torsdag, juni 25, 2009

Kvällen då solen återigen kom fram men en stor stjärna försvann

Det är varmt nu. Och ganska fuktigt. Men kvällen var underbar. Det blev en tur till Parken. För att njuta av att det äntligen var en kväll med sol. Å det är ju det här man vill ha! Sommar. På riktigt. Nedan är några bilder från parken ikväll tagna med M´s nya iphone.







Förhoppningsvis ska helgen bjuda på hyfsat fint väder. Jag hoppas på sol och värme. Åtminstone inte regn. För imorgon lämnar vi staden. Vi ska till Connecticut och hälsa på min bloggkompis Taina. Och det ska bli så otroligt kul! Jag hoppas dessutom att vårt besök ska kunna få henne på lite gladare humör eftersom jag vet att hon nu känner sig chockad över Michael Jacksons plötsliga bortgång. Jo, hela värden är väl mer eller mindre i chock tror jag. Vissa sörjer honom nog inte. Medan andra gör det desto mer.

Det är ändå något underligt detta med sådana megastjärnor och kändisar tycker jag. Ofta blir de ju stora på grund av att de gjort något otroligt bra. De har varit fantastiska skådespelare, artister, musiker, idrottsmän, politiker eller vad det nu är. De har alla nått sin stjärnstatus för att de åstadkommit något. Och människor har älskat det de gjort. Självklart har alla olika åsikter så även under sina glansdagar har de fått utstå kritik. Men de har ändå klättrat högt. De har fått stå där på toppen en tid och blicka ut. Men sedan händer det nästan alltid något som gör att folk vänder dem ryggen. En efter en. Antingen så är de inte längre lika bra som då det begav sig. De får ny konkurrens. Och de håller inte måttet. Eller så har allmänheten bara fått nog. Man tröttnar. Det bli mest tjatigt. För mycket exploatering i media är aldrig bra. Det slutar nästan alltid med att varumärket (jo för sådana här megakändisar blir ju ofta sitt eget varumärke) vattnas ur. Folk ledsnar. Och när detta börjar hända brukar media inte vara sena att hoppa på. Det kan ofta gå så långt som till trakasseri. Men ingen bryr sig nämnvärt eftersom pendeln svängt och detta innebär att det nu är lika inne att tycka illa om personen ifråga som det innan var att höja den till skyarna. Efter denna fas hamnar ofta den något illa tilltyglade kändisen i glömskans smått underbara land. Vissa stannar kvar där tills de går bort. Andra kan få en andra chans. En come-back. Få visa att de faktiskt fortfarande kan sin sak. Ännu en stund i rampljuset. Innan det återigen är dags för glömskans träsk. Men detta förändras alltid när de dör. Plötsligt kommer de fram ur glömskans dimmor. Folk tar dem till sina hjärtan igen. Media hyllar dem. Man minns den stjärna de en gång var. Prestationerna de utförde. Man lyfter fram deras glansdagar. Man inser hur just den personen har påverkat historien. Hur han eller hon förändrat något. En viss musikstil, ett sätt att tänka, en historisk gång. Till och med de mest inbitna motståndarna brukar mjukna något och kunna tillstå att "visst var det inte enbart skit det den där personen gjorde ändå".

Michael Jackson tycker jag känns som typexemplet på detta. En stjärna redan som barn. Hyllad. Älskad. Sedan kom hans andra genombrott då han slog igenom som soloartist. Att han förändrade musiken och framförallt den moderna dansen är väl något i stort sett alla håller med om idag. Han inte bara förändrade den. Han revolutionerade den. Han skapade den. Han var på allas läppar. Allt han rörde vid blev till guld. En tid. Men sedan vände det. Någonstans slutade guldet att skimra. Hans egenheter tog över hans musikaliska talang. Det skrevs mer om hans olika plastikoperationer, hans chimpans, hans konstiga idéer att sova i syrgastält och de misstankar om eventuella övergrepp på små pojkar. Plötsligt var han inte längre någon som andra ville tycka om. Än mindre bli förknippad med. Hans fall var stort och hårt. Självklart hade han under all denna tid alltid trogna fans. Men den stora massan vände honom ryggen. Men nu idag efter att det blvit känt att han avlidit har det plötsligt vänt igen. Visst minns alla hans konstiga egenheter. Men nu idag är det framförallt hans prestationer man lyfter fram. Han är åter en stor artist. Alla minns plötsligt att de ju minsann var på en av hans konserter och gräver fram "Thriller" ur sina skivhögar.

Man är aldrig så bra som efter sin död. Konstigt men så är det ofta. Då har folk överseende med ens fel och brister. Med de misstag och felsteg man gjorde. Och detta tror jag gäller rent allmänt. Inte bara kändisar. Varför är det så? Kanske för att folk gärna vill minnas det bra?Kanske för att de dåliga automatiskt faller i glömska med tiden? Konturerna liksom suddas ut.
Till viss del är det såklart bra. Att man faktiskt minns det som var bra, det man tyckte om hos en person, men glömmer det som var jobbigt eller negativt. Att man fokuserar på det positiva. Att man inte gräver ner sig i någons tillkortakommanden. Att man kan minnas en person för allt det fina den gjort.
Det sorgliga är väl bara att man gör det för sent. För sent för att personen ifråga ska ha någon glädje av det. För sent för att han eller hon ska kunna ta del av det. Och detta är sorgligt.
Alla vill säkert bli ihågkomna på ett fint och värdigt sätt. Men detta utesluter ju inte att man även vill ha kärlek och bekräftelse också i livet.
Något som vi alla inser och förstår, men som likt förbaskat kan vara så svårt att verkligen verkligen göra något åt. Innan det är försent.

17 kommentarer:

Marianne sa...

Åh så bra skrivet Saltis! Jag tänkte faktiskt också på det här när jag läste nyheten nu på morgonen, att plötsligt fanns inte minsta antydan till hans "egenheter", allt var bara rosor utan törnen.

Din slutsats är klockren! Vi måste inom oss bli bättre på att bortse från människors mindre bra egenskaper och plocka fram de som är positiva. Nu, medan tid är.

Ha det nu jättebra uppe i CT hos Taina i helgen!
KRAMAR!

Jemayá sa...

VAd roligt att du får träffa Taina!!! Jag skulle också vilja träffa er båda :). Du skriver fint och klokt om detta med stjärnstatus. Jag antar att döden för alla är en så magisk sak, ännu i vår tid också, att den överskuggar sådant som i sista hand inte varit så viktigt. Det fina i en person är det som blir kvar. Roligt igen en gång att få se foton från era fester - hon fortsätter att vara bedårande er dotter :). kram!

Sanna sa...

Verkligen bra det du skriver. Håller verkligen med. Är väl inegn mega Jacksonfan, men tycker ändå att det allt känns lite konstigt att han är död. :( Hoppas solen skiner på er i dag med. Det gör den här i Sweden Malmoe iaf. ;) Kram

Desiree sa...

VIlken vacker kväll, vilket fint ljus. Underbart att ha central park så nära och kunna njuta av den. Vad kul att du får chansen att träffa ytterligare en bloggare. Det är alltid kul med bloggträffar. Hoppas ni får riktigt trevligt och mysigt.
Märkligt detta med Micheal Jackssons bortgång. Känns mysko. Jag blev jätteförvånad när jag hörde nyheten här på morgon tv. Han var ju riktigt stor även om han var väldigt märkligt inte minst de sista åren i sitt liv. Hur gick han bort?

Mz.olsson sa...

Det där med Michael Jackson kom ju som en riktig chock!!
Det är sorgligt att vi inte uppskattar människor mer medan de finns här bland oss. För nu kommer han bara att rosas! Så sorgligt alltihop...
MEN vad roligt att träffa Taina!! Hälsa så mycket, jag brukar ju läsa hos henne! Känns ju som att man känner varandra!

Suzesan sa...

Guuuud vad fina bilder på Lill-Skruttan.

Bra analys. Det är så sant det du skriver om.

De som förut tjänade pengar eller nåt annat... på att smutsa ner honom gör detsamma nu istället med att hylla honom.IGEN.

Men hellre det än att de inte skriver nåt alls eller fortsätter sin nedsmutsning.

Tragiskt. MJ var min största idol.

Vi måste vara bra på att hylla dem som gör bra... medan de som ska hyllas finns.

Han kommer fattas nu när han lämnat jorden. Men det han gjort finns kvar. Hur många har inte stått framför spegeln och övat hans moves. MÅNGA!

Bara några dagar före hans sista comeback. Så synd så ledsamt.

Men vi ska dit allihop nån gång.

Tur man inte vet när!!


Åhh träffa Taina så kul. Ha det så mysigt dårå.

Trevlig helg.

Kram
/Susanne

Sporty Spice sa...

Jag tycker nog att nyheterna rapporterat "rosor MED törnar" redan från start. Om hans egenheter, märkliga livsstil och anklagelser om sex med barn. Själv var jag inget megafan men visst är man lite chockad. Han var ju bara 50 år.

Härligt att ni ska till CT! Har ni vägarna förbi the Shoreline får ni mer än gärna kika förbi här i Madison. Du har ju mitt nummer, det är bara att slå en signal! =)

mammigranten sa...

Kul att du ska träffa Taina!

Det här med Michael Jackson är väl inte så förvånande eg. Han har ju varit sjuk länge, enligt vissa medier.
Och så har han väl eg inte skött om sig så bra heller...
Men visst är det tråkigt, han var ju inte gammal och han har ju barn.

Men jag är nog inte en av dem som kommer sörja och sakna honom, har aldrig varit min typ av musik...

Ha en kul helg!
Kram

Annika sa...

KUL med bloggbesök hos Taina!
Tänk om en annan varit med på ett hörn.
Taina vill jag verkligen träffa, och jag missade ju henne när hon var i DC...

Vist är det konstigt med MJs bortgång...Märkligt känns det idag.
jag har nog verkligen gillat hans musik, inte varit ngt megafan, men nog har jag LYSSNAT på honom och dansat till hans låtar!

Washington Post är proppat med artiklar idag, har inte hunnit läsa tidningen ännu.
Men nog var han en man med stora törnen som media INTE alltid var snäll emot. DET är då säkert.

HA så kul hos TAINA!!!
KRAM!!
Du bloggar väl om det hela på måndag? HAHA, dum fråga...klart du gör!

KRAMAR!!!!

Millan sa...

Sa sant som det var sagt! Och vad bra skrivet dessutom! Det ar verkligen sa att manga kandisar gar igenom precis den dar banan du skriver om. Precis sa var det tex med Jade Goodie som jag skrev om pa bloggen for nagot tag sedan. Hon blev stor genom Big Brother i england men hatades av alla da hon gjorde nagra rasistiska kommentarer for nagra ar sedan. Men nu nar hon blev sjuk och tragiskt nog dog och lamnade tva sma pojkar efter sig sa hyllades hon plotsligen av media igen... Ja sa kan det bli.
Jag maste saga att jag inte blev forvanad av nyheten om Michael Jackson. Hans liv kanns som om det alltid var pa vag att ga i stopet pa nagot satt... Bade jag och Ben sa just det i morse nar vi sag nyheterna att det ar ju ar oerhort sorgligt men inte alls en jatte shock utan nastan en nyhet man forvantat se en dag...
Hoppas ni far en toppen fin helg med fortsatt fint vader.
Kram!

Jenny Pariola sa...

Detta var det helt klart bästa inlägget om denna stora man jag läst idag! Fint!

olgakatt sa...

Å, så rätt du har, Saltis! Det finns en regel: Om du inte kan säga nåt snällt om en person så säg inget alls! Den borde vi tillämpa mycket mer, både om våra bekanta och arbetskamrater men även om offentliga personer! Kändisskap är sannerligen inget hälsobringande, det finns det många exempel på, alltför många.Nu är inte MJ som artist min tekopp (även om jag ju inser att han är en hel epok för sig), men det hindrar självklart inte medkänslan med en person som tragiskt dör alldeles för tidigt.
I morgon, den 27/6, är det precis 10 år sedan en av mina närmaste och käraste vänner dog - likaså alldeles för tidigt. Och under alla dessa dagar sen dess har det inte gått en enda utan att jag någon gång tänkt på henne! Hon sa bara snälla saker om folk! Hon var också en av mina mest generösa medarbetare och jag kunde hitta små lappar från henne bland mina papper med uppmuntrande tillrop. I morgon ska jag trä smultron på ett strå och lägga på hennes grav; det var det sista jag kunde bjuda henne på dagarna innan hon dog. Och hon tyckte det var gott.

Saltistjejen sa...

Marianne,
ja detta gäller inte enabrt kändisar eller så utan alla. Det är lätt att man glömmer bort att visa personer i sin omgivning uppskattning medan tid finns.
Kram!


Jemayá,
japp det VAR verkligen helt otroligt roligt att träffa Taina!!!!! Jag skulle gärna träffa dig också! :-)
Jo självklart är döden en av de största mysterier vi har kvar idag. Än. Trots modernt samhälle med en massa tekniska finesser så kommer vi fortfarande inte undan döden. Vi kan ofa kjuta lite på den, ja men inte mer än så.
Kram!


Sanna,
tack! jag var inte heller någon stor Michael Jackson fan men han har verkligen varit en av de stora. En som influerat och förändrat povärlden. Helt klart! Och hans influenser kommer leva kvar länge länge.
Kram!


Desiree,
ja Central park är fantastiskt att ha tillgång till. Att kunna promenera dit efter jobbet en fin kväll är guld värt! :-)
Ja och visst han har väl inte gjort något riktigt stort sedan 90-talet egentligen men han har ju verkligen påverkat och förändrat showbiz och pop något oerhört! Jag förstår det som att hans hjärta stannade. orsaken till detta är väl ännu oklart.
Kram!


Mz Olsson,
jo tyvärr är det ju så att man lätt kommer på i efterhand allt man skulle sagt och gjort men då är det försent. Och stjärnor får ju ofta deta bemötandet i medier tycker jag.
Besöket hos taina var sååååå roligt!!!!
kram!!!


Suzesan,
tack!!
Jo jag förstod att du är ett stort Michael Jackson fan. Det var Taina också. Så det blev en hel del Michael jackson i helgen haha! :-)
Hoppas att du kan trösta dig med att lyssna på ahns musik!!!!
Kramar!


Sporty Spice,
Å det har varit jättekul att ses men vi tog tåget och hade inte tid eller så för någon detour...
Men kanske en annan gång! :-)
Kramar!!


Mammigranten,
jag har inte heller lyssnat på Michaeljackson på hur lnge som helst. Men han tillhör helt klart en stor del av min uppväxt. man kunde ju liksom inte undgå Thriller när den kom. Och jag minns att jag älskade videon till den!!! Sedan har jag älskat flera av hans låtar i slutet av 80-talet också. och hans influenser inom popmusiken ÄR ju otroligt stora. Finns få artister idag som inte på något vis influerats eller påverkats av Michael Jackson tror jag. jag tror han och madonna har gjort enorma avtryck i popvärlden som kommer bestå länge länge. Det kan man nästan se i vilken popvideo som helst idag. De revolutionerade liksom detta med dans och show på sin tid.
Kram!


Annika,
å det var sååå roligt!!
Självklart är media nu helt översållat med hyllnignar och artikalr och intervjuer om Michael jackson. Det blir nästan för mycket. uttjatat.
Tyvärr. Men visst är det något stort att han inte längre finns kvar. Med tanke på vilken popikon han ändå var.
Kram!!!


Millan,
tack!
ja det är ofta så tycker jag. Att vissa kan hyllas och sedan falla platt i media. men om något händer som sjukdom eller bortgång då hyllas de åter. Lite konstigt fenomen det där.
Kram!!


Jenny Pariola,
å tack!!! vad glad jag blir.


olgakatt,
å visst är det så tragiskt att vi inte alltid kan försöka att visa vår uppskattning medan tid är. Det är så lätt att strra sig blind på det man inte tycker om. Eller bara glömma bort medmänskligheten och omtanken i vardagens stress. Jag försöker tänka på att visa de i min omgivning vad de betyder för mig, men visst glöms det ofta bort. Eller "tas för givet" på något vis.
Och det är alltid sorgligt när någon går bort, och än sorgligare när det handlar om eprsoner som defintivt inte levt färdigt sina liv. Hon verkar varit en otroligt fin vän din vän och jag hoppas du hittade smultron till henne i helgen.
kramar!!






Desiree,

Musikanta sa...

Sorgligt, tycker jag att MJ skulle vara så utseendefixerad när han var så oerhört skicklig som dansare och sångare. Han var ju väldigt söt som barn dessutom...

Inte undra på om han missbrukade tabletter och alkohol när han genomgick så många operationer, det måste ju ha gjort väldigt ont innan det läkte.

Och allt ståhej med hans come back - det måste väl ha tagit knäcken på honom. Inte lätt att ställa sig på scen igen och dansa när man är 50 år... Men ha behövde väl pengarna antar jag.

Intressant och tänkvärt inlägg!
Kramar!

Saltistjejen sa...

Musikanta,
nej visst ar det sorgligt med hela plastikoperationsgrejen. Det visar ju att han egentligen madde otroligt daligt psykiskt. Och visa bilder de senare aren ser hanv erkligen helt fruktansvard ut tycker jag. Inte ens mansklig langre. Sa himla sorgligt att vissa personer drabbas av sadana har tankar. Man kan frsaga sig vad som egentligen var fel. Daligt sjalvfortroende eller vad? Press sedan barnsben? Att vara radd for att inte duga? Ja det ar sorgligt. Men han lyckades anda att paverka popkulturen enormt och det han gjorde inom muskien och dansen under sin strohetstid kommer att leva kvar, helt klart. Synd bara att han itne kunde gladjas och vila med denna erfarenhet och kunskap.
Kram!

Anna, Fair and True sa...

Bra inlägg!
Och vilka härliga bilder från parken!

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
tack!!