Bloggträff avslöjar ens amerikanska restaurangvanor

Igår träffade jag en JaCal, ytterligare en bloggare som jag liksom "lärt känna" via sin blogg. Hon var i NYC på blixtvisit och vi hann ta en frukost tillsammans. Det var verkligen supertrevligt! Precis som när jag träffat andra bloggare eller s.k "nätvänner" tidigare så blev även denna träff mycket lyckad! Det är verkligen så att de man lär känna via bloggar och forum och som man verkar gilla där, de gillar man även IRL. Jättekul! Vi pratade om allt från Sverige-USA till sömnlösa nätter och föräldrarollen.

Som den generösa person hon är bjöd hon mig på denna frukost, vilket kändes lite "bakvänt" eftersom det var hon som var i "min" stad och hälsade på. Efter att ha invänt lite i början när vi skulle betala, insåg jag att nej detta är ju så typiskt svenskt! Att börja tjafsa om notan. Det känns nämligen som om det är få saker som är svenskare än just detta när det kommer till restaurangbesök. Antingen så känner man sig generad över att bli bjuden så då ska man stå på sig om att själv få bidra tills själva "stå-påandet" i sig blir enbart pinsamt. Varför inte bara tacka för generositeten och vänligheten. Nästa gång kanske man själv kan visa samma generositet? Eller så ska notan delas exakt lika mellan alla inblandade, vilket självklart alltid vållar en massa problem i detta land där skatt (moms kanske det är i Sverige??) och dricks aldrig ingår i priset och därför måste räknas ut och läggas till i efterhand. Dessutom brukar många nuförtiden betala med kort istället för kontanter och då blir det såklart ytterligare mer besvär om man ska ha olika summor på de olika korten - en kypares värsta mardröm. 

Minns att det fanns en reklamfilm för många år sedan i Sverige där man anspelade just på detta med svenskars nitiska exakthet vad gäller betalning av en gemensam restaurangnota. Om jag minns rätt var det ett gäng tjejer som satt och skulle betala efter sitt restaurangbesök på någon semesterort och de höll på en hel evighet. Jag kommer ihåg att jag redan på den tiden tyckte att det var en otroligt rolig parodi på svenskar men tyvärr minns jag inte vad det var för reklam. Jag försökte hitta den på Youtube men misslyckades. Kanske minns någon av er vilken reklam det var? 

När man går ut med icke-svenskar här (gäller både amerikaner samt européer) är det i stort sett alltid så att man delar notan lika mellan sig. Om det inte är uppenbart så att någon/några ätit och druckit för en betydligt höge summa än de andra. Säg t ex att man är en ensam person som träffar en familj eller ett par som betalar för sitt gemensamma intag av mat och dryck. Då blir det ju väldigt snedvridet att dela lika på notan. Om skillnaden inte är allt för stor kan man ofta lösa det hela med att kanske dela lika på summan men att den/de som vill/ska betala mer för lägger hela dricksen. Men gäller det ett par dollars skillnad hit eller dit brukar ingen tjafsa om det fram och tillbaka. Ofta är det upp till ca 10 dollars skillnad eller så som faller "under tjafsnivån" här. I början kändes det märkligt tycker jag, men nu är jag så van och tycker att det känns väldigt jobbigt att börja räkna på exakta dollarn när man går ut med vänner och äter. Och faktum är att det också kan kännas rätt sniket. "Det rättvisa svenska systemet" har efter ett par år i detta land plötsligt ändrat färg till "Det snikna svenska systemet". Iallafall i mina nu inte helsvenska ögon. Lustigt hur saker kan försändras, eller snarare hur ens egen syn på saker kan förändras...

Nu vill jag iallafall tacka JaCal för en underbart trevlig frukost! Och då menar jag alla aspekter av den! Trots att vi båda två tydligen bott såpass länge i detta land att vi lyckades bli totalförvirrade över att det på denna belgiska* frukostmeny inte alls fungerade som det ju gör på "alla" amerikanska ställen. Det var inte alls de vanliga valen av olika pålägg, bröd etc.... som man numer är van vid. Istället tror jag vi frågade den stackars servitrisen ungefär 5 gånger om hur det hela skulle bli om man beställde in bröd från "brödmenyn", haha! Sedan satt vi där och tittade på varandra och JaCals baguette och liksom förundrade oss över det makalösa fenomenet att de faktiskt inte hade cream cheese!!!!!!!

Ok, jag inser verkligen att vad gäller att äta ute så har dessa år helt klart satt sina spår i min svenska folkhemssjäl....

*) Vi åt vår frukost på Le Pain Quotidien vilket jag fått lära mig av Petra är en belgisk kedja. Jag har tidigare endast fikat och även ätit lunch där. Tycker det är ett jättemysigt ställe med god mat och skön atmosför. Frukost har jag dock aldrig provat där tidigare, men nu vet jag alltså mer hur man ska tolka den belgiska frukostmenyn...

Det översta fotot är på vår frukost taget med min mobil, och de andra är från internet: hemsidorna www.parlerparis.com samt babyccinoblog.com