tisdag, maj 20, 2008

Lamaze

Igår var M och jag på vår första "Lamaze-klass". Jag hade anmält oss till en sådan här förberedande "kurs" eftersom jag känner att jag har så dålig koll på hur det här med förlossningen kommer att fungera här. Ja alltså var barnet ska ut fattar jag ju eftersom det är samma "utgång" oavsett var i världen man föder, men däremot har jag dålig koll på saker runtomkring. Som t ex smärtlindring. Vad finns? Vad är vanligt? Vad ska man välja?

Vi trampade iallafall iväg till den första "lektionen" igårkväll. Självklart funderade vi båda två lite hur detta skulle bli. Ingen av oss hade någon som helst aning om hur en sådan här kurs kan vara. Vad denna kurs egentligen skulle handla om "i detalj". Jag hade själv två farhågor och det var 1) att kursledaren skulle vara superflummmig. Att budskapet mer eller mindre skulle vara i stil med "allt är heeeelt naturligt och bara du känner av energierna i kosmos och låter dessa strömma genom din kropp kommer allt gå bra..." Nummer 2) var det mortsatta. Att kursledaren skulle ge en massa förmaningar och pekpinnar, och skriva "den enda sanningen" på din näsa.

Vi funderade också lite över vilka de andra blivande föräldrarna skulle kunna tänkas vara. Vilken typ av personer? Skulle man kanske komma att hitta några som man t o m kommer kunna ha kontakt med senare? Eller skulle det visa sig att alla var antingen stroppar eller folk med väldigt flummiga idéer?

När vi kom till platsen där kursen skulle hållas möts vi av en äldre kvinna som kommer med "a package" till alla par som satt och väntade i väntrummet. Detta "paket" innehåller diverse lektyr och alla par får varsitt samt ett kort vi skulle fylla i med vår personliga info.
Vi leds sedan in i ett rum där stolar står uppställda på golvet.

Såhär långt tror jag att både M och jag verkligen funderar över vad det ska bli av detta! Men sedan börjar vår kursledare prata. Det visar sig att hon heter Peggy och är en helt underbart härlig kvinna!! Hon har humor och ett naturligt sätt att prata om kursen och om vad hon hoppas att vi alla ska få ut av den. Sedan går hon runt i rummet och samlar in korten där vi skrivit våra personuppgifter. Hon vill sedan att vi alla ska ge en kort presentation av oss själva: "Nämn tre saker om dig själv. Samt berätta gärna ditt "due date" (beräknat förlossningsdatum)." Hon ville även gärna veta ifall det var något särskilt var och en förväntade sig av kursen. Några frågeställningar som kändes viktiga. Detta så att hon skulle veta om det var något hon skulle fokusera lite mer på.

Det var riktitg intressant att få höra hur folk presenterade sig och vilka funderingar de hade om kursen, graviditeten och förlossningen. Gruppen var ganska stor. Vi var säkert ca 12-14 par där inne (inkl mig och M) och något som var otorligt överraskande var att majoriteten av paren skulle flytta till större bostad inom 2-3 veckor från deras resp förlossningsdatum! Jag förstår verkligen inte hur man kan planera in en flytt såpass nära, men det är ju jag det.
De flesta verkade iallafall vara trevliga och det blev ganska många skratt under presentationen. Folk verkade kunna bjuda på sig själva och det är ett väldigt gott tecken tycker jag.

Jag är som sagt väldigt positivt överraskad och ser nu fram emot fler klasser. Det ska vara 4 måndagar till, men nästa vecka är det "lov" eftersom det är Memorial Day på måndag. Men veckan efter det så är det dags igen och då kommer det vara lite mer handgripliga övningar. Gissar att det blir en del andings- och avslappningsövningar då, för vi skulle ha bekväma kläder (typ träningskläder) och vi skulle "vara på matta på golvet". Hm, ska bli intressant. Även en rundtur på förlossningsavdelningen på sjukhuset ingår i denna kurs, vilket vi båda ser fram emot. Att få se hur det ser ut där och få mer info om deras rutiner etc känns som en bra förberedelse inför det Maratonlopp som så småningom ska springas. Jag skrev även upp mig på en "amningslektion" och M och jag ska även få en lektion i "Child care", vilket känns bra med tanke på att ingen av oss har särskilt stor erfarenhet av bebisar och vi är ju långt ifrån både familj och vänner som har barn.

20 kommentarer:

JaCal sa...

Vad kul! Vi hade också en superhärlig kvinna på vår "prepared childbirth class" - hon var så inspirerande. Min första graviditet blev snitt eftersom busbebis låt i säte - så jag var lite besviken att jag inte fått använda alla knep jag lärt mig - fniss. Andra gången tog jag bara en lamaze kurs - och kan lungt konstatera att det var det som räddade mig när det gick otroligt fort ett tag under förlossningen - såå glad jag hade övat - "hee hee hooade" för kung och fosterland och det funkade perfekt! Även om jag och maken på "refresher kursen" satt på golvet och fnissade - för det kändes så fånigt att "öva i teorin" och jag var så väldigt valrosslik vid det laget så att bara komma ner i "avslappnad ställning på golvet" med de medhavda kuddarna nästan krävde lite lamaze andning bara det... ;-)

Marianne sa...

Det där låter som en riktigt bra kursledare, vad bra att ni tycker om henne och att hon verkar vettig, det blir så mycket lättare att ta till sig informationen och övningarna då. På "min tid" var andningsövningarna alldeles nya, men det var de som räddade mig. Utan det vet jag inte ...

Tror det är jättebra med sådana här kurser så att man inte kommer in till förlossningen första gången och blir alldeles snurrig av allt som händer runt omkring samtidigt som man har värkar.

Fniss, kommer ändå osökt att tänka på scener som dyker upp i olika SitComs lite då och då.

Jess sa...

Låter som att kursen kommer att vara jättebra och ger er lite kött på benen iför det som komma skall.. :D
Själv har man ju missat allt och nu är det bara 3 veckor kvar så vette gudarna om jag hinner hitta någon "intensiv" kurs.

Att få se på förlossningsrummet är nått som jag verkligen vill.
Jag tror att det kan vara bra så man har lite koll på vart man hamnar och vad som finns därinne.

Har du förresten skrivit en birthplan?
Jag ska nog göra det idag, eller i a f ett utkast. :D

Kram!

Saltistjejen sa...

Jacal,
å vad kul att höra att du hade användning för det du lärde dig på kursen! Även om det dröjde till barn två! Ja det kommer nog kännas lite konstigt och ovant i början när man ska sitta och pusta på golvet, haha!!! Men jag känner ändå verkligen att jag tycker det ska bli bra att få en del tips på avslappning och andning.


Marianne,
ja för min del känns det som ett sätt att försöka "få lite kmontroll" över en situation som är helt främmande. Att samla så mycket infor som möjligt innan det är dags. Bra tt höra att även du hade användning för din det du lärde dig under din kurs! det gör ju att man känner sig än mer motiverad.


Jess,
jamen kasnke kan du läsa på mer än att just gå en kurs? Finns väl hur mycket som helst på nätet. Jag lovar att om du söker på lamaze på Youtube så lär det dyka upp ngn infofilm eller så.

Birthplan har jag nog tänkt skriva lite löst så småningom men det känns alldeles för tidigt för mig än. Jag vet ju inte ens vad jag vill just nu. Men det kommer kasnke lite senare. Hur har du funderat hitills? Så "naturligt" som möjligt eller "ingen smärta alls"...?

kram!

Jess sa...

Jag ska go with the flow..
Jag säger inte nej till smärtlindring utan behövs det så tar jag.
Jag har läst massor på nätet och i tidningar så jag känner mig rätt okej. Det enda som jag skulle vilja lära mig är andningstekniker.

Kram!

Lullun sa...

Vad bra att det visade sig vara både bra lärare och grupp! När jag var gravid (i Danmark), så hade de tillfälligt "lagt ner" undervisningen i 3/4 år. Vi blev hänvisade till att de ville börja igen i november; öhhh. Lillen var satt till att komma 9:e september...

Själv kände jag dock inte det stora behovet för en kurs. Jag är ju bokmalstypen. Men Holger ville gärna gå, och kände sig lite "dragen vid näsan" av att de hade "uppehåll".

Vi kom oss dock iväg på (vilket var det enda de erbjöd under "uppehållsperioden") en rundvisning på sjukhuset, vilket verkligen kändes skönt. Ja, för visst hade man lite dålig koll på hur det egentligen ser ut där man ska föda, vilka valmöjligheter man har just på det aktuella sjukhuset osv, speciellt i ett främmande land. Och nu visste vi ju också precis vilken dörr vi skulle ta, vilken hiss osv. Lite mindre att oroa sig för helt enkelt.

Vi klarade sedan födseln galant ändå och Holger konstaterade att det ju fanns nog med tid att "lära sig" på plats, med lite förberedande läsning. Men helt klart hade det, för oss som helt nya i landet och utan några äldre släktingar eller släktingar/nära vänner överhuvudtaget, varit skönt att komma i kontakt med andra i samma situation och kanske få en sådan där "Child care"-kurs också. Men, men... ;-)

Hoppas det går bra på "kursandet" framöver! :-)

Saltistjejen sa...

Jess,
tycker jag låter vettigt!!
jag tror ändå inte man kan planera saker som en förlossning innan man faktiskt hamnar i den situationen. Däremot är det nog vettigt att ha kunskaper om VAD som finns tillgängligt i form av smärtlindring etc. men det verkar du ju ha! :-)
Känner som du tror jag. Jag vill absolut få hjälp att lindra smärtan ifall jag uipplever den som hemsl. MEN jag är lite rädd för att bli "superdrogad" eftersom jag insett att man här i USA (eller iallafall NYC) gärna ger mer än mindre smärtstillande och att vissa av dessa verkligen gör att man "slås ut". och DET vill jag inte!!!! Lite olika kulturer tror jag jämfört med Europa.


Lullun,
ja ajg ska också börja läsa på mer om förlossningens olika skeden etc, men för mig känns det även bra att denna kurs verkar bra och att man då kan få lite mer "praktisk" hjälp. Samt att man faktiskt kan fråga om man kommer på specifika frågor. Det är ju svårare när man läser böcker eller scannar nätet på info. Men framförallt käns det bra att få mer detlajinfo om hur det går till just HÄR. Vilka valmöjligheter som finns och ungefär hur förlossningen sköts av läkare/barnmorskor här.

SweFlo sa...

Vad kul! Själv kände jag mig Ok inför förlossningen. Visste ju att det skulel bli planerat kejsarsnitt och hade studerat allt jag kunde tänka mig. Gick på lamaze även om det täcker mest vanlig förlossning. Det var inte direkt någon ny info för mig, gick mest där för att få förhandstitt på sjukhuset, men eftersom jag gick på stresstest (för bebisen) 2 ggr i veckan under 1 månad innan så fick jag massor av förhandstittar på förlossningsavdelningen ändå! Jag rekommenderar att du tittar på någon av alla de "föda bebis" program som finns på tex TLC och Discovery Helth. Det gav mig mer självfötroende genom att se otaliga andra kvinnor och alla deras olika situationer. Min förlossning var kanon, lite läskigt med kejsarsnitt, men det som totalt förvånade mig var hur trött och matt jag var efteråt och hur hormonerna tog över. Det tog mig i alla fall 2 månader att komm aöver det. Det hjälpte att ett sjukhus nära oss hade "mommy and baby" möten varje vecka. Ett ställe med en urbra sjuksköterska som ledare, där mammor med nyfödda barn träffades, pratade fick höra en presentation och stanna för lunch om vi ville. Det var ofta mammor som bröt ihop och bara grät för att de var helt slut, ett bra stöd sådär i början. Sedan gick vi på Gymboree efter ca 2 månader bara för att komma ut lite, mer för min skull. Det kommer att gå kanonbra för dig! Om du har sett Barnmorskorna (kolal på SVT om du missat) så kommer du att upptäcka att det är en helt annan upplevelse här i USA.

Petra H sa...

Ha ha, jag kommer ihåg när jag var med min mamma på profylax-kurs (jag kommer aldrig ihåg vad det fullständiga namnet är - psykoprofylax??) när hon väntade min syster! Jag var 7 år gammal och tyckte att det var jättekonstigt med alla andningar och övningar. De höll förresten ihop i flera år efteråt, träffades med jämna mellanrum med barnen tills de var typ 5-7 år gamla tror jag.
Jag insåg precis att jag är den första icke-gravida / mamma som skriver kommentar!! Jag kan ju bara dela med mig av mitt lilla barndomsminne eftersom jag inte har någon egen erfarenhet ;-)
Det låter ju iaf som ni har en bra lärare och bra att ni får besöka sjukhuset innan.
Det där att flytta till större bostad måste vara väldigt amerikanskt - har sett på HGTV hur folk MÅSTE flytta när de ska ha barn (eller skaffa fler) även om de bor i en stor lägenhet med flera sovrum. Samma med folk som MÅSTE köpa en stor minivan / SUV när de skaffar första barnet! Varför? Så mycket plats tar ju inte barn och barnvagnar nuförtiden.. Mina föräldrar körde runt i Europa med barnsäng och barnvagn i en vanlig Saab på 70-talet, ha ha.

Lullun sa...

Ja, där påminde Petra mig; visst verkar det där flyttande precis innan födseln lite för hysteriskt. Jag skulle aldrig våga mig på att planera in något sådant. Man vet ju inte vad som händer. Och vad som, kan man ju inte själv hjälpa till nått i det läget (eller borde iaf inte).

Den samma hållning har jag till det där med att inreda kompletta barnrum. Visst är det kul (och upp till var och en), men själv skulle jag nog ändå vilja vänta till barnet verkligen är på plats.

Förresten, och det hade jag egentligen inte tänkt berätta (*hihi*); min egna syrra var en av de som flyttade sådär i sista sekund. Det slutade med att födseln började mitt uppe bland alla papplådor, men de var ju ändå tvugna att få undan alla sakerna i den gamla lägenheten innan månadsskiftet (barnet är fött natten till den 1:e i månaden - efter en 2 dygns födsel), så den blivande pappan fick jobba järnet för att kunna hinna att vara med på de sista "avgörande" timmarna och sedan deckade han av trötthet, så att han inte kunde komma tillbaka till sjukhuset före barnets dag 2. Och då var han stressad för han var tvungen att ta sig hem och göra nya lägenheten så pass klar så att man iaf kunde komma in genom dörren till det att mor & barn skulle komma hem. Han hann alltså nästan inte se sjukhuset (som dessutom låg ca 12-14 mil från där de bodde) och min syrra blev ganska ensam om hela "grejen". Tråkigt!

(Sedan fick nyblivna mostern iofs stå för det roliga uppackandet och pyntandet i nya lyan, medan bäbisen togs om hand av sin mor. Inget ont utan att det har något gott med sig... *hihi*)

Anne sa...

Intressant läsning, jättekul att du skriver om sånt här eftersom du ju också är bosatt i USA.
Det låter som en väldigt bra kurs, flera här i kommentarerna verkar ju (med facit i hand) tycka det var toppen. Även de andra ni ska gå låter givande och bra, du får skriva mer om allt detta fortsättningsvis.
När valde du sjukhus, alltså var du ska föda? Gjordes det rätt tidigt?
Här finns ingen lustgas, det verkar ju vanligt i Sverige. "Alla" jag känner där verkar ha använt sig av i alla fall lustgasen som smärtlindring.
Amningslektion kan nog vara jättebra, bra de erbjuder sånt. Nu är ju inte jag mamma men av det man hört är ju det där med amningen och att få den att funka inte alls så självklart, natuuuurligt eller enkelt som man kan tro. Så en lektion kan nog vara bra.
Haha, säger som SweFlo annars, TLC brukar jag kolla på ibland också. Deras föda barn program, det känns faktiskt nästan som att se nån studiefilm. Som SweFlo sa så tror jag också man kan få lite mer kontroll av att se på de programmen, se lite hur det går till och att det inte är så galant och snyggt alla gånger...
Förlossningstur på sjukhuset låter rätt bra det också. Jag vet att vissa sjukhus här (beroende på vilket man väljer) inte erbjuder det, medan vissa andra gör det. Min svenska kompis som födde på ett sjukhus som inte har tur, berättade att de istället har en massa web tours som man kan "gå" på nätet. Men det är ju kanska känslan man är ute efter, att se det "på riktigt".

Annika sa...

Oh the flash backs...Braxton-Hicks och nu lamaze...
Det gick vi också på. jag kan itne säga att vi hade en lika engagerad lärare som ni har. VAD bra att hon verkar så insatt, och vad kul att många andra var trevliga.
Vi var också på sjukhuset på rundtur innan det var dags. jag tyckte det var jättebra. LÅNGT innan jag blev gravid hade jag bestämt att jag skulle ha epidural, och så blev det...men att det sen blev k-snitt var ju inte så kul.
Ah, a Baby Story på TLC. Det brukade jag kolla på, men har inte sett det på flera, flera år nu. DET var BRA!!!
Saltis, om du har chans, kolla in SVTs Barnmorskorna. SÅ bra program om hur det är att föda i good old Stockolm :-)
Kramar!!

Desiree sa...

Låter som en riktigt bra kurs. Kul att ni har fått en så bra lärare. Det betyder nog mycket med en bra och inspirerande lärare. Bra också att man får gå på en tur på förlossningsavdelninge. Kan ju vara skönt och lite mindre nervöst då det gäller om man vet hur det ser ut och lite mer hur det går till. Jag är så feg när det gäller smärta så jag skulle nog köra extra allt som funkar. Blir det aktuellt så kommer jag nog att köra med epidrual. Låter även jättebra med lektioner i Child Care. Jag vet inte ens hur man byter en blöja så jag hade verkligen behövt gå en sådan kurs.

Saltistjejen sa...

Sweflo,
Jättetack för tipset om programmen! Ska definitivt kolla upp detta! ja här har de också sådana där mum and baby möten 1 ggr per vecka berättade vår lamazeledare. Jag tyckte det lät jättebra och tänkte jag skulle anmäla mig till det sås måningom. Man träffas som du säger en gång i vekcan med andra mammor och bebisar plus att det då finns en sjuksköterksa (eller vad hon nu är) som kan hjälpa en med saker men har problem med.


Petra,
Haha vad roligt att du fick gå med din mamma på just lamaze! Kan verkligen förstå att en 7-åring måste tyckt det var en rätt "komisk" upplevelse. Och knasig... ;-) Skoj att din mamma fick så bra kontakt med de andra på kursen att de hade kontakt flera år efteråt.
Det där med större bostad och bil är väl ngt som gäller i Sverige också nu. De flesta av mina vänner bytte upp sig både bostads- och bilmässigt runt första barnet. Antingen något före eller strax efter den nya familjemedlemmen. Jag hade vänner som gjorde tvärtom också eftersom de flyttade till en mindre lägenhet i S-holms innerstad. och de flesta tyckte de var jättekonstiga! Men även de har flyttat sedan dess och bor nu i hus, men tror deras första son var ca 2,5 eller så när de tog det beslutet.


Lullun,
oj det lät inte alls kul det där med din syster och timingen (eller kanske avsaknaden av timing) på flyten och födseln! Hu! Så vill man ju verkligen inte ha det!! Jag förstår om man kanske tvingas flytta av olika anledningar (man byter jobb etc...) mitt i "due date" men har väldigt svårt att förstå varför man annars självmant väljer ett datum som man vet är så risky.
Tur "moster" fanns till ahnds iallafall sedan!! ;-)


Anne,
jo lustgas har de inte alls här. När jag berättade det för en tjej här som fött barn så skrattade hon jättemycket och jag tror hon tyckte Sverige lät helt barbariskt som erbjöd "laughing gas"....! ;-)
Tycker över lag att fler amerikanska kvinnor jag träffat (kollegor, kompisar etc) har en annan inställning till detta med smärta och förlossning. Rent generellt verkar fler av dem räddare för smaärtan samt för att ngt ska gå fel. Jag vet inte riktigt om det är kulturellt eller vad?? Alltså har jag många kompisar hemma i Sverige som också varit rädda för den smärta som en förlossning innebär, men det känns som om fler ändå tycker att det är något de kan klara av. Iallafall med epidural och lite starkare smärtlindring. Men här är det fler som sagt att de vill bli nerdrogade så att du knappt känner ngt alls. Men detta innebär ju isåfall att man är mer eller mindre inte vid medvetande, och just detta skrämmer mig rätt mycket. jag känner att med så mycket smärtlindring så förlorar jag kontrollen helt och det känns mer skrämmande (i nuläget iallafall) än att det kommer göra ont.
Amning likaså. Flera här vill absolut inte amma eftersom de "tycker det är äckligt att deras barn ska suga på deras bröst", vilket jag tycker är en rätt skum inställning. Jag respekterar om man inte vill amma och kan förstå det. Men inte av just DEN anledningen! Hm...?


Annika,
ja detta med epidural tycker jag låter bra. men har som sagt inte alls börjat fundera så mycket över detta än, eller satt mig in i för-resp nackdelar med de olika smärtlindringar som finns här.
Jag har inte alls sett barnmorskorna på SVT men hört att det ska vara ett otroligt bra program.


Desiree,
jo det känns bra med att få en liten lektion i hur man typ byter blöja också! :-) jag har varit barnvakt åt kompisars barn i Stockholm men de har varit äldre då. Den yngsta var ca 3 månader viklet är litet, men ändå rätt annorlunda mot en nyfödd har jag förstått. Så det blir nog bra med att få lite praktisk handledning också.
Detta med smärta ja. jag har tidigare tyckt att det verkar rätt läskigt med just förlossningar, men sedan flera av mina vänner haft vad de kallar "fantastiska" förlossningar och de har en massa gott att säga om detta trots en enorm smärta, så har jag faktiskt börjat tänka om lite. Jag har ingen aning om ifall jag har låg eller hög smärttröskel. Det lär man väl bli varse. Men jag känner mer och mer att detta har kvinnor gjort i urminnestider och den moderna kvinnan som ändå har ett val (iom preventivmedel, adoptioner kejsarsnitt etc) väljer oftast att föda igen om man vill ha fler än ett barn. Så det MÅSTE vara något som kan fungera bra. Och eftersom man är i ett modernt land och i en modern tid känner jag mig iallafall trygg med att det ska gå vägen. Det jag känner mest är att jag vekrligen vill samla info innan så att jag åtminstone har möjlighet till en viss kontroll under själva processen. Det är även här jag hoppas att det ska finnas en bra dialog mellan läkare och mig så att de inte "kör över en" och ger en en massa starka smärtlindrande grejer som man kanske inte vill ha.

Saltistjejen sa...

Anne
jag ser nu att jag missade din fråga om när vi valde sjukhus. Jo det blev väl mer så att jag valde gyn och de är kopplade till olika sjukhus här. Detta är Cornell vilket är ett av de stora universitetsjukhusen här på Manhattan så jag tror det kommer bli bra. Jag är ändå inte så mycket för "mysiga förlossningsrum à la hemmiljö" utan mer för "high-tech" för att jag ska känna mig lugnare. Så jag tror att detta kommer bli bra! Det ligger dessutom ca 5 minuters gångpromenad (normal gång, säkert längre om man har värkar...) från där vi bor vilket också känns bra. Ingen risk att bli fast i den tidvis väldigt täta NYC-trafiken eller så.

Marianne sa...

Läste hos Annika att du inte kände sig så bra efter allt flyttande och packande på jobbet. Hoppas det är bättre i dag. Men jag tycker nog inte att du ska göra så mycket av det där packandet med tanke på dina förvärkar. Doktorn sa ju till dig att du skulle ta det lugnt. Om det känns tjabbigt att lämna över det jobbet till någon arbetskamrat kanske du kan erbjuda dig att göra den/dem någon annan tjänst? Någonting som inte är fysiskt arbete?

Var rädd om dig och hoppas som sagt att det är bättre i dag!

Millan sa...

:-) vad bra skrivet. Jag kanner igen alla dina tanker infor 'foraldrarkursen' - jag hade likadana nar vi gick infor Nils forlossning. Vad harligt att det verkar vara en sa bra klass och trevliga par. Jag och Nils umgas fortfarande i stort sett varje mandag med 3 av de tjejer (och deras barn) som gick pa kursen samtidigt som vi. Vi har aven traffats allihop med killarna nagra ganger ocksa.

Gud vad jag skrattade nar jag tankte pa det dar med lite mer 'handgripliga' ovningar. BM som holl i varan kurs var underbart roligt och bjod verkligen pa sig sjalv. Vi pratar forfarande om hur hon satt pa golvet och andandes tugnt och riktigt frustade sig igenom 'krystvarkarna'. Hon gick verkligen in for att visa oss hur man ska gora och man forvantade sig nastan att en liten bebis skulle fodas ;-).

Nu borjar det verkligen narma sig for bade dig och Jess!! Sjalv ar jag precis halvvags igenom nu och ska pa UL i eftermiddag. Kanner mig ordentligt nervos - hoppas allt ser bra ut.

Fröken Anki sa...

Låter som en toppenkurs! Bra att hon verkar så engagerad och vill veta vad ni vill ha ut av kursen. Jag är ju inte heller insatt i denna värld men det låter som att ni kommer att vara trygga när det väl är dags.

:D Haha, ja det är helt otroligt att de orkar flytta precis när barnet är nyfött. Vore väl bättre att vänta tills mamma och barn har hämtat sig lite. För en sån liten tar ju som sagt inte så mycket plats! Ja, det är ett annat sätt här!
Lycka till med fortsatta kursen!

Saltistjejen sa...

Fröken Anki,
ja det känns än så länge bra med kursen. Hoppas att den fortsätter att vara givande.
Och det där med folks flyttar mitt i förlossningarna, hm.... Vad säger man? JAG är iallafall glad att VI INTE ska göra det! :-)

Saltistjejen sa...

Marianne,
oj jag missade din kommentar!!! Men nu såg jag den.
Jo jag måt bättre nu. Var hemma från jobbet igår och i stort sett bara sov hela dagen. Jätteskönt för jag var grymt trött. Är helt fascinerad över hur många timmar man faktiskt kan sova på ett dygn. Haha, sov väl ungefär en 5 timmar under dagen och sedan ca 8 på natten!!! :-)
De på mitt jobb är jättesnälla och omtänksamma så de hjälper mig mycket. Men ibland har jag kanske lite svårt att "släppa taget" utan vill gärna själv ha kontroll.... ;-)


Millan,
kul att ni fortfarande umgås med några av dem som gick kursen samtidigt med er! :-)
Jag har ingen aning om ifall man kommer "klicka" med några på det viset, men det vore skoj om det blev så.
Haha kul att er BM dom höll kursen var så bra och rolig! Vi får se ifall vår kommer frusta lika mycket...
Nu måste jag kolla din blogg och se hur det gick på ULet!
kram!