Lill-Skruttan är fortfarande dålig. Febern kommer varje kväll och ligger då på runt 38.2 grader. Hostan den värsta jag tror hon haft hittills i sitt snart 1,5-åriga liv. Nätterna är därför inte särskilt rofyllda. Inte för någon av oss. Just på grund av skrällhostan ringde jag hennes läkare imorse. Fick en tid för koll mitt på dagen. Väl där kunde man konstatera att hostan sitter i luftrören och inte alls i lungorna vilket ju var positivt. Men det finns tyvärr inte mycket man kan göra åt den mer än att vänta.
Resten av hemmadagen för mig gick i berg-o-dalbanans tecken.
En stunden mys och gos, lek och skratt. Nästa gråt, ilska och utbrott av olika intensitet. Humöret svänger snabbt när man är sjuk. Till slut svängde även mitt lite på grund av alla "nononono", allt ålande på golvet, samt framförallt de slag som följde efter vissa av utbrotten. Jag har ett hyfsat normalt tålamod men när Lill-Skruttan slår på allt inom räckhåll (inklusive folk och fä) så tar det stopp. Inte med detsamma. Men efter att jag sagt till först lugnt men bestämt, sedan lugnt men mer argt, och till sist hållit fast armarna och låtit riktigt arg men utan något annat resultat än att hon lugnt tittar mig i ögonen, småler lite lurigt och sedan slår till igen. Så snart armarna är fria. Då tar mammatålamodet slut och jag känner att även mitt humör är på väg att få en liten dipp. En extra liten knuff neråt fick det även av Lipton vars uppkräkta mat jag lyckades sätta foten i också. Mitt i alla annan kaos.
Självklart hjälper även en nästan tom mage och därmed lågt blodsocker, samt ett par nätter med endast knapphändig sömn också till att putta humöret lite neråt.
Men humöret steg faktiskt igen. Och dagen har bjudit på många mysiga och roliga stunder också. Vi har läst böcker, badat och dansat till Bari Koral samt till "Små grodorna" vilken framfördes av mig själv till Lill-Skruttans oerhörda glädje. Denna sång har nog nu åkt upp på 1:a-platsen på favoritsånglistan. Iallafall om man dansar samtidigt.
Att humöret hos både Lill-Skruttan och mig slokade ett tag efter lunch var nog främst för att hon inte sov mer än kanske 10-15 minuter. Sådant sätter sina spår. Hos både henne och mig.
Så när M kom vid 14-tiden för avlösning var det en mycket tacksam fru som mötte honom här hemma. Jobbet kändes plötsligt som en lyx. Att kunna påbörja en tanke, en handling och faktiskt ha tillräckligt med tid för att slutföra den är verkligen en lyx. En lyx man lätt glömmer bort eller förbiser.
Nu är klockan mycket och det är dags att sova.
När jag kom hem fick jag veta att Lill-Skruttan somnat nästan med detsamma efter att jag gått hemfrån. Helt utmattad. Sedan sovit i drygt 2 timmar. Så nu under kvällen kunde hon inte somna, utan var uppe till 22.30-tiden.
Under morgondagen blir det samma uppdelning.
Jag tar första passet hemma, och M tar vid efteråt. Men imorgonkväll ska jag även träffa några vänner ute på middag vilket kommer kännas otroligt roligt. Ett välkommet avbrott i sjukstuga och jobb. Men jag undrar lite i mitt stilla sinne hur lång denna vecka kommer att kännas innan man når fredagen....?
Inlägg
13 kommentarer:
Ska genast börja öva på "Små grodorna".
mM
Men fy era stackare!! Ja det är inget roligt alls när tillvaron ser ut så... Det enda man kantrösta sig med är att det så småningom går över.. (menar febern för tyvärr håller utbrotten på hela vägen genom tonåren och vid snart 17 hoppas jag att min "lillskrutta" skall sluta med sina vilken dag som helst...);)
Skönt att ni kan dela upp dagarna så det inte blir övermäktigt för någon av er i alla fall. Njut riktigt av din kväll ute, den har du förtjänat med råge!! :D
Kramen
Åh stackars liten!
Hoppas hon blir frisk snart.
Kram
Ella hoppas du mår bättre idag!
Det är inte kul att vara sjuk!
Mycket roligare är det på dagis med alla kompisar!
Hoppas den dumma hostan försvinner NU!!!
Kramar!!!
Usch inte kul alls för någon av er. Hoppas att lillan snart blir bra nog så att hon kan gå tillbaka till dagis. Jag förstår att ditt tålamod tar slut ibland det hade mitt gjort långt före ditt tror jag. Men det är bra att du och M kan dela upp det hela så att ni kan avlösa varandra. Inte kul när jobbet blir som ett spa och lyxoas. Men hoppas att lillisen blir bättre snart.
Stor tröst och styrkekram till dig.
Ja visst är det jobbigt när det är så! Men det där med att slå är nog normalt i hennes ålder!!!! Fast man måste ju lära dem vad som är rätt och fel - så stå på dig även om det är jobbigt! Hoppas att hon blir bra snart och att ni får sova!!! :-)
Ännu bättre är att om en dryg vecka, då har ni glömt alltihop!! (Är det inte lustigt hur det är?)
Kram på dig!
Ps. Nu är jag på banan och har det glatt igen. Gladare iaf. Ds
Krya på henne. Och pigga på er!
Olgakatt,
haha ja det lär nog uppskattas!
Livet enligt jenny,
oj så man får räkna med detta humöret i ett antal år till då förstår jag....!?! ;-)
Kram!
Mammigranten,
tack! ja det hoppas vi verkligen.
kram!
Annika,
E hälsar och tackar för de uppmunttrande orden!
Desiree,
ja sådana här gånger är det guld värt att båda har så flexibla arbeten! Men kasnke ser jag ännu inte jobbet som en oas, men det är skönt att vara på ett ställe där man inte hela tiden måste parera tårar och humörsvängningar. Fast jag hoppas ju att de går över snart och att hon blir frisk om itne alltför länge.
kram!
Cecilia,
nej det här med att hon börjat slå när hon blir arg och inte får som hon vill är faktiskt riktigt irriterande. jag gillar det inte och blir ofgta arg på henne då. Men försöker att inte bli alltför arg men ändå visa att det inte är okej att slå.
Suddrik,
ja så brukar jag också tänka "attt om en vecka är allt som vanligt igen". Det kan trösta lite. Och skönt att höra att det är lite uppåt igen hos dig. Att det allra jobbigaste är över för denna gången.
kram!!
Anna of Sweden,
tack!
Din vardag, som du berättar om, med nattvak och hosta, har jag all förståelse för, eftersom det är ungefär som Mirren (dottern) har det med sina två barn på fem månader och tvåochett halv med jämna mellanrum...
Egentligen förstår jag inte hur ni orkar med både jobb och barn, men ni är ju yngre förstås. Tur att du har din man som kan avlasta dig lite.
Mirren har startat en ny blogg, Vardag med barn, som det finns länk till på min sida. Jag tror att ni skulle ha mycket gemensamt att diskutera.
Eftersom Mirrmaken kommer hem sent denna vecka och nästa p.g.a. mycket jobb, åker jag upp till Stockholm i morgon för att vara till lite hjälp och sällskap. Hjälpen består mest i att hålla eller sysselsätta det ena eller andra barnet :-)
Jag hoppas att din lilla Skrutta är bättre så att ni får sova lite på natten i fortsättningen.
Det där med att slåss, ska du inte ta så allvarligt. Det har hon väl lärt sig på förskolan. Det hjälper nog inte med att du blir arg - hon är ju så liten...Det är nog bara att krama och hålla om henne snällt i stället och försöka hitta på något annat som avleder uppmärksamheten.
Oj, vilken dag. Inte kul för någon av er (förutom de mysiga stunderna). Så typiskt att hon sedan sov i 2 timmar när M tagit över men det är väl så det är, det kan inte alltid vara rättvist.
Hoppas lillskruttan kryar på sig snart!
Musikanta,
ja det är väl såhär det är med småbarn gissar jag. Hahaha, vi har fått frågan om vi inte är sugna på en till och ärligt talat är jag INTE ALLS det. Jag beundrar alla med fler än ett barn. Hur orkar man frågar jag mig!?!
Ska kasnke kolla in Mirrens blogg då. Fast nuförtiden hinner jag knappt med de bloggar jag redan följer. Men kanske kan en blogg av en småbarnsmamma ge lite stöd! :-)
Ang att hon slår så känns det som ngn form av trots. På dagis vet jag att de ofta knuffas men att personalen jobbar mycjket med att barnen ska uttrycka sig verbalt istället för fysiskt. Jag tror dock att en del av detta med att Lill-Skruttan tar till nävarna är just detta att hon ännu inte riktigt kan uttrycka sig verbalt. Säkert en enorm frustration. och då blir det lätt kroppspråket istället.
Kram!!
Oj mitt svar kom visst två ggr!
Anna Fair and True,
Haha, nej detta med sömnen är som det är. Det jobbiga med atthon sover så lite är att hon blir övertrött och då är varken hennes eller omgivningens humör så bra.
Kram!
Skicka en kommentar