Framme

Framme i Sverige.
Vitt vitt vitt.
Flygresorna gick bra. Både den över Atlanten och den ner till Skåne.
Lill-Skruttan somnar efter ca 3 timmars flygning och sover hela vägen till Stockholm. Skönt. Då kan även M och jag få ett par timmar sömn.

Taxiresan ut till flygplatsen var dock en lite lustig historia. Vi hade ju förbokat en taxi för att vara säkra på att komma iväg i tid till flyget. Fem minuter innan den bokade tiden ringer de från taxibolaget och säger till M att deras chaufför nu är framme och väntar på oss. Vi skyndar ut med all packning. Vår upphämtningsplats är den bensinstation som ligger intill vårt hus. Väl framme ser vi ingen taxi i sikte. Vi går runt runt runt ett par varv. Nej, ingen bil. M ringer till taxibolaget för att se om något missförstånd har skett. Fel plats? Fel tid? Inget svar. Men när jag just utbrustit i en svordomsramsa som inte ska upprepas här ser vi en bil som sakta kör fram mot oss. Ur kliver en man och M går dit och mannen frågar ifall vi reserverat en taxi till Newark. "Yes!" M monterar bilbarnstol och vi packar in Lill-Skrutta, barnvagn, väskor och slutligen oss själva. Sedan bär det iväg. När vi suttit ca 5 minuter i bilen ringer M´s mobiltelefon. Det är taxibolaget som undrar varför han hört av sig. M förklarar situtationen. Chauffören var inte på plats när vi kom men detta är löst nu. Vi sitter i bilen. Allt bra. Två minuter senare ringer mobilen igen. Denna gång är det ett nytt nummer. Taxichaufförens visar det sig när M svarar. Alltså den taxichaufför som skulle hämtat upp oss. Han är på plats nu visar det sig, och han undrar var vi är. Förvirringen blir plötsligt total. Hur gick detta till?! Vems taxi sitter vi i egentligen? Tydligen har ett rejält missförtånd skett. Taxin vi hade förbokat var sen. Alltså inte på plats på avtalat ställe när vi kom dit. Detta trots att kontoret ringt fem minuter innan bokad tid och bekräftat att chauffören nu var framme. Den taxi som vi hoppat in i visade sig vara förbokad av gäster till det intilliggande hotellet. De skulle tydligen också till Newark. Chauffören inser att något är tokigt och viftar med en vit lapp där siffrorna 505 står skrivna. "Är vi inte gästerna i rum 505??" M och jag byter hastigt blickar med varandra. "Eh, nej" säger vi. Det blir lite diskussioner i telefonen. Men det hela löser sig. Vår chaufför skickar en annan bil för att hämta upp gästerna i 505. Den andra chauffören ger efter några minuters samtal upp och inser att vi faktiskt inte tänker be vår nuvarande taxi att vända, köra tillbaka och sedan lasta ut väskor, bilbarnstol, unge och vagn för att sedan packa in det i hans bil för att så småningom börja om från början igen....

Ett kyligt och vintrigt Arlanda tar emot oss. 16 minusgrader. Snö. Blek vintersol som sakta försöker ta sig igenom de låga molnen. Väntetiden på Arlanda går bra. Strax innan vi ska på planet till Sturup somnar Lill-Skruttan igen och sover hela vägen tilll Malmö. Även Skåne bjuder på vinter. Dock betydligt varmare. 1 plusgrad men snön faller och det är snöstorm utlovat. Som tur är har planet hållit tiden och vi kan plockas upp av M´s glada och förväntansfulla mamma G. Efter hemkomsten har Lill-Skruttan gjort sig mer eller mindre hemmastadd och nu är även Svägerskan och hennes Loff här. I skrivande stund görs det skånsk senap. Enligt familjens tradition med senapsfrö, vatten, skål och kanonkula. Rull rull rull. Det doftar i vardagsrummet. Ögon tåras. Det känns gott att vara framme.