Klockan är 10. Jag har ätit frukost. M har tagit morgonmatningen så jag sov ända från 4.30 till 9, med endast få och korta avbrott. Skönt!
Varför är jag uppe redan nu fast att Lill-Skruttan sover??
Jo, för att jag ska till jobbet idag!
Och jag känner en helt knasig glädje över detta! Jag vet att man kanske inte "borde" tänka på jobbet, eller iallafall inte vilja åka dit när man just fått sitt första barn. Men det gör jag. Kanske är jag konstig? Ingen riktig mamma? Usch, jag vet att såhär känner inte så många nyblivna mammor ett par veckor efter att de fått barn. Men jag tycker det ska bli otroligt roligt faktiskt, och har sett fram emot detta ett tag.
Känns till och med rätt mysigt att vara ifrån Ella-Skruttan en dag. Att få längta lite. Och att få vara "vuxen" och inte enbart mamma. Att få dricka kaffe med sina vänner. Att få sätta sig ner en lite längre stund och använda sin hjärna. Att få tänka.
Ska även träffa chefen och prata igenom lite ang jobbet. Jag hann ju inte alls avsluta det jag höll på med innan Lill-Snorpan kom. Hm, det var ju detta jag skulle gjort under de veckorna som var kvar av graviditeten. Men tji fick jag. Så nu ska jag kolla upp vad jag egentligen höll på med, då för en dryg månad sedan. Och så ska jag faktsikt jobba lite. Inte idag tror jag, men förhoppningsvis lite senare i veckan. Har en del saker jag vet att jag behöver göra. För min egen ros skull. Och även för att jag vill.
Och det känns faktiskt jättebra!
Så nu ska jag packa pumpen i jobbväskan och en bra bok och sätta mig på tunnelbanan mot Bronx!
Ja, alltså jag ska självklart inte pumpa på tunnelbanan...!!!! Men pumpen lär nog behövas senare under dagen, på jobbet.
Ah, det ska bli roligt att träffa alla på jobbet igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
21 kommentarer:
Du är inte alls konstigt. Man måste väl själv också få känna att ens liv inte bara är blöjbyten och bröstpumpar. You go girl! Så länge du tycker det känns roligt så kör! Ella är väl lycklig att få vara själv lite med sin pappa också.
Nej jag tycker inte heller att du är konstig alls. Man kan väl få längta efter att få träffa andra människor än sin dotter, att få komma ut lite själv. Att få komma tillbaka på visit till den där strukturerade vuxna världen som man tidigare tillhörde. Du är ju inte bara mamma du är ju fortfarande också den du var innan, en egen person. Det är nog viktigt att försöka bibehålla det också. Ha en trevlig dag på jobbet. Kul för M att som sagt få tillbringa lite egen tid med Ella.
Nix pix, du är helt normal och inte ett dugg konstig, sämre eller dålig mamma. Tvärtom! Du är bäst!
Som Desiree skrev så är du ju inte bara mamma utan din högst egna individ med egna behov också. En bra mamma är en mamma som tar hand om sig själv också och de andra behoven som finns för att man ska må bra. Jag har aldrig trott på att "offra" sig för ett barn, ge upp sig själv i tron att man gör barnet en tjänst.
Det finns nog en massa dolda regler för hur en mamma "ska" vara, det kanske inte alltid är så lätt stå emot dem. Jag tror det är lättare här i USA att kunna köra sitt eget race, men kanske svårare i Sverige där man kanske lättar stämplas eller får brottas med skuldkänslor och betraktas som "dålig" mamma om man gör si eller så. Speciellt kvinnor kan vara oerhört håra och dömande mot andra kvinnor. Det har jag alltid tyckt varit lite märkligt.
Alla är så olika, det finns inget rätt eller fel.
En tjej jag träffade här sa nåt jag tycker är intressant. Hon sa att efter att hon fick barn så blev jobbet och den egna identiteten ännu viktigare, inte bara för sin egen del och för att hon behövde komma ut utan för att hon ville vara en bra förebild för sitt barn och det blev så viktigt visa sitt barn vem hon egentligen var och vad hon ville förmedla. Hon ville att hennes son skulle se och märka att hans mamma var en person som vågade förverkliga sina drömmar och ta hand om sig själv som person. Hon var närmare 40 när hon fick sitt första barn och sa att det var skjutsen och kicken hon behövde för att våga ta hand om sig själv och "bryta upp". Så hon sadlade om, utbildade sig på nytt och började förverkliga sina drömmar. Det var tufft med en bebis, ekonomiskt och allt men hon ville vara en bra förebild för sitt barn och visa att allting är möjligt. Jag har ofta tänkt på det hon sa, det tilltalade mig och min livssyn och värderingar.
Jag tycker inte alls att du är konstig.
Jag har ju inget jobb att återvända till men jag tänker ändå på hur trevligt det skulle vara att jobba igen och få arbetskamrater.
Man måste behålla sin egen identitet även post baby.
Det gör ju bara Ella och M gott också att får ha lite egentid.
Hoppas att du har en bra dag.
KRAM!
Ann,
skönt att höra! Och visst är det bra för både M och Ella att spendera mer tid med varandra själva också! :-)
Och skönt för en själv att känna att man inte är oumbärlig.
Desiree,
ja jag har insett att jag nog verkligen tycker om mitt jobb och min arbetsplats. Så det känns jättebra att kunna spendera lite tid där trots att man nu är mit i mjölkdimmorna.... ;-)
Anne,
tack! Ja, jag tror lite som du att det är lätt att känna sig som en dålig mamma och att fundera över vad omgivningen ska tycka och tänka. Jag vet att många kvinnor i Sverige tycker att det är horribelt att tex sätta barn på dagis före 1,5 års ålder t ex, vilket känns kosntigt för en själv när man bor i ett land där jättemånga återgår till sina jobbb 6 veckor efter förlossningen. Inte för att just detta är ngt bra, men det finns ju många sätt som ändå kan fungera väldigt bra för vissa även om det inte fungerar för andra.
Och det var intressant att höra om din kompis och hur hon resonerade. Jag tycker som hon att man hoppas kunna bli en bra modell för sitt/sina barn. Sedan vet jag itne ifall detta kommer bli just genom jobbet, men kanske mer generellt.
Jess,
ja det känns bra att ha jobbet faktiskt. Även om jag ibland skulle önska att man var mer ledig än vad man är, så känner jag att jag nog behöver den där "intellektuella stimulansen" som det ändå är. Man kan givetvis få den även på annat håll, men jag tror det krävs mer av en som person då. På jobbet är det liksom enklare eftersom den kommer mer "automatiskt" då...
Tycker det låter perfekt! Som Anne skrev, man behöver en annan identitet också, för att uppskatta mammalivet tror jag. Och Ella har det så bra hemma med pappa. Ni är ju hennes föräldrar båda två (även om det iofs är lite mer din mat hon behöver så här i början). Säger som Ann: you go girl!
Anna Fair and True,
jovisst har ni rätt! Det är mest det att man nog aldrig i livet kommer att råka ut för så otroligt många "förstå-sig-påare" och åsiktsmaskiner som när man blivit förälder... Och självklart är det lätt att man tar åt sig.
Men jag tycker precis som ni att man måste se till individen också och vad som känns bäst för en sälv Vad som passar en person kasnke inte är det bästa för någonannan?
Jag kan bara hålla med det alla andra har sagt här ovan, du är inte ett dugg konstig. Du måste få vuxenstimulans också, och Ella har ju världens bästa pappa, så henne går det nog ingen nöd på!
Hoppas du får en toppendag!
Du är självklart världens bästa mamma till Ella! Man blir påprackad så många uppfattningar om hur en bra mamma ska vara, till slut snurrar huvudet! Man gör helt enkelt det som fungerar bäst för sig och sin familj. Njut nu av att vara på jobbet ett par dagar!
Många kramar från Kicki
Jag kan bara hålla med alla andra, du är INTE konstig!! Jag har märkt att folk har sååå många uppfattningar om vad som är rätt och fel med både graviditet och när man väl har barn - från simpla grejor som om man ska ta reda på könet till vad barnen ska heta. Det måste vara jättejobbigt att känna att man kanske blir dömd av andra om man vill göra på ett sätt som kanske inte ses som "normalt" av folk, och vad som är "normalt" kan ju skilja sig sååå mycket mellan länder och kulturer. Egentligen borde folk bara skita i hur andra gör och inte gör, och koncentrera sig på sig själva tycker jag.
SOm Anna skrev, you go girl!! Hoppas att det blir kul att träffa kollegorna igen och det är väl kul att Ella får vara hemma med sin pappa - fäderna måste ju känna sig lite utanför så här i början så det är ju jättebra om de kan "bonda" lite redan!!
Stor kram från ett regnigt Skåne ;-) (det var ju så klart fint väder förra veckan när jag inte var här utan svettades i Spanien där det gärna hade fått vara LITE svalare, ha ha)
Det var ingen som hojde pa ogonbrynen nar Ben gick tillbaka till jobbet 2 veckor efter att Nils foddes och inte var han en 'oriktig' pappa pga av det heller. Sa jag tycker helt klart att du ska ga med gott samvete och skita i vad andra tycker (fast jag vet att det ar sa himla svart att inte lyssna pa andra ...) Forstar helt och klart att du tycker det ska bli lite skont att komma ut i 'verkligheten' igen, om sa bara for nagra timmar. For som sagt man lever ju nastan som i en avskild varld nar man precis har fatt barn.
Hahahahaha jag skulle vilja se reaktionen dock om du borjade pumpa pa tunnelbanan. Men ibland har ju noden ingen lag ;-) :-).
Hoppas du fick en bra dag pa jobbet!! kram
Marianne,
tack! Ja jag är inte ett dugg orolig för vare sig Ella eller M!
Aussiekicki,
ja det finns ju tyvärr så många som tycker en massa. Självklart ska man göra det man själv känner är bäst för sig och sitt barn, men det finns ändå en del tankar i bakhuvudet när man känner att man "avviker" från "normalen".
Petra,
ja visst skiljer sig barn- och föräldrarollerna väldigt mycket åt mellan olika kulturer. Hela familjebilden är ju väldigt olika. Här har vi ju mött många från t ex asiatiska kulturer (Kina, Indien...) och i dessa spelar ju far- och morföräldrar en mycket större roll för det nya barnet än vad det gör i vår västerländska kultur. Såpass mycket att väldigt många kineser helt enkelt sänder hem sina barn till kian till sina föräldrar eller svärföräldrarna, och sedan får barnet växa upp där tills det är ca 3 år gammalt. Då tar man hit det igen för då är det gammalt nog att börja "förskolan". Väldigt annorlunda tycker ju jag som svensk. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att inte se mitt barn växa upp de där första 2-3 åren! Men som sagt, man är bara väldigt olika.
Millan,
nej när mannen går tillbaks till jobbet höjer aldrig ngn ögonbrynen, men däremot kan det göras om mamman går tillbaks tidigt till jobbet. Men det är väl för att mamman inte riktigt har ngt val såhär de första månaderna. Iallafall om man ammar.
Haha, och pumpa offentligt vore nog itne ngn bra idé i detta land där man tycker att bröstvårtor är värre att se än ngt annat....! ;-)
Du är inte alls konstig utan fullt normal! Jag var mammaledig i 18 månader och det var underbart men också jätte jobbigt. Jag tappade mig själv någonstan på vägen. Började plugga till lärare direkt efter mammaledigheten och tyckte det var alldeles fantastiskt att träffa andra vuxna igen i ett sammanhang där man inte bara pratade om barn. Jag var Linda igen och inte bara Olivers mamma. Ingen höjer på ögonbrynen när pappor går tillbaka till jobbet tidigt, alltså borde det vara självklart för mammor också. Ta vara på din egentid och njut!
Kramar Dila
Jag förstår dig.Visst är det viktigt att komma igång igen med att träffa arbetskamrater igen.Jag kan faktiskt sakna det.Jag har inte varit ifrån Tindra sen hon föddes i januari.Per sa att det är skönt att få komma bort och sakna lite,och det kan jag förstå.Så du är absolut inte konstig utan fullt normal.
Hoppas det kändes bra för dig att komma tillbaka.
Cecilia,
nej jag känner att jag inte skulle klara av att vara med Ella dag ut och dag in. Dey är fantastiskt på så många vis att få uppleva och lära känna sitt barn, men jag har insett att jag behöver andra saker också i min vardag.
Min dag på jobbet igår var super!!
Jag tror att om du mår bra och trivs med tillvaron komer du att vara en bättre mamma. Gör det som känns rätt för dig!
Dila,
ja det kändes himla bra att komma till jobbet lite. Så jag ska göra så, ta vara på de stunder jag har med Ella nu och denna unika tid, men ändå inte stänga dörren till "vuxenvärlden".
Vad skönt att du fick en så bra upplevelse när du började plugga!
Sporty Spice,
Ja, man hoppas ju det. :-)
Jag har redan börjat längta lite vefter att träna också. men än är det lite för tidigt att göra för tunga saker tyvärr. Jag känner av det i magen. Men kankse om ett par veckor till??!! :-)
Jag började jobba (dock hemifrån) när äldsta dottern (nu snart 5) var en månad. I efterhand kan jag tycka att jag kanske borde tagit lite mer tid - även om det då kändes helt rätt och var kul. Gick ju perfekt att kombinera när de var så små (när hon blev 2 blev det nästan omöjligt med att jobba hemifrån utan hjälp). Nu när hon är 5 år inser jag ju att tiden, precis som alla sa, bara rusar iväg - och min bebis blev stor i ett swosch. Om jag skulle gå tillbaka hade jag nog gett mig själv lite mer ledigt det där första året. Men det hjälper ju inte - då kändes det rätt och bra och alla mådde bra!
Jacal,
ja det är säkert svårt att göra "rätt". jag tror dock på att göra det som känns bra "för stunden". även om man senare skulle känna annorlunda kan man alltid tänka att "just då kändes det bra och var det jag ville" och denna filosofi har jag använt många gånger i livet... :-)
Låter ju perfekt! Känns det rätt så är det nog också rätt. Det är jätteviktigt att också behålla sin egna identitet. Själv bodde jag som mammaledig i ett nytt land utan vänner som kände mig innan min graviditet, inget jobb osv. Att jag inte hade något som var mitt egna, något som inte kretsade runt barnet blev därför min största sorg och slet både på förhållandet och mina känslor kring att vara mamma och ha barn. Att lära mig mer html och koda ihop en hemsida fick istället bli "mitt" helt egna projekt. ;-)
Lullun,
jag kan verkligen förstå att det tärde på dig att inte ha någon "historia" med någon/några personer på Grönland när du blev gravid. man är ju inte enbart mamma eller havande med sitt barn, utan man har en identitet, och för många (inte alla såklart) är det viktigt att få känna att man har kvar den.
Starkt att du hittade ett sätt att ändå ha något annat att göra och använda din kreativitet till!
Kram!
Skicka en kommentar