Bättre men inte bra

Lill-Skruttan är bättre. Igår hade hon ingen direkt feber även om hon låg lite över 37 grader enligt M som tog tempen med jämna mellanrum. Men att hon itne var helt frisk kunde vi ju se direkt eftersom hon som oftast brukar vara en liten soltråle var kinkig och trött. Ville hela tiden bli buren, hållen och hade inte särskilt stor aptit. 

Natten var sisådär. Hon vaknade till runt halv fyra i morse och sedan var det ingen vidare sömn för vare sig henne eller mig.

M skulle se hur hon var nu på morgonen för att se ifall det skulle bli dagis ett par timmar eller om vi ska dela på dagen. Både han och jag måste jobba så jag drog tidigt till jobbet. var här strax innan 7 i morse och har hunnit med en hel del faktiskt. Får se ifall jag måste rusa hem efter lunch för att avlösa M, eller om Lill-Snorpan var tillräckligt pigg för att klara dagis ett par timmar. I såfall räcker det med att jag åker hem tidig eftermiddag för att hämta henne. Vi vill inte hon ska behöva vara där så lång dag ifall hon fortfarande är lite trött och småhängig.

Har försökt pigga upp mig med en kopp starkt kaffe, men tröttheten vill inte riktigt ge med sig idag. Får se lite längre fram om den slutar krypa runt i kroppen.

Nu ska jag vara lite effektiv här igen.

På återseende!

Feber igen

Strax innan midnatt:

M kommer ut ur sovrummet med Lill-Skruttan.

Hon är varm. Kinderna blossar.

Termometern visar på dryga 39 grader.

Okej, omplanering inför morgondagen.

Jag ska stanna hemma för M måste till jobbet.

Alltså tar även jag nattpasset.

Ligger och hör henne snusa bredvid mig.

Näsan full med snor.

Min stora lilla tjej.

Vid 08 i morse:

Lill-Skruttan vaknar. Jag går upp och fixar lite frukost till henne.

Mailar jobbet.

Tar tempen igen. Nu normal. Febern är över.

Lill-Snorpan är ändå kinkig och ledsen. Har ingen aptit. 

Vi skippar gröten och det blir bara mjölk.

Den går ner, men under lite protest.

Min stora lilla tjej.

Vid 12-tiden.

Jag äter en bagel. Dricker te.

Lipton och Tazo verkar komma överens nu. 

Lill-Snorpan är trött och gnällig. Jag försöker lägga henne men hon kan inte slappna av.

Jag är själv rätt trött så till slut lägger jag henne bredvid mig i sängen. Snart sover vi båda två.

Länge.

Jag bredvid min stora lilla tjej.

Vid 14-tiden:

Vaknar upp. Lill-Snorpan sover fortfarande! Bara det ett teckan på att hon inte är frisk. 

Normalt sover hon inte mer än ca 30 minuter åt gången dagtid.

Känner på hennes ansikte. Hon känns varm igen. Kinderna lite rödflammiga.

Febern tillbaks?

När hon vaknar tar jag tempen. Och ja, febern tillbaka. Ca 38,5 grader.

Mer mat.

Hon vill bli buren. Hållen.

Hon är tung nu!

Min stora lilla tjej.

Pratar med M.

Vid 17-tiden:

Jag och Lill-Snorpan tittar på Höjdarna på dvd.

Hon verkar gilla det.

Sedan leker vi lite på golvet.

Och när jag tar tag i hennes armar och ska dra henne upp till sittande så håller hon emot så mycket att hon plötsligt står istället för att sitta!!!!!

Hennes min då är obetalbar. Ren skär lycka blandad med en rejäl dos stolthet och förvåning!

Vi gör om detta fantastiska ett par gånger.

Lika stor lycka varje gång.

Min stora lilla tjej!

Vid 17.30 tiden:

Lipton vaknar upp och går fram till Tazo som sover.

Nosar på honom och börjar sedan slicka honom.

Ordentligt. Tazo vaknar till, sträcker på sig och de nosar på varandra. 

Inget fräsande als.

Lipton hoppar sedan upp på sin favritplats i sitt "träd" och lägger sig.

Tazo somnar om.

Vid 18.15-tiden:

Lill-Snorpan börjar bli rejält trött. Kinkig. Gråter.

Inget är bra.

Hon känns iallafall inte varm längre. Kollar och febern har gått ner igen.

Ger henne lite mer mjölk.

Sedan blir det sängen.

Snart sover hon igen.

Min stora lilla tjej.

Nu väntar jag på att M ska komma hem från jobbet.

Imorgon är det hans tur att vara hemma med Lill-Snorpan.

Själv ska jag till jobbet igen och försöka ta tag i en del problemlösning. Heja!

Första dagen med Tazo

Här kommer ett lite mer detaljerat inlägg om vår Valentine´s Day, vilket ju även var dagen när Tazo blev en del av vår lilla familj.

Vid tiotiden blev vi upphämtade av vår vän L som kom med bil för att följa med oss till Poughkeepsie. Vi hade redan innan planerat att stanna i Cold Spring som ligger ca en timmes körning från Manhattan längs med Hudson River, för att äta brunch på det mysiga Cold Spring Café som vi besökt flera gånger tidigare. Ytterligare två vänner M och R som bor i närheten anslöt där och det blev en jättetrevlig brunch ihop med dem.

Vännerna M och R hade inte träffat Lill-Skruttan på länge så de tyckte båda att hon blivit jättestor. Hon verkade uppskatta all uppmärksamhet hon fick under hela brunchen och var mestadels på ett strålande humör. Vi försökte även förklara fenomenet "Fem myror är fler än fyra elefanter" för våra amerikanska vänner, eftersom hon hade på sig de jättefina kläderna med tryck från serien, som hon fått av sin faster (d v s Svägerskan) och Loff. Min ena kompis L (som körde oss) tyckte att figurerna påminde lite i stil om de figurer som finns i Dr Seuss böcker, vilka här är enormt kända och populära barnböcker.

Efter maten sade vi hejdå till M och R och fortsatte till uppfödarna. De bor en bra bit utanför Poughkeepsie mitt i ett äppelodlardistrikt. Ett kuperat landskap med äppelträd i rad efter rad. Jag kan bara föreställa mig hur underbart vackert det måste vara där på våren när äppelblommorna slår ut.

När vi kom fram till uppfödarna D och M hälsades vi först välkomna av deras två hundar. Inomhus var det dock deras katter som kom fram för att hälsa oss välkomna. Den ena honan hoppade genast upp på M´s axlar där hon satt ett tag och spann. Nu när vi ju har haft Lipton hos oss i ca 1,5 år så blev vi inte så överraskade som förra gången över katternas oerhörda nyfikenhet och sociala läggning. Abyssinier är mycket sociala katter och vill mer än gärna interagera med människor. Det var även dessa drag som gjorde att vi blev så intresserade av just denna ras när vi ville ha en katt.

Vi var ju inställda på en liten kattpojke och i den kullen vi skulle välja ur fanns två pojkar. De var båda naturligtvis oerhört söta och lekfulla. Att välja kändes i stort sett omöjligt. Och denna gång var det ingen av dem som direkt valde oss lika tydligt som Lipton gjorde förra gången när vi hämtade honom. Men till slut efter en hel del lekande och gosande (både med kattungarna och de äldre katterna) så blev det ändå ett "val". Den en av pojkarna ville inte riktigt bli hållen av M medan den andra lade sig mycket bekvämt tillrätta i M´s famn och började spinna belåtet. Så i och med detta blev det denna lilla kille som senare kom att åka med oss hem till NYC.

Här nedan är ett litet filmklipp från när Tazo och hans bror lekte i köket hos uppfödarna. Brorsorna är ju nästan identiska så det är svårt att se vem som är vem, men Tazo är den som till största delen av filmen är längst till höger och som även har en liten "busksvans".




Tazo är verkligen helt bedårande. Hos uppfödarna var han på 100% lekhumör (vilket ni ju kunde se ovan), men väl hemma här så har han även visat upp en oerhört gosig och social sida också, även om han inte är fullt lika social som Lipton var när han kom till oss. Det tror vi kan bero på att han ju vill umgås med Lipton också inte bara med oss. I början uppskattade ju Lipton inte alls halvbrorsan (de har samma pappa vilket var något vi önskat oss eftersom deras pappa Jimpat är en extremt social och gosig katt), men har gått från att mycket ilsket fräsa och inte alls vilja veta av honom till att nu idag (ca 2 dygn senare) faktiskt leka en del med honom och även slicka honom lite vänligt ibland. Fortfarande kan han dock fräsa lite, men det är betydligt mer sällan än i början.

Minstingen verkar dock ha en helt annan attityd än Lipton. Han struttade redan från första början runt och kollade in den för honom nya platsen, helt obekymrad om Lipton. Ända tills han tyckte att Lipton nog var lite väl oartig som väste och fräste som en annan kobra, och det var då han kröp in under soffan (då skrev jag förra inlägget). Dit kunde Lipton inte komma in eftersom utrymmet mellan soffan och golvet blivit alldeles för trångt för honom nu. Redan nu efter två dygn kan man lätt se att den nya kattens personlighet är bra mycket modigare än vad Lipton någonsin varit, så jag är ganska säker på att när han växer upp kommer det bli han som "styr". Lipton har nämligen alltid varit en "fegiskatt". Rädd för alla nya saker och miljöer. Men väldigt stursk när han känner sig trygg och "hemma". Minstingen däremot verkar vara en rätt kaxig liten krabat. Redan första dagen (inte första kvällen, men igår på dagen) tog han Liptons favoritplats högst upp i det s.k "trädet" i besittning, och sedan dess har Lipton inte legat där alls. Han försökte att klättra dit några gånger för att visa sitt missnöje när Tazo låg där men den tio gånger mindre kissen dominerade totalt. Lipton gav sig rätt snabbt och retirerade till sin andra favoritplats som är på byrån bakom soffan. Jag tyckte nästan lite synd om honom då faktiskt. Han är ju ändå äldst och den som bott här längst. Det kan inte vara helt lätt att bli utmanövrerad av en pytteliten spoling som både ser ut som och väger ungefär som en fjunig liten fågelunge....

Här nedan en liten film från Liptons allra första möte med Tazo.

Inte särskilt välkomnande direkt...




Hela första dygnet var Lipton mer eller mindre väldigt avigt inställd till den lilla nykomlingen. Han följde honom hela tiden för att ha 100% kontroll. Lämnade inte Tazo ur sikte en sekund. Tazo var dock oftast rätt obekymrad och brydde sig inte så mycket om sin förföljare. Här en liten filmsnutt från när den obekymrade lilla Tazo undersökte lägenheten för första gången med en mycket misstrogen Lipton på släptåg. 



Som sagt den lilla nykomligen kunde till och med roa sig medan Lipton misstänksamt tittar på och minst sagt ser ut som en riktig gammal surgubbe....
Se nedan:



Så namnet då? Hur kom vi fram till det? Med denna nya lilla kisse var vi inte alls lika säkra på namn som när vi skaffade Lipton. Då hade vi redan innan mer eller mindre bestämt oss för Lipton. Denna gång kändes det mindre självklart. Fast vi hade förstås ändå funderat lite löst på detta med namnval till den nya katten. Lipton är uppkallad efter en av våra favoritkaraktärer i barnprogrammet Höjdarna som gick som julkalender i SVT för ett antal år sedan. Jag bara älskade denna kalender och flera av karaktärerna där. Men Lipton var verkligen den karaktär som både M och jag tog till våra hjärtan. Kanske framförallt M som kände att han där hade en själsfrände. Lipton i Höjdarna är nämligen en ganska småfeg kille som inte gillar när det blir alltför äventyrligt, och som är allra lyckligast när han får sitta ensam inne i sitt hem och spela steelguitarr. Jag kände mig annars väldigt mycket som tjejen Luleå, men det namnet kändes inte optimalt för oss eftersom det ju faktiskt är en stad. En stad som varken M eller jag har någon som helst anknytning till. Så Lipton fick det bli. Om du vill se ett Youtubeklipp från Höjdarna med bl a just Lipton (vår katts namne) kan du kolla här nedan. Jag blev faktiskt själv så överförtjust i denna kalender att jag fick två av de dvd:er som finns med serien av M i julklapp för ett par jular sedan. Och jag säger det igen Höjdarna är bara såååå bra! 

Men den nya katten då? Det var ju hans namn som skulle väljas nu. För ett tag sedan hade vi några vänner hemma på middag och vi satt då och spånade lite (mest på skoj) om eventuella namn till en ny katt. De flesta verkar ju associera Lipton med te, så därför kom självklart en hel del tesorter och tenamn på tal. Detta om vi ville spinna vidare på just temat te. Temärken som Twinings och Tetley gick bort direkt. Inget av de namnen kändes som något för vår katt. Däremot så finns ett temärke här i USA som heter Tazo. Jag har inte sett detta i Sverige, men kanske finns det där nu? 

Detta namn kom iallafall upp under vår diskussion och både M och jag gillade det faktiskt. Det skulle helt klart passa bra till en katt tyckte vi! Alltså hade vi detta namn lite i bakhuvudet även om vi funderat på andra namn också. Men efter att ha haft vår Minsting hemma hos oss ett litet tag tycker vi nog båda att namnet Tazo passar honom ypperligt. Så Anne, din kommentar i tidigare inlägget där du gav förslag om just Tazo var verkligen lite roligt att läsa!

Imorgon blir första dagen då vi båda kommer jobba i stort sett hela dagen så katterna får klara sig själva. Efter att ha sett dem idag känns det iallafall inte så jobbigt. Nu kommer de såpass väl överens att jag inte tror att det kommer bli något direkt bråk. Både igår och idag var vi ut en sväng på förmiddagen. Igår vågade vi inte ha dem i samma rum utan separerade dem under de ca två timmar vi var borta. Idag däremot hade det gått framåt så mycket att vi inte alls kände oss oroliga att låta dem vara tillsammans de timmar vi var borta. M kommer även att gå hem med jämna mellanrum och titta till dem. Men det kommer ändå att kännas trist att vara ifrån dem såklart.

Vår minsting är här!

Okej. Kan mycket kort meddela att turen till Poughkeepsie gick jättebra. Uppfödarna M och D var lika trevliga som förra gången. Vi kom dock mitt i en förlossning så de gick mellan Rumor (som mamman heter) och oss och resten av katterna och var nog något mer "tankspridda" än förra gången på grund av detta. Men detta är ju helt naturligt.

I skrivande stund ligger han under soffan. Ett tryggt ställe eftersom Lipton är alldeles för stor för att komma in där. Vi hoppas naturligtvis att minstingen ska komma ut snart och att Lipton ska gå från detta tillstånd till att vara accepterande och så småningom även bli vän med den lilla. Men vi är dock inställda på att det kan ta lite tid.

Lite mer om dagen samt mer bilder kommer senare!

Vi väntar tillökning

Japp!

Det är sant.

Vi går i väntans tider.

Igen.

Drygt 8 månader efter Lill-Skruttans ankomst till vår familj så väntar vi nu med spänning på att ytterligare en ny familjemedlem ska anlända till oss.

Denna gång blir det troligen en liten pojke. 

Vi är inte 100% säkra, men säg kanske 90%?? Ungefär.

"Herregud, de är inte kloka!" kan man ju tänka såklart.

Och kanske med rätta?

"De bor ju redan så trångt!"

Hon klagar ju ständigt över detta med utrymmet, eller snarare bristen på utrymme!

Och ja, jag vet. Vår lilla lilla lägenhet är redan nu rätt trång men vi kommer inte behöva några mer extra prylar för detta. Vi har redan i stort sett allt vi behöver för att kunna välkomna vår nya familjemedlem. Så vi tror det kommer gå bra.

"Men var detta verkligen planerat?!?!?!"  kan man ju också undra.

Och på denna fråga svarar vi ja. Vi började prata om detta redan i höstas. Att det blev just nu var dock lite slumpen som avgjorde. 

"Så när är Due date då?", undrar ni kanske?

Tja, den riktiga Due Date har faktiskt redan passerat. För cirka 3 månader sedan. Men "vår" Due Date kan nog räknas som imorgon. På självaste Valentine´s Day.

För imorgonbitti åker vi nämligen hela vägen längs Hudson River till Poughkeepsie för att träffa och även hämta hem vår minsting - Liptons 3 månader gamla halvbror! 

Eller om det blir en halvsyster? Just nu är vi dock båda två inställda på ännu en liten kattpojke, så troligen blir det så. Men som sagt, ännu är inget säkert. När vi hämtade Lipton så var det ju faktiskt han som valde oss och inte tvärtom. Så kanske kommer det bli annorlunda när vi väl är på plats? Vi får se.

Vi ser iallafall oerhört mycket fram emot att få träffa Liptons halvsyskon imorgon!

Sedan får vi se vad Lipton kommer att tycka.... Troligen kommer han att vara rätt skeptisk i början. kanske till och med lite avig? Men jag tror att han så småningom kommer att uppskatta mer sällskap. Han är ju oerhört social och detta är en av anledningarna till att vi funderat på ytterligare en katt. Så jag är rätt övertygad om att det i slutänden kommer att bli bra.

Jag kan även tillägga, för er som ev har funderingar på detta, att några syskon till Lill-Skruttan är inte (med betoning på inte!) planerade just nu. Vare sig hel- eller halv... 

Jag vet också att det är fredag idag, men jag har inte hunnit med något Fredagstema än. Kanske kommer det en försenad variant lite senare. Allt beroende av tid.

Hoppas ni alla får en riktigt skön helg!

Utmaningen antagen!

Blev utmanad häromdagen av Mammigranten.

Utmaningen handlade om att jag skulle visa det 7:e fotot ur min 7:e fotomapp här på bloggen. 

Utmaningen är lite lik inlägget Annika hade för ett tag sedan där hon visade det gångna året genom att lägga ut 1:a fotot från januari, 2:a från februari, 3:e från mars osv vilket jag tycker var en jättekul idé.

Mitt 7:e foto ur fotomapp 7 i år blev detta.

Ingen mindre än Lill-Skruttan i hoppgungan som vi köpte strax efter att vi kommit tillbaks hit från Sverige. På lite kaxigt Bronxmanér så har hon luvtröja på sig och luvan är självfallet uppfälld.

Kan även meddela för er att det på tröjans rygg står 

Peace

Love 

Baby

med lite småglittriga bokstäver i rosa och guld. Coolt eller Kitch? Tja det får man avgöra själv. Men med tanke på att hon påbörjade sin ankomst i en tunnelbanevagn i Bronx tyckte jag att lite småblingbling och yo´yo´attityd kunde passa.  Fast på just den här bilden ser hon ju inte så värst kaxig ut direkt...

Skickar utmaningen vidare till alla som vill vara med! Denna gång ta 8:e fotot ur er 8:e fotomapp och visa på bloggen.

Torsdagsfest

I torsdags förra veckan var vi bjudan på fest hos ett par av våra bästa vänner här M och E. De bor våningen ovanför oss vilket gör det så otroligt smidigt att ta sig dit och hem. Packa Lill-Snorpan med diverse attiraljer i vagnen och sedan ta hissen upp och voilà man är framme! Inget strul med taxi, tunnelbana eller ens ytterkläder. 

M är sjukt bra på att laga mat och baka så som vanligt när man  är hembjuden till dem kan man se fram emot väldigt mycket gott. Det blev en jättetrevlig torsdagskväll. Några av de inbjudna var gemensamma vänner till oss och M & E, medan andra var för oss nya ansikten vilket också var skoj! Även Lill-Skruttan gjorde nya bekantskaper. Framförallt trivdes hon i den lille 4-åriga Nicels (hm, vet inte hur han stavar sitt namn men det uttalas "nickel") sällskap. De fann varandra och på enbart ett par minuter hade vänskapsband uppstått! Det är så roligt att hur snabbt barn verkar hitta varandra trots stor åldersskillnad.  Och i detta fallet verkade Lill-Snorpan helt fascinerad och betagen i Nicel. Han var förövrigt en av de mest verbala 4-åringar jag någonsin träffat på. 

Vi trodde under hela kvällen att vi firade E´s födelsedag. Men när hennes vänner från jobbet gått hem och vi var ett fåtal kvar så visade sig att vi även firade att de ska ha barn!

Jag blev superöverraskad och alldeles överväldigande glad! Självklart började jag gråta lite, som den lättrörda lipsill jag är.... Men det var glädjetårar!

Eftersom vi ju var de som hade kortast väg hem så blev vi kvar rätt länge. Ännu en vinflaska öppnades och vi stötte och blötte detta med graviditet, föräldraskap den amerikanska sjukården, framtidsplaner etc etc en bra bit in på småtimmarna.

Kvällen efter var jag förbi dem en sväng igen för att hämta ett par saker vi glömt i deras kyl. Passade då på att ge E de böcker jag köpte under min graviditet, samt ett stående erbjudande om att hon kan låna lite mammakläder när hon behöver senare. Hennes graviditet ligger väldigt lika i tiden med min när jag väntade Lill-Skruttan, så årstidsmässigt skulle det passa. Hon kommer vara som störst i sommar. Vi har dessutom ungefär samma storlek så en del saker ska nog kunna passa.

Nu hoppas jag bara att de blir kvar här i NYC åtminstone fram till Due Date. M har nämligen fått ett topperbjudande om ett jobb, men detta är i Boston så om han tackar ja kommer de att flytta härifrån. Jättesorgligt tycker jag, men som sagt jag hoppas att det inte blir förrän tidigast till hösten. 

Nedan är en del bilder från festen i torsdags:

Lill-Snorpan i knät hos en av våra vänner. Här är hon betydligt större än när de första gången träffades vilket ni själva kan jämföra här om ni vill.

Här är Lill-Skruttan med Nicel. Söta eller hur??

Nicel tyckte det var en väldigt rolig lek att dels ge Lill-Skruttan nappen dels dra ut den igen. Om och om igen.

Lekte med favoritkedjan gjorde de också.

Här är värdparet själva med den otroligt goda hembakta tårtan! Jo M är fantstiskt duktig på att både laga mat och baka. Nicel var väldigt intresserad av tårtan. hans föräldrar syns i bakgrunden.

Ensamma kvar med E & M. Jag var då bara tvungen att ta en bild på dem. Den första efter att de släppt bomben om att de ska barn i sommar!!