torsdag, augusti 22, 2013

Ett farväl

Idag var det allra sista dagen för Lill-Skruttans ena movementlärare Kathryn.  Hon har varit på Lill-Skruttans dagis i 15 år, men ska nu dra ut på nya äventyr. Hon började som musik och movementlärare men efter att dagiset anställde Bari Koral som musiklärare så tog Kathryn över movement helt. Lill-Skruttan ritade ett farvälkort till Kathryn som hon lämnade idag då de hade movement för sista gången. Och vad jag förstod då vi hämtade henne ikväll så hade det varit ett ganska känslosamt farväl.

Jag vet inte riktigt vad just "movement" skulle översättas till i svensk skola? Barnen har fått göra allt från dans och yoga till andra fysiska övningar. Allt anpassat efter ålder såklart. Kanske lite som gymnastik för små barn? För barnen började med movement på Lill-Skruttans dagis redan tidigt.

Redan när Lill-Skruttan var i The Violet Room (där barnens ålder varierade från 3 till 10 månader då de började) så kom Kathryn en gång i veckan till dem. Men då spelade och sjöng hon mest. Och gjorde sånger och ramsor med olika rörelser. (Bilden är från Lill-Skruttans tid i The Violet Room, men det är andra barn på bilden som Kathryn spelar och sjunger för)

Året efter då Lill-Skruttan var dryga året började de med movement en gång i veckan och musik en gång i veckan. Redan då blev det lite mer övningar för hela kroppen. Som att öva balansen, dansa fritt till musik och att "leka" olika djur, öva med rockringar och såklart yoga. Jag har förstått att de har gjort många yogaövningar. Lill-Skruttan kan många ställningar och namn jag knappt känner till. Detta har varit otroligt utvecklande för kroppskontrollen. Senare, då barnen blivit lite äldre har de även pratat mycket om olika känslor och situationer som har med känslor att göra, och gjort olika kroppsövningar till detta.



Och inför varje Art's Festival som varit på dagiset har både Kathryn och Bari varit de som legat bakom musikval, koreografi och övningar med barnen. Ett helt fantastiskt jobb där alla barn oavsett ålder har fått visa upp sina "nummer" på scen för föräldrar och andra som vill komma och se. 


Jag vet att Kathryn kommer att bli mycket saknad på dagiset. Både av barn och lärare. 15 år är en lång tid och jag förstår att det kan kännas väldigt sorgligt och vemodigt att bryta upp efter så lång tid. Samtidigt förstår jag också att detta är en av anledningarna till att man vill söka sig vidare. Vidga vyerna. Utvecklas. Ta med sig sin egen erfarenhet och kunskap och applicera i nya situationer och i nya miljöer.

Jag önskar henne all lycka till! Men visst, för oss känns det ändå känslosamt. Detta trots att Lill-Skruttan inte ens ska gå på dagiset nu i september. För Kathryn är den av alla hennes lärare som följt henne hela vägen sedan hon började som lite liten bebis och fram till nu. Så självklart känns det i hjärtat.









11 kommentarer:

Kattas Betraktelser sa...

Härliga bilder och teckningar! Åh, vad tiden har gått fort och nu är det farwell days. Det känns som det var nyligen du var så nervös över hur det skulle gå när hon skulle starta. Bara inse att tiden går snabbt och ni har än en gång en spännande tid framför er. Kram

Sahra sa...

Vi har något som kallas rörelse. Det kan vara allt från yoga till pardans eller massage. Det är nig något liknande movement. Ha en skön helg

Anna, Fair and True sa...

Rörelse kallad det här och röris kortfattat :)

Tråkigt för förskolan att hon ska sluta men man förstår ju henne. För er spelar det ju egentligen ingen roll men förstår ändå vemodighetskänslan.

finelinan sa...

Oj, vad jag önskar att mina barn hade gått på ett dagis som ert! Även om jag är jättenöjd med vårt dagis, alla fröknar och allt de hittar på, så känns det inte alls lika stimulerande och utvecklande som Ellas!

Hoppas det bli lika stimulerande och kul för henne i skolan i höst!

Saltistjejen sa...

Katta,
Ja tiden rusar verkligen fram och nu ska detta kapitlet avslutas o nästa börja. Vemodigt men rolig o spännande på samma gång.
Kram!!

Sahra,
Åh, det är nog det det är!
Tack!
Kram!!

Anna FT,
Nej visst för vår del spelar det ju ingen roll egentligen, men det känns ändå vemodigt att hon försvinner från dagiset. Och just nu är vi alla lite känslosamma i allmänhet så det känns kanske lite extra ;-)
Kram!

Finelinan,
Ja vi har haft ett fantastiskt dagis och det är jag otroligt glad för. Men det gör också att stekpanna extra sorgligt nu även om vi ser fram emot skolstarten.

Saltistjejen sa...

Hahaha! Finelinan!
Jag menade förstås inte stekpanna! Autocorrect. Utan "det känns".
:-)

Trillingnöten sa...

Jag som upplevt skräckförskolan här, jobbat på alltså, är helt förundrad att någon stannat 15 år på ett dagis här i New York! Tack och lov bevisar det ju att det FINNS bra platser att jobba på! Och det känns hoppfullt! Hon kommer att bli väldigt saknad tror jag! Hon verkar vara fantastisk på alla vis!

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
Ja jag har också förstått att det är som natt och dag mellan bra och dåliga dagis/förskolor. Vi har haft en fantastisk tur! Och en av de saker som slog mig då vi var på vår första informationsträff inför E's dagisstart för ca 5 år sedan, var att så många lärare varit så länge på detta dagis. Trots att vissa av dem har otroligt lång pendling (vissa upp till 2-3 timmar enkel resa). Jag tror att den lärare som då hade kortast tid på dagiset hade varit anställd i 5 eller 6 år, medan andra hade varit där i 10-20 (!!) års tid. Och detta var något vi såg som en kvalitetsstämpel. Om man har såpass hängivna lärare som trivs så bra att de jobbar kvar år efter år (även då de kanske måste pendla långt) så innebär detta att de trivs och det i sin tur är ett gott tecken för en bra fungerande organisation. Och glada och inspirerade lärare ger glada och inspirerade barn. Så tänkte vi, och det har verkligen stämt! :-)
Nu vet jag att en hel del lärare slutat/ska sluta på grund av andra opportunities som dykt upp för dem samt några även pga flytt till andra städer/länder, men på det stora hela verkar det fortfarande vara en riktigt bra arbetsplats vilket återspeglar sig i hur väl våra barn tagits/tas om hand och även i den otroligt bra kommunikationen med föräldrarna.
Jag kommer sakna dagiset och "communitin" mycket det inser jag, men samtidigt känns den kommande epoken som kommer väldigt rolig och spännande den också.
:-)

Annika sa...

Rytmik skulle jag nog tro att det kallas hemma.
Ert dagis är underbart.
Förstår att ni kommer att SAKNA.
Men jag hoppas att skolan ska bli toppen den också!!
Den verkar bra.
Förstår att det KÄNNS att Kathryn har slutat :-(
Kramar!!

Saltistjejen sa...

Annika,
ja jag fick också svar från Sahra och Anna FT ovan om att de tydligen kallar det "rörelse" nu. :-) Men det är väl samma sak ungefär.
Och visst kommer vi sakna dagiset Mycket. Men den nya tiden kommer att bli otroligt spännande och jag ser fram emot den också. Så hoppas vi såklart att hennes första år på Kindergarten blir bra.
Kramar!!

Emma sa...

Wow! Fantastiskt bra dagis det där altså, förstår att det känns vemodigt nu. Och extra att säga farväl till just den lärarinnan.

Som tur är verkar ju nästa anhalt också fantastisk.

Jag är sjukt pirrig över att Olivia ska börja skolan om bara några veckor!! Min lilla treåring!