Lördagstur i Parken

Lördagen var en underbar om än ganska kylig dag. Hade bestämt med ett par vänner att ses på eftermiddagen för att ta en promenad i Parken (Central Park). Det blev en skön promenad i Parken jag bara älskar. Sol, ca 5 minusgrader men en kall vind. På slutet var vi alla rätt genomblåsta så vi bestämde oss för att gå hem till lägenheten och fixa lite varm choklad för att värma oss. Det blev peppermintchoklad med en klick vispgrädde på toppen. Så god! M och Jag fick den faktiskt som en present tidigare och jag tycker den är jättegod. Den är inköpt på Williams-Sonoma tror jag. Om man ska dricka den på typiskt amerikanskt vis ska väl vispgrädden bytas ut mot en marshmallow, men det hade jag inga hemma. Nedan är ett ett par bilder från promenaden:

Det låg fantastiskt blank is på "dammen" som går från "The Boathouse" till västra delen av parken. Jag blev oerhört skridskosugen... som vanligt....

Här är mina vänner S och L tillsammans med Lill-Snorpan i sin vagn.

Bron låg och liksom sken i de sena strålarna från solen.

Lill-Snorpan sov under större delen av promenaden. Väl instoppad i tjock overall och åkpåse.

Idag är det söndag och vi har inte gjort så mycket mer än att städa lägenheten (vilket var väldigt nödvändigt), skypat hem till Sverige och sedan gått en promenad i staden. Lill-Skruttan har fått en jobbig hosta. Den kom igår och låter inte bra alls. Det piper och rosslar i luftvägarna. Men hon har ingen feber och verkar på rätt bra humör ändå trots både snuva och hosta. Jag hoppas ändå att den här förkylningen försvinner snart.

Just nu pågår Superbowl och vi har faktiskt radat upp oss i soffan med lite snacks och öl. Inte för att jag bryr mig om fotbollen alls, men det känns ändå lite roligt att titta på en av de största sporthändelserna i USA. Enligt en svensk artikel i SvD som jag läste häromdagen så är tydligen reklamtiden under Superbowl den dyraste man kan tänka sig. I år ännu högre än någonsin tidigare så nu är den uppe i ca 100.000 dollar per sekund! Helt otroligt! Man kan inte fatta. Men det visar såklart vilken genomslagskraft denna händelse har i detta landet. En ganska rolig sak var att besättningen på Flight 1549 som lyckades nödlanda på Hudson River här alldeles nyligen, och hjälpa alla passagerare till säkerhet utan att en enda miste livet, kom in på planen innan själva matchen började. De fick alla enorma applåder och jubelrop från publiken och hyllades som hjältar. Det fick mig att tänka på Annes tidigare inlägg om detta med hjältar här i USA. För det är verkligen något speciellt förhållande det amerikanska folket har till detta med hjältar och hjältemod. Både i särskilda situationer, som i fallet med besättningen på Flight 1549, och i vardagen.

Imorgon börjar en ny vecka och jag ska förhoppningsvis träffa ytterligare en bloggvän - JaCal som är i NYC på blixtvisit. Det ser jag fram emot! 

Hoppas att ni alla får en bra vecka!