Show & Tell - Favoritplatser utomhus

Fredagstemat denna veckan är "Favoritplats utomhus, tex däck, balkong eller trädgård", och det är Annika som valt temat även denna gången.

Eftersom vi ju bor i ett hus utan vare sig trädgård eller ens en balkong där man kan vistas utomhus så har mina favoritplatser här i staden blivit mer "offentliga platser". Men det finns definitvt oaser även i denna Storstadsjungel som jag tycker mycket om att vistas på. Ställen där man kan ladda batterierna. Komma undan lite från trafikbrus och stadsmiljön. Platser som kanske inte är vad vi med svenska mått mätt skulle kalla tysta och lugna, men där det ändå råder såpass mycket stillhet att man kan "vila i miljön".

Som nummer ett på listan för detta kommer självklart Central Park, eller rätt och slätt "Parken" som den i vardagligt tal kallas.
Vi bor relativt nära Parken, vilket är något jag verkligen uppskattar. Det är ca 15 minuters promenad att gå från vårt hus till södra delen av Parken, och det är något vi ofta gör på helgerna. Särskilt under vår- och sommarhalvåret.
Central Park är otroligt stort. Mycket större än jag någonsin kunnat föreställa mig innan jag flyttade hit. Därför har jag såklart hittat små oaser inuti själva Parken också. Alltså olika delar av Parken som jag tycker extra mycket om.
Förutom de ställen jag redan visat här på blogggen i tidigare inlägg: här och här, så kommer här några av mina absoluta favoriter.


Om man vill komma "undan" lite och få vara lite ifred så är Norra delen av Parken att föredra framför den södra. Här är det betydligt färre människor och det är lätt att hitta en bit gräsmatta där man kan slå sig ner med en bra bok eller om man vill ha en picknick, utan att för den skull sitta "i knät" på en massa andra människor.
Med norra delen menar jag den del som börjar någonstans runt 90-95:e gatan och uppåt. I stort sett kan man säga att de södra delarna där bl a Central Park Zoo och skridskobanan ligger är de delar av Parken där det nästan alltid är fullt med folk. Särskilt populärt för barnfamiljer såklart eftersom Zoo:t lockar. Men om man vill ha lite mer "avskildhet" och vara lite mer "privat" så är det bra att promenera en bit uppåt. Allra bäst är det om man kan ta sig norr om The Reservoir. Där börjar det glesna lite med folk, och om man tar sig såpass långt norrut att man är i den del av Parken som ligger i Harlem så är det ganska lätt att hitta platser där man kan få vara lite mer ifred.

En av mina absoluta favoritställen i Parken, en plats som jag tycker är rentav magiskt, är The Reservoir, eller Jaqueline Kennedy Onassis Reservoir som det officiella namnet är. Detta är en konstgjord "sjö" som ligger ungefär i mitten av Parken (den sträcker sig ungefär mellan 86-96:e gatan). Förr var detta en del av färskvattenssystemet till staden, men spelar nu inte längre någon aktiv roll för stadens vattenförsörjning. Jag älskar verkligen denna plats! Detta var en av de platser jag och M passerade på vår joggingrunda och det var alltid en sådan underbar känsla att springa runt vattnet. Särskilt en ljummen sommarkväll när det milda kvällsljuset får alla byggnader runtomkring parken att glöda. Och på vårarna blommar fruktträden vilket är fantaswtiskt vackert. Detta är en mycket populär joggingrunda och några av joggingscenerna från den klassiska filmen Maratonmannen med Dustin Hoffman i huvudrollen utspelas här. Bilderna här är från förra våren.

I slutet av april brukar körsbärsträden längs den östra sidan av vattnet blomma och det är fantastiskt vackert!


Det finns ett promenadstråk runt hela reservoaren och här är det väldigt populärt att både promenera och jogga.


På nordöstra sidan av Parken finns även en Botanisk Trädgård. Denna trädgård kallas Central Park Conservatory Garden och består egentligen av 3 olika typer av trädgårdar i italiensk, fransk respektive engelsk stil, vilka är mysiga att strosa runt i. Särskilt på försommaren när det blommar där. Ingången till denna del av Parken är via Vanderbilt Gate på 105:e gatan. Fotot här är ett flygfoto från www.centralparknyc.org som visar de tre trädgårdarna bredvis varandra. De andra bilderna är tagna i juni 2006.

Här en fontän i den ena trädgården.

Man kan lätt finna skön svalka under träden här.

En liten mindre fontän i den ena av de tre trädgårdarna.

En "örtagård" som jag minns doftade underbart.


Vill man ha mer natur än trädgård, så är det otroligt mysiga promenadstråk i den del av parken som kallas "The Ravine".
Här passerar man flera små vattenfall och det är otroligt skönt att gå här eftersom det oftast inte är så mycket folk här som i t ex The Ramble (annan del av Parken längre söderut vilket jag skriver lite om längre ner).
Här är några bilder från en promenad i The Ravine förrförra året i juni.












Ytterligare en favoritdel av Parken är "The Shakespeare Garden". Det är en liten trädgård där man odlar örter och blommor av alla de slag. Hela trädgården är liksom i en sluttning så allt är odlat på "terasser". Eftersom jag kan sakna blommor så tycker jag denna plats är otorligt mysig att gå till ibland. Alldeles nedanför ligger även "The Swedish Cottage" i vilken de brukar ha marionetteater för barn. Denna park är också en s.k "silent zone" vilket står på små skyltar när man går in här. Man ombeds bl a att inte spela hög musik eller prata i mobiltelefon här. Eftersom denna trädgård inte ligger så långt upp i Parken går vi ganska ofta förbi här när vi promenerar i Parken. Bilderna här är från maj och juni förra året.

Skylten framför Swedish Cottage.

Detta är ingången till Shakespeare Garden om man kommer in "nerifrån" (alldeles intill Swedish Cottage).

Swedish Cottage skymtar fram bakom blommorna.

Beroende på när under våren eller sommaren man är här så är det alltid olika sorters blommor som blommar.









Här sitter jag på en träbänk längst ner i Shakespeare Garden (intill Swedish Cottage).


Alldeles intill Shakespeare Garden ligger även själva Shakespeare Theater. Detta är en utomhusteater som visar Shakespearepjäser om sommaren. Strax österut finns The Great Lawn där de på sommaren ofta har opera- och teaterföreställningar på kvällarna vilka är gratis. Om vädret är fint brukar det då vara mycket folk här som har picknick medan de njuter av föreställningen. Här på bilden kan man se hur de håller på att göra iordning scenen för en föreställning på gräsmattan. Något senare är oftast hela gräsplanen fylld med picknickande människor. När det inte är någon föreställning, men fint väder, är det ändå ofta ganska mycket folk här som har picknick och eller kastar boll, fresbee eller så. Det är en väldigt populär gräsmatta både dag- och kvällstid!


Även på denna gräsplätt brukar ganska många sitta och njuta av sin medhavda matsäck, om lyssna på ev föreställning.

Vi har faktiskt aldrig vare sig sett någon föreställning eller ens bara haft picknick just här, men det är ändå ett av de ställen jag tycker väldigt mycket om att promenera förbi. Särskilt en ljummen försommarkväll. Man passerar då även Turtle Pond som jag absolut inte skulle vilja bada i, men som på senvåren och försommaren är väldigt idyllisk. Ni kan ju själva se vad ni tycker.

Blommor vid Turtle Pond i kvällsljuset.

Detta är utsikten man har när man är på toppen av den sluttning där Shakespeare Garden ligger. Här står även ett Disneyliknande slott i sten som jag faktiskt inte riktigt listat ut vad det egentligen är för något 8syns inte i bild). Shakespeare Garden ligger åt motsatta hållet (jmfrt med Turtle Pond). Nedan syns Turtle Pond och på andra sidan är The Great Lawn som jag beskrivit ovan. Shakespeare teatern ligger nedanför till vänster (men syns inte i bild).


The Ramble är väl annars den mest lättillgängliga del av Parken som känns lite mer "skogig". Här ska det tydligen vara en av de bästa platserna att skåda fågel (om man är intresserad av fågelskådning). Särskilt på våren (ungefär såhär års) eftersom det då passerar en mängd olika sorters fåglar som alla rastar en stund i denna delen av Central Park. Låter ganska otroligt, men fågelskådare kommer gärna hit för att de vet att de vissa tider på året har chans att se en massa olika arter av fågel som de annars aldrig skulle kunna se på ett och samma ställe.
Detta lär även vara en traditionell plats för homosexuella att ragga på kvällstid. Jag vet inte ifall det fortfarande är så, men visst kan man se kondomer bland buskarna ibland, det har hänt.
Jag gillar dock denna delen av parken eftersom den är lätt att ta sig till från oss, och på sommaren ger träden skön skugga och svalka här.

Här ett litet vattendrag i The Ramble.


En annan park som ligger nära oss är Carl Schultz Park som ligger alldeles invid East River, mellan 86-90:e gatan. Detta är en liten Park men det är ändå väldigt mysigt att komma hit. Särskilt att sitta på någon av bänkarna som står vända mot vattnet och titta på båtarna som trafikerar floden. Tyvärr har jag inga bilder från denna park.


Ja det var lite om mina favoritplatser utomhus. Iallafall de platser som finns på gångavstånd från vårt hem och som vi därför ofta går till och vistas på.

Utmaningen - Bäst eller Pest

Jag blev ju utmanad nu i veckan av Millan. Det handlade om att berätta och visa vad man tycker är bäst och vad man tycker är pest med sitt hem.
Så bered er här för en "Tour" i vår bostad.

Som vanligt är jag sist eftersom alla andra som Millan utmanat har skrivit om detta redan. Jaja, bättre sent än aldrig heter det väl??


Ok, här är vårt hem i "kortform":
- Vårt hus har 26 våningar och vi bor på 18:e våningen.
- Vårt hus är "ihopbyggt" med grannhuset så man kan gå mellan husen utan att gå ut.
- Det finns även en innergård mellan de två husen.
- Vårt hur har tre hissar.
- Vi har en lobby med s.k "front desk" som är bemannad dygnet runt.
- På nedervåningen finns en stor tvättstuga med många maskiner.
- Själva lägenheten är liten. Med svenska mått mätt skulle jag gissa att den är ca 40-45 kvadrat.


BÄST med vårt hem:

1) Jag älskar vår utsikt!!!! Särskilt på kvällarna. Att se himlen skifta färg är ett skådespel. När det är hyfsat klart väder är det alltid vackra gul-röda toner. Jsg tycker det är så vilsamt att sitta och se hur färgerna ändrar sig från de gulorange nyanserna till rosa och senare till djupblått innan det mörknar helt. Ju mörkare det blir desto mer framträder ljusen i fönstren i skyskraporna runtomkring. Denna bilden samt den nedan visar hur olika himlen och "skylinen" kan se ut olika kvällar.

Oavsett tid på dygnet så är det i stort sett alltid en speciell känsla att titta ut genom fönstren. Husen framför oss har dessutom "takterasser", vilket gör att det brukar vara ganska grönt och fint där på sommarhalvåret, och det är också fint att se på. Dessutom ser man ner på York Avenue om man tittar neråt, och där är det nästan alltid liv och rörelse. Vi ser även en liten bit av Queensboro Bridge som trafikeras av en linbana, så denna ser man komma och gå då och då vilket jag tycker är mysigt.

Här är en gammal bild från förra julen då vi även hade julgran och juldekorationer vid fönstret. Utanför kan man se det otroligt sköna djupblå skymningsljuset som jag tycker så mycket om här. Just då alla ljus i husen börjar träda fram. En del byggnader är dessutom dekorativt upplysta, vilket också bidrar till att ge lite karaktär och personlighet till utsikten.


2) Ljuset i lägenheten. Eftersom den är såpass högt upp och vi inte har några andra "höga" byggnader (ja, allt är ju relativt, men med Manhattanmått mätt så...) nära oss så får vi in väldigt mycket dagsljus. Våra fönster vätter dessutom åt väst vilket gör att vi har kvällssol!

Här syns soffa och soffbord som badar i ljus. Ljuset faller allid in här i denna delen av vardagsrummet vilket gör att det känns ljust och hemtrevligt! Eftersom detta rummmet har en öppen planlösning och inte är särskilt stort, blir hela rummet ljust.


3) Planlösningen är inte helt vanlig eftersom vårt vardagsrum inte är "vinkelrätt" eller "fyrkantigt". Något svårmöblerat och kanske inte helt praktiskt, men jag gillar det verkligen. Det känns lite mer personligt! Här åp bilden ser ni att soffan står ut lite snett från ena väggen. Detta för att den då är parallell med väggen där TV:n är placerad. Detta kan även ses i fotot ovanför.


4) Vårt lilla "fönster" mellan köket och vardagsrummet. Tycker om det eftersom man då alltid känner att man har kontakt mellan köket och vardagsrummet. Köket är ju så litet också (endast vad man i Sverige skulle kalla arbetskök) så fönstret gör mycket för att man inte ska känna sig instängd eller "isolerad" när man är där. Dessutom får man in dagsljus i köket via fönstret. Även bra när man vill flytta saker mellan matbordet och köket. Jag brukar även ha värmeljus här ibland eftersom det känns mysigt när man äter. Denna bilden är från förra julen då jag även hängde en nejlikfylld apelsin här för julstämningens skull.


Som plus så använder Lipton detta lilla fönster mycket också. Han sitter ofta där när vi äter. Eftersom han inte får vara på matbordet när vi äter mat så är detta en perfekt plats för honom att "få vara med" utan att vara på bordet. Här syns vår matplats med fönstret ovanför matbordet. "Jobbhörna" till vänster.


5) Det vi kallar vårt 'side board', vilket egentligen är s.k fläktskåp som vi köpte på Ikea men monterade ben på. Vi behövde mer förvaringsutrymme (se pest) och detta var ett bra sätt att få lite extra sådant. Jag gillar att man kan göra så att det ser lite "inbjudande" ut när man kommer in i lägenheten med t ex tända ljus, blommor, fruktskål eller så. Det är nämligen det första man ser när man stiger in i vår pyttelilla hall. Även denna bild är från förra julen när vi hade lite juldekorationer här.


6) Våra byråar som vi köpte och ställde längs med ena sovrumsväggen. Återigen ett resultat av att vi blev galna på att vi hade så lite förvaringsutrymme. Fortfarande är en del av lådorna faktiskt inte helt fyllda.... Förutom extra utrymme så tycker jag att det blev riktigt snyggt. Vi var först lite oroliga att väggen skulle se ut som en lagerlokal med kompakta byråar där. Men det blev faktiskt riktigt bra.


7) De bilder vi har fått upp på väggarna. De foton vi har framme är dels från Sverige på familj och vänner, dels bilder som är tagna här i USA. De flesta är M's bilder eftersom han tycker så mycket om att fota (en del skymtar på väggen ovanför 'side boardet' på bilden till punkt 2, och några syns även i sovrummet ovanför de låga byråarna i punkt 6). En av dem förstorade vi upp och delade på innan vi ramade in den i två olika ramar (syns här på bilden). Den tycker jag mycket om att titta på också. Förutom fotografier har vi även satt upp en inramad affisch som jag köpte på Loppis i Chelsea för ca 1,5 år sedan och som jag kände att jag bara "måste" ha. Så den släpade jag sedan med mig i tunnelbanan. Den fungerar desutom även som en rätt bra "isbrytare" på fester för folk som inte känner varandra sedan tidigare... Den syns lite till vänster om matbordet (på bilden vid punkt 4).


Andra saker jag gillar med "vårt hus" (inte lägenheten i sig) är:

- Vår 24-timmars front desk. De som jobbar är alla trevliga och det är väldigt lyxigt att de tar hand om alla paket eller större brev som inte ryms i de minimala brevlådorna. Man behöver alltså aldrig gå till posten för att hämta ut paket eller så.

- Vårt gym i byggnaden bredvid (detta hus är sammanbyggt med vårt så det känns mer som ett enda). Det är litet men ligger på 38:e våningen (högst upp i detta hus) så man har finfin utsikt när man trampar på sina maskiner.

- Att det oftast alltid går att hitta lediga tvättmaskiner i tvättstugan. Och att man får tvätta dygnet runt!

- Innergården. Den är visserligen mest inredd som en stor lekplats, men detta är guld värt om man har besök av folk som har barn!
Dessutom finns det en halva av gården där det finns bord, stolar och grillar som man får använda på sommaren. Det är jättetrevligt förutom att läget inte är det allra bästa eftersom FDR (stora motorvägen) går precis utanför.

- Det finns ett par lekrum inredda för barn i olika åldrar på bottenvåningen. Även detta har räddat oss ett par gånger när vi haft besök av vänner med barn! Perfekt när man själv inte bor vare sig stort eller barnvänligt.

Här en bild på ena väggen i vår tvättstuga. Den är ganska stor och är fylld med tvättmaskiner och torktumlare längs med väggarna. Man behöver inte boka tid utan går bara ner med tvätten när man vill tvätta. Det finns nästan alltid lediga maskiner. Särskilt om man undviker att tvätta på helgerna, för då kan det ibland vara ganska trångt här.



PEST med vårt hem:

1) Att vi är så "trångbodda". Inte så mycket själva rummen och boendeutrymmet i sig, men vi har väldigt lite förvaringsutrymme. Endast en garderob i hallen och två i sovrummet. Det är inte mycket. Eftersom vi inte har något källar- eller vindsförråd som man ju oftast har till lägenheter i Sverige, så måste vi förvara så mycket i våra garderober. Här syns den ena garderoben i sovrummet.

3) Luftkonditioneringen!!! Hu! Varför har de flesta amerikanska hus (iallafall här i NYC) AC som inte är "centrala"??? Utan man ska ha en "låda" i varje rum. Vår AC i sovrummet låter som en jetmotor när man drar igång den. Så jag längtar inte till sommarens supervärme och fukt direkt. För då måste man ha den på annars förgås man. I vardagsrummet är AC:n nyare och även tystare. Därmed inte tyst! Plus att den inte alls är lika effektiv. På vintrarna läcker det dessutom ofta in kalluft via båda dessa AC. Inte skoj! De är desutom väldigt fula och tar upp onödig plats mitt på väggen. Nej detta är ett stort minus tycker jag.

2) Inte särskilt mycket arbetsyta i köket. Hade gärna haft fler arbetsbänkar än vi har. Å andra sidan hade vi ännu sämre med arbetsytor i lägenheten i Stockholm! Dessutom hade vi endast 1 enda låda i det köket!!!! Så jämfört med det så är detta helt klart bättre...
Här syns ena bänken (bilden är från mitt gamla EFIT-inlägg i mars). Bänken på motsatta sidan är endast något längre, och då tar mikron upp ungefär halva ytan.

3) Jag saknar en balkong eller liten trädgård jättemycket! Särskilt på vår och sommar när vädret är fint. Att bara kunna ta sin kaffemugg, eller sitt vinglas och sätta sig ute är så himla mysigt tycker jag. Dessutom gillar jag att odla lite smått (inget stort, men typ kryddor, lite tomater etc) och det gjorde jag förr på vår balkong i Stockholm. Men det går ju inte här.

4) Ljudnivån. Vissa kvällar kan det vara otroligt mycket ljud utifrån som kommer in i lägenheten. Inte från grannar eller så, nej det handlar om ljud från staden. Vår lägenhet har fönster ut mot York Avenue och vi bor i ett sjukhustätt område. Båda dessa saker bidrar till att man ofta hör trafiken. Taxibilar och vanliga bilister som tutar ilsket (särskilt i rusningstid). Sirener av diverse slag (mest ambulanser som ska till de olika sjukhusen runt oss). Man har blivit expert på olika typer av siréner sedan man flyttade hit måste jag säga. Hade ingen aning om att det kunde finnas så många olika sirenljud. Det man kan tillägga här är att vi faktiskt vant oss såpass mycket att vi numer knappt hör trafiken. Det är endast om det är exceptionellt mycket tutande eller sirener någon kväll som man reagerar. Om denna adaption är bra eller dålig vet jag inte, men det är iallafall skönt att man inte störs av ljuden längre.

5) Hallen är väldigt liten. Visst man behöver ju ingen stor hall egentligen, men jag hade gärna haft lite mer förvaringsutrymmen även här. Vi köpte och satte upp två skoskåp från Ikea på den enda lilla väggsnutten i hallen, men det är egentligen inte tillräckligt tycker jag. Dessutom öppnas vår dörr inåt (känns som om alla dörrar här i NYC öppnas just inåt) vilket är ganska opraktiskt. Här syns skoskåpet och öppningen mot vardagsrummet till höger och det mot sovrummet skymtar till vänster.


Ja detta var väl vårt hem i stora drag.
Som ni kanske sett på bilderna så är vårt hem väldigt svenskt möblerat. Vi köpte i stort sett hela vårt möblemang på Ikea när vi flyttade hit. Ikea var ett givet val både pga av stilen och prisklassen. Vår lilla arbetshörna är även den "svensk" men det är ett Elfahyllsystem, alltså inte Ikea. Detta var dock mer en slump eftersom vi gick till Container Store när vi ville installera en liten arbetshörna i lägenheten, och deras storsäljare är just Elfa.

Vi trivs otroligt bra här än så länge. Även om jag tror att vi kommer tycka det blir lite trångt när Lill-Skruttis väl kommer ut. Men hyrorna är såpass höga här i NYC att vi inte ens funderar på att flytta till något större. Det skulle bli alldeles för dyrt. Man vill ju gärna kunna göra något annat än bara "bo" också. Så det får bli lite trångbott ett tag. Men förhoppningsvis kommer det att gå bra. Än känner jag mig itne särskilt orolig. Det mesta går ju bra om man måste få det att fungera. Och lite får man såklart "betala" för att man bor på Manhattan...

Jag utmanar inga nya bloggare, men hoppas att några av er ändå vill visa upp era hem lite så smånigom. Det är väldigt roligt att få se hur ni lever och bor!

Show & Tell - vårblommor

Okej, först ska jag säga att nu märks det att man bor och bloggar från ett ställe som ligger lite för långt norrut för att riktigt kunna göra sitt i dagens fredagstema vårblommor. Visserligen tror jag att vi har fler vårblommor här än Lullun på Grönland, men det är inte så mycket som har hunnit slå ut än faktiskt.

Tror det är på gång de närmaste veckorna. Men som sagt än är det ganska sparsmakat. Jag gissar att det är ganska likt Sverige i tid för blommandet?
De blommor jag lyckats se under våra promenader ute den senaste veckan är krokus, snödroppar, påskliljor och ett fåtal träd som verkar vara på gång att slå ut. Tyvärr har jag bara haft med mig kameran på en av dessa promenader så det blir inte så mycket bildbevis.

Här är dock några små vårtecken:

Några krokusar på Rockefeller Universitetets campusområde.


Några snödroppar som tittat upp i Central Park.

Än är det dock ett tag kvar tills t ex körsbärsblommorna börjar blomma här i staden. Men när de gör det är det underbart att gå eller jogga i Central Park eftersom där finns så många blommande fruktträd. Både körsbär och andra träd. Särskilt vackert är det att promenera runt "Reservoaren", där de planterat just körsbärsträd längs ena stråket. Men som sagt, vi lär få vänta ett par 3-4 veckor på detta. Men när de börjar blomma kommer jag säkert gå ut och fota en del för det är så vackert! Och då blir det säkert några bilder här på bloggen.

Hoppas nu ni alla får en skön helg!

Namnval - Del I

De tre vanligaste frågorna jag och M får just nu är:
1) "How is the baby?"
2) "Do you know what it is?" (här menar folk om vi vet om det är en pojke eller flicka)
3) "Do you have any name picked yet?"

Dessa frågor får man ofta ofta ofta.
Den första i stort sett dagligen.
Den andra varje gång man träffar någon man inte ser dagligen, eller som bara inte råkat fått veta vilket kön det är. Den tredje får man väldigt nog minst en gång per vecka, ibland oftare. Ibland av samma person med några dagars mellanrum.

Tja, vad svarar vi på dessa frågor?
På fråga 1) svarar jag oftast att "jag tror bebisen mår bra, men att jag inte har frågat just idag".
På fråga 2) svarar vi såklart att det är en tjej.
På fråga 3) svarar vi i stort sett att vi inte vet än eftersom vi inte funderat färdigt.

Om sanningen ska fram så har vi faktiskt knappt ens börjat fundera än. Iallafall inte särksilt "aktivt". Så att säga att vi inte funderat klart än är en ren underdrift.
Nej, vi har inte börjat ta tag i detta med namn till Lillskruttis än. Inte på allvar. Inte på riktigt.

Varför inte det då? Ja det kan man fråga sig.
Tja, en av anledningarna är nog att det liksom tagit ända till nu innan vi verkligen båda har insett att det ju ÄR ett barn där inne. Och att detta barn, om allt går som vi hoppas, kommer att komma till världen och att vi i och med detta faktiskt blir föräldrar. Det har liksom inte riktigt sjunkit in förrän nu. Och fortfarande kan det kännas lite overkligt ibland.

En annan anledning är nog den att detta med namnval känns så viktigt. Det är ju ändå ett beslut man fattar åt någon annan person. En person som sedan är den som får leva med konsekvenserna av ens val. Som kommer att få dras med detta namnet för resten av sitt liv. Vare sig den vill eller ej. Visst, det går alltid att byta namn såklart. Men det är ändå inte helt enkelt eftersom man av någon anledning oftast känner sig ganska förknippad med sitt namn. Oavsett om man själv gillar det eller ej.
Så ja, detta beslut känns väldigt viktigt. Ansvarsfullt. Något man verkligen måste fundera igenom. Både en och två och 175 gånger. Och detta gör att både M och jag på något vis har "dragit oss" lite för att ta itu med det hela. För tänk om man börjar fundera men inte kommer på något bra! Kanske hittar man inget namn man känner sig nöjd med? Nej det känns jobbigt detta med att välja namn. Och man gömmer sig gärna bakom vetskapen om att det ju faktiskt är nästan halva tiden kvar av graviditeten. Flera månader till att fundera på.

Men visst, man måste ju börja någongång!
Jag hade betydligt fler namn jag gillade (sådär lite spontant iallafall, utan att fundera så noga) till en pojke. Tycker det känns mycket svårare till en tjej. Jag vet att de flesta jag känner oftast brukar tycka precis tvärtom. Att det är enklare med flicknamn. Men nej, det tycker inte jag.

Sedan krånglas det hela till ännu mer genom att både M och jag är helt överens om att det namn vi väljer bör vara ett som kommer att fungera här. Alltså ska det kunna uttalas och förstås av amerikaner och andra engelsktalande. Annars kommer det bli så jobbigt. Både för oss och för vårt barn.

Ytterligare ett kriterium som iallafall jag känner är viktigt (och även M, åtminstone till viss del) är att barnets namn bör kunna fungera på skånska. Jag vet att detta kanske låter knasigt, men jag tycker verkligen att vissa namn låter helt hemska när man säger dem på skånska. Visst, det finns skånska och skånska. Och det skiljer enormt mycket på olika skånska dialekter. Men i huvudsak så finns det verkligen vissa namn, eller kanske snarare bokstavskombinationer, som jag känner går fetbort just på grund av att om man uttalar dem på skånska så blir namnet helt förändrat. Det är plötsligt inte samma namn längre. Till exempel går ju vissa kombinationer med 'R' bort. Av förklarliga skäl. Men även en hel del vokaler i diverse kombinationer känns inte helt rätt heller.

Nu hoppas jag verkligen inte att jag trampat på en massa skånska tår! För det är verkligen inte meningen! Jag tycker faktiskt att en del skånska dialekter är jättevackra. Det är som sagt skillnad på skånska och skånska. Men det går ändå inte att komma ifrån att en del skånska verkligen förändrar hela ljudbilden i ordet/namnet. Jämfört med andra dialekter, bortsett från gotländskan och kanske till viss del värmländskan, så tror jag att skånska är den svenska dialekt som allra mest "förändrar och skapar nya ljud". Inte alls alltid till något "negativt". Men ibland blir det verkligen inte vackert. Ta till exempel det ganska "simpla" namnet Christer. På viss skånska blir det ju verkligen ett helt annat namn. Jag vet inte ifall ni sett de olika berättelserna i filmen "Fyra nyanser av brunt" som Killinggänget gjorde för ett antal år sedan. Men i en av dessa spelar iallafall Robert Gustafsson en man som jobbar på ett krematorium. Hans namn är Christer. Det hela utspelar sig i Skåne och jag ryser alltid (och inte av välbehag ska kanske tilläggas) när hans fru (suveränt spelad av Maria Kulle) utbrister "Men Christer, vi har iallafall en fantastiskt trädgård!". Men det låter mer som "Men Chrrrriståååöörrrr, vi haaarrr iallfall en fantastisk träääägååårrrrrd." Just detta 'Christer' som blir till 'Chrrristååöörrr'... där "-er" blir till någon konstig blandning mellan å och ö... Nä, i mina öron låter det inte bra. Inte alls.
Eller vissa "o-ljud" som på skånska blir antingen "iiiooouu" eller mer "uuuu" beroende på resten av bokstäverna i ordet/namnet.

Med detta vill jag inte på något vis försöka påstå att skånska är fult eller på annat vis nedvärdera denna dialekt. Nej, som sagt så tycker jag att viss skånska kan vara otroligt fint! Och ja, även andra dialekter kan "vränga till namn" så att de blir nästintill oigenkännliga. Som uppvuxen i Storstockholm är jag dessutom medveten om att riktig "stockholmsdialekt" kan låta riktigt hemsk den också. Men faktum kvarstår - få dialekter förändrar bokstäver och ljud riktigt lika mycket som skånskan faktiskt gör.

Och med tanke på att M's hela familj kommer från och lever i Skåne så känner jag dessutom att just denna dialekt känns "viktigare" att ta hänsyn till än säg t ex gotländska, halländska, värmländska, dalmål eller örnsköldsviksnorrländska. Detta alltså vad gäller just namnval till Lillskruttis.

Eftersom detta med namn känns så oerhört viktigt och eftersom varken M eller jag har något direkt favoritnamn på gång (även om det kanske finns några små "bubblare" i bakgrunden), så tror jag att ni kommer får höra mer om dessa funderingar framöver. Så bered er på det go'vänner! Just p g a detta har jag valt att kalla inlägget för Namnval - Del I. Det lär alltså säkerligen bli en "Del II"...

Så summa summarum;
Jag hoppas att vi kan komma på ett namn som känns rätt. Och detta innebär att det ska vara ett namn både M och jag tycker om. Att det ska fungera i engelsktalande länder samt i Skåne. Och sist men inte minst att det ska kännas rätt när vi väl får träffa vår dotter. För visst spelar personlighet in det med. Fast just det sistnämnda går ju ändå inte att planera i förväg. Det enda man kan göra för att försöka undvika ett totalt felval till personligheten är väl att ha minst två olika namnförslag redo till den dag man äntligen ska få träffa henne.



bilderna i inlägget är från gallerifolliero.se, namnsmycken.com, Svt's hemsida, Skane.com samt gentagalten.se

Lite lugnare tempo

Tack för alla era omsorgsfulla och varma kommentarer till inlägget nedan!

Nu har jag efter en väldigt lång arbetsdag (vågar inte säga hur många timmar för då blir säkert flera av er arga på mig...) beslutat mig för att stanna hemma imorgon samt på fredag. Imorgon blir det dock jobb. Men det blir framför datorn här hemma vilket gör dagen mindre ansträngande. Eftersom jag då inte behöver åka till och från jobbet har jag två extra timmar på mig när jag kan göra annat, som t ex att sova... Sedan kan man ju när man jobbar hemifrån ta fler pauser under dagen också om det känns som man behöver det. Måste ju självklart ta hand om mina celler som jag numera har i M's labb. men det går för tillfället fort. De ska bara matas.

Men på fredag har jag helt fräckt tänkt att ta "one day off" rätt och slätt. Alltså inget jobbande hemifrån eller så. Ja, förutom att mata cellerna då, men det räknas knappt. Jag har annars tänkt försöka att bara ta hand om mig då. Sova ikapp och vila. Eventuellt pyssla lite här hemma och fixa sådant jag inte hunnit eller orkat annars. Tror det kan vara bra om jag hinner med något iallafall eftersom det skulle göra att min "stress" minskar lite framöver. Men allt beror på hur det känns då. Ska verkligen ta dagen som den kommer och inte planera in några måsten. Så känner jag att jag inte alls orkar ta itu med något annat här hemma så kommer jag inte göra det. Därmed basta! Det ska bli jätteskönt! Hoppas att jag även kan trycka på off-knappen i min hjärna också, så att jag inte tänker på jobbet.


Nu ska jag snart gå och knoppa. Ögonlocken är ganska tunga och sängen lockar.

Trött trött trött

Usch, idag vaknade jag och kände mig bara sådär otroligt meningslöst trött. Vädret är grått, även om det är skön temperatur ute idag. 16 grader. Men mulet och lite småfuktigt i luften. Ok, vädret är en sak. Det gör mig inte så mycket med det grå faktiskt. Men detta att jag är så förbaskat trött. Det är så jobbigt. Och tråkigt. Den senaste tiden känns det som om jag helst av allt skulle vilja krypa ner i sängen och sova sova sova....

Jag var ju väldigt trött under de första månaderna av graviditeten också. Men alla tröstade mig med att det skulle gå över sedan. Att tröttheten skulle försvinna. Iallafall den där okontrollerbara tröttheten. Och det stämde. Tyckte att månaderna fram tills nu känts väldigt "normala". Men nu. Nu har det börjat om igen. Och inte blir det bättre av att jag känner att jag måste ligga i ordentligt på jobbet nu för att hinna med så mycket som möjligt de kommande månaderna. Är faktiskt stressad över det. Kanske hjälper den psykiska stressen över jobbet också till något att öka på tröttheten?

Jag tänkte att det skulle bli bättre nu när det blir ljusare och ljusare ute också. Längre dagar. Mer dagsljus. Våren på väg. Det är sådant jag normalt brukar få enorm energi av. Riktiga energikickar. Men inte nu.
Nu känns även små vardagssaker jättejobbiga och vissa dagar känns små skitsaker nästintill oöverkomliga. Så jobbigt!

Det känns som om jag skulle behöva semester. En jättekonstig känsla. Men den tanken har återkommit flera gånger nu under den senaste veckan. Att få komma bort lite. Och bara vara. Att få sova så länge och mycket man vill. Att få ta det lugnt. Inte tänka jobb. Inga måsten. Inte känna att man ska städa. Rensa bland pappershögarna som tornar upp sig. Inte plocka i och ur diskmaskinen.

Jag vet, det är snart semster. Om ca 3 veckor kommer M's mamma, syster och systerns pojkvän hit. Vi ska fira M's mammas 60-årsdag och det ska verkligen bli så himla kul! Vi har hyrt bil och ska åka till bl a Boston och Newport och försöka uppleva lite av New England på vägen. Jag ser verkligen fram emot det otroligt mycket. Det ska bli så roligt att träffas och få umgås. Men, det jag känner att jag längat efter just nu är ändå en annan typ av semester. Att bara bara bara få ta det lugnt. Att varva ner lite. Att inte ha ett "hektiskt" schema med inbokade saker att göra. Att bara få "hänga" med M och känna att man tar dagen, timman, lite som den kommer.

Det är inte så att jag är "nere" eller tycker att livet känns jobbigt, tråkigt eller så. Inte alls. Jag älskar mitt liv och min tillvaro nu. Jag trivs med jobbet. Jag och M har det superbra tillsammans. Så det är inget sådant alls. Det är bara ren och skär trötthet. Varken mer eller mindre. Så egentligen ska man väl inte klaga. "Sluta klaga och sov istället människa!", vill man ryta till sig själv.

Kanske är detta bara en föraning om hur livet som småbarnsförälder kommer bli...?