Men de är liksom i lite olika kategorier. Pingvinerna är kanske inte lika magnifika och vackra på det viset. De har istället helt andra sidor som man uppskattar.
tisdag, februari 16, 2010
Inte Pingu direkt men nästan...
Ville bara visa denna lilla filmsnutt från Central park Zoo. Pingvinerna är mina favoriter där tror jag. Fast det är klart, snöleoparderna ligger nog delad första nu förstås...
måndag, februari 15, 2010
Guld
Så fick vi vårt första OS guld då!
Och det av en längdskidåkartjej!!! Känns jätteroligt. GRATTIS Kalla samt alla glada svenskar! Visst känns det lite extra i det svenska hjärtat en dag som denna!
Tyvärr missade jag själva loppet för då var jag med Lill-Skruttan. Det var nämligen inget dagis idag eftersom dagen var en amerikansk School Holiday. President´s Day. Så det blev jobb halva dagen sedan byte med M som gick till jobbet och jag tog över här hemma.
Måste även säga att jag inte riktigt kommit in i OS än. Vet inte, men tror det beror på flera saker. Dels att det är svårt att komma in i det med vår lilla tjej som inte alls är OS-intresserad. Fast vi såg lite på herrarnas utförsåkning en stund idag och då sa hon "weeeeeh!" när de åkte utför en av branterna. Haha! Men som sagt, det blir ju inte så mycket TV-tittande förrän hon har somnat vilket såklart gör att OS-tittandet inte riktigt är som det varit förr om åren. Sedan ska jag även säga att OS-sändningarna här i USA är så kassa!!!!!! Precis som Petra skrev så är det ofta onödiga avbrott och man följer mest de sporter som amerikanerna är intresserade av. Självklart är sändningarna här även fokuserade på amerikaner. Detta är helt naturligt och förståeligt tycker jag, men det hade varit roligt ifall de kunde sända fler sporter parallellt samt ha ett något bredare internationellt perspektiv tycker jag.
Men slutklagat. Den största anledningen är ändå just den att det är svårare att verkligen följa OS med en Lill-Skrutta som hellre vill bygga klossar, leka lego, klättra soffan, sjunga sånger och leka hos grannen.
Såg dock lite av herrarnas 15 km och blev otroligt förvånad över att norrmännen gjorde så katastrofalt dåligt ifrån sig! Man minns ju Lillehammer....
söndag, februari 14, 2010
Mammahjärtats Dag
Så har det återigen varit helg. En bra sådan tycker jag. Det började ju med en middag ute på tu man hand i fredagskväll. Vi gick till ett relativt nyöppnat ställe här på Upper East Side: "Sojourn". Vi promenerade dit och när vi kom fram insåg vi att det låg i samma lokal som en f d mexikansk restaurang som vi besökt ett par gånger tidigare. Nu var det dock helt ändrad inredning och nytt kök. Maten var mycket bra och det var helt klart ett ställe vi gärna skulle återvända till. Portionerna var större än "tapas" men de var menade att delas, så vi tog in fem olika rätter. En otroligt god butternut squash sallad, en rätt med scallops, en prosciuottotallrik med mozarella samt varsin kötträtt. Till detta ett gott rödvin. På det hela en väldigt bra födelsedagsmiddag. Värd att vänta på. I går lördag så var vädret sisådär. Men vi begav oss ut på en promenad på eftermiddagen och det blev bl a ett stopp i lekparken där Lill-Skruttan fick undersöka isen. Hon halkade runt en del men verkade tycka det var roligt. Och att kasta iskockor var tydligen skoj.
Idag söndag var vädret bättre och vi beslöt oss för att ta en tur till Central Park Zoo. Vi köpte där ett årsmedlemskap vilket känns jättebra. För ett helt år kostar det knappt 95 dollar men då får man inträde för mig och M under hela året (Lill-Skruttan går gratis eftersom hon är så liten). Detta gäller både i Central Park Zoo samt på det stora Zoo:t i Bronx. För vår del känns det som en otroligt bra "investering" för året. Nu kommer vi ha tillgång till zoot i Central Park närhelst vi vill. Det känns som om zoot nu plötsligt blivit en del av Central Park för oss. Lill-Skruttan har ju just kommit upp i en ålder när hon verkar intressera sig för djur, så jag tror det blir jättefint att kunna besöka zoo:t lite då och då när vi ändå är i Parken.
Jag tycker faktiskt att Central Park Zoo är riktigt fint. Det är såklart litet, men det känns välskött. Självklart kan man fråga sig hur pass bra djuren har det om man ser till yta. Ett av de nya djuren var snöleoparden. Jag tänkte först att det kändes som om ett sådant djur skulle behöva klart mer yta än vad man kan få i en djurpark på Central Park. Och kanske är det så, men jag måste säga att när vi fick se den ena av de två så var jag helt överväldigad över det magnifika djuret! Och leoparden såg ut som om den mådde riktigt bra. Men som sagt, jag är ingen som helst expert på vare sig djurvård eller snöleoparder så jag säger detta helt från ett amatörmässigt perspektiv. Fast som sagt, det var nog det absolut vackraste kattdjur jag sett. Någonsin. Här nedan är lite fler bilder från vårt Zoo-besök.
M´s bild på samma snöleopard. Lite finare och bättre fotokvalitet än min haha...!
Och visst är han (snöleoparden alltså) helt otroligt vacker och magnifik!

På uteserveringen satt inga den här dagen. men det var en del snöskuplturer på vissa av borden. Bland annat denna lilla ren.

Hopp.

Mamma med barn i famnen.

Pappa med barn i famnen.
Det var idag inte bara en vanlig söndag utan den 14 februari, vilket också är Valentines Day här i USA. Hemma i Sverige heter det väl fortfarande Alla hjärtans Dag, vilket jag egentligen tycker mycket bättre om eftersom det då innefattar alla i ens närhet som man tycker om. Här är det i stort sett helt fokuserat på "parrelationer" och att man ska uppvakta sin fru/man, flickvän/pojkvän. Jaja, det spelar i praktiken inte så stor roll för oss eftersom jag och M aldrig har firat vare sig Alla Hjärtan eller Valentine. För oss blev dock denna dag lite mer speciell i och med förra året. Det var nämligen på Valentines Day förra året som vi åkte och hämtade Tazo! Idag har vi med andra ord haft vår minsting i ett helt år. Det konstiga är att det känns så mycket längre. Jag tycker det känns som om vi alltid haft honom, och kan knappt minnas att vi en gång enbart hade Lipton...
Det är förresten lite lustigt att vi råkat hämta våra katter på lite speciella dagar. Lipton på Thanskgiving och Tazo på Valentine´s Day. Jag minns att vi faktiskt pratade om att kalla Tazo för Valentine men detta var mest på skoj.
Lipton var ju inte direkt välkomnande när vi kom hem med Tazo, men det gav sig ganska snart. Redan efter ett par dagar var det inga som helst problem. Och en vecka senare togs bilderna nedan där Lipton kärleksfullt putsar Tazo.


Kvällen avslutades med en god middag. Laxpudding och bubbel. En riktigt fin Valentines Day/Alla Hjärtans Dag där Lill-Skruttan bidrog med kanske den allra mest hjärtknipande stunden.Jag sitter tillsammans med henne i soffan innan middagen och hon fick sin vanliga kvällsflaska mjölk. Hon tittar då plötsligt upp på mig och säger, med blicken stadigt fäst i min "Lavjo" och ler med hela ansiktet. Först är jag inte helt säker på att jag hört rätt. Men när jag smeker henne över kinden upprepar hon det igen "lavjo" och när jag då säger "I love you too" så blundar hon och böjer sig framåt mot mig på sitt alldeles egna vis. Så som hon gör när hon vill gosa. För fram sin panna och säger "mmmmm". Jag böjer med ner mot henne och så gnuggar vi pannorna mot varandra. Just där och just då stannar tiden en liten liten stund. Ett snapshot. Klick. För alltid bevarat i mitt minne. Mitt mammahjärta sväller, jag blir varm i hela kroppen. Från hjärtat och magen sprider sig en sådan Kärlek och Glädje att det inte går att beskriva. Mitt lilla Gosetroll. Min underbara Dotter. 14 februari har i min värld från och med idag blivit "Mammahjärtats Dag".
Jag hoppas och önskar innerligt att alla alla alla hjärtan någongång ska få uppleva den Lyckan och den Kärleken jag kände i det ögonblicket. Om så bara för en millisekund.
Etiketter:
filmsnutt,
helgrapport,
katterna,
Lill-Skruttan,
Lipton,
NYC,
restaurangbesök,
Tazo
lördag, februari 13, 2010
De fem ringarna II
Jag måste dessutom tillägga att jag som hockeyfan tyckte det var lite extra roligt att det var den store hockeylegendaren Gretzky var med och tände OS-elden.
Samt att min gamla "kärlek" Bryan Adams sjöng under invigningen, även om jag tycker att han helt klart "var bättre förr"... Men något måste jag ändå säga om Bryan och det är "åldras inte den karln alls?" Hur kan han fortfarande se ut som en busig pojke? Trots att han faktiskt är över 50! Ålderdomlig tycker jag däremot att snittet i Nelly Furtados klänning var. Hm, eller kanske är jag bara helt galet efter och denna 80-tals blåsa är plötsligt hur inne som helst? Antagligen är det exakt så det är... Men ärligt talat hur snyggt är det egentligen med en kornblå klänning lite assymetriskt skuren och dessutom med en stor "rosettknut" (?) på ena axeln????? Hallå? Det kändes som om det bara var spretluggen som fattades...?
De fem ringarna
Så är Olympiska Spelen igång igen då.
Jag har en barnslig förkärlek till just OS.
Och vinter-OS är något jag verkligen känner starkt för.
Fast det så klart, varje gång det är Sommar-OS så tänker jag likadant. Att detta är det OS jag nog gillar bäst.
Men visst, jag är en sucker for winter sports. Det är jag. Kanske är det lite svenskt?
Hockey är som jag redan tjatat om sporten i mitt hjärta på så många vis. Och inget kommer nog kunna topp förra vinter-OS då Sverige och Finland var i Hockeyfinal. OCH Sverige VANN!
Kanske spelade det in lite extra att vi just flyttat hit då. Man var så otroligt patriotisk och det kändes extra roligt.
Efter vår middag ute kom vi hem och började titta på invigningen i Vancouver. Och ja, även om M var trött och lade sig efter att ha kollat in vår fanbärare gamle MoDo-spelaren Foppa så satt jag kvar och tittade vidare. Självklart vilade en mörk skugga över dessa Olympiska spel då en mycket ung rodelförare mycket tragiskt avlidit under ett träningsåk. Endast 21 år gammal. Jag kan inte låta bli att tänka på hans familj och hur den glädje och stolthet de måste känt nu har vänt helt och blivit till djupaste sorg. En tyst minut hölls till hans minne.
Jag hoppas kunna följa OS åtminstone lite varje kväll även om USA är otroligt mycket sämre än Sverige på att visa spelen på TV. Här är ju OS inte alls så stort. Många är inte ett dugg intresserade av OS. Konstigt nog. Men det förstås, varken American football eller baseboll är ju några OS grenar...
Men tidigare OS har ändå varit roliga att följa. De sammandrag som visats.
Och jag tycker även att reklamen som visas ofta är rätt kul under just OS. Under invigningen såg jag till exempel denna vilken jag som svensk såklart tyckte var lite extra rolig.
fredag, februari 12, 2010
En tanke på två unga pojkar
Jag såg alldeles nyligen att Bo Holmberg avlidit. Igår, men jag missade den nyheten då.
När jag läste rubriken hoppade jag nästan till på stolen.
Inte för att jag på något vis har någon anknytning till Bo Holmberg. Inte alls. Men minnesbilder från hans frus bortgång kommer plötsligt farande. Jag minns det så tydligt. Jag minns även att jag då kände en sorg som jag aldrig någonsin tidigare känt för en person jag aldrig känt. Inte ens träffat. Men det hela var så fruktansvärt. Så hemskt.
Jag arbetade ju på den tiden på Karolinska och jag minns att vi stod i lunchrummet och grät och tänkte att hon just då låg bara någon byggnad ifrån oss och kämpade för sitt liv.
Jag minns att jag tänkte på hennes barn. Att de kanske skulle tvinga växa upp utan sin mamma. Enbart på grund av en sjuk människas handling.
Och idag tänker jag återigen på deras söner.
Då förlorade de sin mamma.
Nu har de förlorat även sin pappa.
Att de i så ung ålder nu är föräldralösa.
Så ohyggligt sorgligt.
Sådant får en att bara vilja krama sin egen lilla dotter hårt hårt.
Hålla henne nära och aldrig släppa taget.
Fredagstema - bilar

Oj! Just detta Fredagstema känner jag att jag inte kan vare sig visa eller skriva så mycket om. Ledsen Anna men detta blir en ganska kort tolkning. Jag har aldrig i hela mitt liv ägt en bil. Min fd pojkvän hade ett tag en riktigt gammal SAAB som vi körde runt i men det är nog det närmaste egen bil jag någonsin kommit. När jag bodde i Stockholm behövdes ingen bil eftersom det ju är utmärkta förbindelser där med bussar, tåg och tunnelbana. Dessutom cyklade jag mycket då, vilket jag saknar nu. Och efter att vi flyttade hit till Manhattan har vi inte heller någon bil. Det skulle bli alldeles för kostsamt samt krångligt och onödigt att ha bil här. Dessutom är detta en jättebra stad att promenera i. Plus att det finns väldigt bra public transportations som bussar och tunnelbana samt även "pendeltåg" till ställen en bit utanför staden. Lägg därtill till att det är otroligt billigt att ta en taxi här jämfört med vad taxiresor kostar i Europa. Det händer att vi tar taxi till de ställen vi ska till ifall vi har bråttom eller om vädret är dåligt.
Däremot så ser man ju väldigt mycket bilar här i denna staden. Både personbilar och tung trafik som lastbilar samt utryckningsfordon som brandbilar och polisbilar etc. Vi bor dessutom i ett område med många sjukhus vilket gör att olika sorters ambulanser är något man ser och framförallt hör dagligen. Innan vi flyttade hit kunde jag inte ens ana hur många olika typer av sirener som finns. Men nu skulle jag kunna säga att det finns såpass många olika signaler på sirener att man nog skulle kunna skriva en hel avhandling om bara detta. Bilden ovan är en av motorvägarna som går här på Manhattan. Detta är FDR Drive vilken löper längs med ostsidan av ön. Bilden är tagen från M´s arbetsplats och är den utsikt han har från sitt skrivbord och labbänk. Det lustiga är att huset han jobbar i verkligen är byggd över själva motorvägen. Så bilarna åker liksom in under huset.
Lite trist att man byggt just motorvägar längs med vattnet, men detta var ju inte ovanligt förr när det faktiskt ansågs som något "fult" att bo vid just vattnet. vattnet var ju då "bara" ett ställe där man dumpade saker samt arbetade med på- och avlastning i hamnarna. Det var skitigt och enbart förknippat med tungt arbete. Ju längre från vattnet man kom desto finare var det. Och detta gäller ju fortfarande till stor del här på Manhattan. Att ha en adress på Park eller 5th Avenue smäller betydligt högre än att som vi bo vid York Avenue som ju ligger alldeles intill FDR och East River. men de senare åren har ju efterfrågan på bostäder runt vattnet ökat även här. Så många nya hus har byggts längs med vatten och promenadstråk har då anlagts intill. Särskilt på West Side har man faktiskt försökt att anlägga lite mer rekreationsytor längs med vattnet (Hudson River) och jag tror att man även har framtida planer på att t ex bygga över FDR Drive här på East Side just för att folk ska kunna få tillgång till vattnet även här. Men detta ligger nog rätt långt fram i tiden tyvärr.
Men för att återgå till detta med egen bil så visst har man känt att det vore roligt att ha en bil ibland. man skulle definitivt ha gjort fler helgutflykter utanför staden om man haft en egen bil. Nu blir det inte så ofta eftersom det hela känns som ett större projekt då vi måste hyra bil. Detta gör att man dels måste planera längre i förväg så spontaniteten försvinner, och dels så blir det ju en kostnad som man inte alltid tycker sig ha råd med. Något som dock är otroligt bra i staden är att det finns s.k Zipcars här. M anmälde sig till detta och nu är det ändå hyfsat lätt att hyra en bil för mer spontana aktiviteter och för kortare tider som ett par timmar. För att hämta någon vid flygplatsen eller utföra kortare ärenden är detta helt perfekt. När vi åkte till Ikea för ett tag sedan använde vi t ex just zipcar.I övrigt har jag inte så mycket att tillägga till ämnet denna fredag.
Kan endast säga att Lill-Skruttan verkar otroligt förtjust i just bilar. Leksaksbilar. Särskilt taxibilar och trucks. Fast tills alldeles nyligen sa hon just "taxi" om alla bilar. Nu har hon dock börjat skilja lite på taxi, car, bil och truck. En av hennes favoritböcker heter just "Trucks" och är en pekbok med olika sorters "trucks". även jag lär mig där mycket om namnen på olika tyngre fordon här. Som t ex "mini excavator". Vilket jag oftast burkar kalla "liten grävskopa" när vi läser boken, haha!
Kan endast säga att Lill-Skruttan verkar otroligt förtjust i just bilar. Leksaksbilar. Särskilt taxibilar och trucks. Fast tills alldeles nyligen sa hon just "taxi" om alla bilar. Nu har hon dock börjat skilja lite på taxi, car, bil och truck. En av hennes favoritböcker heter just "Trucks" och är en pekbok med olika sorters "trucks". även jag lär mig där mycket om namnen på olika tyngre fordon här. Som t ex "mini excavator". Vilket jag oftast burkar kalla "liten grävskopa" när vi läser boken, haha!Hon kan även säga fire truck, ambulans och buss. Fast inte helt rent förstås. Men det går att förstå.

Före er som liksom jag levt hela era liv utan att känna till vad en mini excavator är visar jag nu en sådan på bild!
*) Bilden på en mini cooper zipcar är tagen från interne (http://www.thedailygreen.com/).
Etiketter:
Fredagstema,
Lill-Skruttan,
NYC,
Show and Tell
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


