Sprängskalle

Okej, så har man åkt på en redig gammal hederlig förkylning då. Jag är i stort sett säker på att det är Lill-Skruttans. Fast jag har ingen hosta. Istället känns det som om alla mina håligheter i skallbenet har fyllts till bredden av snor. Ingen trevlig känsla. Rätt otrevlig faktiskt om man ska vara ärlig. Lite som om huvudet snart ska sprängas av ett övertryck.

Jag konsummerar näsdukar som en tok. Och snortar nässpray som om jag vore beroende. Vilket man kanske kan påstå att jag är just nu. För utan den så känns det verkligen illa. Den lindrar åtminstone periodvis vilket är en lättnad.

Trots att jag mår rätt pyton just nu så är det långt ifrån någon form av influensa-sjuka med feber. Jag är absolut inte slagen till botten. Både gårdagen och dagen har klarats av hyfsat. Igår var Lill-Skruttan på sitt första kompis-födelsedagskalas. Kan säga att hon var i sitt esse. Så mycket fart och fläkt att hon däckade redan innan 19 på kvällen.

Lill-Skruttan & M ska just hugga in på "the Birthday cup-cake".

Idag har det hunnits med en tur till lekparken ute (bilder nedan. Kanske inte bästa kvaliteten men de är tagna med mobilen). Kallt som fasiken var det så vi var inte där så länge. Särskilt som Lill-Skrutta vägrar både mössa och vantar. Men lekrummet i huset samt ett besök av grannpolaren W hanns också med. Som tur var (för mig) så tog hon en lång eftermiddagsvila. Kan tillägga att jag gjorde detsamma.

Spännande att titta på duvorna som pickade på en bit bröd. Bagel såklart...

Nu sitter jag på jobbet för att försöka få klart den här rapporten jag ju var tvungen att skicka in. Och visst känns det lite tungt. Det ska erkännas. Men med känslan av superstress i färskt minne så upprepar jag igen att detta är en dröm i jämförelse. Så det känns inte så illa ändå. När jag lyfter blicken från datorn har jag ett upplyst New York City framför ögonen med Chrystler Building till höger. En ask Läkerol med lakritssmak samt ett paket näsdukar nära till hands på skrivbordet. Näsan nysprayad så sprängskallen känns för ögonblicket lite mindre sprängbenägen. Det här ska gå bra.

Dagens ord är förövrigt "Tissssccchooouuu" vilket Lill-Skruttan tyckte var övermåttan roligt att säga gång på gång. Antagligen kittlar det roligt i munnen. Med tanke på hur många "tissssscchooouuus" jag har använt under dagen är det kanske heller inte konstigt att hon upprepar just detta ord?

Imorgonbitti är det s.k "Sing-a-long" på dagiset och jag hoppas vara såpass frisk att jag kan gå. Det ska bli så roligt. Sedan är det återbesök på "Preemie clinic" för vad man kallar en "follow up". Jag hoppas detta blir sista gången eftersom det var otroligt länge sedan hon kändes som en preemie. Att sitta i väntrummet och se de andra för tidigt födda barnen gör därför att det känns som om jag själv sitter med en övergödd och yster kalv, medan de andra har små taniga getter.

Men nu måste jag jobba vidare så jag kommer härifrån någongång.

Näsduk fram. Läkerol in.