisstart som t ex praktiska detaljer om vad man ska ta med sig till dagiset, matningar etc
3) dagispersonalen själva skulle kunna ställa frågor om barnet och ta reda på ifall man som förälder har några särskilda önskemål eller "krav" eller åsikter om hur de ska interagera med barnet, t ex hur brukar vi trösta, följer vi något schema med mat- och sovtider eller följer vi barnets egen rytm...

Självklart stod vi med dammsugaren i högsta hugg när de kom. Självklart hade vi trots detta ändå inte hunnit med att dammsuga hela lägenheten. Självklart frågade vi omn de ville ha något att dricka. De sa vatten. Vi sa att vi ändå skulle göra en kanna kaffe och då tackade de ja till detta.
En svensk som inte bjuder besökare på kaffe finns det????

Hela besöket kändes otroligt avslappnat och bra. Vi fick nu träffa Ellas "primary care taker", alltså den lärare som kommer att ha "huvudansvaret" för Ella. Dvs hon kommer nu till en början att vara den som främst tar hand om Ella och fokuserar på henne och hennes behov. Hon kommer även vara den person som vi främst kommer kunna ställa frågor till angående Ella, just för att hon är den som kommer vara allra mest uppmärksam på Ella och hennes framsteg. Och det är även henne vi främst kommer prata med om det är något vi själva vill att de ska göra eller inte göra med Ella på dagarna.
Vi sa att vi allra helst ville ha en "öppen dialog" mellan oss och dagispersonalen. Att vi ju är helt oerfarna vad gäller barn och därför mer än gärna tar emot tips eller lyssnar på vad de har att säga. Vi fick även båda känslan av att lärarna också är mycket öppna och mottagliga för föräldrarnas åsikter. Att de verkligen försöker att följa barnens och deras föräldrars önskemål om det mesta. Så ja, jag tyckte det kändes väldigt bra. Jag tror att vi kommer kunna ha en väldigt bra och fungerande kommunikation.

Så om ca 2 veckor blir Ellas första dag på dagis. Inskolning första veckan. Nästan mer spännande för oss än för henne tror jag. Men jag känner mig som sagt väldigt trygg med allt jag fått veta om detta dagiset. Och nu när man träffat de lärare som kommer arbeta med Ellas grupp så känns det ännu bättre.

Naturligtvis har jag blandade känslor inför detta att redan lämna ifrån mig henne på "heltid" och därmed inte kunna följa hennes framsteg på nära håll. Men på grund av att jag har en sådan otroligt bra magkänlsa för dagiset (både personalens kompetens och filosofi) så känns det ändå inte så farligt. Och ja, jag är faktiskt glad och ser fram emot att börja jobba också. På ett sätt ska det bli både roligt och skönt. Men visst i en ideal värld hade jag kunnat tänkt mig att arbeta färre timmar, att gå ner i arbetstid så att man kunde få det bästa ur två världar. Jag stänger absolut inte dörren för detta, men jag vill ju samtidigt kunna uträtta något på jobbet och komma framåt, och därför inser jag att det kanske inte kommer vara så lätt att "bara bestämma sig" för en sådan sak heller. med det arbete jag har så är det ju så att ingen gör mitt jobb åt mig. Det är lite som att ha ett eget företag. Jobbar inte jag så står mina projekt stilla. Så vill jag någongång bli färdig med det jag gör för att sedan kunna söka nya jobb (helst i Sverige eller iallafall Europa) så måste jag ju arbeta. Och närmare familj och vänner i Sverige vill jag ju helst flytta inom en inte alltför avlägsen framtid.

Men som sagt, det är omöjligt att i nuläget bestämma sig för något. Jag vet inte hur det kommer gå med Ella på dagis. Jag vet inte hur det kommer kännas. Så därför försöker jag helt enkelt bara ha en väldigt öppen och flexibel inställning till hösten.
Vi får se helt enkelt.