torsdag, februari 05, 2009

Bloggträff avslöjar ens amerikanska restaurangvanor

Igår träffade jag en JaCal, ytterligare en bloggare som jag liksom "lärt känna" via sin blogg. Hon var i NYC på blixtvisit och vi hann ta en frukost tillsammans. Det var verkligen supertrevligt! Precis som när jag träffat andra bloggare eller s.k "nätvänner" tidigare så blev även denna träff mycket lyckad! Det är verkligen så att de man lär känna via bloggar och forum och som man verkar gilla där, de gillar man även IRL. Jättekul! Vi pratade om allt från Sverige-USA till sömnlösa nätter och föräldrarollen.

Som den generösa person hon är bjöd hon mig på denna frukost, vilket kändes lite "bakvänt" eftersom det var hon som var i "min" stad och hälsade på. Efter att ha invänt lite i början när vi skulle betala, insåg jag att nej detta är ju så typiskt svenskt! Att börja tjafsa om notan. Det känns nämligen som om det är få saker som är svenskare än just detta när det kommer till restaurangbesök. Antingen så känner man sig generad över att bli bjuden så då ska man stå på sig om att själv få bidra tills själva "stå-påandet" i sig blir enbart pinsamt. Varför inte bara tacka för generositeten och vänligheten. Nästa gång kanske man själv kan visa samma generositet? Eller så ska notan delas exakt lika mellan alla inblandade, vilket självklart alltid vållar en massa problem i detta land där skatt (moms kanske det är i Sverige??) och dricks aldrig ingår i priset och därför måste räknas ut och läggas till i efterhand. Dessutom brukar många nuförtiden betala med kort istället för kontanter och då blir det såklart ytterligare mer besvär om man ska ha olika summor på de olika korten - en kypares värsta mardröm. 
Minns att det fanns en reklamfilm för många år sedan i Sverige där man anspelade just på detta med svenskars nitiska exakthet vad gäller betalning av en gemensam restaurangnota. Om jag minns rätt var det ett gäng tjejer som satt och skulle betala efter sitt restaurangbesök på någon semesterort och de höll på en hel evighet. Jag kommer ihåg att jag redan på den tiden tyckte att det var en otroligt rolig parodi på svenskar men tyvärr minns jag inte vad det var för reklam. Jag försökte hitta den på Youtube men misslyckades. Kanske minns någon av er vilken reklam det var? 

När man går ut med icke-svenskar här (gäller både amerikaner samt européer) är det i stort sett alltid så att man delar notan lika mellan sig. Om det inte är uppenbart så att någon/några ätit och druckit för en betydligt höge summa än de andra. Säg t ex att man är en ensam person som träffar en familj eller ett par som betalar för sitt gemensamma intag av mat och dryck. Då blir det ju väldigt snedvridet att dela lika på notan. Om skillnaden inte är allt för stor kan man ofta lösa det hela med att kanske dela lika på summan men att den/de som vill/ska betala mer för lägger hela dricksen. Men gäller det ett par dollars skillnad hit eller dit brukar ingen tjafsa om det fram och tillbaka. Ofta är det upp till ca 10 dollars skillnad eller så som faller "under tjafsnivån" här. I början kändes det märkligt tycker jag, men nu är jag så van och tycker att det känns väldigt jobbigt att börja räkna på exakta dollarn när man går ut med vänner och äter. Och faktum är att det också kan kännas rätt sniket. "Det rättvisa svenska systemet" har efter ett par år i detta land plötsligt ändrat färg till "Det snikna svenska systemet". Iallafall i mina nu inte helsvenska ögon. Lustigt hur saker kan försändras, eller snarare hur ens egen syn på saker kan förändras...

Nu vill jag iallafall tacka JaCal för en underbart trevlig frukost! Och då menar jag alla aspekter av den! Trots att vi båda två tydligen bott såpass länge i detta land att vi lyckades bli totalförvirrade över att det på denna belgiska* frukostmeny inte alls fungerade som det ju gör på "alla" amerikanska ställen. Det var inte alls de vanliga valen av olika pålägg, bröd etc.... som man numer är van vid. Istället tror jag vi frågade den stackars servitrisen ungefär 5 gånger om hur det hela skulle bli om man beställde in bröd från "brödmenyn", haha! Sedan satt vi där och tittade på varandra och JaCals baguette och liksom förundrade oss över det makalösa fenomenet att de faktiskt inte hade cream cheese!!!!!!!

Ok, jag inser verkligen att vad gäller att äta ute så har dessa år helt klart satt sina spår i min svenska folkhemssjäl....



*) Vi åt vår frukost på Le Pain Quotidien vilket jag fått lära mig av Petra är en belgisk kedja. Jag har tidigare endast fikat och även ätit lunch där. Tycker det är ett jättemysigt ställe med god mat och skön atmosför. Frukost har jag dock aldrig provat där tidigare, men nu vet jag alltså mer hur man ska tolka den belgiska frukostmenyn...
Det översta fotot är på vår frukost taget med min mobil, och de andra är från internet: hemsidorna www.parlerparis.com samt babyccinoblog.com 

18 kommentarer:

Annika sa...

Vad kul att du nu träffat Jacal!!
Jag har träffat henne två ggr, bägge ggr i Sthlm.
Roligt att ni klickade, men det är ju så...Vad gäller bloggisar kan man helt lite på sin inre röst. Den stämmer alltid.
Kul ställe ni var på, blir lite sugen på att gå dit.

Vet inte vad det är för reklam du menar, men jag vet hur nitiskt och på öret det ofta är hemma. Så är det inte här, det tycker jag är skönt.
Jag blir ibland riktigt förvånad över hur snacket går därhemma när man är ute, och då är vi alla en bunt ganska "well-off" damer på 35+ och uppåt, men...se....
ja, just det...det blir JOBBIGT...
och minräknare åker fram, och man börjar dela och plussa på servetter..."du är skyldig mig en tia sen då"...osv, osv...

Föredrar ju helt klart hur det är här med med amrisarna.

KRAM!!!!

JaCal sa...

;-) Tack för att du tog dig tid att fika - det var jättetrevligt! Och kul att känna sig som en riktig utböling och inte alls fatta hur man beställer... ;-) Nästa gång får vi synka med Petchie som får visa oss hur man gör... Jag tror jag vet vilken reklam du pratar om men jag kan inte komma på vilken det är - men det är så sant det där - hur stora sällskap sitter och räknar... ;-) Hoppas jag kommer tillbaka snart igen - och då lite längre - och när det är lite varmare... brr... jag lyckades verkligen pricka in ett par kalla dagar. Fast jag drog upp jackan och gick faktiskt tillbaka från 33e till TimesSquare på em för att få mer frisk luft inför resten av eftermiddagen/kvällen som tillbringades inomhus på flygplatser och flygplan. Kallt men skönt att sträcka på benen! Skönt att få lite riktigt storstadspuls också!

Tack för en jättetrevlig frukost!!

Anne sa...

Vad mysigt att ni träffats, och att du fått träffa ytterligare en bloggare som det stämt så bra med. Jag hoppas kunna träffa någon/några när jag är så länge i Sverige i sommar.
Jag tror förvisso det är som du säger, att de man gillar online de gillar man också i verkliga livet. Jag tror verkligen det, men ändå..... Jag som ju inte träffat nån "på riktigt" och inte har facit på hand så att säga och därmed inte vet hur det är att träffa nån i verkliga livet kan känna mig lite orolig... Jag kan ändå känna mig lite rädd och nervös att det inte alls ska vara så utan att det kanske blir riktigt pinsamt och fiasko...

Det där med notan och räkna på varje cent (eller öre kanske jag ska säga), det känner jag också alltför väl igen hemifrån. Oerhört tråkigt. Jag måste säga att jag även när jag bodde i Sverige störde mig på det här systemet, har aldrig gillat det. Det blir ju så oerhört fjantigt när man verkligen på kronan ska tjafsa och hålla på och dela. Men det är så man gör...
Som du och de andra säger, så är det inte alls här. Kram!

Saltistjejen sa...

Annika,
ja det var så roligt att träffa henne! verkigen! Lite lustigt detta att träffa personer man aldrig tidigare träffat och liksom på en gång bara börja prata om ditt och datt. Jättekul!
Och visst är det så att svenskar oftast ska räkna saker mer eller mindre på kronan när man käkar ute?! Jag kan förstå det om man har ont om pengar. Som när man var student eller arbetslös, men annars känns det lite futtigt att börja göra så.
Kramar!


JaCal,
haha ja det var så roligt att varken du eller jag ahde koll på detta med beställningarna. Eller snarare vad man fick/inte fick med brödet... Petra kasnke kan förklara mer i detalj om hon läser detta??
Det var i vilket fall så kul att träffas IRL! Hoppas verkligena tt vi kan ses igen senare om du är i staden eller om vi kommer västerut.
Skönt att u är hemma nu cokså men synd med din väska.
Kramar!!!!


Anne,
Ja jag när ju faktiskt en förhoppning om att någongång komma och hälsa på er i oregon. Haha, DET kände du inte till va?! ;-) Men jo, det gör jag. Det skulle vara sååå kul.
Men visst risken finns ju att det blir fiasko, men med tanke på hur överhypertrevlig jag är så tro jag risken är minimal, moahahahahaaa! :-)
Men skämt åsido så ÄR det skoj att ses IRL. Man får liksom ytterligare mer "kött på benen" och det är ännu roligare att följa bloggarna sedan.
Och när du är i Sverige ska du defintivt passa på (om det går och du har tid och timingen stämmer) att träffa andra bloggare! Jag vet inte ifall vi åker hem i sommar eller ej, men annars träffs jag som sagt mer än gärna i Oregon. :-)
Kram!

Desiree sa...

Kul att du fick chansen att träffa Jacal. Det är alltid kul och spännande att få träffa andra bloggare. Det där belgiska cafeét låter helt underbart. Jag hade väldigt gärna velat gå dit men det verkade ju en aning förvirrat vad gällde menyn och valen. Men nu vet du hur det funkar till nästa gång iallafall. Det där med att just dela notan lika på pricken är nog typiskt svenskt. Det är något man bara gör utan att reflektera över det hela speciellt mycket. Låter iallafall som ni hade väldigt trevligt ihop. Förhoppningsvis hoppas jag att även du och jag kan träffas någon dag. Det skulle vara jättekul.

Full bokhylla sa...

Jag var i moskva och hälsade på en släkting en gång, och vi var ute och åt med ett stort gäng svenskar. Bland dessa "expats" hade det blivit tradition att splitta notan lika.. det insåg vi först efter maten. Jag och maken hade snålat, för det var en lyxrestaurang, medan övriga hade lyxat med drinkar och hummer.. Det blev en (mycket god) rödbetssallad och en drink, för sisådär 1500 spänn för min del..

Men det slutade med att min snälla släkting, som liksom övriga Expats tjänar rätt bra (och skattar lite), betalade för oss...

Åretruntparadiset sa...

Trevlig blogg du har! Jag känner dock inte alls igen det där med notan, och har reagerat på den beskrivningen när den gjorts av andra förut. Det händer aldrig när jag och maken är ute med vänner eller när jag går ut med vina vänner. Antingen bjuder vi på varsin runda (drinkar t ex) eller så delar vi notan rakt av. Jag har faktiskt inte varit med om något annat på åtminstone tio år. Men nu är jag stockholmsmamma och inte längre fattig student. Kanske håller det där på att förändras?

Skulle aldrig falla mig in att sitta och räkna ut notan på krogen, och som sagt, det händer inte i min bekantskapskrets.

Anna, Fair and True sa...

Håller med ^Åretruntparadiset. Jag tror det håller på att förändras lite. Eller så är det att man var mer så när man var ung och fattig medan nu när jag är relativt välbetald så behöver man inte tänka så. Dock kan det ju vara värt att komma ihåg att alla i gänget kanske inte har lika bra med pengar och just snålat med sin beställning. Då är det ju taskigt att dela rakt av. Men om man känner varandra väl borde man kunna vara öppen med sånt. I mitt kompisgäng delar vi på ett ungefär, så länge vi har ätit ungefär lika. Men om vi vet att några ätit t ex tre rätter och andra två brukar vi räkna lite nogrannare. Men jag bryr mig inte om exakt kronor. Dock finns det de som gör det. Ibland brukar det bara bli jag som dricksar också.

Jag tycker också det är enklare om en tar allt på kortet så kan resten överföra via nätet eller betala tillbaka nästa gång vi ses. En gång var en av mina kompisar på toa när notan kom jag tog det beslutet med mina två andra kompisar (vi hade bråttom). Jag trodde hon skulle bli glad, eller inte arg i alla fall, men det blev hon, som jag hade betalat med hennes kort eller något. Men sedan ringde hon nästa dag och bad om ursäkt. Att det ju inte var jobbigt för henne att överföra, det tar ju bara 2 sekunder osv. Men jag ska i alla fall fråga först nästa gång!

SweFlo sa...

Jag har nominerat din blogg: http://sweflo.blogspot.com/2009/02/nominering.html

Kram!

Saltistjejen sa...

Desiree,
ja det är ju så roigt att ses IRL. Och ja vi skule gärna komma ner till eroch hälsa på ngngång. Det hade varit superkul! Och då kanske ta en tripp till nashville också med tanke på M´s musiksmak! :-)


Full Bokhylla,
självklart ska man inte dela notan rkat av ifall det skiljer mycket! Då blir det ju ilka fel det med. Jag ahr en kompis som inte dricker alkohol t ex, och om vi går ut på ngn pub ihop med gemensamma vänner så brukar vi alltid se till att hon inte ska betala för vår öl eller vårt vin. Det är ju väldigt fel att hon som kanke dricker för ca 2 dollar per glas (läsk) ska vara med och pynta för vårt öl/vin som kostar 6-12 dollar per flaska/glas.


Åretruntparadiset,
hej och varmt välkommen till bliggen! Jättekul att du gillar den.
Nej, kasnke är det lite annorlunda nu i Sverige. Dels på grund av att folk reser mer och påverkas mer av andra länder och kulturer, dels för att man är äldre och som du säger har mer pengar än som t ex student. MEN jag vet ändå många som fortfarande räknar rätt noga när man ska betala. Så det är säkert olika i olika kretsar också.


Anna Fair and True,
Självklart är det skillnad om man vet att någon inte har så mycket pengar eller om någon i sällskapet ätit/druckit för en mycket mindre summa. Då får man ju tänka lite på det när man ska betala. Men när alla ätit för i stort sett samma summa give or take några tior, då tycker jag det känns lite jobbigt och futtigt att börja detaljräkna.
Knasigt emd din vän som blev så arg! Men det var ju tur att det ordnade sig till slut.
Här hade man dock kunnat bli sur för att föra äver pengar via internet kostar här!!! Rätt mycket också. Jätteknäppt. Men vårt första år här tänkte jag föra över pengar till en kompis (vi hade hyrt en stuga ihop som hon betalade så jag skulle ge henne pengar för min och M´s del i stugan) och då tänkte jag göra det via nätet. Men det visade sig att då skulle det kostat mig runt 50 dollar (eller om det var mer???!!!) och det var lite väl hög avgift tycker jag. Så jag skrev en check istället för det kostar inget. Urgammalt system!!!!


SweFlo,
Oj TACK!!!!!!
Vad gulligt! Blir superglad!! :-)
Ska kolla länken.
Kram!

Anna, Fair and True sa...

Va, så internet banking kostar??!! När man betalar en räkning då? För en överföring är ju typ samma sak.

Jag gillar förresten Le Pain Quotidien! Synd att det inte finns i Sverige :(

Anonym sa...

Hej Anna!
Jag följer din blogg men har aldrig skrivit förr! Jag är från Trelleborg, sydligaste syd i Sverige :-)
Hittade till din blogg via Annikas, och hur jag hittade dit är en lååång historia ;-)
Tusen tack för din blogg!!! Det är jätteroligt och intressant att läsa om kulturskillnader mm.
Reklamen du frågade om, var det inte Ving?
kraam Lottie

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
japp! Iallafall denna typen av överföringar. HEEEEELT bakvänt jag vet!
Även att föra pegar mellan sina egna konton kostar om än enbart en symbolisk summa. MEN jag tycker det är helt fel oavsett! Varför ska det kosta att göra jobbet själv?!!??
Kram!


Lottie,
Hej! Kätteskoj att du gillar att följa min vardag via bloggen!Jag blir så glad! :-)
Aha Trelleborg. Jag ahr inte varit särskilt mycket i Trelleborg, men min man är ju ursprungligen från Skåne så i "krokarna" har jag varit. Och min svägerska jobbar på TA! :-)
Så reklamen var Ving?? Jag ska kola det. Tack för tipset! Själv minns jag verkligen inte alls.
Hoppas du får en skön och bra helg.
Kram!

Anna, Fair and True sa...

Nä, var SJUKT! Som du säger, man gör ju jobbet själv! I Sverige kan man ju hålla på så mycket man vill med att flytta mellan konton och fonder. Så internetbank i USA är enbart för att betala räkningar?

Petra H sa...

Ha ha, inte visste jag att det var så svårt att beställa på Le Pain Quotidien!!? Men brukar de inte förklara i menyn vad de olika frukostarna innehåller? Märkligt att JaCal lyckades få bröd utan något till...
Jag har själv en rolig historia angående LPQ - några utländska kompisar (fransk + malaysisk) och jag var i Antwerpen och letade överallt efter ett LPQ.. Vi frågade en massa människor och ingen visste vad vi snackade om... När vi kom tillbaka till Bryssel upptäckte jag varför; det heter Het dagelijk brot (hm, stavningen?) dvs Det dagliga brödet på hollänska så klart!! Det kunde ju inte heter Le Pain Quotidien på franska i Flandern!?
Urpinsamt med den svenska traditionen att sitta och räkna kronor och tom ören på restaurang!! Det jämnar ju ut sig i slutändan - för det mesta iaf! Jag blir dock irriterad när man i vissa grupper alltid är den som äter / dricker för minst; O och jag har varit i situationer där vi inte varit så hungriga och varken ätit förrätt eller efterrätt men fått subventionera alla andras middagar (speciellt i grupper med folk man inte riktigt känner (kompisars kompisar) och kanske inte kommer att äta med igen)... Då tycker jag att någon kanske kunde uppmärksamma det (helst inte en själv eftersom man då verkar snål) och erbjuda att man betalar mindre, det försöker jag alltid att komma ihåg när vissa inte dricker vin. Vi har också hamnat i situationen att en "vinälskare och lyxlirare" tagit på sig att beställa vin till hela sällskapet och så helt plötsligt går middagen på minst dubbelt så mycket som man tänkt sig - men då får man väl egentligen skylla sig själv...
Stor kram!

Lia sa...

Vad spännande med bloggträff! Härligt att ni hann med en rolig och god frukost. Stället låter väldigt mysigt! Vart tycker ni annars om att gå ut och äta? Några bra tips? Kram

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
visst är det helt urbota dumt! MEN som jag kanske nämnt tidigare så tycker jag att USA ibland känns sååååå efter vad gäller internetlösningar etc. Dessutom känns bankerna girigare här för nästan allt kostar och det är extra avgifter som läggs på hela tiden. Du vet väl att det kostar pengar att ta ut pengar ur en bankomat också. OM det inte är den egna bankens bankomat. Annars kostar det typ 3 -4 dollar!


Petra,
hahaha! Ja det VAR faktsikt lite krångligt tyckte vi...
Jag tror att anledninginge till att JaCal inte fick ngt till brödet var att det var en "side dish". Och hon fick faktiskt "spreads" som var typ tre olika typer av marmelad eller liknande så det var inte helt sant att det var ENBART bröd. Men hon bad verkligen specifick om cream chese och det kunde de inte trolla fram. DET tyckte vi var lite underligt.
Men men...
Kul det där med språket och namnet! Men samtidigt så tänker man ju att de skulle heta samma sak om det är en kedja, altså oavsett vilket land själva caféet ligger i. Haha, annars skulle ju
t ex TGI Fridays i Sverige bli typ "Tack Gud för att det är Fredag" och 7-eleven skulle bli "7-elva".... hahahahaha! ;-)
Det är även sant det att man bör tänka efter innan man betalar notan ifall någon eller några i sällskapet ätit eller druckit för mycket mindre summa. Som att ngn inte dricker alkohol alls, eller att alla åtit 3-rätters utom kanske en person som enbart ätit en rätt etc... Men sådant brukar iallafall jag tänka på.


Lia,
Tja det beror ju på vad man gillar för typ av mat såklart. vi gillar det mesta och har en favoritsushirestaurang, en favorit "nära-hemmet-bistro" samt ett supergott men lite dyrt köttställe, och även en favvo-crossover-asiatisk restaurang. Men ska sanningen fram blir det oftar att vi tar "take out" och äter hemma än att vi går ut och äter. Ännu mer nu sedan vi fick barn.
Om du ska till NYC ska jag ge några mer "detaljerade" tips. :-)
Kram!

Marianne sa...

Kul med bloggträff! Jag började läsa hos JaCal, men tappade bort henne. Måste leta mig dit igen.

Håller med om det där med notan. Mycket enklare att dela rakt av om någon inte ätit/druckit väldigt mycket mer eller mindre.

Kram!