onsdag, december 09, 2009

Advent

Tiden innan jul var något jag tidigare såg fram emot och njöt mycket av. Advent. Att adventspynta hemma. Ta fram adventstaken och avdentstjärnan. Förväntan inför julen. Minnen från min barndoms decembrar lyser varmt röda och glimrar lite svagt. Förberedelserna. Promenaden tillsammans med mamma ut till skogspartiet utanför huset där jag bodde. Där plockade vi sedan vår egen s.k vitmossa, vilket jag senare i livet fick veta inte alls var vitmossa utan renlav. Jag fick då även veta att man inte alls ska plocka denna renlav. Så senare år återanvände jag helt enkelt den tidigare använda. Bara att lägga den torra "mossan" i en plastpåse när adventdekorationerna skulle bort och sedan blöta upp i en skål vatten nästa år. Tada! som ny igen.

Ja, rent allmänt var nog just förberedelserna det jag njöt allra mest av som liten och "ung". Att fixa julklappar. Ofta egenhändigt gjorda kreationer av diverse kvalitet. Kalendrar minns jag att jag gjorde en hel del. En var en evighetskalender med "snurrskivor" där månaderna kunde snurras fram som "tårtbitar". Den hade faktiskt mamma framme riktigt länge. Inte en evighet men bra många år satt den på hennes sovrumsvägg. Jag älskade också att rimma och stängde in mig i mitt rum de flesta kvällarna under december för att pyssla med mina paket och fundera ut finurliga rim. Även nu i vuxen ålder tycker jag rimmet är en stor del av julklappen och de gånger jag gett bort klappar utan bra rim eller ibland (hu!!!!) helt utan något rim alls, har jag tyckt att det känts otroligt pinsamt. Jag har inga som helst krav på att andra ska rimma till mig, men tycker verkligen fortfarande att ett riktigt bra rim tillhör en bra klapp som jag ska ge bort.

Min pappa var helt ofattbra på att rimma. Ofta hittade han på rimmen direkt minuterna innan han skulle dela ut klappen. bland blev det helt fel och tokigt för att han inte mindes exakt vad det var i paketet eller för att han blandade ihop paketen lite. Men det gjorde ofta det hela ännu roligare. Nödrimmen likaså.

Jag älskade också att slå in paket. Fint. Vackra paket är fortfarande något jag tycker om att göra. ofta har jag tyvärr inte tid att göra de så fina jag skulle vilja, men det är verkligen en njutning oavsett det handlar om julklappar eller andra presenter. Jag kan även njuta otroligt mycket av att få vackra paket. Ända sedan jag var liten har jag tyckt om just fina paket. Aldrig slitit upp papper och snören utan oftast försökt öppna så att man "förstör" så lite som möjligt av den fina inslagningen. Haha, jag har hört att man kan dela in personligheter efter just paketöppning. Kanske är det sant kanske är det en myt. Jag är iallafall en sådan som försiktigt åppnar och sedan ofta viker ihop presentpappret prydligt. Vad nu detta säger om mig och min personliget...?!

Andra förberedelser som var minst lika viktiga som själva julen var bak- och godispyssel. Pepparkakor. Lussebullar. Kola och knäck. När jag flyttade hemifrån och började plugga så hade jag oen en av mina vänner en årlig tradition att julpyssla. Julpysslet ifråga var alltid att göra julgodis.

Tyvärr måste jag säga att julen och kanske framförallt förberedelserna inför julen blivit allt mindre framträdande i mitt liv. Ofta hinns de helt enkelt inte med. I Sverige försökte jag ändå med en del. Adventstake och stjärna kom alltid fram. Ofta bakade jag eller gjorde något julgodis eller kanske ibland både och. Men för varje år var det mer och mer som ett "måste" och mindre som något lustfyllt. Stressen under december blev mer påtaglig och jobb skulle oftast avklaras innan årslutet vilket gjorde att det mindre tid för att njuta av tiden innan jul.

Sedan vi lämnade Sverige har det blivit än värre med detta. Det enda vi verkligen försökt hålla igång är vår årliga Glöggfest. Men advent med allt vad detta innebär har bleknat och liksom försvunnit. Jag kan sakna det. Stämningen. Att pynta och göra fint. Men även när jag har fixat lite här hemma så vill den där riktiga adventstämningen ändå inte riktigt infinna sig. Till en början förstod jag inte riktigt vad det berodde på. Allt kunde inte skyllas på jobbintensiteten eller att vi saknade adventsljustake och adventskalender. Sedan kom jag på vad det var. Mörkret! Jo, för även om det blir kortare dagar här också så är det inget mot svenska decembermörkret. Jag trodde aldrig man skulle kunna sakna det tunga, kompakta, svenska decembermörkret, men faktum är att man kan det. Eller iallafall jag. Utan det infinner sig inte den där "riktiga" adventstämningen. Iallafall inte för mig.

Jag har även hört av många att jul- och adventstämningen kommer tillbaks när man får barn. Och jag tror det kan vara så. Trots lika mycket stress som tidigare så anstränger man sig nog mer. För till viss del handlar det självklart om inställning och eget initiativ också. Jag har under de senare åren helt enkelt bortprioriterat julen och dess förberedelser till viss del. Mycket för att jag inte tyckt de varit lika viktiga som förr. Eller snarare för att andra saker i min vardag känts såpass viktiga att de fått breda ut sig i tid och rum. Det har varit enklast och minst stressigt att inte låta julbestyren ta så mycket tid och kraft. Framförallt jobbet har ofta tagit överhanden. Nu sedan Lill-Skruttan kan jag faktiskt känna en ny känsla för detta med förberedelser och traditioner. Att det är viktigare igen. Att jag gärna vill få henne att känna den där förväntningen och stämningen inför julen. Förra året och i år har vi inte gjort så mycket pyssel, men jag tror att det kanske kommer bli lite mer nästa år när hon är lite äldre.

Nedan är några bilder från Första Advent som var förrförra söndagen.
Lite pyntning blev det ändå på eftermiddagen och sedan lite glögg tillsammans med svenske O på kvällen. Nu till helgen ska vi ju åka till Florida så jag gissar att Tredje Advent kommer gå lite "osedd" förbi. Det blir nog snarare palmer och poolen än stearinljus och Luciasång.


Återigen en tur i Parken på dagen. Vädret var underbart om än inte så advents- eller jullikt.


Snorig och hostig liten tjej som ändå ville springa lite i lekparken.


Strax innan hemgång.


Ett av husen strax intill vårt har en otroligt fin ljussatt "gård".
Queensboro Bridge skymtar i bakgrunden.


Här syns delar av den på lite större avstånd.


Väl hemma med Lill-Skruttan i säng fixade vi lite Första Adventsmys. Hade handlar glöggkoncentrat i den tyska affären Schaller and Weber som ligger på 86:e gatan. Vi har inte haft ork eller tid att göra egen glögg iår. Men det blir det däremot till Glöggfesten som är planerad till 18 december. Pepparkakorna är "Annas" och inköpta i vår mataffär som ligger under Queensboro Bridge.


Vi bjöd in svenska O på lite glögg vilket uppskattades. Det var jättekul att prata lite mer med honom och lära känna honom lite bättre. Känns som om M har fått ett riktigt bra tillskott i sitt labb!


Hade snabbpyntat lite för att få lite adventsstämning. Hann ju inte alls tidigare p g a att Lill-Skruttan blev sjuk. Men under kvällen fick vi upp en ljusslinga runt fönstret.


Även en under köksskåpen vilket gjorde det lite mysigare i köket. Tog fram ljuslyktan från Ikea också och tänd ett värmeljus. Jag älskar levande ljus och hade mer än gärna ljusorgier förr. Men sedan vi skaffade katt är det lite mer sparsamt med ljusen.

19 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Jag känner så väl igen det där! När man blir "vuxen" försvinner den där entusiasmen, eller bara lagras lite under allt ansvar tills man kan plocka fram den igen...Och, som du sa, när barnen blir lite äldre förstår de mer också och kan delta på ett helt annat sätt...det ska bli spännande. Kanske är det så att man måste jobba lite hårdare för att man ska ha tid och lust. Samma sak med vintermörkret! Du har rätt...det är himla skönt med lite mörker och sen, efter nyår, när det går tillbaka igen....

Millan sa...

Ja det ar svart att fa till den dar riktiga jul och adventskanslan om man ar for stressad. helt klart!! Jag har visserlign njutit i stora drag av att adventspytna och andra julforberedesler men hag 'slagits' en av ny stress. Det ar namligen a att i och med Nils skola sa ar det hur mycekt grejer som helst som maste fixas innan han gar pa lov nasta vecka. Det ar julspel, julkort (till ALLA i klassen), presenter till froknarna, julfester, juldiscon ja ...precis hur mycket som helst!! Och det far mig faktiskt att bli stressad och da ar det inte alls kul.
Sedan ar det lite sa ju att det ar svart att frambringa den dar adventskanslan nar man ar den enda i hela grannskapet som satt upp en adventsljusstake. Trots allt sa ar det ju just det att alla i sverige har fina stjarnor och stakar i fonstrena som gor det till en san stor grej.
Later valdigt harligt med en liten semester till helgen. Hoppas att ni far det jatte bra!!
kram

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
ja det är ju så många andra "måsten" som dyker upp i livet och då är det lätt att bortprioritera julen. Tyvärr. För julmys är ju himla härligt.
Jag hoppas iallafall hitta tillbaka dit de närmsta åren.
kram!


Millan,
oj ja det är väl mycket med skolan så här i slutet på terminen kan jag tro. Förstår ifall det blir mycket och stressigt det med.
Sedan håller jag med att det även är svårare att få adventstämning när man är ensam om det hela. Det är ju som du säger så att man i Sverige får det även p g a att alla "firar" advent. Dessutom gör ju många arbetsplatser detta också. Adventsmyckar och så. När jag var doktorand på Karolinska så hade min institution alltid glögg varje fredageftermiddag i december fram till jul. Jättemysigt.
Kram!

Desiree sa...

Nej det kompakta mörkret saknar jag inte och kommer inte att sakna känns det som. Jag tycker att du har pyntat riktigt fint med slingorna. Jag är impad av hur välordnat och prydligt ni har det i eran lilla lya. Men bor man litet måste det kanske vara ordning och reda för att det ska funka. Julbelysningen på träden utomhus är otroligt vacker. Jag älskar sådant. Ser alltid så juligt och vackert ut. Visst håller jag med om att julförberedelserna inför julen är minst lika viktiga som julen själv. Men klart man inte hinner med lika mycket som när man var yngre. Jag tror nog att du kommer att känna att ni får till mer adventsstämning i USA också om ni skulle ha lite större boende och ha julgran och allt sådant också eller om ni någondag skulle flytta ut i ett villaområde utanför stan så är det ju en otrolig julstämning direkt efter thanksgivning då alla sätter upp alla sina julpynt i trädgårdarna. Men du har ju fixat jättefint som sagt och jag beundrar er för att varje år ordna med glöggkalas. Jag tycker alltid att du hinner supermycket.

Saltistjejen sa...

Desiree,
haha nej jag trodde aldrig jag skulle sakna mörkret, men faktum är att jag gör det just runt jul. Om man kunde få det men ENDAST tre veckor innan jul så skulle det vara bra. Tidigare och senare vill jag itne alls ha det! :-)
Tack förresten! Hm jag vet inte om vi har så prydligt hemma. Oftast ligger det leksaker och kläder strödda överallt, så det känns ofta lite rörigt hemma tycker jag. Till exempel så ser man ju vagnen intill soffan på ena fotot här. Om det kommer folk tar vi ofta bort den för att få mer utrymme. Och jo, de första två jularna vi var här så hade vi faktiskt lite mer pynt. Andra julen var det riktigt fint pyntat med julgran och allt och då kändes det lite juligare. Fast ändå så annrolunda mot hemma. Men jag tror som du säger att det kanske känns mer juligt när man bor i ett illaområde. och ännu mer i en där "alla" firar jul. Här i New York firar ju faktiskt inte alla jul så det är ju lite si pch så med just juldekorationerna. man ska ju itne ens säga Merry Christmas längre utan Happy Holidays om man ska vara riktigt PC....
Kram!!

Marianne sa...

Ja här blir det inte mycket till julpyssel inte. Det skulle mest kännas som om jag stökade ner i det här läget. Men jag älskar också att göra fina paket. Det ska vara vackert, helst enfärgat papper och ett vackert band. Allra helst tygband. Och alla ska vara lika så att det blir vackert under granen och inte så där plottrigt. Fast det blir det ju sen förstås när man går dit man ska eller de som ska komma kommer. Men fram tills dess, ska det vara så där vackert och harmoniskt. Rimma kan jag tyvärr inte alls, så här blir det orimmade klappar.

Kul att ni har fått ett trevligt tillskott i vänkretsen och att M fått det även på labbet!

Kram!

Marianne sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Marianne sa...

Sorry, det var jag som tryckte dubbelt och tog bort det dubbla.

Anne sa...

Jag tror helt klart att det är naturligt och nåt många kan känna igen sig, det här med att jultraditioner, seder, förberedelser och hur man firat julen, advent med mera förändras. Kommer av sig under några år, blir annorlunda, obefintligt för att sen komma tillbaka igen på något sätt. Så upplever jag det också, för mig var julen under de sista Sverigeåren ingen jul alls. Det var också då M och jag slutade bry oss och medvetet började resa bort på julen (bla valde vi ju gifta oss i december för att få "nånting" roligt den månaden - just då kändes det som att december och julen inte "gav" nånting).
Min barndom minns jag precis som din, ljuvliga minnenen och traditioner. JUL och ADVENT helt enkelt.
Men sen, precis som för dig, så försvann eller i alla fall minskade det där på vägen.
För mig/oss så upplevde jag även jularna på 2000-talet i Sverige som rätt stressiga. Våra respektive föräldrar skilde sig,gifte om sig. Nya hem och plötsligt blev det fyra hushåll att så rättvist som möjligt fira med. Det blev att bara handla om andras behov, att stressa runt, ett glögglas här, ett annat där. Jag tappade lusten och känslan för julen, stämningen försvann.
Så gick det några år och vips är vi i USA och har bott här 3 år nu. Oc det är under tiden här jag tycker julkänslan, stämningen börjat komma tillbaka. Som jag blir varm av julen, älskar att julpynta och frossa i jul hela december. Det har kommit tillbaka. Jag uppskattar också lugnet på nåt sätt, att det bara varit vi som firat jul - på våra villkor. Visst, kan familjen och vännerna saknas den tiden på året. Att inte vara samlad, men med tanke på hetsen som fanns i Sverige på slutet innan vi flyttade så saknar jag inte det. Vet hur det skulle vi om vi åkte hem över jul också. Julafton skulle vi sitta där, för att hetsa vidare till julmiddagen i nästa hem. Sen pga avstånd och att övernattningar krävs, så skulle vi resa vidare på juldagen eller senast julannandagen för att hinna med ytterligare två hushåll. Bla bla bla bla.
Men det där ändras väl också, nästa år kanske jag vill ha det så och kan inte se problemen utan bara glädjen att fira så och vill upprätthålla den sortens julfirande. Men just här och just nu är det annat jag föredrar och som känns skönast.
Lång utläggning och lång kommentar!!!
SKulle ju bara säga att jag tycker du fått till väldigt mysigt julpynt, ser gosigt och hemtrevligt ut. Speciellt ljusslingan i "köksgluggen" gillar jag massor. Den var superfin och julig. Kram!

Saltistjejen sa...

Marianne,
nej men du har ju fullt upp med att fixa iordning ert nya hem nu! Så det är förståeligt.
Ja jag gillar också enfärgat papper och vackra band. Hahaha! Se där, kanske borde vi skica varsitt paket till varandr så vi kan njuta av inslgningen också! ;-)
Kram!


Anne,
jag tror jag känner väldigt myckt som du om just julen nu sedan vi fluyttat hit. Jag tycker om och ser fram emot att komma hem till familj och vänner under julen. MEN jag tycker egentligen mycket bättre om att resa till Sverige när det INTE är jul. Just för att det under julen alltidkänns mer kravfyllt på något vis. Det är inte bara att ta dagen som den kommer utan alla har redan planer och åsikter om hur julen ska vara. Det kan bli lite jobbigt. Särskilt när man reser så långt och ändå har den där känslan av att man vill hinna med så mycket och så många som möjligt, men ÄNDÅ kunna ta det lugnt också. Vi har ju firat jul här också. Två år och jag gillade faktiskt det mycket. Det var så otroligt lugnt! Men nu när vi har Lill-Skruttan vill jag ju på ett vis gärna hem till jul just för att hon ska få uppleva jular med fler personer. Inte för att vare sig jag eller M har några stora familjer men det är ju fler personer än bara oss. :-)
Kram!!

KARLAVAGNEN sa...

Hej! Tror att ni har mer julpynt än vad jag har hemma. Har precis sett uppdrag granskning på svt play. Handlade om doktorander och gästforskare och deras usla löner i Sverige.

Saltistjejen sa...

Karlavagnen,
haha! Där ser man. Då har vi bara två ljusslingor...
Intressant program. Jo, jag känner till det från den krassa verkligeheten. Faktiskt ngt man diskuterade mycket som doktorand. Hur många svenska forskare utnyttjar utländska forskare, studenter och post-docs. Helt utan att det är "offentligt". Kanske jag borde kolla in detta programmet!!!
Kram!

Anne sa...

Absolut, jag förstår att även om man själv kanske skulle välja annorlunda så vill man gärna för sitt barn ge en mer "riktig" (i brist på bättre ord) jul och med fler personer, som alla familjemedlemmar med mera. Så skulle jag också känna och prioritera annorlunda då. Inte bara för barnets skull utan man vet ju också hur mycket alla familjemedlemmar därhemma skulle se framemt att få fira med barnbarn, syskonbarnet med mera mera. Och det vill man ju så gärna ge till såväl sitt barn som till alla de andra.

Saltistjejen sa...

Anne,
visst är det så. Olika perioder i livet prioriterar man olika saker. :-)

Annika sa...

Du ska se, Saltis, att allt det där kommer att komma tillbaka till dig då Ella blir lite äldre. Hon är så liten än.
HAHA, du och jag kan ta varandra i hand. Jag saknar ju också mörkret, och ser fram emot det då vi snart åker hem, men jag ser inte fram emot gråväder o fem grader varmt. VILL HA KYLA OCH SNÖ!!!
Här mörknar det vid 17 tiden nu, och ljusnar vid 7:15, skulle jag tro. STOR skillnad, och solen lyser ju ofta.
SÅ jag förstår dig!
Tror säkert du kan göra mysfaktorn skyhög i din lgh!
Men nog har du dekorationer så det räcker och blir över på Manhattan även om alla inte firar jul! Där finns det ju i överflöd och är sååå vackert!!
Julen är ju så dominant, det är bara för alla andra religioner att böja sig denna tiden på året, även i US som ju är så PC.
Men faktum är att flera stycken sagt Merry x-mas till mig iår. Jag blir lika glad varje ggn! Skönt att slippa höra happy holidays och annat trams...
Hela PC biten blir fööööör mkt...
Kram!

Saltistjejen sa...

Annika,
ja jag håller med om att jag tycker det är i fånigaste laget med just Happy Holidays och att man absoluuuuut inte ska stöta sig med någon. Himmel! Man ska väl kunna säga Merry Christmas tycker jag utan att känna att man trampar folk på tårna bara för att de inte råkar fira jul. Men men...
Sedan har du rätt i att det är mycket jul i staden också. Alla varuhus skyltar ju till julen och det är mycekt ljusslingor ute. Men en del av detta har man ju även andra tider på året så det knns inte lika exklusivt juligt som t ex i Sverige.
Haha tänk att vi saknar mörkret du och jag. Men jag saknar itne ehller gråvädret. RIKTIG vinter vill jag helst ha. Men tyvärr är den sällsynt i både Skåne och Stockholm.
Kramar!

Leles värld sa...

Hej, första gången jag hälsar på din blogg.
Hittade dig via din kommentar till Mammigranten, om egen glögg.

Så nu har även jag provat att göra min egen glögg. Blev super gott! Tack för receptet.

Kram

Saltistjejen sa...

Lele,
vad roligt! Kul att du tyckte glöggen blev bra! man kan ju experimentera en del så att den verkligen passar den individuella smaken också. :-)
Kram!!

Suddrik sa...

Återanvända mossan brukar jag också göra! Men nu ligger den på vinden i Sverige, bortglömd som resten av julsakerna...

Men vi har köpt elljusstakar på Ikea i alla fall. När jag tittade på dem utifrån så slog det mig att folk säkert tror att vi firar Kwanzaa i vårt hus. Jaja, de får väl tro vad de vill! Fult tycker det säkert också att det är (som jag tycker om deras mångfärgade ljusslangar :)

Förresten tok-diggar jag ditt ord "ofattbra". Hoppas jag kommer ihåg det!