Namnval - Del I

De tre vanligaste frågorna jag och M får just nu är:
1) "How is the baby?"
2) "Do you know what it is?" (här menar folk om vi vet om det är en pojke eller flicka)
3) "Do you have any name picked yet?"

Dessa frågor får man ofta ofta ofta.
Den första i stort sett dagligen.
Den andra varje gång man träffar någon man inte ser dagligen, eller som bara inte råkat fått veta vilket kön det är. Den tredje får man väldigt nog minst en gång per vecka, ibland oftare. Ibland av samma person med några dagars mellanrum.

Tja, vad svarar vi på dessa frågor?
På fråga 1) svarar jag oftast att "jag tror bebisen mår bra, men att jag inte har frågat just idag".
På fråga 2) svarar vi såklart att det är en tjej.
På fråga 3) svarar vi i stort sett att vi inte vet än eftersom vi inte funderat färdigt.

Om sanningen ska fram så har vi faktiskt knappt ens börjat fundera än. Iallafall inte särksilt "aktivt". Så att säga att vi inte funderat klart än är en ren underdrift.
Nej, vi har inte börjat ta tag i detta med namn till Lillskruttis än. Inte på allvar. Inte på riktigt.

Varför inte det då? Ja det kan man fråga sig.
Tja, en av anledningarna är nog att det liksom tagit ända till nu innan vi verkligen båda har insett att det ju ÄR ett barn där inne. Och att detta barn, om allt går som vi hoppas, kommer att komma till världen och att vi i och med detta faktiskt blir föräldrar. Det har liksom inte riktigt sjunkit in förrän nu. Och fortfarande kan det kännas lite overkligt ibland.

En annan anledning är nog den att detta med namnval känns så viktigt. Det är ju ändå ett beslut man fattar åt någon annan person. En person som sedan är den som får leva med konsekvenserna av ens val. Som kommer att få dras med detta namnet för resten av sitt liv. Vare sig den vill eller ej. Visst, det går alltid att byta namn såklart. Men det är ändå inte helt enkelt eftersom man av någon anledning oftast känner sig ganska förknippad med sitt namn. Oavsett om man själv gillar det eller ej.
Så ja, detta beslut känns väldigt viktigt. Ansvarsfullt. Något man verkligen måste fundera igenom. Både en och två och 175 gånger. Och detta gör att både M och jag på något vis har "dragit oss" lite för att ta itu med det hela. För tänk om man börjar fundera men inte kommer på något bra! Kanske hittar man inget namn man känner sig nöjd med? Nej det känns jobbigt detta med att välja namn. Och man gömmer sig gärna bakom vetskapen om att det ju faktiskt är nästan halva tiden kvar av graviditeten. Flera månader till att fundera på.

Men visst, man måste ju börja någongång!
Jag hade betydligt fler namn jag gillade (sådär lite spontant iallafall, utan att fundera så noga) till en pojke. Tycker det känns mycket svårare till en tjej. Jag vet att de flesta jag känner oftast brukar tycka precis tvärtom. Att det är enklare med flicknamn. Men nej, det tycker inte jag.

Sedan krånglas det hela till ännu mer genom att både M och jag är helt överens om att det namn vi väljer bör vara ett som kommer att fungera här. Alltså ska det kunna uttalas och förstås av amerikaner och andra engelsktalande. Annars kommer det bli så jobbigt. Både för oss och för vårt barn.

Ytterligare ett kriterium som iallafall jag känner är viktigt (och även M, åtminstone till viss del) är att barnets namn bör kunna fungera på skånska. Jag vet att detta kanske låter knasigt, men jag tycker verkligen att vissa namn låter helt hemska när man säger dem på skånska. Visst, det finns skånska och skånska. Och det skiljer enormt mycket på olika skånska dialekter. Men i huvudsak så finns det verkligen vissa namn, eller kanske snarare bokstavskombinationer, som jag känner går fetbort just på grund av att om man uttalar dem på skånska så blir namnet helt förändrat. Det är plötsligt inte samma namn längre. Till exempel går ju vissa kombinationer med 'R' bort. Av förklarliga skäl. Men även en hel del vokaler i diverse kombinationer känns inte helt rätt heller.

Nu hoppas jag verkligen inte att jag trampat på en massa skånska tår! För det är verkligen inte meningen! Jag tycker faktiskt att en del skånska dialekter är jättevackra. Det är som sagt skillnad på skånska och skånska. Men det går ändå inte att komma ifrån att en del skånska verkligen förändrar hela ljudbilden i ordet/namnet. Jämfört med andra dialekter, bortsett från gotländskan och kanske till viss del värmländskan, så tror jag att skånska är den svenska dialekt som allra mest "förändrar och skapar nya ljud". Inte alls alltid till något "negativt". Men ibland blir det verkligen inte vackert. Ta till exempel det ganska "simpla" namnet Christer. På viss skånska blir det ju verkligen ett helt annat namn. Jag vet inte ifall ni sett de olika berättelserna i filmen "Fyra nyanser av brunt" som Killinggänget gjorde för ett antal år sedan. Men i en av dessa spelar iallafall Robert Gustafsson en man som jobbar på ett krematorium. Hans namn är Christer. Det hela utspelar sig i Skåne och jag ryser alltid (och inte av välbehag ska kanske tilläggas) när hans fru (suveränt spelad av Maria Kulle) utbrister "Men Christer, vi har iallafall en fantastiskt trädgård!". Men det låter mer som "Men Chrrrriståååöörrrr, vi haaarrr iallfall en fantastisk träääägååårrrrrd." Just detta 'Christer' som blir till 'Chrrristååöörrr'... där "-er" blir till någon konstig blandning mellan å och ö... Nä, i mina öron låter det inte bra. Inte alls.
Eller vissa "o-ljud" som på skånska blir antingen "iiiooouu" eller mer "uuuu" beroende på resten av bokstäverna i ordet/namnet.

Med detta vill jag inte på något vis försöka påstå att skånska är fult eller på annat vis nedvärdera denna dialekt. Nej, som sagt så tycker jag att viss skånska kan vara otroligt fint! Och ja, även andra dialekter kan "vränga till namn" så att de blir nästintill oigenkännliga. Som uppvuxen i Storstockholm är jag dessutom medveten om att riktig "stockholmsdialekt" kan låta riktigt hemsk den också. Men faktum kvarstår - få dialekter förändrar bokstäver och ljud riktigt lika mycket som skånskan faktiskt gör.

Och med tanke på att M's hela familj kommer från och lever i Skåne så känner jag dessutom att just denna dialekt känns "viktigare" att ta hänsyn till än säg t ex gotländska, halländska, värmländska, dalmål eller örnsköldsviksnorrländska. Detta alltså vad gäller just namnval till Lillskruttis.

Eftersom detta med namn känns så oerhört viktigt och eftersom varken M eller jag har något direkt favoritnamn på gång (även om det kanske finns några små "bubblare" i bakgrunden), så tror jag att ni kommer får höra mer om dessa funderingar framöver. Så bered er på det go'vänner! Just p g a detta har jag valt att kalla inlägget för Namnval - Del I. Det lär alltså säkerligen bli en "Del II"...

Så summa summarum;
Jag hoppas att vi kan komma på ett namn som känns rätt. Och detta innebär att det ska vara ett namn både M och jag tycker om. Att det ska fungera i engelsktalande länder samt i Skåne. Och sist men inte minst att det ska kännas rätt när vi väl får träffa vår dotter. För visst spelar personlighet in det med. Fast just det sistnämnda går ju ändå inte att planera i förväg. Det enda man kan göra för att försöka undvika ett totalt felval till personligheten är väl att ha minst två olika namnförslag redo till den dag man äntligen ska få träffa henne.



bilderna i inlägget är från gallerifolliero.se, namnsmycken.com, Svt's hemsida, Skane.com samt gentagalten.se