Regn regn regn

Idag regnar det inte lite här. Vaknade av att regnet slog mot rutan i morse. Fortfarande häller det ner. En hård vind gör desstuom att det är ännu mer ogästvänligt. En sådan där typisk dag då man helst vill stanna inne och kura med en bok, en film och varm choklad. Men eftesom det är måndag var detta inte möjligt.

Tog Lill-Skruttan till dagis imorse. En sådan morgon då det är hur enkelt som helst att säga "bye bye". Hon tittade knappt åt mig. Målarfärgerna och kompisarna var ju bara så mycket mer intressant än gamla mamma, haha! Sådana morgnar är sköna. Då känns det extra lätt att promenera iväg till jobbet. På vägen blåste mitt paraply sönder. Vilket det är i ordningen vet jag inte. Jag har tappat räkningen. Paraplyer och denna staden går inte så bra ihop. Det blåser oftast alldeles för mycket för att paraplyer ska göra någon som helst nytta. Ändå envisas jag med att skaffa nya. Och använda dem. Hur korkad får man bli egentligen. Det måste vara ett tecken på dumhet eller möjligen obotlig optimism?

Nu precis började det regna in från fönstret där jag sitter! Alltså amerikanska byggen håller helt klart inte samma standard som svenska. Det bara är så. Inte "vanliga" byggnader iallafall. Både här på min nuvarande arbetsplats och på min förra har jag sett horribla vattenläckage när det är dåligt väder. Och ännu horriblare lösningar. På förra arbetsplatsen hade vi en ingång från källarplanet och där rann regnvattnet alltid i en strid ström från taket om vädret var dåligt. Men vad gjordes åt detta? Jo man placerade helt enkelt en stor plasttunna under vattenstrålen. Inte som akut årgärd utan varje gång detta hände. Jag funderade alltid över varför ingen blev orolig över att detta vatten ju måste komma från taket på den 12 våningar höga byggnaden, vilket i sin tur måste betyda att det rinner hela vägen i väggar och isolering innan det kommer ut i form av en vattenstråle i källaren. Kanske inte det bästa ur mögel- och fuktskadesynpunkt?

Själv längtar jag till att labbet intill ska vara färdigrenoverat. Jag har då blivit lovad en riktig skrivplats där. Ett eget skrivbord. Att slippa sitta i fönstret ska bli skönt. Även om min utsikt för närvarande är helt fantastisk så kommer jag gladeligen att byta bort Chrystler Building mot en plats som är min egen. Där jag slipper trängas med skrivare och diverse gemensamma saker. Och framförallt där man kan se datorskärmen även soliga dagar utan att känna sig halvt blind. Och dessutom slippa Niagarafallet på insidan av fönstret så man måste flytta alla papper och pärmar (för att inte tala om datorn) från översvämningen som bildas vid fönstret. Hm, nog klagat. Nu ska jag ringa maintenance så de får komma hit och täta fönstret.

*) Bilderna är tagna i morse med min mobil så kanske är kvaliteten inte den bästa. Men så är det när man tar bilder "i språnget".