tisdag, februari 17, 2009

Feber igen

Strax innan midnatt:
M kommer ut ur sovrummet med Lill-Skruttan.
Hon är varm. Kinderna blossar.
Termometern visar på dryga 39 grader.
Okej, omplanering inför morgondagen.
Jag ska stanna hemma för M måste till jobbet.
Alltså tar även jag nattpasset.
Ligger och hör henne snusa bredvid mig.
Näsan full med snor.
Min stora lilla tjej.

Vid 08 i morse:
Lill-Skruttan vaknar. Jag går upp och fixar lite frukost till henne.
Mailar jobbet.
Tar tempen igen. Nu normal. Febern är över.
Lill-Snorpan är ändå kinkig och ledsen. Har ingen aptit. 
Vi skippar gröten och det blir bara mjölk.
Den går ner, men under lite protest.
Min stora lilla tjej.

Vid 12-tiden.
Jag äter en bagel. Dricker te.
Lipton och Tazo verkar komma överens nu. 
Lill-Snorpan är trött och gnällig. Jag försöker lägga henne men hon kan inte slappna av.
Jag är själv rätt trött så till slut lägger jag henne bredvid mig i sängen. Snart sover vi båda två.
Länge.
Jag bredvid min stora lilla tjej.

Vid 14-tiden:
Vaknar upp. Lill-Snorpan sover fortfarande! Bara det ett teckan på att hon inte är frisk. 
Normalt sover hon inte mer än ca 30 minuter åt gången dagtid.
Känner på hennes ansikte. Hon känns varm igen. Kinderna lite rödflammiga.
Febern tillbaks?
När hon vaknar tar jag tempen. Och ja, febern tillbaka. Ca 38,5 grader.
Mer mat.
Hon vill bli buren. Hållen.
Hon är tung nu!
Min stora lilla tjej.
Pratar med M.

Vid 17-tiden:
Jag och Lill-Snorpan tittar på Höjdarna på dvd.
Hon verkar gilla det.
Sedan leker vi lite på golvet.
Och när jag tar tag i hennes armar och ska dra henne upp till sittande så håller hon emot så mycket att hon plötsligt står istället för att sitta!!!!!
Hennes min då är obetalbar. Ren skär lycka blandad med en rejäl dos stolthet och förvåning!
Vi gör om detta fantastiska ett par gånger.
Lika stor lycka varje gång.
Min stora lilla tjej!

Vid 17.30 tiden:
Lipton vaknar upp och går fram till Tazo som sover.
Nosar på honom och börjar sedan slicka honom.
Ordentligt. Tazo vaknar till, sträcker på sig och de nosar på varandra. 
Inget fräsande als.
Lipton hoppar sedan upp på sin favritplats i sitt "träd" och lägger sig.
Tazo somnar om.

Vid 18.15-tiden:
Lill-Snorpan börjar bli rejält trött. Kinkig. Gråter.
Inget är bra.
Hon känns iallafall inte varm längre. Kollar och febern har gått ner igen.
Ger henne lite mer mjölk.
Sedan blir det sängen.
Snart sover hon igen.
Min stora lilla tjej.

Nu väntar jag på att M ska komma hem från jobbet.
Imorgon är det hans tur att vara hemma med Lill-Snorpan.
Själv ska jag till jobbet igen och försöka ta tag i en del problemlösning. Heja!



18 kommentarer:

S w e F l o sa...

Vad härligt det låter, ni har liksom en bra rytm med varandra. Det är så skönt när man äntligen "kan" sitt barn och liksom kan läsa signalerna. Hoppas att hon är helt bra imorgon (fast det vore ju inte helt fel med en till mysdag kanske?) Kram, och säg till om det där med Fem myror... som jag mailade om...

Saltistjejen sa...

Sweflo,
javisst känns det betydligt lättare nu när jag faktiskt tycker att jag känner henne bättre. vet vad hon gillar och inte gillar. Vilka ljud hon brukar göra när hon är arg, irriterad, trött eller abra vill bli hållen.
Sådant som är himla bra när hon är sjuk eftersom det då är mycket upp och ner i humöret,
Imorgon tar dock M över. jag drar till jobbet. Men jag hoppas hon blir av med febern snart. Man tycker så synd om henne när hon är febrig.
Jag mailade dig också!
TACK!!! Du är bara FÖR gullig!!!!
Stor kram!!!

Millan sa...

Ah lilla sotnosen. Sa jobbigt att vara liten och sjuk och inte forsta varfor man inte ar pa topp :-(. Hoppas att hon snart frisknar till! Men vad kul att hon stallde sig upp. De ar for sota nar de plotsligen gor nagot nytt och blir sa stolta och forvanade pa samma gang ;-).
Vad sot han ar lille Tazo och harligt att de tva verkar tycka om varandra nu. Kram!!

Petra H sa...

Ah sa fint skrivet om er mys/sjukdag hemma - tank att hon hade krafter att sta upp for forsta gangen trots att hon var hangig. Hoppas att hon mar battre idag!
Stor kram

Susanna sa...

Vad fint du skriver om det stora som sker i det lilla! Hoppas att lilltjejen kryar på sig snart.
Kram

Annika sa...

Hoppas det är bättre idag för den lilla.
Men jag måste också säga att ni har en fin rytm i er lilla familj. Ni verkar så synkade!
Härligt!!
Idag ska vi hoppas på en bättre dag!!
OCH måtte ni vuxna hålla er friska!
KRAMAR från ett kallt DC!!

Saltistjejen sa...

Millan,
javisst är det kul när de gör ngt nytt. och att de själva blir så glada och stolta är nästan det allra roligaste!
Kramar!


Petra,
ja det är lustigt det där att de kan göra sådana saker även när de är superhängiga. Själv vill man ju helst bara ligga ner när man är sjuk, haha!


Susanna,
tack! ja det är ju kanske inte så dramatiska saker som sker just nu i våra liv här, men man skriver ju om sin vardag och då är det ju just vardag...
Kram!


Annika,
jo vi är nog rätt synkade. Man blir nog det när man har såpass flexibla jobb som både jag och M har. Iallafall underättar det, plus att M har så nära till sitt jobb också.
Jag har inte pratat med M än men ska ringa nu och kolla hur hon mår idag. De sov båda när jag gick till jobbet i morse.
Kramar!!

Anne sa...

Jag tänkte precis samma som andra skrivit, att ni verkar så synkade och överhuvudtaget ha en så bra rytm.
Som sweflo skrev så är det säkert enklare också allting när ni nu känner henne mer. Kan läsa av henne och tolka hennes signaler. Det måste vara så mycket jobbigare i början (inbillar jag mig...tror jag skulle tycka det iaf)när allting är nytt, man är mer osäker och inte alls vet hur det här lilla livet ska skötas om , tolkas och hur hon har det.
Hoppas hon är MYCKET bättre idag. Och att du får en bra och effektiv jobbdag. Kram!

Taina sa...

Stackars liten då. Men samtidigt var det ju några höjdpunkter också i och med att hon ville stå upp. Underbar känsla att se deras min när de kommer på något nytt. Skickar en "KRYA PÅ DIG HÄLSNING".
Kram

Desiree sa...

Oj ja det är inte lätt att vare sig vara liten och sjuk eller vara småbarnsförälder. Oj vad du är amitiös som åker iväg så långt till jobbet på kvällskvisten för att ta igen jobb då du varit uppe under natten och tagit hand om lillan hela dagen. Hoppas hon snart kryar på sig och känner sig bättre.

Mia sa...

Hoppas lill-tjejen mår bättre och att febern inte kommer tillbaka. Vilken härlig upptäckt det måste vara att komma på att man kan stå upp! Och vilken sötnos lille tuffingen Tazo är! Kram!

Mar sa...

Hej Saltis,
Tankte borja lasa lite. Mest bara for att jag ar intresserad av att lasa om folk som ar som jag. Trivs i USA, men personligen saknar jag det. Jag ar svenskamerikan, men har inget sett av Amerika.. utom Alaska, och det ar bara nagot att skryta med om man besokt det. Inte om man bott dar.

Saltistjejen sa...

Anne,
jo kasnke har vi fått in en bra rytm?? Svårt att säga. jag tycker vi känner henne rätt bra nu, men det är ändå ofta ngt nytt. Nya perioder med nya saker som man tänker "hm, vad är nu detta??" Men i stort så känner man henne klart mer än när hon var ny! :-)
Kramar!


Taina,
Visst är det så kul när de klarar ngt nytt!
Man blir lika glad som de!
Hoppas ni får en skön skidsemester nu!
Kram!


Desiree,
nej jag åker inte till Bronx för att jobba. Såååå ambitiös är jag inte. Men för att slippa åka så långt har jag en del celler i M`s labb så jag kan gå dit på kvällen.


Mia,
ja hon var bättre idag lilla stumpan om än inte helt frisk. Får se hur hon mår imorgon.
Kramar!

Mar,
vad skoj att du hittat hit! Välkommen!!
Så har du bott i Alaska???
Blev lite nyfiken.
:-)
Kram!

Anna, Fair and True sa...

Intressant att följa en vardag i ert liv, även om det kanske inte var en så rolig dag för lilltjejen (förutom att hon kom på något nytt). Kram & hoppas Ella mår bättre nu!

Emmama sa...

Fint hur katterna kommer overens, det har verkligen gatt snabbt! Konstig fraga men tror du de kan veta att det ar slakt och att det minskar rivaliteten kanske? Hoppas Ella har en battre dag idag!

Kram!

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
jo hon mår bättre idag enligt M. Skönt! Hoppas nu att hon sksa få vara feberfri ett bra tag!
Kramar!!


Emmama,
javisst har det gått fort! Jättebra tycker jag. Fast jag tror knppast det har att göra med att de är släkt. Djur brukar inte känna av släktskap på det viset om de varit ifrån varandra. Och Litpn och Tazo har ju aldrig träffats förut. Tror att det hela gått snabbt mest p g a att båda är såååå sociala och vill vill vill ha kontakt. Med alla som är omkring dem. :-)
Kram!

Marianne sa...

Hoppas lilla snuttan är helt bra nu när jag skriver det här flera dagar senare. Tänk att det var en sån upplevelse att stå upp!

Saltistjejen sa...

Marianne,
ja nu är hon bra! och ja hon vil stå mest hela tiden. Fast än klarar hon det ju inte riktigt på egen hand, men det kommer nog snart.
kram!