Kvällsfunderingar

Två dagar in på en ny vecka. Och nästan en vecka in i augusti. Augusti. Tyckte det var Midsommar nyss. Och nu är det bara en knapp månad kvar innan Lill-Skruttan börjar skolan. SKOLAN! Otroligt vad snabbt denna sommaren har gått. Iallafall upplever jag det så. Vart tar all tiden vägen? Man går runt här och gör sådant man tycker känns viktigt. Men ibland undrar jag ändå vad det är av allt detta viktiga som liksom blir det man kommer att minnas den dagen då man tänker tillbaka. Redan nu när jag minns händelser bakåt i tiden så är det vissa saker som syns med extra tydlighet. Självklart är en del av dessa speciella händelser. De där livsomvälvande. Kärlek. Födelse. Död. Nytt land. Lycka. Sorg. Men faktum är att även en stor dos vardag ryms i minnesbanken. Och det gläder mig.

Just nu. Sensommar. New York. Vi har inte haft någon semester denna sommar. Och det börjar kännas lite nu. Just nu tröstar jag mig av de helt fantastiska solnedgångar som vi kunnat njuta av här de senaste kvällarna. Sprakande färgskådespel utanför vårt fönster. Rosa. Lila. Gult. Orange. Guld. Och djupblått. Och så tänker jag på att det blir en Sverigeresa i höst. Sensommar. Den värsta hettan verkar vara över för denna gången. Skönt. Sensommar. Månaden augusti. blir en vecka gammal imorgon. Min Stora Lilla Tjej ska snart börja en ny epok i sitt liv. Och därmed också i vårt. Det känns stort. Det känns overkligt. Vad hände med min lilla tulta? Plötsligt är hon så stor. Så. Klok. Tänker och analyserar. Skämtar och busar. Men med stora svallande känslor och ett humör som en tonåring. Jo, så har vi just nu. Humörsvängningar är bara förnamnet. Jag frågar mig ibland själv om det verkligen var 5 år hon fyllde nu, den där dagen för två månader sedan, och inte 15? Men trots att det tar rätt mycket energi med det här berg-och-dalbanehumöret så är det också en helt underbar fantastisk tid nu tycker jag. Fem år. De är så härliga då! Små och stora på samma gång.

Den. Där Tiden. Den går så rasande fort.