onsdag, april 28, 2010

Millans bröllopsutmaning - kläder

Här kommer ytterligare ett inlägg i den lilla serie om vårt bröllop som jag skrivit lite till och från som svar på Millans bröllopsutmaning för ett bra tag sedan. Fortsätter här med att berätta om hur jag försökte hitta en brudklänning i bröllopens förlovade land. Det kan tyckas vara den enklaste saken i världen men faktiskt tyckte jag inte alls det var lätt. Fast det kanske handlade om att jag var en rätt usel kund utan kunskap om de oskrivna regler som tydligen gäller inför just sådana här inköp....?!

Kläder
Så var det detta med kläder då. Själv ville jag gärna ha en brudklänning men absolut ingen prinsessutstyrsel à la Disney. Enkelt, stilrent och snyggt var mina ledord. Jag försökte leta lite på nätet efter lämpliga affärer men det är svårt. Det finns otroligt mycket här och USA är som sagt ett land som tar detta med bröllop på allra stösrta allvar skulle man kunna säga. Kruxen för mig var dessa:
1) jag ville ha en ENKEL men snygg klänning. Inget rysch-pysch, pärlor, spets, volanger eller annat sådant.
2) jag ville inte lägga ner en förmögenhet på en klänning jag bara skulle komma att använda en enda gång.
3) jag ville ha med mig M som smakråd
4) jag var inte ute minst 1 år i förväg

Alla dessa ovanstående punkter visade sig ställa till det lite. Jag provade diverse brudklänningar. De flesta fina MEN alldeles för "mycket" för min smak. På ett av de ställen vi var sa expediten till slut att "Are you sure you´d like a wedding gown? Maybe you should look for a bride´s maid´s dress?" Jag tror hon var ganska trött på att min reaktion på allt hon tog fram var "Oh, it´s very beautiful but I would really like something more simple". Jag var dessutom ute alldeles för sent för att vara säker på att kunna få något till mitt datum. Här var man ofta tvungen att skriva upp sig i en liten bok när man kom in i affären. Allt för att säljarna i affären sedan skulle kunna hjäpa en i tur och ordning. Där skulle man skriva namn och datum för bröllopet. Haha, jag såg på ett ställe att kvinnan innan mig skulle gifta sig nästan exakt samma datum som jag FAST året efter! Och de flesta säljare gjorde stora ögon när jag sa att datumet för bröllopet var redan om ca 2 månader. Ojojoj!!! DET var ju skandalsent! På många ställen kunde man inte få klänningen förrän tidigast 2-3 månader efter att man beställt den. Vissa klänningar dröjde upp till ett halvår att få hem. Min egen dåvarande chef lyckades t o m uttrycka sig att vad gäller klänning så var jag verkligen mer eller mindre "stupid" som trodde att jag skulle kunna få en klänning på så kort varsel. Himmel!! Plötsligt kände jag mig jättestressad! Särskilt som ingenting passade min sparsmakade smak heller....

Som toppen på allt detta var jag inte bara sent ute och hade en "udda" smak, utan jag hade dessutom mage att dra med mig min blivande make på detta till synes hopplösa uppdrag. Detta var också något som hela tiden påpekades med mer eller mindre uppspärrade ögon och höjda ögonbryn. Stackars M. Jag tror sällan han känt sig mer fel än under de här shoppingturerna.... Att hela tiden få höra att "But YOU shouldn´t be here!" kan ju kännas ganska ovälkomnande. På vissa ställen (tror det var Macy´s) fick han inte ens komma in i provavdelningen. På bröllopsavdelningen där fanns en avspärrning med tejp och en skylt där det stod "No Gentlemen allowed", och på avdelningen för festklänningar (jo jag testade den också) frågade jag om han kunde få följa med in i provhytten men se det gick inte det minsann! Jag förstod och förstår fortfarande inte varför. Själva provhytten var av den större modellen där två normalstora personer lätt skulle kunna rymmas. Min gissning är dock den att eftersom detta utspelade sig i "Landet-där-folk-är-överdrivet-pryda" så kanske man inte tillät män i den "korridor" där damernas provhytter fanns för tänk om någon man skulle råka få en skymt av en kvinnas bara axel!! Eller kanske ett bart ben eller till och med ett bh-band gud bevars! Det inser man ju verkligen vilken katastrof det skulle varit! Eller så var personalen bara rädda att vi skulle hångla där i provrummet? Vad vet jag? Folk har så underlig syn på det här med kroppar, bar hud och "män vs kvinnor" i det här landet så jag har för länge sedan slutat att ens försöka förstå. Jaja, här skulle man tydligen kolla brudklänningar med mamma, syster och ev nära väninna (helst då "maid of honor").

Jag var arg som ett bi efter den här heldagen på stan. Usch! ja riktigt uselt humör var jag på. Jag tyckte verkligen att alla amerikaner var de mest konservativa, gammalmodiga, bakåsträvande och pryda idioter som jag någonsin träffat på. Varför i all sin dar skulle inte min blivande man kunna vara mitt smakråd? Jag ville ju att vi tillsammans skulle välja något vi båda tyckte om till VÅR gemensamma ceremoni. Dessutom hade jag ingen annan stackare att ta med mig. Vi hade ju inte varit så länge i landet då och även om jag fått kompisar så vet jag inte riktigt ifall jag litade helt på de amerikanska kvinnornas smak hahaha! Inte vad gäller brudklänningar iallafall, där de allra flesta amerikaner jag träffat har smaken "More is more..."

Här en av alla de klänningar jag provade men ratade. Denna bild är tagen med min mobil inifrån provhytten på Macy´s dit M inte fick tillåtelse att följa med in. Ytterligare andra klänningar hänger på galgen bakom mig. Vid det här laget var jag rätt trött och sur vilket kanske syns på minen, haha!


Helt seriöst så upplevde jag detta med brudklänningen som något helt galet här! Att man, vart man än gick, fick höra "It´s YOUR big Day" gjorde mig vansinnig! Vad fan, för att uttrycka sig i klartext var det för något? Va?? Va!?! Ett bröllop och en vigsel är såvitt jag känner till något som sker mellan TVÅ personer. Mig veterligen har det ännu inte skett någon vigsel med endast en person inblandad! Jag tror till och med att jag muttrade lite sådär lagom hörbart i ena affären "Are we living in the 21st century or what...?". Kanske är det fånigt att bli sur över något man ändå inte kan ändra på och som egentligen inte spelar någon stor roll, men just sådana här saker kan reta gallfeber på mig. Självklart inser jag att bröllop i sig är något gammaldags och konservativt enbart i den form de har, men någonstans trodde jag väl att man ändå hade en lite modernare syn på tillställningen idag.

Jag är absolut inte emot att man som brudpar väljer att följa gamla traditioner som att brudgummen inte ska se klänningen före bröllopet etc men då ska det vara för att man själv vill göra det. I det här fallet handlade det faktiskt inte om privatpersonernas (läs: vår) önskan utan om säljare som var otroligt oproffsiga tycker jag. Någonstans tycker jag att en säljare ska respektera kunden och kundens önskemål så länge dessa är rimliga. Inte försöka pracka på kunden sina egna föreställningar om vad man tycker är rätt eller fel. Såhär i efterhand inser jag att jag för att slippa de kommentarer vi fick, kanske skulle presenterat M som min bror eller "my best friend who by the way is super gay...." ? Men det är ju helt klart irriterande att man ska vara tvungen att ljuga eller hitta på saker för att slippa känna sig "fel" när det faktiskt är man själv som ska spendera en inte helt oansenlig summa pengar i affären.

Jamen hur gick det då? Till slut. Jo, jag hittade faktiskt en klänning jag tyckte om. Efter att ha besökt Bloomingdales, Macy´s, Ann Taylor samt ett par olika sk "bridal stores" utan resultat tröttnade vi och tog den där expediten på orden och letade en del hos de affärer som sålde Bride´s Maids dresses (alltså brudtärneklänningar). Jag tittade då lite på Wera Wang och tyckte mycket om stilen. Det fanns en butik här på Upper East Side och vi beslutade att gå dit. Här var man tvungen att boka tid för "konsultation" i förväg så det gjorde jag. Även denna gång tog jag med mig stackars M, men här nämnde de iallafall inte hans närvaro. Han fick bara snällt vänta i det "allmänna utrymmet" utanför själva omklädnadsrummen och sedan kunde jag gå ut och visa honom de klänningar jag provade. Eftersom jag var så sent ute (återigen fick man höra det) så löste vi det hela med att de tog fram klänningar som andra beställt tidigare men aldrig köpt. De tog alltså fram de klänningar i min storlek som de hade hemma och av dessa föll jag för en som kändes som "jag". Det lustiga var att alla de klänningar jag provade verkligen såg ut som brudklänningar (iallafall enligt min definition av brudklänning, ni kan ju bedöma själva från bilderna) så det kändes inte alls som om det var en tärnklänning jag köpte. Priset för klänningen var även det mycket överkomligt. Särskilt med tanke på att det handlade om en designklänning. Men det var såklart för att det inte var en "riktig" brudklänning utan endast en tärnklänning. Om jag inte minns fel kostade den lite drygt 300 dollar och sedan fick jag den upplagd och lite insydd för knappt 100, så slutpriset var knappa 400 dollar vilket då motsvarade ungefär knappt 3000 svenska kronor. Helt okej tyckte jag. Min mamma hjälpte dessutom till lite med kostnaden för klänningen så det kändes som om jag gjort ett riktigt bra köp. Under dagen D kände jag mig sååå otroligt fin i klänningen och den kändes framförallt rätt för mig.

Den här klänningen blev det.


För att vara en TÄRNklänning tycker jag den ser rätt "brudig" ut. Till och med litet släp var det. Egentligen ville jag inte ha det, men lite fick jag rucka på mitt urprungliga klänningsönskemål.

Skor ville jag inte heller lägga ner så mycket pengar på med tanke på att de knappt skulle synas under klänningne. Men eftersom jag visste att jag skulle ha dem på mig en hel dag så ville jag ändå hitta några som var så bekväma som möjligt. Jag hade återigen tur och provade ett par skor på rea som kändes otroligt sköna och som var alldeles lagom snygga/festliga.

M´s kläder var en helt annan historia. Jag gillar kostym och tycker det är klart snyggare än frack. Dessutom ville vi ju ha ett mer nedtonat bröllop så det kändes helt rätt att M skulle köpa en snygg kostym istället för en frack. Vi gick till Bloomingdales och där fick vi utomordentligt bra hjälp av en säljare. Jag måste säga att det nog var en av de bästa säljare jag mött någonsin. Han gav sig verkligen tid, han svarade på våra frågor, han kom med egna råd men utan att på något sätt vara påflugen eller "ettrig" på det där viset vissa säljare kan vara. Klara motsatsen till de flesta av de kvinnliga försäljarna vi mött när jag skulle leta efter brudklänning. Det blev en mörk kritstrecksrandig kostym. Så snygg!

Så hade vi våra kläder. Jag en brudklänning utan en massa volanger, pärlor eller spets. M en supersnygg kostym med en snygg vit skjorta samt en silverslips! Nu skulle allt bara fraktas hem i resegarderoben vilka faktiskt fick hänga i särskilt rum framme hos flygpersonalen i flyget. Så även de gratulerade i förväg när de insåg att det var en brudklänning, förlåt brudTÄRNEklänning men för en brud, i den ena av garderoberna.

23 kommentarer:

Freedomtravel sa...

Oj, jag hade inte ens hört talas om traditionen att brudgummen inte får se klänningen före bröllopet! Själv gifte jag mig i en grön sommarklänning på svenska ambassaden i Hanoi ;)
Tärnklänningen är jättefin, men precis, i Sverige skulle de nog gå som en brudklänning...

Karin sa...

Du var jättefin i din brudklänning! Och M i sin kostym, det var på det hela taget en väldigt fin dag (och kul fest:-)) som NI hade tillsammans!
Kramar

Katarina på Filippinerna sa...

Jag skrattar lite när jag läser din beskrivning om hur du försökte hitta en enkel klänning. Det kan låta trivialt, men just i USA kan jag tro att det är svårt! Allt är ju så tårtlikt där, i allafall i många skyltfönster i Georgia som sålde brudklänningar!

Du är mycket vacker i din klänning, vad de sedan kallar den tycker jag inte är intressant. Men klart det blir det när man ska säga ad man ska ha klänningen till.

Ni båda ser jättefina ut!
Kram

olgakatt sa...

Du skulle sett hur min bekant som äger ett brud- och festklänningsföretag såg ut i ansiktet när jag berättade att du haft en klänning från Wera Wang!

Millan sa...

AH vad glad jag blir over de har inlaggen! Och vet du vad det har ar SA konstigt! Men det har inlagget kunde varit skrivet av mig. Allt ar precis som det var for mig (forutom delen om Ben for han var inte med mig, utan jag tog med mamma). Aven vi vill ju ha en nedtonad fest (en stor fest men inte sa dar hysteriskt brollopsaktig) sa aven jag letade overallt efter en nedtonad klanning men misslyckades. Tillslut blev det alltsa en brudtarneklanning for mig ocksa :-). Jag tycker din klanning ar urlacker! Jatte snygg verkligen och helt i min smak!
Men du det dar med skor... vad hade du pa dig for skor? jag ar namligen lite allergisk mot typiska brollopsskor som jag vet att jag aldrig skulle ta pa mig igen sa funderar lite pa att kopa typ snygga finskor i vitt (for det ar ju faktiskt ratt inne nu). Alltsa hogklackade strappy sandals om du vet vad jag menar med det? Funkar det?? Huvudsaken ar val egentligen att de ar skona (och att man kan anvanda dem igen kanner jag)??

Ben kommer inte heller ha frack utan kostym. Tycker att frack kanns alldeels for uppklatt och ben passar mycket battre i kostym! Det ar nog nasta projekt nu.. att hitta klader till honom och Nils.

Ska skriva ihop ett brollopsinlagg i helgen och beratta vad jag gjorde i Karlskrona!

Stor kram och tack aterigen!

KARLAVAGNEN sa...

Jättefina var (är) ni båda två! Maaan, vilka massa fånerier från butiker och annat. Det bidrar ju till hysterin. Noterar ytterligare ett kul inlägg!!!


OM jag skulle få för mig att gifta mig så har jag en vision om att göra det på en klippa vid ett stormigt hav en blåsig och molnig dag iklädd gul regnrock - nej fråga mig inte - jag har bara fått för mig detta! Kanske alla år i NL har påverkat mig?

Petra H sa...

Wow, vilken kamp du förde mot expediterna!! Men jag förstår, jag hade också blivit skitsur!!! Ha ha, ni skulle ha låtsats att M var din gayvän, det hade kunnat vara lite roligt ;-)
Din klänning var verkligen så vacker och inte kunde man ha gissat att det var en brudtärneklänning (brukar dessutom brudtärnor bära vitt?? Det måste vara lätt att man förväxlar bruden med sina tärnor om de är klädda som du var!).
Kram!

Annika sa...

Det är ju en sådan JÄTTEBUSINESS i detta land det här med bröllop!!
Herregud vilken business det är, och sen så trad. att det inte är klokt.
Brukar du se "SAy yes to the dress" på TLC??? DÄR du!!!
Det är Kleinfelds i NYC det utspelar sig på.
Där får man minsann se brudar, och deras mammor och sen brudtärnorna och alla tycker till. DRAMA!!
Ibland har blivande mannen varit med, men inte ofta.
Det hör inte till trad, I guess.
Priserna på klänningarna är ju enorma.
men numera är ju de allra flesta klänningar enklare sas. Annat var det då jag gifte mig anno 93, då var det prinsessbakelser som gällde.

DU var skitfin, Saltis. Den klänningen du valde passar dig perfekt!!!
SÅ vacker brud...
SÅ fin!!!
Och det är så roligt att verkligen kunna se framför sig var ni gifte er...
Love that place!!

J-gt bra pris fick du på din klänning också!!
Du valde helt RÄTT!!!!

jag hyrde min skapelse. Det fanns inte på kartan att jag skulle köpt den, men nu i efterhand kan jag tycka att jag var lite dum. Jag var ju i USA till ca 2 mån innan bröllopet. Bode ha kollat här, för jag betalde 4000 sek för min hyrklänning och det var 93...Så jag hade säkert kunnat hitta ngt här för samma pengar.
Oh well, who cares idag...
:-)

Love dina bröllopsinlägg. Får inspiration att skriva mer om mitt bröllop också!!

KRAMAR!!!

Jess sa...

Jättefin klänning Saltis! Och M var jättesnygg också!
Jag kan inte fatta de som, idag dessutom, väljer en maräng swiss klänning. :)
Men smaken är väl som baken antar jag.
Om jag haft en brudklänning så skulle jag absolut valt nått i din stil fast jag skulle nog inte varit så snygg i den som du!! :D
Vi gifte oss i en civil ceremony och jag var 7 mån preggers så jag hade SKÖNA kläder på mig men som inte direkt var bröllops stil! :D
Tom var dock skitsnygg i sin kostym och även han silverslips! Ha,ha..
Vilka snygga karlar vi har... :D

KRAM!

S w e F l o sa...

Verkligen en klänning i min stil! Jag hade samma problem, kund einte hitta något som var stilrent nog, så jag köpte en bride's maid klänning med. Jag valde en champagnefärgad länning, och ångrade mig efter brölloppet, skulle ha tagit en vit, men men. Vårat bröllop var så informellt, det var bara vi i Las Vegas, så det kändes inte rätt att vara för "bröllopsaktig" liksom. Det spelar ju inte så stor roll vad man har på sig egentligen, men bröllopsfotografiet retad emig lite, så jag löste det genom att skaffa en svartvit kopia, så nu kan jag inet se att klänningen inte är vit ha ha!

Saltistjejen sa...

Freedomtravel,
nej men det är en gammal tradition att brudgummen inte ska se klänningen innan bröllopet fr det betyder otur eller liknande.
Kul att ni vigdes i hanoi!


Karin,
tack!
Du var ju otroligt fin i din 20-talsklänning på ert bröllop tycker jag!
Kram!


Katarina,
haha ja det FINNS nog även enklare klänningar här med, men det känns som om majoriteten av de amerikanska brudarna vill ha MYCKET och därför är utbudet lite därefter. :-)
Kram!

Olgakatt,
haha kan tänka mig det. MEN det var ju igne BRUDklänning från Wera Wang för en sådan hade kostat åtskilliga tusentals dollar!


Millan,
tack! Ja vi har uppenbarligen liknande erfarenheter! Ang skor så köpte jag ett par som var sköna och de var dessutom på rea . Tror de kostade ca 30 dollar vilket är dryga 200 kronor. Turligt jog så var de såpass sköna att jag faktistk använt dem ett par ggr efter bröllopet på fest. De var inte kritvita utan snarare ljust ljust grå. Utseendemässigt hade de hel tå men bara band över foten och bak runt hälen om du förstår. Tycker inte att skorna är särksilt viktiga alls eftersom man i stort sett inte ser dem om man inte har kort klänning då.
Dina skor du funderar på låter jättefina!
Kram!


Karlavagnen,
låter häftigt tycker jag! Det knepigaste blir nog att få rätt väder eftersom man inte kan styra det själv.


Petra,
ja jag var rätt sur faktiskt.....
ang klänningens färg gissar jag att den var beställd av ngn som tänkt ha den som brudklänning snarare än tärnklänning. Fast den kan också varit beställd för ngn annan typ av högtid som Sweet 16 eller så? Här i NYC finns så många sjukt rika personer så det KAN ju ha varit till vilken tillställning som helst egentligen. ;-)


Annika,
nej jag ahr aldrig sett det programmet men kan tänka mig att folk är rätt galna! Haha! ;-)
Ang din klänning så var ju modet annorlunda då. men du var väldigt fin i din med! Men jag tycker verkligen att när jag var ute och letade var det kanske mindre "maräng" men fortfarande vädligt "mYCKET" om man säger så. Det handlade ofta om mycket "blingbling" då. Som pärlor, strass och spetsar i alla färger och former. Inte riktigt min grej....
Kram!!


Jess,
jag tycker du och Mr T var urfina på ert bröllop!! Minns minsann fotona från ditt inlägg! TÄNK att Leon inte ens var född då! otroligt att tänka idag faktiskt!
Kramar!!!


SweFlo,
haha kul att du också köpte bride´s maid! :-)
Hahahahaha kul med fotot! Jag gillar faktiskt champagnefärgat och "off-white" och hade funderingar på en sådan färg men sedan när jag hittade denna så blev det den för jag gillade stilen och den satt bra på mig.
Las Vegas-vigsel var vad M helst ville att vi skulle göra! :-)
Men jag ville gärna gifta mig i Sverige med familj o vänner närvarande även om det absolut inte handlade om något stort bröllop á la USA-stil (vilket jag också varit på här).
Kramar!!!

Taina sa...

Håller med där att "more is more" i det här landet och just det där att de ska vara ute så TIDIGT. Ja men hallå! Tänk om jag går upp 20 kg på ett år.

Din brud TÄRNEklänning var helt i min smak! Ursnygg på dig dessutom.

Jag har en väninna som använt samma brudklänning TVÅ ggr med två OLIKA män...men that´s another story...

KRAMEN!

Saltistjejen sa...

Taina,
visst är det galet hur tidigt folk är ute för att sakffa klnning. Vissa här är ute minst 1,5 år innan bröllopet. men HALLÅ säger jag då. På den tiden aksnke både modet och min "smak" hinner ändra sig. För att inte säga kropp haha! OCH vem fasiken planerar sitt bröllop så långt i förväg det förstår jag inte ens?! Om man väl bestämt sig för att gifta sig, varför vänta dryga året innan det ska ske????? Men men, vi är väl bara olika. Själv är jag alldeles för otålig för något sådant.
kram!!!

Desiree sa...

Jag tycker du beskriver jakten på bröllopsklänninge på ett helt underbart sätt! Jag minns att jag precis började läsa din blogg då du skrev detta som orginal inlägg och precis hade varit ute och var rätt lack efter en jobbig runda på stan. Jag fattar att det inte var ett dugg kul just då men att läsa det och kankse även för dig nu i efterhand så är det en rätt komisk historia på många sätt. Ha ha undrar om du hade fått M att ställa upp som my best friend that by the way is super gay! :-)(det hade varit askul).
Jag tycker din klänning var jättefin. Precis en sådan klänning som jag själv hade kunnat välja. Jag tycker inte alls att den är för enkel, den är snygg! Inte ser man att det är en tärnklänning för fem öre. I Sverige har man ju knappast långa släp på tärnklänningar. Både du och klänningen på dig var så rätt och sååå snygga!
Shit vilket ståhej du fick genomgå.
Att få läsa det här igen made my day iallfall :-)
Tack!

Saltistjejen sa...

Desiree,
tack vad gullig du är!
Haha ja just DÅ var det inte så kul men jag håller med om att såhär i efterhand kan man se på det hela med andra ögon...
;-)
Kram!!

Marianne sa...

Oj, ja vilka klänningsäventyr! Visst är det knäppt att säljarna ska hålla på att pracka på kunderna deras egna åsikter på det där viset. Det är väl ändå kunden som alltid (nåja) har rätt?

Hur som helst blev det en riktigt vacker klänning till slut! Du gjorde helt rätt som stod på dig och du fick en klänning som passade DIG, det är ju det viktiga, inte vad som är mode just för stunden.

Klas hade också kostym, vi går ju inte på en massa frackfester, så varför investera i en sådan, också den för bara en gång? Min klänning sprang jag på i Bulgarien, 1300 pix för hela paketet! Då var det med skor och en liten slöja (som jag inte använde) och allt.

DU var så VACKER!
Kramar!

Saltistjejen sa...

Marianne,
Å tack!
Men visst är det konstigt. Som säljare borde man vara väldigt lyhörd för kunden och kundens smak/åsikter. Seda kan man alltid komma med råd eller tips men på ett mycket icke-aggresssivt vis. Jaja, de tyckte säkert jag var värsta ufo:t så kanske de tog i ordentligt för att få mig att förstå hur fel jag hade...!? ;-)
Kram!!

Emmama sa...

Vilken jättefin klänning, klär dig jättebra! Bilden på dig i provrummet - och då främst din glada uppsyn - är verkligen veckans höjdpunkt hittills! ;) Kram på dig!

Fröken Anki sa...

Du är såå vacker i den där klänningen. Passade dig superbra! Tänk att det ska vara så svårt i det här landet att få det man vill ha. Valfrihetens högborg, trodde jag i a f. Men när det gäller bröllop är det týdligen inte så. Väldigt fint blev det och skönt att ni fick det som ni ville.

Haha det där med provrumsprydhet har vi också stött på. Jag vill ofta ha med J som smakprov, men har får inte komma med in. Macy's är nästan värst. Inga män i provrummet, aja baja! Det retar mig lite också så jag går helt sonika ut i butiken, där han får vänta, och visar där. Är säkert flera som reagerar och tycker att det är opassande, men det får dom ta.

Jag hyrde min klänning och hade turen att hon precis fått in en ny som föll mig i smaken direkt. Och jag behövde inte mer än lägga upp den lite heller. När jag hade provat den så var det ingen annan som riktigt "passade". Kände inte att jag behövde äga en klänning som förmodligen aldrig blir använd igen. J hade frack! Han äger en då han är frimurare. Och eftersom vi höll till i frimurarnas lokaler så passade det in i vår stil. Sen så är han ju så hemskt stilig i sin frack också! :D

Hur som helst, det spelar inte så stor roll vad man har på sig för alla brudpar är vackra ändå, på SIN dag!

Roligt att läsa din bröllopsserie!
kram

Saltistjejen sa...

Emmama,
hahaha ja jag var verkligen såååå trött och sur där. Men såhär i efterhand är det ju lite kul...
Kram!


Fröken Anki,
tack vad gullig du är! Och visst är det inte kläderna som betyder ngt på bröllop egentligen. Alla brudpar strålar så av lycka och är så fina!
Kul att du brukar gå ut ur provhytten i själva affären också! Så länge det inte handlar om provning av badkläder eller bh har jag itne förstått varför man inte skulle kunna göra det?!
Kramar!

Sunflake sa...

:-) låter som en liten kulturkrock där i provrummena, vissa saker kan bli så konstiga och själv tycker man det borde vara alldeles självklart! Klänningen var ju underbar - och brudig:-) himla vacker iallafall! Det ser såå romantiskt ut där ni går i gräset! Kram a.

Saltistjejen sa...

Sunflake,
tack!! Och jo det är rätt stora kulturskillnader här mot Sverige tycker jag. Saker man inte tänker på men som man inser när man upplever dem. Särksilt detta med "tjejigheten" eller vad jag ska kalla det. Att kvinnor till mycket högre utsträckning här kan vara sååå utseendefixerade och ibland till och med "skitfjantiga" enligt mitt tycke. Men men...
Stor kram!!

Anonym sa...

jag hittade en sida som har massor med tärnklänningar till bra priser.
http://utilecouture.se
snygga!