Japp detta är sista veckan på dagis. Och det känns konstigt för oss alla. I fem år har vi haft vår lilla tjej där. Som numera inte är så liten längre. Men som var det då det hela började. Tre månader gammal var hon ju då hon skolades in. Då var det bröstmjölk som skickades med. Sedan byttes den ut mot puréer, vanlig mat, frukt och yogurt. Och nu sjunger vi verkligen på sista versen. Fem dagar till. Fem ynka dagar. Sedan hejdå. Adjö. Jag tror att jag kommer känna större tomhet än dottern. En hel epok är över. Småbarnstiden med allt vad det innebär. För henne är detta såklart också stort. Omvälvande. Men på ett helt annat plan. Jag kommer att sakna den samhörighet vi känt på vårt dagis. Jag kommer att sakna tillgängligheten. Närheten både rent fysiskt (med mindre än 5 minuters promenad) men framförallt mer "mentalt". Att alla lärare vi haft varit så outstanding. Att det varit så lätt att kunna få en pratstund med dem. Engagemanget. Både från lärare och föräldrar.
Nu på morgonen har vi vår sista Room Breakfast. Det kommer bli trevligt och jag gissar att det lär bli en hel del prat om den kommande skolstarten. Och visst ser vi fram emot den. Skolstarten. Det kommer att bli otroligt spännande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Ja, ni har verkligen haft ett top of the line dagis!
Förstår att du känner vemod.
Det brukar ju vara så att det är större vemod för fldrar än för barn då en epok är slut.
Jag vet.
Vi ska tro att KG blir toppen!!
Kramar!!
Idag började Molly i skolan. Min absolut sista dagisunge. Nu går alla kids i skolan. Skönt. Lite läskigt. Jag kände större sorg när vi lämnade dagiset i stan för DET var outstandig. Kommer aldrig glömma personalen och allt vi delat tillsammans
Kram
Ni har haft sån tur med dagis!Att säga adjö är lite bittersweet. Nu är dagistiden förbi och en ny tid startar. Både spännande och sorgligt! Ta vara på denna vecka :)
Ja skolstart är en milstolpe och som sagts, kanske mer för föräldrarna. Tänk er stora tjej. Jag började följa din blogg precis när Ella var nyfödd. Så roligt att följa dig/henne under åren:) Och så mycket jag har lärt mig om både det ena och andra av dig. Tack för du generöst delar med dig.
Lycka till med ny epok i livet.
KRAMAR!!
Jaa, oj, vad tiden går. Visst får det mig att fundera vart tiden tagit vägen:) Det verkar som ni har haft en fin tid på dagis, ett bra dagis. Visst förstår jag att det känns vemodigt.. Men er E. har utvecklats enormt och jag hoppas att nästa steg ska gå bra också. Lycka till:)
Annika,
ja vi har haft ett helt fantastiskt dagis. Det måste jag säga. Så nöjda har vi varit och det har känts både roligt och bra att vara en del av en sådan community. Det känns vemodigt att avsluta, men samtidigt ska det vli spännande. Jag tror vi alla är redo. :-)
Kram!
Sahra,
oj så du har skolbarn nu. Inga dagisbarn! Lite häftigt! Hoppas Molly kommer trivas bra.
Och visst är det så att de gånger man verkligen "klickar" med skola eller dagis så är det helt fantastiskt.
Kram!
Trillingnöten,
ja vårt dagis har verkligen varit toppen. På så många vis. och vemodigt att säga adjö men samtidigt är det så att man behöver ta nya steg ut i världen också. :-)
Kram!
bettankax,
ja det är helt otroligt hur länge vissa av er läsare följt mig. Oss. Många började läsa då E föddes. Lite dramatiskt sådär haha! Och det känns väldigt roligt för mig också att veta att vissa av er följt med hennes utveckling under de här åren. Nu blir det skolstart.
TACK också får DINA kommentarer! Jag har lärt mig mycket från dig också!! :-)
Kramar!
Katta,
ja tiden rusar. Vi har verkligen haft en fin dagistid. På många vis väldigt speciell. Nu kommer nästa steg och det blir både spännande och lite läskigt. För både barn och föräldrar hahaha!
Kramar!!
Varje ålder har sin charm och allt vad som hör till den. I lördags träffade Lovisa sin "gamla" dagisfröken som hon hade på den tiden hon var i den åldern! Jag kände ett sting av saknad i den stunden medan Lovisa mest rodnade!
Nu börjar ett nytt kapitel för lill-Skruttan! Härligt <3
Kram Anna
Ert dagis har ju verkligen varit kanon och helt outstanding på så många sätt. Förstår absolut att du känner saknad för att lämna det men samtidigt så väntar en ny och spännande fas. Nya skolan verkar ju har stor potential att bli något minst lika bra fast på ett annat sätt så klart. Hur pass lång promenad blir det till skolan? Jag hoppas att E får en kanonbra lärare där också. Är det någon av hennes kompisar från dagis som också kommer att börja i hennes klass på nya skolan?
En ny era väntar :-)
Jag minns när Ella började. Så liten. Vet att ni har älskat de här åren och att det varit så bra.
Det är klart det känns, när förändringar kommer. Det som är så bra....är att det blir bättre än vad man tror! Det nya kommer med annat fint - nya lärare, vänner, utveckling.
Så glad att Ella haft det bästa dagiset!!
KRAM
Så spännande! Det kommer gå strålande i den nya skolan. Men visst måste det kännas lite skumt. Det gör det ju alltid när olika perioder i livet är över på något sätt. Kram!
Ah, snart slut med dagis for Ella. Tank, det ar som du sager en ny epok som borjar. Jag kanner igen mig i det du skriver att det ar svart att ta avsked ocksa av narheten och kontakten nar man haft bra larare. Vi har varit lite bortskamda genom aren da Cassie har haft otroligt bra larare genom hela skolgangen. Darfor var det nastan annu svarare bade for henne och for oss foraldrar att acceptera att vi forra aret inte hade en larare som blev en favorit..
Men Cassandra's Kindergarten larare, forsta, andra, tredje klass larare har jag fortfarande god kontakt med och de har alla onskat lycka till med nya skolaret! Kanns jatteroligt!
Ella kommer sakert att alska KG, och forhoppningsvis kommer hon ha latt att fa kompisar och att hon kanske redan far med sig nagon/nagra fran dagis till samma skola?
Hoppas du/ni mar bra annars, jag har varit dalig pa att hinna kommentera och lasa andras bloggar, hinner knappt med min egen kanns det som ibland..:)
Stor kram!!
Förstår att det lämnar konstigt, ledsamt, tråkigt. Hon har ju varit där så länge och sedan hon var så liten. Och det var ju ett så bra ställe. Isolde gick ju bara ett år på sin förskola men vi tyckte det ändå var supertråkigt att lämna och jag hade tårar i ögonen när vi gick därifrån.
Har ni förresten fortsatt skicka med mat eller var det bara då första året?
Kram!
Skicka en kommentar