Undrens tid inte forbi

Skriver pa den allmanna jobbdatorn och har da inte svenskt tangentbord. Sa det blir utan prickar och ringar i detta inlagget. Min laptop har jag inte hort nagot om an fran datasupporten. Sa an vet jag itne ifall den ar helt kaputt eller om nagot finns att radda. Men inte ska man grata for det inte. Jag ar sa glad att jag inte hade nagra viktiga resultat i datorn. Darfor behover jag ju heller inte oroa mig alltfor mycket.

Dagens tekniska samhalle i kombination med min otroligt teknikintresserade make har dessutom raddat mina foton!!!!!! Joda, igarkvall tog han fram sin magiska utrustning och trollade lite. Simsalabim! Mitt minneskort fran kameran, det som jag ju raderat alla bilder fran, akte in i hans magiska kortlasare. Och sa hade han plotsligt hittat, aterskapat samt overfort i stort sett alla mina raderade bilder fran helgen hos Taina! Bara sadar! Tjoff!
Ett riktigt under! Oj vad jag blev glad! Sa snart kommer lite fler bilder fran forra helgen.

Ikvall ska vi dock fa se ett annat under. Av en helt annan kaliber an nagra raddade foton. Vi ska namligen halsa pa nagra vanner har och snusa bebis!
Det ar vara vanner A och C som fick en liten son dagen efter Lill-Skruttans fodelsedag. Han kom 3 veckor fore utsatt tid, sa foraldrarna hans var faktiskt bjudna pa Lill-Snorpans fodelsedagskalas. Men M fick ett sms fran var van C pa lordagen (samma dag som kalaset skulle vara) dar det stod ungefar sahar: "Vi skulle garna komma pa kalaset, men vi fick inatt en liten son sa A och M ar fortfarande pa sjukhuset. Men jag kanske kan komma forbi en stund". Sjalvklart tyckte vi att han skulle strunta i kalaset och istallet vara med sin familj och sa blev ocksa. Men nu ungefar en manad senare sa ska vi halsa pa hos dem och fa se pa underverket. En liten M som tydligen inte vagde sa jattemycket mer an var lilla tjej nar hon kom. Det ska bli jatteroligt att fa traffa dem. Jag hoppas hinna hem nagot tidigare fran jobbet ocksa och laga nagon mat som vi kan ha med oss till dem. Kanske blir det lasagne eller kottfarssas eller nagot annat som ar hyfsat latt att laga och som ar latt att frysa och varma upp. Jag minns namligen att en av vara vanner kom med lagad mat nar vi kommit hem fran sjukhuset och det var en av de allra basta presenterna! For sadar i borjan med en liten nyfoding i hemmet sa blir det latt sa att man inte har vare sig tid eller ork att laga sa mycket mat. Vi at valdigt mycket "take out" under de forsta tva manaderna minns jag. Sa att fa lagad mat som man kan varma efterhand var nagot jag verkligen uppskattade. Darfor hoppas jag att jag kan fixa nagot till vara vanner att ta med ikvall.

Imorgon ar det helgdag har. Ledigt infor Independence Day som ar pa lordag. Dagis ar alltsa stangt. Men jag kommer behova jobba lite och kanske aven M sa vi far nog turas lite imorgon. Men det lar inte bli full jobbdag for nagon av oss utan emr en sdan dar lite skon dag med lite jobb och daremellan mys. Tyvarr ser vadret fortfarande ut att innehalla en massa regn, men jag hoppas att det ska bli torrare snart for jag ar innerligt trott pa regn nu.
Pa tal om det sa vraker det ner utanfor fonstret just nu. En riktig skur.
Men nu ska jag fortsatta har pa jobbet sa jag hinner klart innan det ar dags att skynda hemat.

Uppskjuten och upphämtad

Jo utvecklingssamtalet blev uppskjutet. Till nästa vecka. När jag lämnade Lill-Skruttan i morse så frågade läraren ifall vi ev ville skjuta upp mötet eftersom "The head teacher" är på semester denna veckan. Vi känner kanske inte att vi måste prata med just "huvudläraren" men eftersom Lill-Skruttans "primary teacher" T gått på mammaledighet nu så tänkte vi att det kanske ändå är bra att prata med huvudläraren C. Det är förövrigt hon som verkligen ahr stenkoll på alla barnen på Lill-Snorpans avdelning så det känns rätt naturligt att få prata med henne. Men som sagt det blir inte förrän nästa vecka.

Min dator har inte blivit uppskjuten utan upphämtad. Det var en kille från datasupporten på jobbet som kom förbi och sa exakt samma sak som M när han tittade på datorn där den stod på skrivbordet "This really doesn´t look good...."

Precis vad man vill höra. Not!

Jaja, vi får se vad som kan göras. Har jag tur har iallafall vår Time Capsule backat upp det mesta. Men det är ett riktigt skit att jag nu återigen sitter utan dator på jobbet. Lite småhandikappad blir man ju. Det finns självklart andra datorer där, men de är ju till för "alla" på våningsplanet så de kan ibland vara upptagna. Och så är de stationära så jag kan inte lika lätt jobba hemifrån. Men kanske är det senare egentligen något att man bör glädja sig åt såhär under sommarkvällarna...?

Datatrassel och utvecklingssamtal

Igår hände det. På jobbet. Plötsligt hade datorn hängt sig. Jag stängde av. Satte på. Inget hände. grå skärm. Blinkande mapp med ett frågetecken dök upp. Jag stängde av igen. Satte på. Otaliga gånger. Inget nytt. Grå skärm. Ibland med blinkande mapp ibland utan. Ringde M. Frågade. Han sa ungefär såhär "ojdå, det var ju inte bra. Blinkande mapp med frågetecken är inte bra! Troligen något fel på hårddisken." Ånej!

Kontaktade datasupporten på jobbet. Hoppas de kommer idag för de kom inte igår. Fan!

Jag hoppas att de kan fixa det hela. Tur i oturen har jag ju inte så mycket data än eftersom jag inte hunnit få det. Har ju inte jobbat så länge än. Och förhoppningsvis har mina foton blivit uppbackade via vår Time Capsule hemma. Annars är det bara för trist. Då har jag förlorat en del tror jag. För tillfället är t ex alla bilderna från helgen hos Taina i datasupportens händer. Kan inte göra något med dem. Hoppas de går att rädda. Tillsammans med mina andra nyligen tagna bilder. Fan också!

Jaja, vi får se vad som händer.

Idag ska vi på utvecklingssamtal på dagis. Ska bli lite intressant. Vad pratar man om på ett sådant? Jag har ju knappt ens själv haft utvecklingssamtal på mina tidigare jobb. Det är liksom inget som prioriteras särskilt mycket i den akademiksa världen. Iallafall inte på de platser där jag jobbat hittills. Kanske till viss del för att jag alltid arbetat i små grupper där man mer eller mindre träffar chefen på daglig basis vilket gör att man vädrar det mesta angående jobbet. Men idag ska vi som sagt till dagis för att prata om Lilll-Skruttan. Gissar att det kommer bli ungefär som någon form av "kvartsamtal" som man hade i skolan som barn?

Nu ska jag dricka upp mitt te och ta Lill-Snorpan till dagis innan jobbet.

Underbar helg

Tåg

Connecticut

Härliga vänner

Åskskurar

Sommarkänsla

Lunch på terassen

Bilturer

Lek med barnen

Lek med hunden

Solsken

Underbar grillning

Fantastiska ribs

Barfotafötter

Kaffe to go

Skratt

Gunga

Lugn

Blå himmel

Kubb

Champagne och chokladdoppade jordgubbar

Sandlådan

Fiske

Tjattrande

Gräskill under tårna

Favoritwhiskeyn

Underbart sällskap

Gott vin

Vacker natur

Sill

Myggor

Jelly Donuts

Ligga och titta upp i trädkronorna

Fågelkvitter

Kall öl ur coolern

Youtube

Nattsudd

Stearinljus i kvällsmörkret

Sommarsol

Utflykt

Sommarblommor

Frukostbuffé

Tystnad

Tusen och en samtalsämnen

Sommarmoln

Semesterkänsla

Glädje

Vindens sus i trädkronorna

Och framförallt...

En vänskap som uppstått och som jag känner, hoppas och tror kommer bestå!

Helt fantastiskt!

TACK TACK TACK

Taina och även din Underbara Familj för denna fina, roliga, mysiga helg!!!

Fler bilder kommer senare

Kvällen då solen återigen kom fram men en stor stjärna försvann

Det är varmt nu. Och ganska fuktigt. Men kvällen var underbar. Det blev en tur till Parken. För att njuta av att det äntligen var en kväll med sol. Å det är ju det här man vill ha! Sommar. På riktigt. Nedan är några bilder från parken ikväll tagna med M´s nya iphone.

Förhoppningsvis ska helgen bjuda på hyfsat fint väder. Jag hoppas på sol och värme. Åtminstone inte regn. För imorgon lämnar vi staden. Vi ska till Connecticut och hälsa på min bloggkompis Taina. Och det ska bli så otroligt kul! Jag hoppas dessutom att vårt besök ska kunna få henne på lite gladare humör eftersom jag vet att hon nu känner sig chockad över Michael Jacksons plötsliga bortgång. Jo, hela värden är väl mer eller mindre i chock tror jag. Vissa sörjer honom nog inte. Medan andra gör det desto mer.

Det är ändå något underligt detta med sådana megastjärnor och kändisar tycker jag. Ofta blir de ju stora på grund av att de gjort något otroligt bra. De har varit fantastiska skådespelare, artister, musiker, idrottsmän, politiker eller vad det nu är. De har alla nått sin stjärnstatus för att de åstadkommit något. Och människor har älskat det de gjort. Självklart har alla olika åsikter så även under sina glansdagar har de fått utstå kritik. Men de har ändå klättrat högt. De har fått stå där på toppen en tid och blicka ut. Men sedan händer det nästan alltid något som gör att folk vänder dem ryggen. En efter en. Antingen så är de inte längre lika bra som då det begav sig. De får ny konkurrens. Och de håller inte måttet. Eller så har allmänheten bara fått nog. Man tröttnar. Det bli mest tjatigt. För mycket exploatering i media är aldrig bra. Det slutar nästan alltid med att varumärket (jo för sådana här megakändisar blir ju ofta sitt eget varumärke) vattnas ur. Folk ledsnar. Och när detta börjar hända brukar media inte vara sena att hoppa på. Det kan ofta gå så långt som till trakasseri. Men ingen bryr sig nämnvärt eftersom pendeln svängt och detta innebär att det nu är lika inne att tycka illa om personen ifråga som det innan var att höja den till skyarna. Efter denna fas hamnar ofta den något illa tilltyglade kändisen i glömskans smått underbara land. Vissa stannar kvar där tills de går bort. Andra kan få en andra chans. En come-back. Få visa att de faktiskt fortfarande kan sin sak. Ännu en stund i rampljuset. Innan det återigen är dags för glömskans träsk. Men detta förändras alltid när de dör. Plötsligt kommer de fram ur glömskans dimmor. Folk tar dem till sina hjärtan igen. Media hyllar dem. Man minns den stjärna de en gång var. Prestationerna de utförde. Man lyfter fram deras glansdagar. Man inser hur just den personen har påverkat historien. Hur han eller hon förändrat något. En viss musikstil, ett sätt att tänka, en historisk gång. Till och med de mest inbitna motståndarna brukar mjukna något och kunna tillstå att "visst var det inte enbart skit det den där personen gjorde ändå".

Michael Jackson tycker jag känns som typexemplet på detta. En stjärna redan som barn. Hyllad. Älskad. Sedan kom hans andra genombrott då han slog igenom som soloartist. Att han förändrade musiken och framförallt den moderna dansen är väl något i stort sett alla håller med om idag. Han inte bara förändrade den. Han revolutionerade den. Han skapade den. Han var på allas läppar. Allt han rörde vid blev till guld. En tid. Men sedan vände det. Någonstans slutade guldet att skimra. Hans egenheter tog över hans musikaliska talang. Det skrevs mer om hans olika plastikoperationer, hans chimpans, hans konstiga idéer att sova i syrgastält och de misstankar om eventuella övergrepp på små pojkar. Plötsligt var han inte längre någon som andra ville tycka om. Än mindre bli förknippad med. Hans fall var stort och hårt. Självklart hade han under all denna tid alltid trogna fans. Men den stora massan vände honom ryggen. Men nu idag efter att det blvit känt att han avlidit har det plötsligt vänt igen. Visst minns alla hans konstiga egenheter. Men nu idag är det framförallt hans prestationer man lyfter fram. Han är åter en stor artist. Alla minns plötsligt att de ju minsann var på en av hans konserter och gräver fram "Thriller" ur sina skivhögar.

Man är aldrig så bra som efter sin död. Konstigt men så är det ofta. Då har folk överseende med ens fel och brister. Med de misstag och felsteg man gjorde. Och detta tror jag gäller rent allmänt. Inte bara kändisar. Varför är det så? Kanske för att folk gärna vill minnas det bra?Kanske för att de dåliga automatiskt faller i glömska med tiden? Konturerna liksom suddas ut.

Till viss del är det såklart bra. Att man faktiskt minns det som var bra, det man tyckte om hos en person, men glömmer det som var jobbigt eller negativt. Att man fokuserar på det positiva. Att man inte gräver ner sig i någons tillkortakommanden. Att man kan minnas en person för allt det fina den gjort.

Det sorgliga är väl bara att man gör det för sent. För sent för att personen ifråga ska ha någon glädje av det. För sent för att han eller hon ska kunna ta del av det. Och detta är sorgligt.

Alla vill säkert bli ihågkomna på ett fint och värdigt sätt. Men detta utesluter ju inte att man även vill ha kärlek och bekräftelse också i livet.

Något som vi alla inser och förstår, men som likt förbaskat kan vara så svårt att verkligen verkligen göra något åt. Innan det är försent.

12 månaderskontroll samt årlig BBQ

Ingen presentation i sikte... Alltså ingen ny tid. Jag gissar att det helt enkelt inte kommer bli av denna veckan. Satt dock under dagen och jobbade vidare på den. Det skadar ju inte att finslipa den lite mer nu när man fick lite mer tid.

Annars har dagen gått i grådisets och regnets tecken.

På eftermiddagen tog vi Lill-Skruttan till läkaren på en rutinkontroll. 12-månaderskollen som är ett par veckor sen. Allt var hur bra som helst med henne vilket var ungefär vad vi förväntat oss. Hon är lång och tung för sin ålder. Stor helt enkelt. Hon kan nu avsluta formulan (dvs bröstmjölksersättningen som det heter på svenska) och övergå till Whole milk, vilket rätt och slätt är 3%-ig standardmjölk! Jippie ropar våra plånböcker åt detta! För formula är dyrt! Hon ska under sommaren försöka avsluta både kapitlet napp och nappflaska. Vi får väl se hur det kommer att gå.

Lill-Snorpan överraskade dessutom sin läkare med att ge henne den träspatel hon höll i handen och sedan sträcka ut handen för att ta tillbaks den. Detta gör hon nästan hela tiden nu och vi har tänkt att detta är en lek där hon vill ge och få. Men enligt läkaren är detta en viktig milstolpe i utvecklingsfasen och något som tydligen kollas på 15-månaderskontrollen. Barnläkaren förklarade för oss att autistiska barn inte gör detta alls. Detta för att de inte är intresserade av att interagera med sin omgivning. De bryr sig inte om att försöka involvera omgivningen i vad de gör. Alltså söker de inte denna typ av kontakt. Ytterligare en sådan utvecklingsfas som de kollar när barnet är 15 månader är att de pekar på något och vill "visa" detta för personer runtomkring. Även detta ett sätt att försöka interagera med sin omgivning. Men detta gör inte Lill-Snorpan än. Innan vi fick gå var det även en shot samt ett blodprov. Inte roligt alls. Men det gick bra och vi kunde promenera hem i regnet. För jo, visst regnar det! Nu är jag bara så otroligt less på detta regnande! När ska det sluta?????

Gårdagen då? Eller kvällen rättare sagt. BBQn. Hur var den?

Jo vi hade en oerhörd tur med vädret. Trots mörka moln kom inte en droppe regn. Det var heller inte fuktigt eller kvalmigt utan bara skönt. Underbart god mat. Gott vin. Roligt och trevligt sällskap. Ja en toppkväll helt enkelt. Och Lill-Skruttan lyckades självklart charma de flesta. Jag vet inte riktigt vad det är alla blir så övermåttan förundrade över? Om det är hennes knubbiga små ben, hennes små risgryn till tänder eller hennes sätt att le och älska all uppmärksamheten?

Vi har just anlänt. Ännu inte så mycket folk men iallafall några vi känner. Vid bordet till höger sitter några av M´s kollegor. K i rosa blus har sin lilla dotter L i knät. De var ju även med på Lill-Skruttans födelsedagskalas.

Lill-Skruttan äskar kontakt! Iallafall om man sitter tryggt i pappas famn. Här charmas L.

Glading.

Inte vill man sitta still om man inte måste heller...

Men efter en kväll med så många nya intryck från så många olika personer är man ändå rätt trött. Det tar på krafterna att vara charmtroll.

Våra chilenska vänner C & K. De har även två underbara söner som var med, men de fick jag tyvärr inte med på bild. Vill bara inflika att om jag varit sisådär en 20-25 år yngre hade jag varit helt handlöst förälskad i deras äldste son. Himmel! Vilken kille....!

M i en diskussion med A. I bakgrunden syns hans chef J som stod vid grillen i stort sett hela kvällen. Det bjöds på så mycket mat och allt fantastiskt gott! Här har rätt mycket folk anlänt.

Våra italienska vänner G & E

Sent Fredagstema - Sommardag/Sommarkväll

Okej. Så här sent har jag aldrig tidigare postat ett Fredagstema tror jag. Och egentligen hade jag inte riktigt tid. MEN eftersom temat var Sommardag/sommarkväll så kunde jag bara inte låta bli. Det är fortfarande Annika, Desiree och Petra som står för temat.
Jag tänkte såklart genast på mina sommardagar och kanske framförallt sommarkvällar som jag haft i Sverige. Särksilt de ljusa sommarkvällarna saknar jag här. Men eftersom jag inte har så många foton från Sverige i denna datorn så blir det mest bilder från samma paddling som jag hade ett foto på i Midsommarinlägget. Det var dock en underbar helg som hade allt; solglitter, vind, regn, åska, stiltje, vågor, värme, kyla och bad.

Först SommarDAGEN

Detta är en av de saker jag saknar och längtar efter allra mest sedan jag lämnade Sverige- Skärgården, Paddling, Tälta på en solvarm klippa vid strandkanten.

Älskar att paddla ut ytterskärgården så att man ser ut mot horisonten.

Litet skär.

Inne bland öarna igen.

Efter sol kommer regn...

Men efter regnet ljusnar det igen.

Och så SommarKVÄLLEN då...

Det sneda varma glödande ljuset då solen sakta sänker sig och skuggorna växer men värmen fortfarande biter sig kvar i luft och berg.

Finns det något skönare än att sitta vid tältet och titta ut över vattnet när mörket sakta sakta sänker sig, dricka en mugg te och lyssna på stillheten samt en och annan mygga...

Vattnet som en spegel där himlen reflekteras som en akvarell som skiftar i lila-rosa-blå toner.

Å vad jag saknar de ljusa sommarkvällarna och nätterna i havsbandet.