Fredagstema - motion

Okej nu ska jag försöka skriva* veckans Fredagstema. Det är fortfarnde Sparkling som står för temat och idag är det Motion.

Hm, ja vad ska jag säga egentligen? Motion. Något som alla vet är bra och som alla borde göra lite till mans. Om så bara för sitt get välbefinnande.

Vad gäller min motion lever den för tillfället ett rätt undangömt liv. Tyvärr. Jag har under hela mitt liv varit en ganska fysiskt aktiv person. Inte alltid i form av regelbunden träning kanske, men under större delen av livet så har jag tränat hyfsat regelbundet. Som barn och ung var det framförallt simning. Många och långa träningspass har avverkats i diverse bassänger. De år jag höll på som mest var det 8 pass i vecka, vilket innebar ca 14,5 timmar per vecka. Antal simmade km (i snitt) under en normalvecka var väl ca 30-32. Och även styrka och löpning ingick vilket kanske resulterade i ca 7-15 km sprunget i veckan. Ovanpå de dryga 30 simmade då. Så jo, det var verkligen träning.

Det var nog här jag grundlade min grundkondition. Den jag mer eller mindre lever på idag. På gott och ont. Gott för att det är bra att ha en grundkondition att alltid kunna "falla tillbaka" på. Oavsett hur otränad jag än är för tillfället, så brukar det gå relativt snabbt att komma igång när jag väl börjar träna. Ont för att det under mina icke-motions-perioder kan vara svårt att motivera sig att dra igång igen eftersom min vardagsfysik fortfarande är helt okej. Ja, till och med bättre än många andras. Men motion handlar ju inte alls om att jämföra sig med andra utan med sig själv. Så därför borde jag verkligen försöka få igång min motivation till att träna nu. Den har legat nere sedan Lill-Skruttan kom vilkt märks tydligr på det egna flåset.

Första året kändes det helt befogat. Jag hade helt enkelt vare sig tid eller ork. Jag var hemma 3 månader efter att hon kom. Sedan drog mitt heltidsarbete igång igen och jag hade ovanpå detta en pendlingstid på dryga 2 timmar per dag. Mina dagar började ofta med en tidig morgonmatning vid 5-tiden och sedan tog jag tunnelbanan och bussen till jobbet. Sedan var jag hemma ca 11 timmar senare. Att beskriva mitt dåvarande vardagstillstånd som trött var en ren och skär underdrift. Eftersom nätterna ofta inte erbjöd mer än ca 4-5 timmars sömn i sträck så bidrog även detta till att jag då prioriterade sömn sömn och åter sömn framför träning. Inget konstigt alls.

Men så bytte jag ju jobb förra våren. Då tänkte jag att jag skulle börja träna igen. Plötsligt hade jag ju två timmar över per dag bara för att jag slapp pendlingen. Men inte blev det någon träning inte. Fråga mig inte riktigt vart de där extra 2 timmarna egentligen tar vägen? Jag tror att en hel del slukas av jobb. Mer jobb. Särskilt de första månaderna på nya jobbet så kände jag det lite som att trampa vatten i en strid ström. Allt var så nytt. Allt tog tre gånger så lång tid. Men en del av den f d pendlingstiden har helt klart även gått till att öka vår vardagliga livskvalitet. Som att sova längre på morgnarna, dela på dagislämning resp hämtning. Ha en lägre trötthets- och stressnivå i vardagen. Otroligt härligt och inte en dag för sent. Men min träningsmotivation lyser dock fortfarande med sin frånvaro. Fast det vore ju trevligt om jag nu när våren kommer kanske kan leta rätt på min motivation igen. Motionsmotivation. Att dra på sig springskorna och börja flåsa tillsammans med alla andra som joggar runt i Central Park.

Sedan vill jag även inflika att motion för mig inte enbart behöver handla om just den sortens träning som ett pass på gymmet eller löpning utgör. Vardagsmotion är ju även att helt enkelt röra på sig i sin vardag också. Du bygger kasnke inte så mycket muskler eller får en otrolig kondis, men rent hälsomässigt är det bra att röra på sig även om det inte handlar om några enorma svettinsatser. Och vi promenerar rätt mycket. Jag älskar att promenera i staden. Förra helgen gick vi hela vägen ner till Union Square och tillbaka. Det är en hyfsad sträcka faktiskt. Nästan 50 block i nord-sydlig riktning och ett antal i öst-väst. Vilket skulle motsvara drygt 5 km ner och lika mycket hem. Så ungefär 1 mil gick vi.

Men visst. jag borde ta tag i det här under våren. Verkligen. För innerst inne vet jag ju att jag mår bättre. Både fysiskt och mentalt. Att får vara slut i kroppen också, inte enbart i huvudet...

*Ledsen men idag blev det inga bilder. Hade inga träningsbilder i datorn och orkar inte leta upp några på nätet. Sorry!