Pengarna som man använde till att göra biblioteket bättre var pengar som samlats in genom en sk Book Fair. Det är en ganska vanlig företeelse här att skolor eller organisationer arrangerar s.k Fundraising tillsammans med butiker i området. Vårt dagis brukar ha en årlig Book Fair som går av stapeln varje höst tillsammans med en av Barnes and Nobles butiker här på Upper East Side. Av allt man handlar där den dagen (böcker, skivor, fika...) skänks en viss procent till dagiset. Olika år har pengarna gått till olika saker. Ett år var det inköp av Briotåg (svenskt svenskt!) till alla rummen. Andra år var det inköp av datorer samt digitala kameror till rummen så att lärarna kan ta foton på barnen och även kunna ha tillgång till egna emailadresser och internetuppkoppling. Förra året gick ju pengarna till att utöka bibliotekets böcker och jag tror att årets pengar kommer gå till att köpa nya böcker men nu till respektive rum på dagis.
Här är den "kupong" man kan ta med sig om man ska handla på Barnes & Nobles här i staden nu på lördag den 14 november om man vill att en del av ens inköp ska doneras till Rockefeller CFC (dagiset).
Nedan är det email vi just fått angående denna händelse:
Dear CFC Families, PLEASE SAVE THE DATE! We will be having a book-fair on Saturday, Nov. 14th at the Barnes & Noble at 86th Street and Lexington Avenue. This is a brand new store with a great children's area. On Nov. 14th, a percentage of ANY Barnes & Noble purchase you make (from a book to a latte) will go towards new books for your child's classroom. To have your purchases benefit the CFC: Also join us at the store for a special CFC event: our own Bari Koral will be hosting a sing-a-long from 11:00 to 11:30 AM on Saturday, Nov. 14th. Thanks in advance for your support, The CFC Parents Association P.S. Please forward this email on to your friends and family: with the attached voucher, a purchase at any Barnes & Noble nationwide on Nov. 14th will benefit the CFC! Det känns lite annorlunda med denna typ av arrangemang för att få in pengar till sitt dagis. Men jag tycker hittills att det är roligt med de här olika arrangemangen. Andra sätt att få in pengar är även de mer klassiska som att baka något vilket säljs under vissa dagar på Rockefeller University eller att handla ur vissa kataloger som delas ut till föräldrarna under hösten där en del av summan också går till dagiset.  Här är en bild på Lill-Skruttan från förra årets Book Fair på Barnes & Nobles. Då var hon inte särskilt intresserad av böcker, men nu är det en av hennes favoritsysselsättningar - att "läsa". Under Holiday Season vilket startar nu vid Thanksgiving i slutet av november, har man även insamlingar av mat. Men detta går såklart till familjer som behöver hjälp, alltså inte till dagiset själv. Det brukar då stå lådor vid ingången där man kan donera allt från mjölkersättningspulver (formula) till barnmatsburkar eller annat som inte kräver kylförvaring. Även utanför dagis och skola påminns man särskilt under Holiday Season om att man ska tänka på de som kan behöva hjälp med t ex mat. Vi handlar t ex det mesta av vår mat från Fresh Direct och här har man redan för ett par veckor sedan börjat att annonsera för att uppmuntra folk att donera mat till behövande familjer. Man kan nu ge bort "a Holiday meal". Som svensk är även detta något som känns lite mer främmande. Iallafall tycker jag det. kanske har det ändrats i Sverige de senaste åren men när vi bodde kvar så var inte donationer och välgörenhet något som var särskilt vanligt. Iallafall inte till svenskar i Sverige. Och särskilt inte i form av mat. Om man gav något så var det pengar. Oftast till organisationer som Amnesty, Röda korset, Greenpeace eller Naturskyddsföreningen. Man kunde även skänka gamla kläder och/eller prylar till Myrorna. I många dödsannonser kunde man också se att sörjande ombads att skänka en slant till t ex Cancerfonden eller Hjärt- och Lungfonden. Men matinsamlingar såg man i stort sett aldrig. Självfallet eftersom vi i Sverige har ett helt annat välfärdssystem. Ett mycket bättre uppbyggt skyddsnät. Detta är bra tycker jag och något man borde ta efter här i USA. Baksidan med detta system är dock att många resonerar lite såhär: "Jag betalar ju så mycket i skatt så jag tänker minsann inte ge något mer" eller "Här i Sverige har vi ett så suveränt trygghets- och välfärdssystem så alla får det de behöver". Eller kanske det allra vanligaste; man tar detta mer eller mindre för givet och ägnar därför inte någon tanke åt att man ändå faktiskt kan hjälpa andra som skulle behöva lite hjälp. Jag tror att personer här i landet är mer benägna att ge just för att man vet att det är alldeles för lätt att hamna utanför samhällets skyddsnät. Det kan i stort sett hända vem som helst om man har otur. Blir sjuk utan försäkring. Blir av med jobbet. Den svenska trygghetsmodell är något jag verkligen uppskattar och tycker är viktig som grund i ett samhälle som ska "ta hand om alla sina medborgare". Däremot skulle jag gärna se att man även i Sverige skulle kunna uppmuntra frivilliga donationer samt frivilligarbete mer. Här i USA får man ju göra skatteavdrag för donationer, vilket självklart underlättar och uppmuntrar folk att donera. Jag vet inte ifall något sådant ens skulle vara möjligt i Sverige, men jag tycker verkligen att det är ett bra sätt att få folk att dela med sig och hjälpa andra. Självklart tycker jag inte att man ska ha ett system som bygger på att vissa ska vara mer eller mindre beroende av andras välvilja. Nej, alla ska kunna få en ekonomsik grundtrygghet via skattemedel tycker jag. Men för den sakens skull tycker jag inte att man ska nedvärdera donationer. Även i UK har man ett annat synsätt på donationer. Även där är det avdragsgillt i deklarationen. Detta har t ex skapat en helt annan finansiell grund för forskningen där jämfört med Sverige eftersom fler personer faktiskt donerar pengar till olika typer av forskning. En f d kollega till mig var från England och när hon flyttade tillbaks till London efter två år i Sverige började hon arbeta på ett forskningsinstitut som var helt och hållet baserat på donationspengar. Något sådant är man ju inte ens i närheten av i Sverige även om forskningen till stor del även där finansieras av privata pengar från olika fonder och stiftelser som t ex Cancerfonden.  M och jag är inte särskilt bra på att donera. Inte alls ska jag erkänna. Tyvärr. Vi har sagt i flera år nu att vi borde ge en peng till Central Park eftersom vi älskar samt utnyttjar Parken så mycket året om. Men än har det inte blivit av. Kanske ska vi få till något i år? Jag tycker dock om tanken att många här faktiskt ändå gör det. Donerar pengar till de ändamål man själv tycker är betydelsefullt. Det behöver inte vara några stora summor, men många bäckar små heter det ju. Och på lördag kommer det iallafall bli lite bokinköp. På förra årets Book Fair inhandlades även böcker till M´s moster M (den ena av Damerna som nyss var här på besök). Så på det viset var även hon med och stöttade Lill-Skruttans dagis vilket kändes lite roligt. Eftersom årets Fundraising Event går av stapeln på den ganska nyöppnade stora Barnes & Nobles affären i närheten av oss ska det bli lite extra kul att botanisera bland böckerna. Det känns även ännu roligare i år eftersom Lill-Skruttan faktiskt älskar böcker så vi kommer säkert att kolla runt en hel del bland barnböckerna. Och eftersom alla inköp under den speciella dagen genererar pengar till dagiset kommer självklart även fika att intagas på plats! Men först ska vi klara av återstoden av vardagarna denna veckan. M är fortfarande krasslig. Lill-Skruttan likaså. Jag kände mig väldigt trött i morse och det har fortsatt nu under dagen. Gårdagen blev inte lika sen som jag trott. Kvällens seminarium och möte var dessutom väldigt bra. Roligt. Imorgon är det återigen en sen kväll med föredrag och sedan lite sociala aktiviteter med mina f d kollegor. Det ska bli roligt, men jag längtar till helgen. Ikväll har jag dock itne planerat något alls. mer än attt sluta jobbet i skaplig tid och vara med familjen. Lill-Skruttan är om möjligt ännu mammigare än vanligt och jag tror det kan bero på att jag hittills denna veckan kommit hem när hon sovit. Alltså har vi inte setts på kvällen. Ikväll ska det däremot bli mys och gos och bus! Det har jag lovat både henne och mig själv. Jag inser att om det just nu är något jag mer än gärna skulle önska att någon kunde donera till mig så är det tid. Synd bara att just tid är så svårt att ge bort. |
Inlägg
19 kommentarer:
Vilket jättebra inlägg!!! Jag tycker om det.
Precis som du säger så är donationer och välgörenhet sååå stort här. Det är nästan som en business i sig. Många engagerar sig också väldigt entusiastiskt, det är inte med buttra miner a´la suuuuuck måste jag... utan med glatt humör. Jag tror många ser det som en självklarhet att utgående från egna resurser, tid, pengar osv så ska man hjälpa och bistå med välgörenhet och donationer. Det verkar nästan komma med modersmjölken, folk verkar ha det i ryggmärgen, ser det som en självklar sak.
Det behöver ju absolut inte handla om stora summor eller insatser, det tror jag är viktigt att komma ihåg. Vi är inga donationskungar på nåt sätt, tvärtom. Men såna här saker som du nämner är ju väldigt roliga, som det på Lill-Skruttans dagis och helgen event, det är ju väldigt inspirerande. Att ett inköp av en bok kan bidra med nåt till hennes dagis, jag tycker om den tanken och jag tror många är mer angelägna att bidra när det är till nåt konkret, ett mål som högst berör en själv (ens barn) och nåt man konkret kan se att ens insats ger resultat.
Sen kan man så klart tycka det kan bli för mycket också. Tänka saker som att vi som betalar så hög dagisavgift, ska vi dessutom behöva betala ditt och datt bara för att barnen ska få böcker. Eller om det hela tiden ska ges pengar till dyra klassaktiviteter i skolan osv. Ja, du fattar. Jag menar alltså att det finns väl gränser också för hur mycket man tycker är ok innan man börjar tänka att "vad får vi för pengarna och avgiften vi redan betalar..."
Här har de nu i olika affärer börjat fråga i kassan "vill du donera en dollar till det och det barnsjukhuset". Det är ett enkelt sätt att känna man gör och ger, att de plussar på en extra dollar på ens kvitto i mataffären t.ex. Som du säger, många bäckar små. Det är ju inte alls några stora summor jag tycker man ska känna man behöver bidra med. Såg att Ikea senast hade "vill du donera en dollar och köpa ett träd" (eller nåt liknande).
Som du är inne på så finns det ju helt andra möjligheter och system här för skatteavdrag. Jag vet att företag kan göra skatteavdrag (rätt stora också) och få andra förmåner om de donerar pengar till samhället, skolor, parker med mera. Dessutom en massa goodwill så klart, man kan stoltsera med att vi hjälper "vårt community". Jag vet att Intel (mannens arbetsplats) har för sina anställda möjligheten att de på arbetstid kan volontära en timme i månaden (eller nåt liknande) på olika skolor (inom fysik, matte eller kemi då).
Företaget sponsrar också mycket för skolor och stiftelser, typ tror de donerade nya datorer till en matteklass nyligen. Småpengar för dem, men det ger mycket positivt tillbaka och ju mer de ger desto mer skatteavdrag kan de göra så det är en win-win situation.
Ibland har de också olika kampanjer, typ alla anställda som skänker 10 dollar till det och det välgörande ändamålet, så ska företaget matcha det beloppet med lika mycket.
Så det är ju båda privatpersoner men också arbetsplatser som gör mycket i den här väldigt amerikanska andan av välgörenhet och donationer. Jag gillar det!!!
Jag tror det skapar en bra och viktig känsla av gemenskap också. Det här att ta hand om sin "community" tycker jag är rätt viktigt här och en stark grej. Ens "community" kan ju vara det lilla (t.ex. dagis) men också det stora som hela stan man bor i.
Bra inlägg så här i nästan juletider också :)
Visst ar det sa att det doneras betydligt mer har. Det har jag ocksa markt fast jag antar att du marker det annu mer da du har barn. Jag kan ibland se i vart omrade att det kommer scouter och ber om just konserver och sadant. Men da vi inte har barn och inte ar med i kyrkan sa blir det inte sa mycket donationer. Att det ar mindre donationer i Sverige beror ju pa att vi har ett storre och battre valfardssystem som du tar upp. Men visst finns det nog ganska mycket galor och frivilliga insamlingar aven dar. Jag tror att det har kommit mer och mer. Men visst ar det sa att det kanske inte ar sa vanligt att man just donerar mat utan mera pengar istallet. Har bygger ju hela samhallet mycket mycket mer pa just frivilliga insatser. Plus att man far dra av pa skatten da det galler att ge bort saker eller att vara frivillig jobbare pa ett helt annat satt an i Sverige.
Jag kan tycka att det här med donationer blir lite för mycket ibland. De söker ju oberoende av varandra, men när jag handlar och den 10:e personen frågar om jag vill donera mat då blir det drygt. Eller när det ringer 5 olika cancerfonder och frågar om samma sak. Vi donerar, både pengar, kläder och mat. Nu har jag lärt mig att skriva upp vad, när och hur mycket. Det är ju avdragsgillt...
Hoppas ni får en mysig kväll nu :)
Kramar!!!
Vi i Sverige lär vara väldigt generösa internationellt sett med gåvor till hjälporganistaioner. Jag hörde om det på radion för inte så länge sedan. Tsunamin fick oss att slå ett rekord i en enskild kampanj. Men det organiseras ju helt annorlunda här än välgörenhet i USA och behovet av inhemsk hjälp är ju nog inte lika stort. Visst har vi bättre skyddsnät.Men det görs mycket i det inte fullt så synliga. Tänk på Kvinnojourer och brottsofferjourer där alla jobbar gratis. Den lokala kvinnojouren här får numera ett visst kommunalt stöd med bl. a. skyddad lägenhet men utrustning,kläder och leksaker är gåvor. Bara som exempel.
Vad jag INTE gillar att det tydligen blir allt vanligare att företag sponsrar skolböcker - som då förses med illa dold reklam för företaget i fråga.
Kan meddela att Karls ömma moder har samma klagomål om brist på tid..... Hon blir nu chef över inte bara ETT apotek utan TVÅ! Och har insett att 100% arbetstid inte räcker. Hon hade tänkt jobba 80%...
Anne,
tack!
Jo det är verkligen en helt annat synsätt här ang detta med donationer och välgörenhet. Som jag skrev i inlägget så tycker jag att själva orsaken till detta, d v s det dåliga skyddsnätet, är tragiskt. Det är inget jag på något vis strävar efter, men jag har lärt mig uppskatta att folks inställning till att hjälpa andra känns som om den är mer vanlig här än i Sverige. Sedan kan jag hålla med om att det även kan gå till överdrift. Vissa organisationer hör av sig i ett och vill ha pengar till än det ena än det andra vilket jag tror mest får motsatt effekt. Folk blir anti och trötta och vill inte alls ge något.
Vad jag tycker om är bl a det du tar uoo i din kommentar att man med hjälp av gemensamma frivilliga krafter kan skapa en gemenskap och en samhörighet. Alla arbetar mot samma mål. Det gillar jag!
Kram!!!
Desiree,
självklart finns det evenemang i Sverige där folk samlar in mycket penar. Men det jag mset tyckr känns annorlunda här är framföraallt detta att donationerna inte alltid handlar om pengar. Även frivilligarbete som att hjälpa till att sköta parken i området etc är vanligt här. Och detta att det är en del av folks vardag och vardagstänk på ett annat vis än i Sverige där folk mest gör sådant om det hänt någo (en katastrof) eller om det är ngn specifik gala eller annat event för ett speciellt ändamål.
Men visst kan jag tänka mig att donationer och sådant ökat på senare år även i Sverige eftersom det blivit ett hårdare klimat även där.
Kramar!
Taina,
håller med dig om att det helt klart kan bli för mycket också! Detta att vissa organisationer eller andra jagar en för att samla in pengar är ju bara förmycket. M donerade faktiskt lite till Operan här (Metropolitan) och efter det ringde hans telefon stup i ett därifrån för att de ville att han skulle skänka mer pengar. Till slut sade han till dem att "ni ringer faktiskt oftare till mig än min fru!!!!" och då bad de om ursäkt. Men slutade inte ringa för det. Nädå. Så han lade in Met som en egen ringsignal så han visste när det var de som ringde och slutade han svara när det var Met som ringde. Nu har det blivit glesare mellan samtalen.
Kram!!
Olgakatt,
visst är det så. Jag vet att vi ger mycket till internationell hjälp både via skattsedeln och privat. Och så har du helt rätt i att det finns massor av frivilligarbete också. Oerhört viktigt sådant. Men jag tänkte kanske allra mest på detta med donationer i ens vardag. Att det här är så vanlgit att t ex skolor har fundraising för att få in pengar till olika projekt. Samt även detta med att man här ofta ger "hårda saker" alltså inte alltid pengar. Utan mat och kläder. Men själklart har vi inte matinsamlingar på samma vis i Sverige just av den anledningen att det inte behövs på samma vis. Alla ska kunna få mat på bordet utan att man ska vara beroende av välgörenhet, och DET tycker jag är BRA! Men det jag tycker känns positivt med just amerikanernas sätt att tänka kring donationer är att jag tror att många har en större känsla för att vi tillsammans faktiskt måste hjälpas åt ibland. I Sverige tycker jag att det tänket inte är lika utpräglat. Många tänker mer på "hur man ska kunna få ut mest av systemet" oavsett på vilket sätt det tar sig uttryck. Det kan var skattefusk, bidragsfusk, fusk med föräldrapenning, VAB etc. Jag säger inte att folk inte fuskar eller försöker utnyttja det lilla system som finns här för det vet jag att många försöker. Men jag tänker på att många här i sin vardag faktiskt ger bort både tid, pengar och kanske mat som något helt natulrligt. Många av parkerna här i staden sköts mycket av vanligt folk som gärna lägger en dag eller två på detta enbart för att de tycker om sin park och vill att den ska vara i bra skick. Och man är stolt över det. Sådant gillar jag och jag tror att just tänket och känslan för frivillig hjälp är en del av grunden till detta.
Kul att höra att det går bra för Karls mamma på jobbet! Men jag förstår att det är slitigt. Att förena familj med heltidsjobb som ofta kasnke överskrider de vanliga 40 timmarna per vecka är tufft. Då är det guld värt att ha en partner som också kan ställa upp. Att man hjälps åt även inom familjen! :-)
Den turen har ju jag och det är jag glad och tacksam över!
Kramar!
Det är bra att du förklarar, för jag har inte fått grepp om allt det här joxet... :) Men jag både medverkar och gillar hur det är här. Man kan ge mer när man har råd och mindre när man inte har. Man kan hjälpa till där man vill om man har tid. Vi ger inte pengar till vår park, men har hjälpt till att röja sly och björnbärsris där. En bekant blev "såld" på auktion där pengarna gick till välgörenhet, jag vet inte vad hon råkade ut för efter försäljningen dock :-D
Förresten, det är när man tittar på 1 år gamla bilder som man förstår hur fort ungarna växer. Oj vilken skillnad!!
Suddrik,
ja det är precis det jag menar. Många engagerar sig. och jag gillar just detta! Det behvöer ine vara pengar det kan vara tid och arbete. Precis som ni i er park!
Och du visst hädner det mycket på ett år med barnen! Otroligt egentligen. Själv fattar jag knappt att det bara är ett år sedan när jag ser bilder på Lill-Skruttan från förra året.
:-)
Kram!
Här har vi ju som du skriver inte alls den hysterin, men vi har galor. Jäklar vi har galor för snart sagt allt. Och band, Rosa, blå, lila, röda. Jag är tveksam till detta, mycket skeptisk faktiskt, för någonstans gör det ont i mig, kanske efter några år i vården, att inse att det i folks medvetande etableras ett tän om vilken sjukdom det är viktigast att forska om/för.
Bröstcanser har en gala, inte prostata för att bara nämna något. Jag tänker också på myckat annat som kroniskt sjuka, MS, RA, Finbomyalgi, de anses troligen inte som dödliga i folks medvetanmde och inte ser man några galor heller... Det finns så mycket! Vi har klöst saken som så att vi (jag) är med i Svenska kyrkan, de har stort arbetet både internationellt och lokalt för behövande. Så skaffade vi barn i Plan. Kanske inte så optimalt men voi gör något i alla fall, för 200 kr i månaden stöttar vi flickprojekt i Egypten. Nu läser vi och planerar fler barn:-)
Inte så mycket det du skrev om, men nästan....Just det där med att komma sig för.
Jag älskar det här med donationer, fast jag själv är dålig på det :) Det handlar också om medmänsklighet och förståelse för andras situation. Inte bara det, att man är mer hjälpsam mot alla (läs mitt inlägg om mitt motorstopp).
Dessutom är det ett faktum att det inte finns mycket pengar på dagis och skolor som ska gå till det där lilla extra som en kamera eller datorer. Därför är det ju bra om alla bidrar lite med tid och kanske en slant. Det skulle jag behöva på mitt jobb :)
Så bra skrivet och intressant resonemang!
Det gick en kampanj här förut som hette "runda upp" tror jag, och innebar att vissa butiskkedjor frågade om man ville avrunda summan uppåt när man handlade. Det handlade om några ören eller kr och alla pengar gick till röda korset, men ändå var det väldigt ofta jag hörde folk säga nej... Konstigt tycker jag, så lite pengar och så enkelt för varje människa!
Vi brukar faktiskt va ganska bra på att donera saker, speciellt kläder till second hand affärer eller charity shops! :-) Donera mera!
Du har rätt i att sådana slags donationer som du beskriver inte är så vanliga, i så fall är det klädinsamlingar och dylikt. Och det går ju framför allt till utlandet även om det såklart finns svenskar som behöver hjälp också. Vi donerade bl a en säng genom kyrkans diakoniverksamhet på Östermalm, till en fattig familj (ja, det finns sådana på Ö-malm också och ibland kan det vara ännu värre för att man blir ännu mer fattigare, relativt alltså). Kyrkan är ju en jättestor aktör inom välgörenhet.
Jag håller mycket med Olgakatt och Fritt ur hjärtat. Det sker massor i Sverige även om inte på riktigt samma sätt. Sedan kanske summorna är mindre i båda absoluta och relativa termer eftersom vi ändå har en väl fungerade välfärdsstat. Men det doneras mycket! Varje år slås något rekord känns det som, inte bara genom galor och större evenemang utan i det lilla också, t ex Frälsningsarméns bössor.
Jag har jobbat en hel del med analys av frivilligsektor, eller "the third sector" som den kallas på engelska, särskilt skillnader och likheter mellan svensk och brittisk frivilligsektor men då även lärt mig en hel del om andra länder.
T ex är Sverige internationellt sett ett av de länder i
världen där störst andel av befolkningen utför ideellt arbete, i Europa hamnar Sverige
högst upp på samma lista. Av Sveriges befolkning deltar 59 % i någon typ av frivilligt
arbete - det kan vara allt från kvinnojourer som Olgakatt nämnde till att hjälpa till i en idrottsförening eller på gamla fasters ålderdomshem. Medeltal för Europa är 31 % av befolkningen.
En uträkning av det ekonomiska värdet av ideellt arbete är att sektorn skulle ha stått för 1,3-1,5 % av löneutbetalningar vilket är samma som jordbrukssektorn och gruvsektorn tillsammans. Nu är ju frivilligt arbete inte beskattad dock. Sedan finns det ju andra mervärden som inte kan räknas ut på samma sätt, t ex vad sjukvården och socialvården sparas på att det finns frivilliga som hjälper till.
I de anglosaxiska länderna har frivilligsektorn uppstått eller bildats från välgörenhetsorganisationer som hjälper behövande. I Sverige har frivilligsektorn bildats mer ut olika folkrörelser (både politiska och andra, t ex religiösa). Man kan säga top-down jämfört med bottom-up.
Intressant uppsats om detta! http://biblioteket.ehl.lu.se/olle/papers/0003406.pdf
Hoppas att maken och dottern kryar på sig snart förresten!
Visst är det så!
vad skulle detta landet vara utan alla donationer och alla volontärer? Skolorna skulle gå omkull utan volonterande fldrar. kvinnojourer och homeless shelters likaså.
Landet är byggt på donationer och volonterande.
Vi donerar ganska mkt under året, till UNICEF, Value Village, puprle heart, amvets, frälsis...
Och så fort skolan har en food drive ställer vi upp där.
Och det är sant att man ka ndra av på skatten.
Nu har min granne dragit igång en "warm coat drive", en av många saker han gör under året för de som inte riktigt har råd.
jag tycker det här landet är fantastiskt då det gäller att ställa upp, från stort till smått, inget blir för jobbigt.
Hoppas ni mår bättre...
Kramar!!
Vi försöker också donera, vi har gett massor av kläder till Goodwill, mat till skolan som skickar det vidare och så donerade vi många böcker till skolan bara för ett par veckor sedan.
Jag kan tycka att det blir tröttsamt när så många frågar hela tiden, jag vill donera av egen fri vilja, inte för att någon "tjatar", så att säga. Jag HATAR när folk ringer och ber om donationer, dem nekar jag av princip. Det känns bättre när vi kan gå till killarnas skola med konserver/böcker/kläder/leksaker eller vad det nu kan vara, det känns mer "verkligt" på något sätt. Donerar jag pengar så vet jag faktiskt inte vart de hamnar, kanske de går till löner eller något annat och inte det jag tänkt mig...
Fast igår gav jag faktiskt pengar till en hemlös som stod i en korsning med en bössa. Här hos oss står det hemlösa i varenda större korsning med skyltar och ber om pengar. Jag känner mig hemsk, men man kan ju inte ge till alla, det går inte!
På tal om detta med donationer och välgörenhet så såg jag ett jättegammalt avsnitt av Home Improvement, du vet gamla komediserien med Tim Allen. Där försökte hans fru få folk att donera till en sak utan att ha en middag. Så det var liksom "donation dinner without the dinner". De tänkte att då slipper folk mingla med en massa okända och istället bara ge en summa. Men alla blev helt förvirrade och frågade om klädkod och mat och hon fick skrika "it's a dinner without a dinner". Det var lite småkul :)
Ja jag har i alla fall krupit upp i vår bouta stoar fåtölj med ett glas rött idag. Tycker det är fantastiskt roligt att kunna läsa hur du och alla andra härliga tjejer har det i sitt vardags liv. Genom dig har jag hittat vidare till många andra där man i sin tur hittar vidare osv osv
Själv har jag ju precis börjat att blogga och jag kan ju hålla med om att när man inte får kommentarer så blir man så besviken...
Tycker som de andra tjejerna att du har en härlig blogg och även jag ser framemot att få läsa vad du skall skriva om. Tråkigt att du & Peter inte mår bra, hoppas det snart är över! Krya på er!!
Massa kramar
Jättebra skrivet! Jag håller med om att det är skönt att vi har en grundtrygghet i Sverige, som jag tror också i stort sett fungerar. I alla fall är det inte många som behöver svälta och frysa, det är mest uteliggarna men med dem tror jag det är en mycket komplex problematik.
När det gäller donationer inom Sverige tycker jag nog mycket väl att man skulle kunna ha det för att förbättra, att höja standarden från x till att bli bättre. Jag menar, om ett dagis har insamlingar på det sätt du beskriver så skulle de barnen kunna få just ett bättre bibliotek, roligare utflykter eller vad det kan vara. Eller en skola kanske kan få bättre datorutbud, bättre luncher eller liknande. Fast då skulle förstås röster höjas och protestera eftersom barn i välbärgade kommuner som redan har det bättre skulle få det ännu bättre eftersom föräldrar i fattigare kommuner inte har råd att skänka lika mycket. Men de barnen skulle ju i alla fall få det lite bättre om de fick in lite.
Nu blev det rörigt.
Hoppas du får mer tid med Skruttan i veckan som kommer!
Kramar!
Skicka en kommentar