Kalven släpps fri

Snabb uppdatering efter vår "follow-up" på "The preemie clinic" idag.

Lill-Skruttan var först lycklig över att ha nya stolar att klättra på (i väntrummet). Sedan upptäckte hon de målade fjärilarna i taket och var glad som en lärka åt dessa. Pekade och upprepade "buddaby" eller något liknande vilket såklart var "butterfly".

Men när sköterskan kom och det var dags för obligatoriska mätning och vägning bröt åskvädret ut. Stora tårar och starka lungor demonstrerades.

Det hela stillnade något när vi var färdiga och kunde gå in i undersökningsrummet dit sköterskan också kom med en leksak. En liten stund var leksaken intressant. Sedan även takmålningarna i detta rum. Men snart nog insåg hon att nej, detta var också ett hemskt rum. likadant som det man normalt brukar besöka när man får de där hemska sprutorna. Så snart var åskvädret igång igen. När läkaren kom in för att ställa frågor och lyssna på hjärtat så ökade åskvädret i styrka. Och när slutligen denna läkare, ännu en läkare (som jag tror är "the head at the clinic"), terapeuten samt en medicinstuderande (eller vad hon nu var) klämde in sig med oss i det lilla undersökningsrummet bröt åskorkanen ut. Det blev helt klart för mycket för Lill-Skruttan. Men vi kunde trots gallskriken ändå förmedla svaren på allas frågor och när detta var klart kunde överläkaren konstatera att Lill-Skruttan kunde "graduate".

Så nu är den ystra kalven utsläppt på grönbete alldeles själv igen. Inga fler besök behövs på denna klinik för prematura barn. Skönt. Inte för att det gjort något att gå dit. Men det känns ändå bra att ens egen uppfattning om hennes utveckling verkar vara i fas med den medicinska expertisens. Och när vi gick därifrån såg vi flera barn i väntrummet varav bl a en lite pojke helt klart hade någon form av neurologisk skada. Då kramar man gärna sin lilla övergödda Ysterkalv lite extra och känner hur kärleken och tacksamheten över detta lilla mirakel sprider sig i kroppen som varm lava.