Den senaste tiden har även varit en period av snuva, hosta, feber och annat skräp. Senast för ca två veckor sedan när först Lill-Skruttan blev riktigt sjuk med hög feber och snuva. Sedan M som däckade totalt i nästan tre dygn. Nu är vi ju där igen fast mildare denna gången. Jag gissar att det var influensan förra gången. Åtminstone för M. Denna gång tror jag mest det är en "vanlig" förkylning. Tyvärr är det inte så roligt det heller. Själv har jag klarat mig och hoppas fortfarande slippa. Lill-Skruttan hostar mycket men jag tycker denna natten var bättre än föregående. Iallafall så sov jag inatt vilket var skönt! Endast ett par gånger vaknade jag av att hon hostade så det verkar som om hostandet är på tillbakagång.
I övrigt är det väldigt mycket på jobbet just nu. Det roliga med detta är att jag hoppas att saker och ting kanske kanske börjat släppa lite rent tekniskt. Än vet jag inte alls eftersom jag inte har några slutresultat än, men jag hoppas som sagt. Det jobbiga med att ha intensiva perioder på jobbet är att man blir väldigt trött. Man känner sig lite sliten. Iallafall jag. Igår spenderade jag ca 12 timmar här. Det kändes. Särskilt efter en natt med minimalt med sömn. Idag kommer det bli en liknande dag, men nu har jag iallafall sovit så det känns bättre.
Men det är tråkigt att veta att man inte kommer träffa Lill-Skruttan på kvällen. När man säger hejdå på dagis så vet man att hon kommer sova när man kommer hem. Samtidigt känner man sig lite "skyldig" för att M får ta hela lasset ensam de flesta kvällar denna veckan. För jag vet att det ibland kan kännas lite tungt att ro iland det helt ensam. Särskilt nu när han själv inte mår helt bra utan har en förkylning i kroppen. Lill-Skruttan är just nu inne i en fas där hon allra helst inte vill vara ensam ens en minut. Så det kan vara småbesvärligt att ens gå på toa. Eller att göra iordning mat till henne för hon vill allra helst "vara med" vilket innebär att man ska bära henne. Så hon ser vad man gör där uppe på köksbänkarna. Så lite gråt och lite ilska (från Lill-Skruttans sida) samt mycket fantasi och tålamod tålamod tålamod (från vår) är några av de ingredienser som fyller en vanlig hemmakväll just nu. Är man två så är det så oändligt mycket enklare. Så därav mitt lilla styng av skuldkänslor inför att M nu ska köra kvällsracet ensam så många kvällar denna veckan. Fast jag är innerligt tacksam över att vi är två som kan hjälpas åt på det här viset. Ibland har den ena mycket att göra och ibland den andre. Så är det. Och det fungerar ändå. Men på något vi kan jag ibland känna att de perioder man jobbar såhär intensivt så förlorar familjen på det i slutänden. Så kände jag inte alls på samma vis innan vi fick barn. Men nu är det så annorlunda. Tiden, orken, energin. Allt har liksom omfördelats och man har även andra prioriteringar.
Jaja, nog om detta.
Det ska trots allt bli roligt också. Anledningen till den sena kvällen ikväll är ett möte med andra forskargrupper från ett par olika universitet/forskningsinstitut här i staden. Mötet ska vara på Mount Sinai och där arbetar ju vår vän M, så jag hoppas få se hans eget nya labb ikväll. Det skulle iallafall vara roligt. Men självklart beror det på tiden. Återigen. Och orken. Oj, nu var vi visst där igen.....! Hur var det nu igen? Tiden, orken, energin.
Som ett nutids-mantra.
Idag har jag iallafall lovat mig själv att jag ska ta en kaffepaus! Den ser jag redan fram emot. Så dagens mantra är "Tiden, orken, energin och Kaffe!"
6 kommentarer:
Fy så trist med alla förkylningar och flunsor och allt annat de här årstiderna. Hoppas att det inte är jag som har smittat : )
Jag håller tummarna för att du ska få det där genombrottet på jobbet, för även om ett negativt resultat också är ett resultat så är det så klart mycket roligare när det är positivt. Och glöm inte kaffet, för hur ska det kunna bli ett genombrott om du sitter och somnar?
Kram!
Ja, usch, jag vet hur det är att jobba mycket och komma hem sent...och sen tycker jag att man blir extra stressad eftersom man borde vara hemma med familjen fast man jobbar just då...och inte träffa lillan på nästan två dygn, fast man bor i samma hus. Sjukt! Jag förstår dig...
Marianne,
haha nej visst man kan inte jobba om man somnar...! :-)
Jag ska ta kaffet i eftermiddag! Ser fram emot det.
kram!!
Trillingnöten,
ja det är ibland riktigt knäppt hur mycket tid man spenderar på jobbet. faktiskt. Å andra sidan skulle jag bli galen av att inte ha ett jobb att gå till. Jag gillar jobbet om än i lagom doser... ;-)
Kram!
Det blir så när man jobbar mycket. Då har man ständigt dåligt samvete. Jag har alltid jobbat tokmycket och känner kanske att det blivit fööörr mycket ibland. Jag tänker på det nu när barnen är stora och ser tillbaka.
Tänker på om de kanske behövt mig lite lugnare för sitt eget lugn. Men ändå har de blivit fria självständiga individer som lärt sig att ta hand om sig själva och att vi lärt oss att njuta av korta perioder. Det har funkat och inget av deras har jag missat.
OCH Att umgås. Effektiv tid lixom.Nu när jag skriver detta så tänker jag på hur många timmar jag ahft på dygnet. Mitt dyng MÅSTE ha varit MER än 24timmar.
Hoppas du snart hittar din rytm
OCH att din kväll blev bra
Kram
/Susanne
Himla kul att det flyter på bra på jobbet!! Det betyder så mycket. Men kom ihåg att ta hand om dig själv emellanåt också. Lite svårt nu kanske med sjuklingar hemma. Det är så trist med dessa höstar egentligen eftersom det verkar alltid vara en explosion av basilusker!
Ikväll när jag på gymmet och körde groove passet var instruktören dålig! Hur smart är det att gå och träna då? Hon hade ingen som kunde ta hennes pass...
Tid, ork, energi OCH SÖMN!!!!
Kramar!!
Suzesan,
ja visst funderar man ibland och tänker att man kanske borde omprioritera lite. Å andra sidan så tycker jag att jag NÄR jag är hemma verkligen spenderar mycket tid med Lill-Skruttan och gör saker med henne. Men visst önskar man att man var mindre trött ibland. Det gäller väl att försöka hitta en bra balans i livet men det kan vara nog så svårt vissa perioder.
Kram!!!
Taina,
ja hösten känns som sjukdomarnas tid. Iallafall nu iår... hu! Hoppas det snart är slut.
Och jobbet ja. Det känns bra att det börjar lossna lite, men än är det alldeles för tidigt att börja ropa hej. Men man får glädjas åt det lilla - att det för närvarande inte går bakåt, haha! ;-)
Kram!!
Skicka en kommentar