I väntan på passbild...

I går var det ju Halloween här. Men M och jag hade inte alls funderat så mycket på detta. Därför hade vi heller inte skaffat någon kostym eller så till Ella. Av flera anledningar. Dels så har varken M eller jag riktigt kommit in i denna amerikanska tradition. Den liksom Thanksgiving känns mer som något vi "observerar utifrån" på något sätt. Men som vi inte riktigt tagit till oss. Dels så är ju Ella fortfarande så liten att en kostym inte alls kändes direkt nödvändigt. Om hon varit större så hade vi säkert köpt en eftersom i stort sett alla barn här klär ut sig på Halloween. Men på dagiset är det "kostymförbud" eftersom man vill undvika att de små barnen blir skrämda av vissa kostymer som ju kan se ganska otäcka ut. Och eftersom varken Ella eller vi hade någon annan Halloweenaktivitet planerad så var en kostym inte något vi alls tänkt på. Men en kollega till M, som också är svensk men som bott här i USA sedan 15-årsåldern och som nu är gift med en amerikan, tyckte att Ella absolut skulle ha en kostym till Halloween. Och hon hade en "bikostoym" hemma som ingen av hennes barn någonsin använt. Hon mindes inte ens när eller varför hon köpt den, men hon tog med sig den till jobbet igår och vi satte på den på Ella. Den passade verkligen som handen i handsken och vårt lilla bi var bara för söt!!!! Den hade även en liten gadd längst ner och även ett par små vingar på ryggen. Ella verkade trivas i kostymen och somnade strax med den på.

Eftersom jag egentligen var på väg med henne till Svenska Konsulatet för att ansöka om ett svenskt pass så blev det till att ta mitt nu sovande lilla bi i sin vagn och promenera ner till 48:e gatan där Konsulatet ligger. Jag ville nämligen inte väcka henne när hon somnat. Detta resulterade såklart i att när jag satt i väntrummet på Konsulatet och lyfte upp Ella ur vagnen så hade hon fortfarande bikostymen på sig. Två sekunder efter att jag lyft upp henne ur vagnen hörde jag en av de anställda ropa ut i högtalaren: "That was the cuuuuuuutest child I have ever seen!!! Åååå vad sött!!"

Haha, så på sitt passfoto har hon faktiskt sin bikostym på sig. Men det syns såklart inte eftersom jag inför fotosessionen tog av henne huvan. Det ser nog snarare ut som om hon har en gul-och svartrandig tröja på sig på fotot.
Tyvärr hade vi ingen kamera med oss, men jag tog ett par bilder med min mobiltelefon. Kvaliteten är inte så jättebra på bilderna, men ett litet hum kan ni iallafall få om hur vårt lilla bi såg ut där hon satt i vagnen på Konsulatet och väntade.
Vi hade tänkt klä på henne dräkten igen idag för att ta en bild med en "riktig" kamera i dagsljus, men jag har åkt på en riktig förkylning och var ganska däckad idag så det blev inget av med det. Kanske kan vi göra det imorgon. Om vi gör det kan jag lägga ut ett bättre foto senare.

Idag lyckades vi iallafall ta oss till posten för att ansöka om hennes amerikanska pass. Så nu väntar vi på både hennes svenska och hennes amerikanska pass. De ska båda två hinna komma med god mariginal innan vi reser hem till jul.
Nu hoppas jag mest att denna förkylning som fick mig att totaldäcka under eftermiddagen, ska gå över hyfsat snart. Alla har ju varnat oss att det första året på dagis är ett år som kommer vara fullt av sjukdomar och hittills har vi ju råkat ut för ett antal förkylningar redan. Detta är min andra på bara ett par månader. Och även M har ju hittills haft två rejäla förkylningar, även om vi skyller den senaste på hans syster som ju var förkyld när hon och Loff var och hälsade på....

Förövrigt kan jag säga att jag tycker att den passbild vi tog själva på Ella blev bra mycket bättre än den som de tog på Konsulatet. I sitt svenska pass kommer det se ut som om hon blundar. Detta eftersom hon hela tiden vill titta ner och inte in i kameran. Men till sitt amerikanska pass så valde vi en av de bilder där hon faktiskt tittade in i kameran.