Kontaktade datasupporten på jobbet. Hoppas de kommer idag för de kom inte igår. Fan!
Jag hoppas att de kan fixa det hela. Tur i oturen har jag ju inte så mycket data än eftersom jag inte hunnit få det. Har ju inte jobbat så länge än. Och förhoppningsvis har mina foton blivit uppbackade via vår Time Capsule hemma. Annars är det bara för trist. Då har jag förlorat en del tror jag. För tillfället är t ex alla bilderna från helgen hos Taina i datasupportens händer. Kan inte göra något med dem. Hoppas de går att rädda. Tillsammans med mina andra nyligen tagna bilder. Fan också!
Jaja, vi får se vad som händer.
Idag ska vi på utvecklingssamtal på dagis. Ska bli lite intressant. Vad pratar man om på ett sådant? Jag har ju knappt ens själv haft utvecklingssamtal på mina tidigare jobb. Det är liksom inget som prioriteras särskilt mycket i den akademiksa världen. Iallafall inte på de platser där jag jobbat hittills. Kanske till viss del för att jag alltid arbetat i små grupper där man mer eller mindre träffar chefen på daglig basis vilket gör att man vädrar det mesta angående jobbet. Men idag ska vi som sagt till dagis för att prata om Lilll-Skruttan. Gissar att det kommer bli ungefär som någon form av "kvartsamtal" som man hade i skolan som barn?
Nu ska jag dricka upp mitt te och ta Lill-Snorpan till dagis innan jobbet.
Inlägg
3 kommentarer:
Äsch vad trist med datorstrul, håller verkligen tummarna att någon expert kan rädda allt!!!
Vad otrolgit roligt ni verkar ha haft det med Taina : )! Utvecklingssamtal...det är ju sällan något är sådär lagom, via Tainas blogg har jag ju förstått att det är stor press på barnen redan i dagis där, men å andra sidan...här har vi den andra ytterligheten där dagis inte är det minsta intresserat av de enskilda barnen. Speciellt för mig känns det trist, jag skulle vilja dela båda glädje och bekymmer med dagispersonalen, men som sagt, man får känslan av att dagis är en uppbevaringsplats, punkt slut. Borde kanske tillägga att damerna närmar sig pensionsåldern och inte riktigt orkar bry sig mera - som tur var fick jag just i dag höra att en ny tjej börjar till hösten då det blir hela 14 barn. Tror det blir jättebra med ung entusiasm och nya funderingar! kram
Ååååååååååååååh NEEEEEEEEEEEEEEJ! Nu får vi be till högre makter att datasupport kommer, inte bara idag utan NU! Hoppas de kan fixa allt som legat sparat, eller var bilderna av den sorten att datorn inte klarade av dem? Hahahaha! Det kanske inte är läge att skratta här...jäkla datorer säger jag bara. Jag lider med dig.
Utvecklingssamtal är ALLTID spännande. Jag har upplevt med åren att det beror väldigt mycket på "fröken" man träffar och hur ärliga de är och hur viktigt de tycker att samtalet är. Syftet är ju ändå att få en "status" på hur ens barn har det på dagis/ skolan. Att bara få höra "Åh allt är så bra så" är ganska intesägande. I alla fall för mig.
Ska bli intressant att höra hur det gått. Att LillSkruttan är världens charmtroll råder ingen tvekan om! Vi saknar henne massor och speciellt "Äääääh", hihi.
Kramen!!!
Jemayá,
jo Taina och jag hade urkul! :-)
Och detta med dagis kan ju vara så olika. Vi är ju grymt nöjda med vårt dagis. Där är det verkligen tvärtemot en "förvaringsplats". Lärarna är oerhört engagerade och allt är pedagogiskt på olika vis. Men utan de där "pekpinnarna" och korvstopppningen som jag vet finns på vissa amerikanska dagis. Här är filosofin att man ska "lära genom lek" vilket jag tycker känns bra. Inga bestraffningar eller annat heller.'För din och D´s del tror jag det blir väldigt bra med lite nytt tänk och framförallt ny entusiasm på dagiset!!! låter som om det behövs nu. Kanske kan ny entusiasm även sprida sig till de "gamla"!
Kramar!!!
taina,
ja det hä'r med edatorn är bara för trist. men men vi får se vad som händer...
Självklart hoppas man att man kan få till en bra dialog med läraren under utvecklingssamtalen, men jag inser ju att det är som du säger mycket beroende på läraren. Vi får se. Tycker ändå att vi pratar dagligen med alla lärare där på dagsiet, så det ska bli lite intressant att se ifall ett utvecklingssamtal ger något extra. och VAD det isåfall är som är "lite extra".
Fast just detta dagisåret måste ju vara det allra mest utvecklande i Lill-Skruttans liv, haha! ;-)
Från att "bara legat och sovit och ätit" till att nästan kunna gå, babbla och interagera med alla i sin omgivning....
Och du här sägs och skriks det Ääääääää så det sår härliga till! Saknar er också. och Lill-Snorpan saknar nog franförallt Minstingen! :-)
Kramar!!!
Skicka en kommentar