torsdag, maj 08, 2008

Ett par restriktioner

Okej, nu verkar det ju som om detta är en gravidblogg, och det är det ju egentligen inte alls! Men graviditeten är ju en stor del av mitt vardagliga liv just nu så ni får ursäkta en del sådana inlägg. Jag har under de senaste dagarna haft ganska mycket "känningar" i livmodern. Här även kallat Braxton-Hixton. Jag har läst att detta är fullt normalt såhär pass sent i graviditeten, och att det handlar om att livmodern "övar sig" inför förlossningen. De här sammandragningarna har jag känt av ett tag, men på sista tiden (senaste kanske 5 dagarna) har de blivit mer påtagliga och jag har under ett par nätter nu denna veckan inte sovit så bra på grund av att jag t o m vaknat av dem. Högst störande. Och även om jag inte varit seriöst oroad så funderar man ju lite på hur länge det ska fortsätta såhär, och om det ändå är något som inte är riktigt som det ska.

Idag var jag iallafall till gynekologen för att kolla mig och då berättade jag såklart om detta. Gynekologen lugnade mig genom att säga, precis det jag trott, att det är helt normalt att känna dessa sammandragningar nu i sista trimestern. Men eftersom jag ju gjorde det kirurgiska ingreppet i livmodern förra sommaren så visade det sig att de ändå vill ha lite extra koll på min livmodertapp. Så den undersöktes lite extra noga nu. Som tur var verkade allt okej. Den var stängd (vilket såklart är bra eftersom jag inte är nära min due date än) och den låg placerad "bakåt" vilket tydligen också var bra.

Men vad gynekologen kunde känna och som var lite ovanligt, var att bebisen tydligen sjunkit ner väldigt långt i mitt bäcken redan, och troligen även fixerat sig. Det var tydligen inte så vanligt såhär pass tidigt i graviditeten, och detta tillsammans med det faktum att jag haft mer sammandragningar på senaste tiden gjorde att jag nu fick två restriktioner. Dels får jag och M inte rulla runt i sänghalmen under de närmsta två veckorna. Eller rulla runt går bra så länge det inte handlar om någon "leverans av simmare" på ett specifikt ställle. Detta p g a att det tydligen finns prostaglandiner i sädesvätska vilket kan luckra upp livmodertappen. Och det vore ju inte så smart eftersom det kan trigga igång en förlossning. Den andra restriktionen var att jag nu måste ta det lugnare rent fysiskt. Ingen träning med andra ord! Absolut inget gymmande. Promenader går fortfarande bra, men inte för långa sträckor och bara i ett lugnt tempo.
Det sistnämnda känns inte som någon direkt förändring av min vardag just nu eftersom det var ett bra tag sedan jag faktiskt var på gymmet och gick i maskinerna där. mest på grund av trötthet och att min kropp inte känt sig helt "fit for fight". Även mina promenader har den senaste tiden blivit både kortare och långsammare p g a att kroppen helt enkelt sagt ifrån. Trötthet och värk. Visst, lite trist känns det kanske eftersom jag haft planer på att börja träna lite mer igen nu så att kroppen skulle vara lite förberedd inför förlossningen (som ju folk jämför med ett maratonlopp...). Men nu blir det inget av med det då. Fast med tanke på mitt inlägg nedan där jag berättade lite om Piff & Puffs för tidiga entré så känns det inte särskilt svårt att motivera sig till att följa de nya restriktionerna. Allt för att lilltjejen där inne ska fortsätta vara kvar och växa till sig.

Jaja, jag ska tillbaka på ny kontroll om ca två veckor. Och självklart ska jag höra av mig till gynekologen ifall jag får ännu fler eller kraftigare sammandragningar än de jag känner av nu. Det känns iallafall bra att de har så bra koll på en som de har. Och förutom detta med de extra försiktighetsåtgärderna så var allt normalt. Bra blodtryck och inga andra konstigheter.
Om allt går som det ska så är det ca 10 veckor kvar.
Känns både länge och kort på samma gång...

25 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Kan tillägga att bilderna i detta inlägget också är hämtade från nätet!

Saltistjejen sa...

Kan tillägga att bilderna i detta inlägget också är hämtade från nätet!

Anne sa...

Det slår mig ofta när du skriver im din graviditet vilken bra vård och bemötande du får. Det är super de är så uppmärksamma hela tiden på precis allting. Du verkar vara i väldigt goda händer. Två restriktioner alltså, som du skrev, det blir enkelt upprätthålla dem för lilltjejen där inne gör du/ni allt för, allt för att hon ska ha det bra. 10 veckor kvar...förstår det känns både långt och kort på samma gång. Som utomstående betraktare känner jag att oj, det är nära nu, 10 veckor går så fort...
Jätteskönt allting vara bara bra annars! Så glad och lättad höra det.
Förresten, hur har det gått med barnvagnsinköp och fler namnfunderingar? Tror inte du skrivit nåt mer om det på länge.

Anne-Marie sa...

Skönt att höra att du på det stora hela mår bra. Det verkar ju inte vara några oöverstigliga restriktioner. :) Jag tror det viktiga är att lyssna till sin kropp och respektera det som känns bra och inte bra. Kroppen vet vad den behöver. Kram!

Saltistjejen sa...

Anne,
ja jag måste säga att all vård jag fått här inkl infertilitetsutredningen och behandlingen har varit super! Verkligen helt super! Bemötande och att de verkligen lyssnar på en. Att man aldrig känt sig "överkörd" eller förbisedd. Jag kan verkligen inte klaga på något. :-)

Ang namn så har ett av namnen vi funderat på seglat upp som en mycket möjlig kandidat. Det är ett namn M hade som favorit redan innan vi funderade på barn. Jag gillar det mycket. Det fungerar både i Sverige, här och i Skåne haha! ;-)
Men tyvärr har vi insett att det seglat högt upp på "topplistan" över namn i Sverige. Så kanske får vi helt enkelt ta att det blir ett rätt vanligt namn för vår dotter. Eller så får vi komma med något nytt...
Ang barnvagn så måste vi väl ta itu med det igen snart. Det blev ju ett litet uppehåll i kollandet när M's familj var här.
Kul att du är så intresserad! Ibland känner man sig så himla ego när man bara babblar på om graviditeten och barnsaker. ;-)
Kram!!

Saltistjejen sa...

Anne.marie,
du har så rätt!
Man kan lyssna på sin kropp och man kommer ofta rätt långt bara genom att vara lyhörd och ha vanligt förnuft. :-)

Petra H sa...

Saltis, jag tycker också att det är kul att läsa om din graviditet och som du säger så är det ju en stor del av ditt liv just nu - så du behöver absolut inte ursäkta dig. Millan skrev ngt liknande, ursäktande inlägg för ngra veckor sedan - ni behöver inte vara oroliga, vi vill läsa!! (och jag som ju faktiskt har sett magen IRL tycker att det är extra kul att höra hur det går)
Jag trodde att det var just RULLANDET (och jag menar bokstavligen RULLA) i sänghalmen som kunde vara lite komplicerat med en så stor mage, ha ha! ;-)
Det låter bra att både du och gynekologen tar alla förändringar på allvar, jag antar att det är bättre att vara på den säkra sidan och inte tänka att man är paranoid om man ställer de där extra frågorna.
Det låter spännande med ett namn som funkar tom i Skåne ;-) Så länge ni bor i USA kanske det inte gör så mycket om det är vanligt och som vi har diskuterat innan så kan det ju skilja sig väldigt mellan olika regioner så vem vet hur det kommer att vara när ni kommer tillbaka till Sverige... Det viktigaste är ju att ni tycker om namnet och tycker att det passar den lilla dottern.
Stor kram!

Lisa sa...

Laser mer an garna om din graviditet, och funderingar pa inkop av saker och undringar om namn.

Internet �r toppen p� manga satt. Nar min dotter, som bor 9 timmars bilresa harifran borjade forsoka fa barn, ville det sig inte. Halva doktorandgruppen var tejer i 30-arsaldern. Alla blev gravida, tom min dotter till slut(med hjalp av en grupp 100 mil fr�n henne ), hon och maken akte ner och blev kollade och J fick hjalp. Hon kollade p� natet och sag var hjalp kunde finnas. Det var lite brattom ocksa, eftersom fertiliteten sjunker s� mycket mellan 30-35 ar.

I Sverige �r medelaldern f�r kvinnors f�rsta barn 28,5 ar
nu och f�r man 33,5 ar. Min dotter var 31 ar.

Idag var en arbetskompis in och halsade p� och fredagsfikade. Hon vantar barn om 1,5 vecka och har varldens harligaste mage. Brun som en pepparkaka var hon ocksa, eftersom det �r sa vackert och soligt vader. Vilken folksamling runt henne. Tjejer och killar (ja aven vi aldre)var helt f�rtjusta. Manga av killarn har nyss blivit pappor och ar minst lika entusiastiska som tjejerna/kvnnorna.

Sjalv blev jag planerat gravid, sa fort det gick pga utbildning och jobb. Andra barnet sex ar senare var dock lite svarare att fa till.

Haller tummarna f�r dig och foljer dig som vanligt varje dag(nastan), for att se att ni mar bra.

Min dotter skickade ner ett magkort via internet varje manad, sa jag kunde folja allt. Det ar ju sa langa avstand. Sverige ar langt ibland.

Nar mina styvdottrar varit gravida, har jag tagit magkort p� dem. En av tre har inte f�tt an. Inte min son heller. Den som vantar p� nagot gott....

Saltistjejen sa...

Petra,
Skönt att höra att ni inte ledsnar på mitt gravidbloggande! :-)
Haha, vad roligt att det var just rullandet du tänkte inte var bra!!! :-D
Och ja, du har ju faktiskt sett magen IRL. Det tänkte jag itne på. Kanske för att den har vuxit så enormt mycket den senaste tiden att jag knappt tänker på den som "mage" från "den tiden", haha!
Och ja, namnet fungerar på skånska. Visst, det KAN ju uttalas skumt där med, men det har jag insett att i stort sett alla namn KAN, men så länge det inte MÅSTE uttalas på ett helt konstigt vis så är jag nöjd! ;-)
KRAM!


Lisa,
Oj 100 mil bort!!! Det var ju superlångt!!!! Långt att åka för dem, men å vad härligt att det fungerade till slut! Det är verkligen en enormt stressande situation när man vill, men det inte vill sig.
Jag har tyvätt varit lite dålig på att ta magbilder på mig själv. Därmed också lite dålig på att skicka till mamma. Ett par har det blivit men nu var det ett tag sedan. Tänkte jag skulle ta några nya i helgen faktsikt. Tyvärr kollar hon inte bloggen heller (där jag ju ändå visat lite av magen) för hon tycker det är lite jobbigt med datorer och internet.
Roligt att du lä'ser min blogg så mycket och att du inte heller tröttnat på min gravidprat! :-)
Kram!

Annika sa...

Det är ju det som är så underbart här: VÅRDEN!!
Jag har ju som sagt inte en pinal att klaga på från min egen graviditet. Jag är så glad att jag väntade, och födde barn, i USA.

Jag hade Braxton-Hicks i stora mått och tyckte det var ganska obehagligt. Magen blir ju hård som en basketboll.
Det är nog BRA, Saltis, att ta det lugnt nu. Vilken vecka är du i???
Om läkarna skulle börja misstänka för tidigt värkarbete blir det bedrest och mediciner. Det hände mig, men ganska sent trots allt.
OK, nu ser jag att du är i vecka 30...

Jag tycker det är superintressant att följa din graviditet, och samma sak med Jess och Millans. Just nu tänker jag extra mkt på Jess och hennes problem (dom liknar så dom problem jag hade).

Ta det nu lite lugnt, lugnt framöver...

Kramar från ett regnigt DC...

Saltistjejen sa...

Annika,
ja jag tycker att vi fått fantastisk vård här både M och jag. Det som är så sorgligt med USA är att alla inte kan få denna vård utan att det är helt beroende av ens sjukförsäkring vilket känns grymt orättvist. men vi som har bra fölrsäkringar båda två har vekrligen fått en superbra vård på alla vis!

Jag ska ta det lite lugnare. och ja, precis som du säger så blir magen hård som en basketboll! bra liknelse där!!! :-)
jag vill absolut inte få bedrest!!!!!!! Kan inte tänka mig hur otålig jag skullle bli. Hu! Jag planerar och hoppas att jag kan jobba in i det sista!!!!! hoppashoppashoppas....!
Och ja jag är i vecka 30 Så det är ju drygt 2 månader kvar!

Här regnar det också idag så kram tillbaks fast från ett regnigt NYC!

Desiree sa...

Wow bara tio veckor kvar och sedan har ni er lilla dotter, underbart! Jag kan dock förstå att det känns både kort och långt samtidigt. Jag hoppas att allt går bra för dig denna sista tid och att sammandragningarna inte blir värre. Skönt att blodtryck och allt annat verkade vara finemang. Jag antar att man inte har lust eller för den delen inte riktigt klarar av mäktiga powerwalks i sista trimestern iallfall. Bra att du lyssnat på din kropp och tagit det lugnare. Jag tycker det är så spännande att följa dig och lillan här på din blogg. Jag hoppas som sagt att du får fortsätta må bra och att det inte blir värre med sammandragningarna.

Kram
Desiree

Marianne sa...

Jag sällar mig till alla ovan, du skriver så fint om din graviditet att det bara är intressant och rörande att läsa. Fortsätt du, vi väntar alla på ditt lilla gryn!

Skönt också att höra att allt är bra med dig förutom de där förvärkarna. Men det är bara att lyda doktorns order. Du kanske får se till att någon annan kan mata dina celler lite då och då så att du slipper stressa så mycket?

Vet du hur det går för Piff & Puff?

Saltistjejen sa...

Desiree,
tack! Nä några poswerwalks är det ju itne fråga om direkt, hah ;-) Numer promenerar jag i ungefär samma speed som en 85-årig gammal tant, hahaha!
Kram!


Marianne,
Ja just nu har jag inte några sådana celler igång faktiskt. Vilket är skönt för det gör att jag inte måste jobba helger. Och de är jättehjälpsamma här på mitt labb så jag är lyckligt lottad. Igår fick jag en del hjälp med saker som inte kunde vänta, eftersom jag itne åkte till jobbet p g a läkarbesöket.
Kul att du tycker att det är roligt att följa graviditeten också och inte blir less.
Fick ett mail från min vän igår om att Piff & Puff än sålänge mår bra! Skönt!! Hoppas att det håller i sig.
Kram!

Lullun sa...

Helt otroligt vilken bra vård ni verkligen tycks ha i USA! Bra ändå att de tar så många försigtighetsåtgärder. Själv tyckte jag bara man fick höra att allt "annorlunda" var normalt och det var inget man skulle tänka mera på. Hmm... Och otroligt det bara är 10 veckor kvar nu. Inser nu också att det kan krocka med min datorfria semester. Åh nej. Älskar ju att läsa om dina tankar och funderingar omkring graviditeten och barnet! :-)

Jess sa...

Oj,Oj..ja nu är det bara att lyssna på läkarna och hålla sig ifrån kärlekssåsen från din man samt att ta det lilla lugna för övrigt.

Braxton Hicks har jag känt av några få ggr om jag gått lite för snabbt men det är inte alls mycket annars.
Min lille ligger neråt men är nog inte fixerad.
Tyckte läkarna att det var oroande att er skrutta redan var fixerad?

Tänk att det bara är 10 veckor kvar för dig och 5 för mig. Time flies!

Ha det bra och sköt om dig och lillan.

Kram!

Anonym sa...

Vilken fint inlägg om tråden och Piff & Puff!

Håller tummarna för att din lilla tjej ska vilja stanna tiden ut.

Kram från September

Saltistjejen sa...

Lullun,
ja jag kan verkligen itne klaga på den vård jag fått. Om jag jämför med det jag hör från Sverige från vänner som varit gravida så är framförallt tillgängligheten bättre här. Att ha ett telefonnummer man kan ringa oavsett 24 timmar om dygnet om det behövs. Och att kunna komma mer eller mindre direkt om det är något. Jättebra!
Men som jag skrev i kommentaren till Annika så är ju nackdelen med USA att alla inte får ta del av denna utmärkta vård, vilket är otorligt sorgligt. Allt hänger ju på vilken försäkring du har. Och ATT du överhuvudtaget HAR en försäkring.


Jess,
Läkaren sa att jag inte skulle orora mig för det var inte alls så att lillskruttan kommer att komma för tidigt. MEN eftersom hon redan sjunkit ner och är fixerad plus att jag haft mycket starkare och mer frekventa sammandragningar de senaste dagarna så ville de att jag skulle ta det säkra före det osäkra och därför fick jag dessa restriktioner.
Ja det är helt otroligt vad snabbt tiden går ändå!

KRAM!



September,
vad kul att du tittar in! :-) Tack för kommentaren. Ja jag kände att jag ville skriva om både tråden och om T med Piff & Puff. Så det blev ett inlägg om detta.
Tack för tummarna! Snart är det väl dags för dig också!??!! :-)
Spännande!!!!
KRAM!

Anna, Fair and True sa...

Min kompis har haft sammandragningar i typ två månader nu och hon har en månad (eller ett par veckor) kvar nu. Hon kan knappt gå utan att få dem så nu har hon blivit sjukskriven eftersom det är så jobbigt. Hoppas att det inte blir lika jobbigt för dig! Man vill ju att livmodern anpassar sig men inte varje sekund! :)

SweFlo sa...

Jag tycker det är spännande att följa din graviditet! Det där med att ha sex, det brukar de ju rekommendera för de som gått över tiden just på grund av att det kan hjälpa till att få igång förlossningen, så det vpre nog bra att skippa ;-)! Ha en bra helg!

Saltistjejen sa...

Anna fair and true,
fy vad jobbigt för din vän! Jag hoppas att det inte blir lika illa för mig. Det räcker gott och väl med de sammandragningar jag har nu...
Och jag vill inte bli sjukskriven för det har jag inte tid med! ;-)


Sweflo,
Ja just det ja, den sk "Färdknäppen"...?! :-)
Vi ska inte riksera någon för tidig förlossning så det blir lugnt med just den biten nu. ;-)
Dessutom så tar jag det verkligen mycket lugnare rent allmänt också.
Hoppas ni får en skön helg också!

Anonym sa...

Hej!

Är barnmorska och råkad hitta din blogg av en händelse.. Följer nu den med stort intresse..mkt intressant att få en liten inblick i "förlossningvården i NY" via dig...
Mvh S

Saltistjejen sa...

S,
Hej vad skoj att du hittat hit och ännu roligare att du vill "stanna" och följa hur det går med mig, magen och Lill-Skruttan. :-)
Jag har ju ingen som helst egen erfarenhet av vården man får som gravid i Sverige men har väl hört en del av vänner där hemma. Här kan jag iallafall inte klaga såhär långt. Det har varit otroligt bra bemötande och så hittills.

JaCal sa...

Bra att de har koll! Det är faktiskt skönt här - att man har topp-prioritet när man är gravid. Full attention - och alltid en test för mycket än för lite. Hade mycket BH med första - men med andra hade jag inte den mista lilla känning förrän den dag han föddes. Drick mycket vatten och mys och njut av magen! Det går så himla fort att vara gravid (även om man känner att de där sista 4-5 veckorna är oäääändliga).

Åh, vad jag saknade magen. Fortfarande idag kan jag lägga händerna på magen och försöka förnimma det där fantastiska med att vara gravid... miraklet det är... Senast igår när jag låg och läste en bok för dottern (en bok om syskon om en pojke som skulle bli storebror) och vi pratade om navelsträng (mycket konstigt begrepp för en 4,5 åring) låg jag och kramade henne och tänkte på det MIRAKEL det är att hon har vuxit i min kropp - att min kropp kan bygga bebisar - som nu är en alldeles egen person! Det är ett sånt fantastiskt mysterium att man kan bli alldeles knollrig...

Saltistjejen sa...

Jacal,
ja visst är det helt fantastiskt egentligen! jag VET ju det, och jag njuter faktiskt av att vara gravid också. Jag är oerhört fascinerad av att man har ett litet liv i sin kropp. men kan ändå inte låta bli att känna längtan till när jag ska få tillbaks min kropp som den var. Att få sova en hel natt utan att vakna stup i kvarten pga kramp i benen, sammandragningar i livmodern, toabesök eller bara för att jag inte ligger särksilt bra längre. Och att kunna röra mig obehindrat igen.
Men självklart njuter jag ockås. Och jag vet ju att det är en begränsad tid.. Och jag är jätteglad att jag faktiskt får känna hur det är att vara gravid. För det är som du säger ngt speciellt ändå!
:-)