söndag, oktober 05, 2014

Nio

Så många är åren vi nu bott och levt i denna stad. Idag för exakt nio år sedan steg jag av planet. Med två fullpackade resväskor. Jag minns att jag tänkte att detta är början på ett helt nytt kapitel i mitt liv. Ett äventyr. Och ja, det har det blivit. Det kan ibland kännas konstigt att här är det ställe jag bott längst i mitt vuxna liv. Här, I New York City har jag och M nu bott mer än dubbelt så länge som vi gjorde i Stockholm. Här blev jag på många vis vuxen. Iallafall om man med vuxen definierar att man får sitt första jobb, bildar familj och skapar sig sitt "nya" liv tillsammans med sin livspartner. Från början var vår plan att stanna i två till tre år. Nu, två barn, två katter och tre jobb senare är jag fortfarande kvar här. Nio år. Det är ganska länge ändå. Mycket har hänt. Våra liv har förändrats. Vi har förändrats. Nio år. Nu får vi se vad som väntar runt hörnet.





9 kommentarer:

Cecilia/svengland sa...

Det går snabbt när man bor utomlands!! Jag har bott i London i mer än 20 år nu - längre än jag bodde i Sverige över huvud taget!!!!

eastcoastmom sa...

Tiden går snabbt! Vi flyttade utomlands 1996, till USA februari 2004. Helt galet när man tänker.

Annika sa...

Ja, det går mkt snabbt. Fattar inte att jag varit här i 21 år.
Herregud...
Kram!

Steel City Anna sa...

Fina bilder. Jag har bott i England ungefär lika länge och förstår det inte heller. Vardag blir nog ändå vardag oavsett ganska snabbt.

FREEDOMtravel sa...

Fina bilder! Intressant vad som händer i ens liv som man inte alltid kan förutse...

Desiree sa...

Tiden går snabbt, snabbare än vad man tror många gånger. NY har blivit er stad och ert hem och båda barnen är ju äkta NewYorkers, vilket är väldigt coolt.Hur ser framtiden ut? Blir ni kvar eller har ni planer på att flytta? Jag tycker det hör till lite av livets tjusning att inte alltid veta vart man kommer hamna.
Kramar!

Liz sa...

Visst ar det markligt hur tiden tycks rusa fram nar man tanker tillbaka. Nasta ar har jag bott fler ar utomlands an i Sverige, vilket kanns konstigt att tanka, men a andra sidan hade det varit en helt annan sak om jag bott alla dom aren pa samma plats och byggt upp ett nytt liv. Nu har jag bott i Schweiz, Tyskland, NC, KS och AZ och snart ar vi pa vag mot Japan! Inte hade jag trott det nar jag packade mina vaskor efter gymnasiet for ett ar utomlands...

Tycker mig ana genom flera inlagg att det ar forandringar pa gang hos dig/er och jag hoppas att allt loser sig pa basta satt.

Stor kram!

Millan sa...

Lite haftigt anda att man aldrig riktigt vet hur livet blir.. vad som finns runt hornet. Jag tror att om vi hade vetat nar vi akte hemifran hur lange vi skulle vara ivag sa hade vi kanske aldrig vag ta det det dar steget.... Att intala sig sjalv att man bara ska vara borta I nagra ar ar liksom lite lattare att hantera!

Ar du sugen pa att flytta hem? Ibland kanner jag en stor hemlangtan men allra oftast ar jag sa nojd med livet har att jag inte ens tanker pa att bo nagon annan stans.

Kram

Saltistjejen sa...

Cecilia,
ja du tjugo är är verkligen länge! Och att ha bott längre i sitt nya hemland än i sitt gamla måste vara en speciell känsla.
Kram!


eastcoastmom,
Ja den går lite för snabbt ibland kan jag tycka...
Kram!!


Annika,
Ja du har varit här i över tjugo år du Annika!! :-)
Kram!


Steel City Anna,
Tack! Ja det är svårt att förstå eftersom åren i nummer ofta låter så mycket...
Kram!


FreedomTravel,
Ja visst är det så. Man har ingen aning om vad som kommer att ske i framtiden.
:-)


Desiree,
Javisst rusar tiden. NYC har verkligen blivit "vår" med allt vad det innebär. Just nu är vi inne i en tid av förändring men det kommer mer om detta senare. ;:-)
Kram!


Liz,
Ja du har ju verkligen bott utomlands länge. I så många olika länder dessutom! Tänk nu blir det Japan för dig och din fina familj! Så otroligt spännande!!!
Kram!!


Millan,
Ja jag tror inte heller att man tagit det där första steget ifall man vetat hur länge det skulle bli. :-)
Men jag är otroligt glad över att vi faktiskt gjorde det. OCH att det sedan utvecklade sig så som det gjorde. Att man trivdes och att man kunde skapa sig ett liv utanför Sverige är ju ett äventyr i sig även om vardagen alltid hinner ikapp.
Jag ka ibland känna en längtan efter Sverige. Särskilt i somras kände jag så. Men jag vet också att vardagen i Sverige inte är som då vi är där på semester... Men visst saknar man nära och kära. Att få ha en mer "vardaglig" relation till dem hade varit otroligt fint.
Kram!