Här packas det för fullt. Nyinköpt kylväska, nytt parasoll, badkläder och matsäck. Kompis på väg hit. Snart bär det av mot Sol, Strand och Salt hav.
söndag, juni 23, 2013
lördag, juni 22, 2013
Midsommarafton i Battery Park
Gårdagens Midsommarfirande i Battery Park blev väldigt lyckat. I år var det dock ännu fler som samlats där vilket gjorde köerna till de matställen som fanns långa, samt utrymmet på gräsmattorna rätt trångt. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum som det ju heter. Och det kändes som om i stort sett alla som var där var på gott humör så det var inga sura miner trots trängseln. En av anledningarna till att så många kommit, kanske var vädret. För hela dagen hade det varit strålande vackert väder. När vi tog oss ner var det nog runt 27 grader och sol men torr skön luft och milda brisar som gjorde att det inte blev alltför outhärdligt. Ändå var det lite väl varmt på gräsmattan i solen ett tag tyckte jag. Men då solen sakta sänkte sig blev temperaturen mer behaglig. Här nedan kommer en Bildbomb från 2013 års Midsommarfirande.
På väg mot Midsommarfirandet
Spelmanslaget som kommer och spelar varje år från svenskbygderna.
Det roliga är att de verkligen sjunger på svenska med en väldig amerikansk brytning. Jag har förstått att detta är årets höjdpunkt även för dem.
Midsommarstången kläs - med solrosor
Såhär fritt var det då vi nyss kommit. Sedan packades hela gräsmattan och midsommarstången restes i mitten
Svenska flaggan vajar i förgrunden medan Freedom Tower sträcker sig uppåt i bakgrunden
Våra svenska vänner
Midsommarstången rest
Det blev lite blandat vad gällde maten. M tog gravlax tacos från Red Rooster, själv tog jag en gravlaxtallrik från Smorgaschef (där det allra bästa faktiskt var FÄRSKPOTATISEN!!!) och Lill-Skruttan åt köttbullar. Till efterrätt köpte vi varsin crêpe från Crepe du Nord (Lill-Skruttans med nutella och jordgubbar, M's och min med lingonricotta). Sedan åts det även medhavda jordgbbar, vindruvor, chocolate chip cookies och lite annat.
Våra andra svenska vänner (som bor i vårt hus)
Kvällen bjöd på flera segelskutor
På vägen hem genom staden skymtade vi mer av Freedom Tower
Det blev som sagt en bra Midsommar i år också. Lill-Skruttans humör dippade dock ett tag efter att hon lekt och dansat kring midsommarstången med M. Jag tror hon (liksom jag) blev lite för varm och jag tror även att det blev lite "för mycket" för henne. Hon brukar ofta inte tycka om när det är, alltför mycket folk och stoj och stim omkring henne, och det var det ju verkligen här. Men lite senare på kvällen då solen började sjunka och det blev något svalare kvicknade hon till och på slutet var hon mer sitt vanliga jag.
Imorgon blir det strandutflykt. Long Island nästan ute vid Fire Island. Det ser vi alla fram emot. Med ca 30 grader och sol kommer stranden att vara ett gott alternativ till den heta staden. Nu känns det fantastiskt lyxigt att ha en egen bil! Vi kommer dessutom att ha med oss en av Lill-Skruttans kompisar och jag hoppas tjejerna kommer få det kul. Men det tror jag verkligen.
Etiketter:
högtid,
Lill-Skruttan,
New York,
NYC,
svenskhet,
Sverige,
traditioner
fredag, juni 21, 2013
Midsommarafton
Jag vet att många inte tycker om Midsommar. Inte alls. Att man tycker det är en av de högtider med alldeles för höga förväntningar som nästan aldrig infrias. Att man vill ha det som i den gamla Pripps Blå reklamen men att det ofta blir regn, tjuriga barn och stress istället för de där mysiga och roliga sammankomsterna. Stressen över att få till det där Perfekta. Men när är livet egentligen helt perfekt? Sällan? Eller kanske aldrig? Alltid är det något. Så nej, om det är den perfekta midsommaren man söker så förstår jag att man kan bli besviken. Eller hellre skippar det hela. Gör något helt annat istället. Och det är ju helt okej det med. Så länge man mår bra. Då kan man väl välja eller välja bort. Hur och vad man vill.
Själv ÄLSKAR jag faktiskt Midsommar! Som liten hade jag fantastiska midsomrar i Trosa skärgård. Varje år samma sak. Mamma bakade solkaka med skållad mandel på toppen. Sill och gräslök packades. Kaffe på termos. Vi åkte ner till vår båt som låg i sommarhamnen lite söder om Trosa. Där blev det sillunch ombord. Var vädret fint satt vi i sittbrunnen och om det var dåligt åt vi i ruffen. Sedan rodde vi in till land där det traditionella midsommarfirandet tog vid. Öppna små båtar kom från öarna runtomkring. Många klädda med blommor. Längs relingen. I årtullar. I flera spelades fiol och dragspel redan i viken på väg mot bryggan. Festklädda personer. Några i folkdräkt. Andra i finklännig och med kaffekorgen på armen. Jag själv i lackskor med knästrumpor. Och alltid en ny klänning till varje midsommar. Fika på den rutiga picknickfilten. Jordgubbar. Saft. Sedan blev det dans kring stången. Lekar med säckhoppning och annat. Och sist godispåse till alla barnen. På kvällen puttrade vi sedan ut med båten till någon av öarna i närheten. Ljuset över vattnet i den ljusa sommarnatten i skärgården. Det är fullkomligt magiskt tycker jag. Och något av det jag saknar allra mest från Sverige.
Efter att jag började på gymnasiet blev Midsommar mer något som firades med vänner. I sommarstugor runtom i Sörmland. Eller i någons hus i sta'n. Det var fortfarande midsommarstång, blomplockning, lekar och sill. Dock smög grillning in som en av kvällsaktiviteterna. Man satt ute med blomsterkrans i håret och filt eller en tjockare tröja då kvällen blev svalare. Eller vissa midsomrar firades inomhus då regnet smattrade utanför. Jag har även firat Midsommar inne i Stockholm. Ett par stycken. Staden är väldigt död då, men med rätt sällskap kan det ändå bli riktigt härligt! En Midsommar firade jag och M ensamma ute i Stockholms skärgård. Det var vi, våra hyrda kajaker och vårt himmelsblå tält uppsatt strax ovanför vattnet på en klippa. Senare blåste det upp till storm och vi kämpade under Midsommardagen i mycket hård vind och hög sjö över Nämndöfjärden. Ett tag trodde jag att vi skulle hamna i Polen... Men det hela gick ju bra. Och såhär i efterhand kan det äventyret ge en liten extra krydda till just den Midsommarhelgen. Olika firanden varje år alltså. Men ändå alltid en kärleksfull känsla.
Sedan vi lämnade Sverige och flyttade hit tappade jag Midsommar. Det kändes först inte så viktigt. Vi var ner till Battery Park kanske två gånger våra första år här men tröttnade. Det kändes inte som hemma. Jag saknade Sverige. Jag saknade mina Midsomrar där. Jag tyckte att Midsommaren här i New York City sög. Vi tyckte inte att firandet fyllde någon funktion. För oss. Den kändes mer som ett substitut. Fejk. Men, den känslan ändrades mycket då vi fick barn. Kanske inte till en början så mycket. Med en liten bebis. Då lockade inte Battery Park. Med mycket folk och resande i tunnelbana ner till sydspetesen av Manhattan. Nej då i början var vi inte så sugna. Alls. Men det kom smygande. Gradvis. Med åren.
När Lill-Skruttan blev lite äldre tyckte jag plötsligt att det började kännas viktigt igen. Att hon skulle få en Midsommartradition. Inte min eller M's eller som andra svenska
barn i Sverige. Inte alls. Men ändå NÅGOT. Jag ville att en Midsommarstång och dragspelsmusik skulle få bli en del av hennes sommarminnen. Så som det är en del av mina. Och förra året var nog första året då hon verkligen tog del av själva firandet. Trots att dansen avbröts av en superintensiv åskskur. Men då den dragit vidare blev det ändå dans kring stången. Och hon dansade. Och verkade tycka det var riktigt roligt. Och nu är jag otroligt tacksam över att vi har ett svenskt midsommarfirande på såpass nära håll. Jag kan glädjas åt det. Njuta av det svenska. OCH av det som är annorlunda också. Att se solrosor i midsommarstången och njuta av svenska "Små grodorna" samtidigt som jag ser Frihetsgudinnan i horisonten. DET har numera blivit min Midsommar. Och jag tycker mycket mycket om den. Annorlunda. Visst. Men den känns inte längre som ett substitut. Utan mer som vår nya Midsommar. Här och nu. Och där passar Frihetsgudinnan in så fint. För det är ju så vi lever vårt liv nu. Vår Midsommar. Och att få dela den med Lill-Skruttan gör den verkligen till en helt annan upplevelse.
Så i år tar vi oss också ner till Battery Park. Igen. Och denna gång tror jag vi kommer slippa regn. Vädret ser enligt prognosen ut att bli strålande med ca 27 grader och sol. I år får vi även sällskap av två svenska familjer. Vänner. Det ska bli jätteroligt!
Själv ÄLSKAR jag faktiskt Midsommar! Som liten hade jag fantastiska midsomrar i Trosa skärgård. Varje år samma sak. Mamma bakade solkaka med skållad mandel på toppen. Sill och gräslök packades. Kaffe på termos. Vi åkte ner till vår båt som låg i sommarhamnen lite söder om Trosa. Där blev det sillunch ombord. Var vädret fint satt vi i sittbrunnen och om det var dåligt åt vi i ruffen. Sedan rodde vi in till land där det traditionella midsommarfirandet tog vid. Öppna små båtar kom från öarna runtomkring. Många klädda med blommor. Längs relingen. I årtullar. I flera spelades fiol och dragspel redan i viken på väg mot bryggan. Festklädda personer. Några i folkdräkt. Andra i finklännig och med kaffekorgen på armen. Jag själv i lackskor med knästrumpor. Och alltid en ny klänning till varje midsommar. Fika på den rutiga picknickfilten. Jordgubbar. Saft. Sedan blev det dans kring stången. Lekar med säckhoppning och annat. Och sist godispåse till alla barnen. På kvällen puttrade vi sedan ut med båten till någon av öarna i närheten. Ljuset över vattnet i den ljusa sommarnatten i skärgården. Det är fullkomligt magiskt tycker jag. Och något av det jag saknar allra mest från Sverige.
Efter att jag började på gymnasiet blev Midsommar mer något som firades med vänner. I sommarstugor runtom i Sörmland. Eller i någons hus i sta'n. Det var fortfarande midsommarstång, blomplockning, lekar och sill. Dock smög grillning in som en av kvällsaktiviteterna. Man satt ute med blomsterkrans i håret och filt eller en tjockare tröja då kvällen blev svalare. Eller vissa midsomrar firades inomhus då regnet smattrade utanför. Jag har även firat Midsommar inne i Stockholm. Ett par stycken. Staden är väldigt död då, men med rätt sällskap kan det ändå bli riktigt härligt! En Midsommar firade jag och M ensamma ute i Stockholms skärgård. Det var vi, våra hyrda kajaker och vårt himmelsblå tält uppsatt strax ovanför vattnet på en klippa. Senare blåste det upp till storm och vi kämpade under Midsommardagen i mycket hård vind och hög sjö över Nämndöfjärden. Ett tag trodde jag att vi skulle hamna i Polen... Men det hela gick ju bra. Och såhär i efterhand kan det äventyret ge en liten extra krydda till just den Midsommarhelgen. Olika firanden varje år alltså. Men ändå alltid en kärleksfull känsla.
Sedan vi lämnade Sverige och flyttade hit tappade jag Midsommar. Det kändes först inte så viktigt. Vi var ner till Battery Park kanske två gånger våra första år här men tröttnade. Det kändes inte som hemma. Jag saknade Sverige. Jag saknade mina Midsomrar där. Jag tyckte att Midsommaren här i New York City sög. Vi tyckte inte att firandet fyllde någon funktion. För oss. Den kändes mer som ett substitut. Fejk. Men, den känslan ändrades mycket då vi fick barn. Kanske inte till en början så mycket. Med en liten bebis. Då lockade inte Battery Park. Med mycket folk och resande i tunnelbana ner till sydspetesen av Manhattan. Nej då i början var vi inte så sugna. Alls. Men det kom smygande. Gradvis. Med åren.Så i år tar vi oss också ner till Battery Park. Igen. Och denna gång tror jag vi kommer slippa regn. Vädret ser enligt prognosen ut att bli strålande med ca 27 grader och sol. I år får vi även sällskap av två svenska familjer. Vänner. Det ska bli jätteroligt!
Och med det vill jag önska en riktigt
Glad Midsommar till er alla!
(oavsett var och hur nu firar den)
Etiketter:
barn,
familj,
föräldraskap,
högtid,
Lill-Skruttan,
svenskhet,
svenskt vs amerikanskt,
Sverige,
Sverigelängtan,
traditioner
torsdag, juni 20, 2013
Fattar inte...
...att det här var endast ett år sedan! Känns på något vis så långt bort. Som ett annat liv. Under det året som följt på det där telefonsamtalet har det hänt massor och jag har lärt mig hur mycket som helst. Jag klev ju liksom in i en helt ny värld! Och jag är så glad och tacksam över den möjligheten jag fick. Och faktiskt tog. Trots vissa perioder av hur mycket jobb som helst, långa dagar och pendling on top, så är det SÅ VÄRT DET! Jag tycker mitt jobb på många vis är som klippt och skuret för mig. Och framförallt trivs jag så fantastiskt bra med mitt team. Eller mina team som det egentligen är. För jag tillhör ju liksom två olika. Finfina kollegor och underbara chefer!
Att ens liv kan förändras så otroligt på ett år.
Att ens liv kan förändras så otroligt på ett år.
onsdag, juni 19, 2013
Förberedelse inför Midsommar
Idag onsdag tog jag och M en promenad i det helt fantastiska sommarvädret i staden. Köpte en iskaffe på vägen och ett halvt pund bönor till vår egen kaffemaskin här hemma. Allt från favoritkaffeaffären Oren's. Sedan fortsatte vi upp till den tyska butiken Schaller & Weber för att inhandla lite till Midsommar.
Det var såklart sill vi främst var ute efter. Och här har de ett stort utbud på sill. Både tyska märken och så Abbas. Det lustiga var att flera av burkarna verkligen hade svensk märkning. Så på vissa burkar stod det sill och på andra herring. Vi köpte även en flaska hallonsaft när vi nu ändå var i affären. Den är god. Den har vi prövat förr. Dock inte till sill...
Det var så himla mysigt att ta en sådan här promenad tillsammans på eftermiddagen. Lyxigt! Jag känner det som om jag har semester nu då det lugnat ner sig betydligt på arbetsfronten. Och jag njuter. Av att inte konstant ha "akuta" saker att ta itu med. Att inte börja dagen innan halv sex på morgonen med att skriva mail och sedan avsluta med att skriva och skicka ytterligare mail strax innan midnatt. Och imorgon har jag lovat Lill-Skruttan en dag tillsammans. Hon & jag. Inget dagis för henne med andra ord. Vi ska på hennes 5-årskontroll mitt på dagen och sedan har hon önskat att vi ska besöka Central Park Zoo. Det känns fint! Att kunna göra sådana saker efter en så hektisk tid som det varit de senaste veckorna. Jag ser fram emot det.
Etiketter:
föräldraskap,
Lill-Skruttan,
M,
mat,
svenskhet
Tackkort
Igårkväll körde M och jag lite teamwork. Vi ville få iväg tackkorten till de som varit med och uppvaktat Lill-Skruttan på hennes 5-årskalas. Tycker själv att det blev ett helt okej tackkort faktiskt. Jag brukar ofta sätta ihop någon form av collage med bilder från själva kalaset eftersom det kan vara roligt för gästerna (särskilt barnen brukar gilla att se sig själva och sina kompisar). Så fick det bli även denna gången. Jag fixade kortet och M skrev ut och beskar dem.
tisdag, juni 18, 2013
Sent omsider - Födelsedagskalaset
Här kommer en Bildparad från Lill-Skruttans 5-årskalas. Lite sent, men bättre sent än aldrig heter det väl. Vi var lite smått oroliga för vädret eftersom vi planerat ett utomhuskalas, men det blev riktigt fint. Inte för varmt utan rätt lagom med varierad molnighet. Vi hade kalaset på vår innegård så barnen kunde leka fritt på lekplatsen och i vattenspridaren. Det blev traditionell pizza och senare tårta. Hello Kitty var beställd av Lill-Skruttan och den fixade jag ju i ordning på morgonen med ett öga på Prinsessbröllopet. Vi hade som vanligt även Fiskdamm, något som Lill-Skruttan specifikt bett om. Denna gång fiskades det upp en del annat också. Som min blå sko, en sked, en tandborste och lite annat smått och gott.... Men alla barn fick till slut varsin goodie bag ändå. Detta år hade vi satsat på EN sak istället för en massa smått "krafs". Det blev varsin vattenflaska samt lite smågodis.
Ballonger knöts fast i träden och lite småtugg och dricka sattes fram
Det blev en hel del lek i vattenspridaren
Samt på andra delar av lekplatsen
Pizzadags!
Tårtan!
Förväntan
Fem ljus skulle tändas
För att sedan låsas ut
Happy Birthday to you!
Vännen och f d Grannen med lilla M
Efter kalaset fick vi hjälp att plocka ihop av Familjen K som dagen till ära kommit hela vägen från DC. Gissa om Lill-Skruttan var överlycklig att R kom till kalaset! Tyvärr kändes det jobbigt att säga hejdå till dem eftersom vi inte riktigt vet när vi skulle ses nästa gång, men vi hoppas på någonting under sommaren. Väl hemma igen blev det såklart paketöppning. Flera av Lill-Skruttans klasskompisar hade gått samman och samlat pengar till en gitarr, något hon önskat sig länge. Jag tipsade om detta till en av våra vänner som höll i insamlingen. Nu väntar gitarrlektioner med Mr Blues! Vi måste bara bestämma var när och hur.
Lill-Skruttan blev otroligt glad för gitarren och ville genast pröva
Ett riktigt lyckat kalas. Men liksom varje år tidigare är det väldigt skönt när det hela är över. Vi somnade alla rätt ovaggade den kvällen. Och ja, nu är hon fem år. Och ägare till en cykel och en gitarr. Vi får se vad det kommande året kommer att överraska oss med. Helt klart är att det kommer bli en hel del nytt med tanke på skolstarten (Kindergarten) i höst.
Etiketter:
barn,
fest,
filmsnutt,
föräldraskap,
Lill-Skruttan,
musik,
vänner
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


















































