Första etappen: NYC - Boston

Så var denna semestern slut och det är dags att återgå till vardagen igen. Det har varit en mycket innehållsrik vecka. Dagarna helt fyllda av upplevelser och intryck. Inte så konstigt att man somnat ovaggad om kvällarna...
Här kommer nu lite mer detaljerade inlägg om våra dagar ute "på vägarna".
Jag tänkte börja med resan till Boston. Kortversionen av denna dagsetapp finns att läsa här.

Efter vår första dag här i NYC kom vi faktiskt upp i riktigt bra tid på morgonen. Bilen skulle hämtas på Avis vid 7 så vi kom iväg redan innan klockan blivit halv åtta. Det var en strålande morgon och eftersom vi inte hunnit äta så mycket till frukost styrde vi kosan mot Cold Spring, ett litet ställe norrut längs med Hudson River där M och jag varit ett par gånger. Detta var inte direkt på vägen mot Boston, men vi tyckte att det kunde vara roligt att äta frukost i denna lilla idyll så det var värt en liten omväg. Det blev frukost på ett café där vi tidigare fått en riktigt god brunch tillsammans med våra vänner M och R när de var på besök för länge sedan. Detta café är litet och väldigt mysigt. Efter en god frukost gick vi en liten promenad längs huvudgatan i Cold Spring. De flesta affärer var stängda, men det var en elt underbar morgon med klar luft men en värmande sol. Och alla träd som antingen var i full blom eller som just börjat grönska ramade in de pittoreska trähusen ännu mer. Nedan är några bilder från denna sköna morgon.

M just urstigen ur bilen.


Här är alla klara att gå mot cafét för att få frukost.


Inne på cafét. Vi var nästan de första gästerna så det var ganska tomt när vi anlände. Det droppade in lite fler gäster medan vi åt.


Ett vackert skåp som tillsammans med resten av inredningen ger detta café sin mysiga och lantliga atmosfär.


I väntan på vår frukost.



Huvudgatan.



Ett av de fina husen längs huvudgatan.



Många av husen här har underbara verandor ut mot gatan.


Medan andra har trädgård som just har börjat grönska.


Här närbild på några av de fantastiska blommande träden.


Efter denna stärkande frukost fortsatte vi bilfärden. Vi hade tidigare pratat om att köra mot Boston genom nordvästra Connecticut, alltså "inlandet" inte kusten. Kuststräckan tänkte vi ta på vägen tillbaka. Så vi styrde mot den lilla staden Litchfield där det i omgivningarna även fanns en s.k Scenic drive som skulle vara mycket vacker; "Litchfield Hills Scenic drive". Nordvästra Connecticut var verkligen ett fantasiskt härligt landskap att köra genom. Kuperad terräng med kullar, berg, skog och vattendrag samt däremellan även otroligt pittoreska och välskötta hus. Vi såg en hel del personer som stod och flugfiskade i floden. Detta ser verkligen så avkopplande ut. Jag har dock aldrig testat själv. En del av denna Scenic drive gick genom ett indiareservat; Schaghticoke Indian Reservation. Jag ska erkänna att jag inte hade någon aning om att det faktiskt fortfarande existerar indianreservat. Det känns väldigt gammaldags, men vi såg faktiskt en del enkla hus där det bodde folk, och även en begravningsplats.

En bit norrut kom vi fram till Kent Falls där vi stannade. Det var en otroligt fin och fridfull plats. Dessa vattenfall tllhör Kent Falls State Park, och här fanns det även picknickbord samt grillar lite framför fallen. En mycket liten "covered bridge" (se beskrivning en bit nedan) gick över ett litet vattendrag som skilde parkeringsplatsen från själva "grönområdet". Här nedan är en del bilder från denna fallen.

Den täckta bron över ett litet vattendrag som skiljer parkeringsplatsen från Kent Falls.


Bron var liten och byggd i början av -70-talet.


Loff har vadat ut till fallen.


Själv tog jag aldrig av mig skorna utan skuttade försiktigt ut i vattnet på stenarna. Här tillsammans med Svägerskan.


Här har vi satt oss och poserar lite fint framför vattenfallet...


Det lilla vattendraget som går under bron porlade så vårigt.


Här sitter M's mamma G tillsammans med Svägerskan och njuter i solen.


Jag och M.


Och här är vi allihop.


Efter denna paus fortsatte vi och passerade Cornwall Bridge en sk covered bridge liknande den som finns med i filmen "Broarna i Madison County" med Meryl Streep och Clint Eastwood. Sedan kom vi fram till själva staden Litchfield där vi åt en mycket god lunch på denna mysiga restaurang innan vi fortsatte färden.

Den återstående bilvägen till Boston var nu inte så vacker utan nu blev det highway-körning med ett par stopp för kaffe och toalettbesök samt tankning längs vägen. Vid ett av dessa stopp såg vi dock reklam för.... snus!!! Blev ganska förvånad måste jag säga, men detta måste ju vara just snus! Jag trodde inte att denna svenska och finska tobaksform hittat vägarna över Atlanten, men det verkar ju faktiskt vara så.

Vi var inte framme i Boston förrän någongång runt 19-tiden, och vi var då alla ganska trötta. Checkade in på hotellet, Omni Park hotel som låg i den vädligt fina stadsdelen Beacon Hill, innan vi promenerade til Little Italy för att äta middag. Hittade en mysig liten italiensk restaurang där vi alla föll för bruschettan och gemensamt gav betyget "en av de godaste vi ätit!". Även resten av maten var utsökt och servicen jättebra. Efteråt promenerade vi tillbaks till hotellet. Temperaturen hade skiftat och var nu betydligt kyligare än kvällen innan. Vi var alla trötta så vi gick till våra rum och bestämde at träffas nere i lobbyn vid 9-tiden morgonen därpå.
Etapp 1 på vår roadtrip var till ända.

Dags att styra hemåt

Idag är sista dagen på vår Road Trip. Det ska packas ihop och ätas frukost. Sedan börjar resan hemåt. Detta har varit en otroligt bra resa måste jag säga. Alla verkar nöjda. Vi har sett och gjort mycket och framförallt har vi hunnit umgås med varandra.
Under gårdagen skulle vi ju göra Cape Cod. Vädret hade dock plötsligt slagit om rejält och det var kyligt kyligt kyligt. Blåste en sk frisk vind från havet och regnet hängde i luften. Så det blev mer så att vi körde runt lite med bilen. Tittade på alla otroligt vackra och idylliska hus (fast mest inifrån den varma bilen). Gjorde ett par stopp vid en del helt fantastiska stränder, där vi hoppade ur bilen och kände på havsluften, luktade på doften av hav, fascinerades av vågorna och fick två kilo sand i skorna - underbart!!!!

Vi har som sat haft det helt underbart. Idag lovades 100% regn, men nu på morgonen skiner solen lite försiktigt genom grå slöjmoln, så vi får väl se åt vilket håll det vill sig. Ska köra längs med kusten ner nu, vilket ska vara en fin väg.
Det ska faktiskt bli skönt att komma tillbaka hem nu känner jag. Underbart att vara borta, se något nytt och bara njuta av ledighet och nya ställen. Men det är ändå alltid skönt att komma hem tycker jag...

Mer om denna resa kommer senare när jag har fått lite mer ordning på bilderna och när jag har lite mer tid.

Om ni är nyfikna på lite mer bilder och vår tripp i korthet så finns det på Svägerskans blogg, som uppdaterades igår!

En heldag i Boston

Så har vi varit ute på "resande fot" i snart 4 dagar, men det känns så mycket längre eftersom man dagarna vart fulla av intryck och upplevelser. Från morgon till kväll. Nu är det morgon och jag försöker sitta en stund framför datorn (eftersom vi har fri internetuppkopling här på vårt B&B) innan frukosten.

I torsdagskväll kom vi fram till Boston efter en underbart vacker bilfärd där vi hunnit att njuta av landskapet vi passerat genom. New England är verkligen vackert och pittoreskt. Vi checkade in på hotellet som låg mitt i staden (stadsdelen Beacon Hill) och gick sedan ut för att äta lite middag. Svägerskan hade fått tipset att vi skulle gä till Litte Italy eftersom i stort sett alla restauranger där är toppen, så vi följde det rådet och blev int besvikna. Hittade en urmysig liten restaurang som serverade underbar mat och hade otroligt trevlig och personlig personal. Vi enadse alla om att bruschettan vi fått där var en av de godaste vi alla ätit någonsin!
Mätta och belåtna gick vi sedan till hotellet där vi stupade i säng. Haha, min och M' s säng var en king size bed, och den kändes ungefär lika hög och bred som den var lång...

Fredagen började med frukost på hotellet och sedan promenerade vi genom ett otroligt vackert Boston. Vårsolen lyste och alla träd blommade för fult i parkerna och längs gatorna! Underbart! Det blev en s.k "Duck Tour" med amfimbiefordonen vilket var en rolig och annorlunda sightseeing! Detta är fordon som förr användes av militären eftersom de har hjul så de kan köra på land, men de kan med ett par enkla handgrepp sedan göras om så att de blir "vattengående". Vår guide var en sådan där riktigt underhållande sort så det blev en rolig tur. Kanske saknade vi lite mer historik och information, det var ju trots allt en sightseeing. Detta eftersom det var så många barn på vår tur att guiden satsade ganska mycket krut på dessa, vilket gjorde att en del av den "vuxnare delen" fick stryka på foten. Men på det stora hela var det en väldigt rolig upplevelse, och jag rekommenderar den varmt till alla som kommer tll Boston och som vill se lite mer av staden!

Efter denna tur var vi rejält genomblåsta och ganska frusna så det blev en var lunch på en resturang. Sedan strosade vi mest runt i stadens centrum och M lyckades inhandla ett par skor i rätt storlek. Jag var vid det här laget väldig trött så jag sa att jag vill hem och lägga mig en stund på htellet. Det visade sig då att vi alla kände oss ganska slitna så det blv gemensam promenad tllbaks till hotellet för en timmes vila innan vi på kvällen skulle gå till Svägerskans kompisar L och J som bodde ett stenkast från oss.



Där fick vi sedan ett otroligt varmt mottagande och en supergod middag. L är svenska och träffade Svägerskan när de var och läste spanska i Spanien för flera år sedan. J, hennes man, är amerikan och efter att ha bott ett par år i Sverige har de nu flyttat till Boston. De bodde i en helt fantastiskt vacker lägenhet med egen liten uteplats. Som New York bo kändes det helt sagolikt lyxigt! Det blev en ganska sen men otroligt mysig kväll innan vi lämnade Svägerskan och Loff hos deras vänner och gick mot hotellet.

Igårmorse hämtade vi upp dem med bilen och fortsatte färden mot Cape Cod. Stannade ett par timmar i Newport, som var en otroligt idylisk stad innan vi styrde kosan vidare mot Cape Cod.
Men det hinner jag inte skriva om nu för nu väntar de andra otåligt på att jag ska komma och äta frukost.
Kram till er alla!

Boston

Ett mycket snabbt inlägg från Boston.
Har det superbra! Allt har verkligen hittills gått över förväntan! Startade ganska tidigt igår morse från New York City och körde norrut. Intog en god frukost i Cold Spring och fortsatte längs Hudson River och körde även en liten "omväg" löngs en sk "Sceenic route" för att få se lite mer av naturen i trakten.
Lunchade i Litchfield pa en mysig pub och fortsatte sedan norrut mot Boston. Kom fram på kvällen och trötta men glada letade vi upp en liten italiensk restaurang Little Italy här. Den var supermysig med en otroligt bra service. Vi däckade sedan vid midnatt och idag blir det sightseeing i staden.

Mer bilder och detaljerad info kommer enare men nu drar de i mig och vill gå ut.

En lång dags shopping

Det har varit en lång dag så inlägget blir lite kortare eftersom sängen kallar och imorgon ska vi upp tiiiiiidigt för att hämta hyrbilen och dra från staden.
Så här kommer Dagen i korthet:


- Brunch på Ritz: för majoriteten av oss blev det våffla med jordgubbar!

- Tunnelbana till 34th street där det shoppades loss på Victoria's Secret, Old Navy samt Sketchers.

- Fortsatte med tunnelbana ner till Union Square där vi besökte Paragorn Sports, American Eagle Outfitters samt lunchade på favoritstället Republic.

- Tog återigen tunnelbanan vidare till SoHo där det promenerades och shoppingen fortsatte på Agatha Ruiz, SoHo Lab och Yellow Rat Bastard.

- Med ömma fötter och stela ben tog vi sedan tunnelbanan till Central Park där vi promenerade till Boathouse där vi satt i den underbart ljumma vårkvällen och drack cocktails (ja, själv drack jag cranberry juice) på deras uteservering. Sååå härligt!

- Promenad hem där vi packade ihop Liptons saker och tog med dem samt honom själv till våra vänner som ska passa honom. De bor 6 våningar upp i samma hus så det var ingen lång färd.

- Middag på Zaza (en italiensk restaurang ett par block från oss). Satt i deras utegård vilket är supermysigt.

- helt slutkörda har vi nu alla gått och lagt oss. En tidig morgon väntar som sagt imorgon så det ska bli skönt att sova nu.


Men vad handlades det då????!!!
Tja, nedan är en liten lista över dagens skörd...

Dagens shopping för min egen del:
- Ett par mammabyxor (äntligen!!!)
- Två par mammalinnen
- Fyra par vanliga linnen varav två i modell som går att använda trots gravidmage, samt två vanliga ribblinnen men långa (så de täcker magen)
- Två par skor (ett par sneakers och ett par lite roligare, båda av favvomärket Skettchers).
- Fem par trosor


Nedan är ett par bilder:

På väg mot The Boathose genom ett otroligt vackert Central Park.
Två nöjda shoppare; Loff & M.

Här njuter vi i kvällssolen, G, Svägerskan & jag.

Så har de kommit!

Allt gick verkligen så otroligt bra! Helt efter ritningarna trots en del små missförstånd under vägen.
Planen var att M skulle boka en limousin som skulle hämta upp vårt Sverigebesök på Newark. Detta eftersom det var igår som M's mamma fyllde 60! Denna händelse är ju den stora anledningen till att de kommer och besöker oss just nu, och vi ville självklart att hon skulle uppmärksammas på sin Stora Dag. Redan under hennes resa hit så fick vi veta att hon blivit uppvaktad och överraskad av M's syster och hennes pojkvän Loff på morgonen. Dessutom hade andra vänner ordnat en överraskning på flygplanet. Bildbevis på detta går att se på Svägerskans blogg.

Missförståndet bestod i ett sms som skickades till M från ett nummer han inte kände igen, vilket gjorde oss lite oroliga över att vårt besök missat sin upphämtning och tagit en vanlig taxi. Men det hela visade sig vara från Svägerskans mobil ändå. Och allt hade gått bättre än förväntat. M's mamma G hade besökt Damernas efter att de alla fått sitt baggage och under tiden hade Svägerskan och hennes Loff hittat limousinchauffören så när G kom tillbaks så drog de iväg med henne tillsammans med chauffören, trots G's lama protester. Hon trodde det var en svarttaxichaufför som "raggat upp dem" och var väl inte helt nöjd med denna situation. Tills de alla kom ut till bilen och hon såg limousinen! Då föll poletten ner, och enligt Svägerskan så var G's min helt obetalbar!!
Väl installerade i limousinen bjöds det på bubbel och det blev en väldigt annorlunda och mycket uppskattad tur in till New York City.

Eftersom flighten varit något före tidsschemat så anlände de också tidigare än väntat. M hade just gått ut ett ärende till Duane Reade när han ringde mig som var hemma och sa att de redan anlänt. Självklart sprang jag ner för att också möta upp dem och det var ett riktigt kärt återseende!

Resten av gårdagseftermiddagen och kvällen ägnade vi åt att umgås hemma. Lipton var självklart överförtjust över all uppmärksamhet han fick. Det blev sedan middag och mycket prat, men också tidig sänggång. Vi var alla ganska trötta. Idag kommer det bli shopping på Manhattan! Härligt väder, strålande sol och upp emot 25 grader väntar oss där ute. Nu först väntar brunch på G's favoritställe alldeles runt hörnan - Ritz en riktig klassisk Diner....!

En del saker som kan sättas upp på "Pluslistan":

1) Har skrivit färdigt ett utkast till en ansökan som jag äntligen fick iväg till chefen ikväll. Känns bara så skönt att "vara av" med det! Nu är det upp till henne att gå igenom det jag skrivit och ev. rätta, korrigera, ändra och sedan skicka in den. Har vi tur kasnke det kan generera lite pengar i form av forskningsanslag framöver.

2) Ringde och kollade mina värden från senaste gyn-besöket då jag ju även gjorde ett glukostest. Allt var prima! Helt normala glukosvärden (så jag slipper uppföljningstestet, det s.k 3-timmarstestet). Hade även helt normala "järnvärden", samt negativa värden på både toxoplasmos- samt syfilistestet. Blev förvånad över att man gör ett syfilistest här. Denna sjukdom känns ju väldigt "gammaldags" och jag trodde den var i stort sett utrotad. Men här testar man tydligen gravida för syfilis en eller två gånger under graviditeten.

3) M och jag gjorde en storstädning av kylen nu ikväll eftersom det var länge sedan och det verkligen behövdes. Ibland är det bra att få besök som ska bo kvar, för då tar man tag i sådant som man annars lätt glömmer bort, struntar i eller helt enkelt bara är "hemmablind" inför.

4) Vi tog även tag i vårt stora tvättlass som legat till sig i tvättkorgen i väntan på bättre tider... Så nu ska vi snart ner och plocka ur tumlaren. Alltid lika skönt när tvättkorgen gapar tom igen.



Känns som om vi är ännu ett par steg närmare semestern nu. Och vårt efterlängtade Sverigebesök. Kvar mellan oss och en rolig och skön vecka är nu bara några få saker; lite allmän städning här hemma samt lite jobb imorgon. Sedan mina vänner är det dags att njuta av en hel veckas ledighet, mysigt och roligt sällskap, svenskt godis(!), god mat och nya upplevelser. Mmmmm.....

Bara en dag kvar....!

Å idag är det bara en dag kvar tills M's mamma, syster och systers pojkvän kommer hit på besök! De kommer imorgon eftermiddag om allt går enligt planerna. Ska bli så himla roligt!!!!!!! Vi har inte setts sedan i julas. Ser fram emot att umgås, prata, uppdatera oss på allt i deras liv som hänt sedan sist. Det känns dessutom extra roligt att de faktiskt kommer att kunna ta del av min mage. Det är ju inte många andra av vare sig vänner eller familj där hemma i Sverige som kan göra det live.

Eftersom vi ska iväg på en liten biltur mot Boston och Cape Cod så hoppas jag att vädret blir fint också. Men vi börjar med en shoppingdag här i staden. Tydligen hade de massor med saker som de ville köpa här. Tja, jag är inte förvånad. Dollarn är lika låg som lågvattnet en torr sommar. Och här är staden som har om inte allt, så det mesta... Jag ska försöka hänga med så gott jag nu kan. Lite otymplig har jag ju blivit den senaste tiden tycker jag. Flåsar oftast som en hund när jag är ute och går. Kan absolut inte hålla min normala gångtakt (vilken i-och-för-sig brukar vara som ett x-2000-tåg enligt många, så nu kanske jag går som en normal person...?!), och blir dessutom kissnödig stup i kvarten. Men förutom detta är jag ju fortfarande ganska portabel trots allt.

Sedan ser jag otroligt mycket fram emot att få komma iväg på en liten "utflykt". Det var länge sedan vi lämnade staden och att få bila tillsammans med min "Skånefamilj" ska bli otroligt kul! Om det finns tid och internet kommer jag nog att försöka uppdatera lite på vägen. Annars kommer det kanske bli ett litet uppehåll i bloggen mellan torsdag och måndag (då vi är ute på vägarna).

Idag blir det lite jobb med cellerna och sedan en hel del datorjobb här hemma. Ikväll blir det nog tvätt och städ som gäller så att hemmet är hyfsat representabelt tills att gästerna anländer imorgon, haha!

Helg bland påvar, magnolior och barnvagnar

Senaste nytt från Påvebesöket här i stan är att de spärrade av just "vår" korsning framför vår byggnad nu i morse. Jag tittade ut genom fönstret och såg bara en massa polisbilar och blinkande ljus. Ingen trafik alls på York Avenue, vilket är högst ovanligt. Trafiken var tydligen omdirigerad för man såg en karavan av gula taxibilar svänga ut på York från en gata längre neråt.

Hm, även om jag fortfarande var nyvaken så insåg jag att detta måste ha att göra med Påven. Antagligen ska han passera här nu. Och mycket riktigt. Efter ett tag så kom en karavan av svarta bilar med små flaggor framme vid huven. Även ambulanser och andra mer "truckaktiga" stora svarta bilar körde förbi, samt sist ett gäng MC-poliser. Självklart tog jag lite bilder genom fönstret varav ni kan se den ena här. Tja, inte vet jag men en höjdare av något slag måste det ju varit som transporterats i denna karavan. Vem det var har jag ju egentligen ingen aning om, men min starkaste gissning är ändå att det är Mannen med Mössan.

Igår var vädret helt underbart och vi tog en lång promenad från oss till Upper West Side, via Central Park. Vi tänkte nämligen besöka ännu en barnvagnsaffär för att som M kallar det "sparka lite däck".
Under vår promenad dit insåg vi verkligen att Mannen med Mössan har framkallat det abslut största säkerhetspådrag jag någonsin varit med om i denna staden. Ja överhuvudtaget! Flera gator var avspärrade. Poliser nästan överallt. När vi kom förbi Lexington Avenue var det en byggnad där det hovrade en helikopter på vardera sidan av byggnaden. Vi hade hört att han skulle bo i krokarna och gissningsvis var att denna byggnaden kanske var hans residens här under sitt besök?
Hela 5th avenue var avspärrad och det stod packat med folk runt kravallstaketen som nog hoppades att få en skymt av påven när han skulle färdas till eller från St Pauls Cathedral. Vi lyckades iallafall komma över avenyn och in i parken. Väl inne i Parken kunde man knappt prata för att det var så många helikoptrar som flög runt och fyllde hela luften med surrande motorljud (här på bilden syns en av dem alldeles ovanför Metropolitan Museum).

Men efter att vi passerat lite norr om Metropolitan var det lugnare och vi njöt verkligen av våren som fullkomligen har slagit till! Blommande träd överallt. Ny späd grönska. Glada människor som är ute och promenerar, joggar eller ligger och har det skönt i solen.

Tog ett par bilder under promenaden. Flera av träden är i slutfasen av sin blomning nu. Medan andra fortfarande enbart har knoppar. Väldigt vackert! Vi gick lite längs södra delen av Reservoiren och sedan ut på västra sidan om Parken. Det var betydligt lugnare på West Side än East Side. Och barnvagnsaffären vi besökte denna gång var bra. Vi fick helt okej hjälp och framförallt kunde vi jämföra de modeller vi just nu funderar mest på. Det är alltid skönt att kunna se exemplaren i verkligheten. Vi har fortfarande inte alls bestämt oss för någon än.

Idag är det lite mulet och dimmigt och betydligt kallare med runt 9 grader. Men det gör inte så mycket tycker jag. Snarare känns det bra att veta att lite kyla hjälper till att "förlänga" blomningen och den här vackra delen av våren. Annars går det över alldeles för snabbt.

Hoppas ni alla får en skön fortsatt söndag! Och ni i Sverige som redan har söndagkväll önskar jag en fin vecka!

Guds sändebud

Så har man spärrat av gator, ändrat trafiken, ställt ut hur många mil som helst med kravallstaket runt stadens gator och trottoarer. Ja man ser dem faktiskt även här i korsningen nedanför vårt hus. Jag kan se kravallstaketen om jag tittar ut genom vårt fönster ner på gatan. Fler poliser än vanligt (vilket är mååånga!) patrullerar stadens gator, pratar högt i sina walkie-talkies och hänvisar och tillrättavisar folk runtomkring dem. Ett enormt säkerhetspådrag.
Varför??
Jo vi har fått celebert besök. Påven Benedict XVI är i stan!
Första besöket i USA. Som påve då.

På mitt jobb, i mitt labb har, vi två personer som är "aktiva katoliker". Dvs de går regelbundet i kyrkan varje söndag, firar alla katolska högtider, och en av dem lever trots sin ålder på 30+ fortfarande i "celibat" eftersom hon är ogift och tror att sex före äktenskapet är en synd.
Att påstå att de är upprymda över Påvens besök här i staden vore en rejäl underdrift! Det har varit mycket prat om detta den senaste tiden. Dessa två i min vardagliga närhet tillsammans med alla katoliker i staden, vilket är en stor grupp särskilt då det finns så många med rötter i latinamerika och även katolska länder i Europa här, tror jag ser detta som något så fantastiskt högtidligt att jag inte ens kan föreställa mig riktigt hur fantastiskt det verkligen är. Påven ses som en superhjälte, Guds sändebud eller liknande. Han har en enormt uppsatt status i katolska världen.

Själv är jag inte alls troende på det viset. Kristen i den meningen att man vuxit upp med kristna traditioner i ett land med kristen kultur. Man firar jul och påsk. Man har gått i kyrkan. Jag är döpt och konfirmerad. Men längre än så sträcker sig inte riktigt min kristna bakgrund.

Jag har däremot stor respekt för allas tro. Religion är verkligen något som vi i Sverige kommit väldigt långt bort ifrån. Jag tänkte inte så mycket på det förrän jag flyttade hit. Hur liten del av vår kultur som ändå genomsyras av religion, ifall man inte är aktivt religiös. Men här inser man att Sverige och svenskarna verkligen är otroligt icke-troende jämfört med de flesta andra kulturer. På gott och ont.

Men om det är någon religion jag har svårt för så är det faktiskt katolicismen. Jag kan inte hjälpa det, men i mina ögon står för den för det mesta som är gammalt, förlegat och faktiskt till stor del människokränkande. Särskilt då det högreligiösa synsättet och tron som har sin källa i Vatikanen. Så nej, att se Påven stå bak och vifta bakom skottsäkert glas i sin s.k Popemobile (vilket underbart namn förresten! Hade inte hört detta förut, men tänkte självklart först på "Batmobile" som ju körs av en helt annan typ av hjälte) är inget jag kommer vilja göra.

Jag har så svårt att känna respekt för en man som är symbolen för bakåtsträvande och fördömmande. Jag vet att ett av hans besök här i NYC kommer vara FN, dit han ska idag. Låter kanske fint, men i mina öron är det ett väldigt hyckleri. Varför vill de träffa påven? Och varför vill påven träffa dem? En av de frågor som behandlades i FN och som hörde till deras topp-prioriteringar för ett par år sedan var att försöka begränsa HIV-spridningen i världen. Ett av förslagen var att man skulle utbilda folk i U-länderna om hur man kunde skydda sig mot HIV, varav självklart kondomer spelade en stor roll. Men detta gick flera katolska länder emot just på grund av att påven och Vatikanen motsade sig detta. För preventivmedel av alla slag är ju en synd! Alltså blev det inget av med denna plan. Tack påven! Tack!

Tack, men nej tack är det enda jag har att säga till detta resonemang. Jag klarar inte av det. Jag vet att de flesta katoliker inte själva har denna ytterst fanatiska syn på sin religion, vilket jag är glad för. Men jag kan då ännu mindre riktigt förstå varför man vill gå och titta och lyssna på en person som står för detta? Varför?

Men hans dragningskraft verkar vara omåttligt stor. Folk vallfärdar för att kunna få en skymt av honom. På hans schema förutom FN-besöket står en mässa (idag) i St Pauls Cathedral på 5th avenue. Denna är dock enbart för "inbjudna", vilket mer eller mindre verkar vara högt uppsatta präster etc inom katolska kyrkan här. Imorgon ska han däremot hålla en mässa för allmänheten. Eller iallafall de lyckligt lottade som lyckades tilldelas biljetter till denna mässa. En av dem är mina katolska kollegor. Det jag tycker är roligast med detta är ändå var mässan ska hållas. På Yankee Stadium av alla platser!!! Det känns så otroligt oreligiöst på något vis. En utomhusarena där man annars spelar Baseboll. Jag förknippar Yankee Stadium med svettiga spelare i "pyamas" samt korv & öl. Å andra sidan är ju Baseboll närapå heligt i detta landet, så kanske passar det bra...?! Självklara orsaken är naturligtvis kapaciteten. Det går in drygt 57.500 personer på stadion här. Och ändå tog biljetterna slut på nolltid. Det är som sagt många som vill lyssna när påven pratar latin.

Jaja, det kommer bli rätt skönt när han åker igen imorgon. Staden kan då återgå till sitt forna "lugn" och nästa stora religiösa grupp här i staden kan då fortsätta fira sin stora högtid ifred. Judiska Passover börjar nämligen ikväll vid solens nedgång och varar en vecka framåt.

Vi icke-religiösa får väl helt enkelt ta och fira sådant vi tycker känns viktigt. Som våren?!



Alla bilder i inlägget ovan är tagna från internet.

Två olika sätt att bedriva business

Det finns lite olika sätt att bedriva affärer på. Igår på vår promenad var vi med om dessa två.


Det ena:
I en lite exklusivare affär här på Upper East Side där de säljer barnsaker:
Vi vill titta på en barnvagn som vi sett online men inte i verkligheten. Det visar sig att bl a denna affär är återförsäljare av dessa vagnar.

Jag: Hi, we'd like to look at the Uppa Baby stroller. Do you have it?

Expedit 1: Don't know... The strollers we have are in the back.... (tar blicken från sin mapp och tittar mycket slött och högst ointresserat på oss)

Vi går in i affären tills vi kommer längst in i rummet där det står två vagnar, en spjälsäng samt en barnstol uppställda i ett hörn.
Den ena vagnen är verkligen just den sort vi vill titta på.
Vi lyfter fram den och drar den lite fram och tillbaka på golvet. Tre andra expediter står och tittar på avstånd. Ingen kommer fram. Ingen frågar ifall vi behöver hjälp. Ingen försöker sig på att berätta något om vagnen.

M: So is this stroller last year's model or is it a 2008? (tittar upp mot expediten närmast oss; en mycket ung smal tjej, låt oss kalla henne expedit 2)

Expedit 2: I don't know. (efter detta mycket enkla konstaterande följer tystnad).

Jag och M tittar på varandra. Men nej, hon säger verkligen inget mer. Vi diskuterar strollern igen. Storlek samt försöker jämföra lite med de mått på andra vagnar som vi har i våra huvuden.
Fortfarande är det ingen som helst ansats hos någon av de närvarande expediterna
till att närma sig oss.

M: Is this the only stroller you have of this sort? Would it be possible for you to order in others?

Expedit 2: No.

M: So you can't order in any other?? (lite misströstan i rösten).

Expedit 2: No, I don't think so.

Ännu en person uppenbarar sig. En till anställd som kommer upp för en trappa i affären. En man. Låt oss kalla honom för expedit 3.

Expedit 2: Can we order other strollers in the same series? (hon har, kors i taket, vänt sig mot Expedit 3 som passerar henne på väg mot kassan)

Expedit 3: No. We can't order. (muttrar detta när han passerar. Bevärdigar oss inte ens med en blick).

M: Really?? You can't order?? (uppenbar förvåning i rösten. En affär som inte kan ta in fler varor till en uppenbart intresserad kund? Konstigt! Skumt!)

Expedit 2: No. (upprepar igen vad expedit 3 sagt).

Vi tittar på varandra. Utbyter blickar.
Då ropar expedit 3 nere från kassan:
We can order!
Wow! Vilken ypperlig service!

Expedit 2: We can order. (återigen ett eko av vad expedit 3 nyss ropat). Sedan tillägger hon; What colour would you like?

Jag: Well we haven't really decided yet, we wanted to have a look at the stroller first.

M: Can you get it in orange? We saw that colour on the company's website.

Expedit 2: No.

Hm, M och jag tycker det är konstigt att det inte går att beställa i en av de färger som finns på företagets hemsida. Men expedit 2 verkar inte tycka att detta är konstigt alls. Iallafall säger hon ingenting.


Efter ytterligare något mer meningsutbyte av detta slaget ställer vi tillbaka vagnen i hörnet, tackar för oss och lämnar affären.
Utanför utbrister vi båda två: Helt ooootroligt! Vilket ställe!!! De verkade verkligen mån om sina kunder...!

Jag tror uppriktigt talat inte att de ville sälja någon vagn! Eller iallafall inte till oss. Eller hur mycket inkompetens får det lov finnas i en och samma affär samtidigt?? Undrar om ägaren känner till detta? Av 4(!) expediter var det inte en enda som kom fram och verkade villig att ge oss mer information, demonstrera hur vagnen fungerar eller ens kunde svara på våra frågor! Ofattbart.
Men vi fick iallafall se vagnen i verkligheten. Bilda oss en egen uppfattning av hur den ser ut och känns, vilket var det vi ville. Fast om vi så smånigom skulle komma fram till att det är denna vi vill ha så vet vi iallafall i vilken affär vi inte ska köpa den!


Det andra:
En glassförsäljare utanför Central Park:

M och jag går vidare. Utanför en av "ingångarna" till Central Park står en man och säljer glass i ett "korv- och glasstånd".
Både M och jag inser att oj, vad vi är glassugna!
Men tyvärr har M endast 5 dollar i kontanter, och jag tog inte med min plånbok på denna promenaden. Hm, glassarna kostar minst 3 dollar styck. Vi dividerar och diskuterar lite om hur vi ska göra. Vilken vi ska dela på. Mannen tittar på oss. M säger lite ursäktande att han endast har 5 dollar så det får bli 1 glass. Mannen tittar från M till mig och tillbaks till M. Han ger oss 2 glassar!

M: But I only have 5 dollars.

Glassmannen: It's okay. No problem! Of course you should have two ice-creams! (Han ler mot oss)

Vi vandrar nöjda vidare med varsin glass.


Två sätt att bedriva affärer. Två helt olika sätt att förhålla sig till sina kunder. Två diametralt olika inställningar till att försöka sälja sina varor.
Försäljning. Så enkelt, men tydligen ändå så svårt...



Båda bilderna i inlägget är från internet.

Utmaningen antagen

Jag blev nyligen utmanad av Anne att beskriva mig själv med hjälp av alfabetet. Så jag ska väl ge mig på ett försök då. Det har dröjt lite eftersom jag inte riktigt haft tid att sätta mig ner och ta mig an uppgiften. Men nu så.


Här är alltså jag i alfabetsform:

A – Anna heter jag vilket var ett av de vanligaste flicknamnen på 70-talet. Hade dock tur under min skolgång och var alltid den enda Annan i min klass både på grundskolan och gymnasiet. Dock hade vi 3 Karin i min högstadieklass, samt 4 Maria i gymnasieklassen. Får en att fundera lite extra på att åtminstone försöka att inte ta det mest populära namnet till Lilla Skruttis…?

B – Blivande förälder är något som jag just nu är. Känns fortfarande lite ovant och konstigt. Men kanske växer man in i det så småningom??

C – Charm tycker jag är betydligt viktigare än utseende. Allra lättast faller jag för öppna personer med mycket humor och energi, men som ändå har en ödmjuk och allvarlig sida.

D – Den svenska skärgården är något av det jag längtar mest till när jag är här. Tycker att just ytterskärgården är en av de vackraste ställena man kan vara på. Oavsett årstid.

E – Erfarenhet är något man aldrig kan få för mycket av tycker jag. Både bra och dåliga är något som man lär sig av och det är ju faktiskt erfarenheterna som på något vis är Livet.

F – Forskare är jag till yrket, vilket kan låta mer ”high tech” än vad det egentligen är.

G – God mat är något jag verkligen njuter av och uppskattar. Äter ofta, mycket och gärna… En av de stora fördelarna med att bo i NYC är självklart att man lätt kan få mat från så många olika ”kök” här; italienskt, thai, japanskt, mexikanskt, peruanskt, kinesiskt, franskt…

H – Hemma tycker jag väldigt mycket om att vara. Jag älskar att lämna hemmet och se nya saker också, men mitt hem är viktigt för mig. Att ha en bas man känner sig trygg och nöjd med. Utan en fast bas känner jag mig ganska lätt rot- och rastlös.

I – Internet är något jag använder i stort sett dagligen både i jobbet och privat, och som jag nästan blivit beroende av. Visst finns det baksidor med ”nätet” men själv tycker jag det ändå är helt fantastiskt. Som utlandssvensk gör det att man inte alls känner sig isolerad eller avklippt från vare sig svenska nyheter eller i kontakten med familj och vänner i Sverige.

J – Jobbar gör jag ganska mycket. Spenderar i snitt klart mer än 40 timmar per vecka med jobb, men trivs ändå eftersom mitt jobb också innebär mycket frihet. Jag kan fritt planera det mesta av mitt arbete och det är något jag verkligen värdesätter.

K – Katten vi har, vår charmiga och gosiga Lipton, är någon som har tagit både mig och M med storm. Han är den goaste man kan tänka sig. Fast ibland tror jag att han fått för sig att han är en hund…

L – Ljus är viktigt för mig. Trivs som allra bäst under vår- och sommarhalvåret när dagarna är långa och kvällarna ljusa. Saknar verkligen de nordiska ljusa sommarkvällarna eftersom det blir mörkt relativt tidigt här på sommaren.

M – M är min stora kärlek och mannen i mitt liv. Vi är på många vis väldigt olika personligheter, men trots att jag ibland kan bli oerhört frustrerad över att vi inte alltid förstår hur den andre tänker så är det verkligen honom jag vill dela mitt liv med.

N – New York är staden och staten där vi nu bor. Trivs otroligt bra här och är väldigt glad att vi flyttade hit och fick uppleva några år här. Älskar verkligen staden och den dag vi flyttar härifrån kommer jag att sakna den enorm mycket.

O – Optimist är jag nog även om jag också kan oroa mig för saker ibland. Men i stora drag tror jag att jag har en ganska positiv livssyn och försöker att inte ta ut så mycket negativa saker ”i förskott”. Däremot kan man ju försöka ha lite realistisk framförhållning och kan därmed undvika att vissa problem uppstår, eller åtminstone vara bättre förberedd om de kommer.

P – Pratar är något jag gör rätt mycket. I tid och otid. På gott och på ont. Ibland är det en talang, ibland är det en förbannelse….

Q – Quantitative PCR är en teknik jag eventuellt kommer att börja använda på jobbet så småningom.

R – Röster är något jag insett betyder en hel del för mig. Alltså röster kan helt klart fånga mitt intresse mer än t ex hur någon ser ut. Det gäller allt från artister som sjunger till ”vanliga” personer man träffar i vardagslivet. T ex så tror jag att M’s röst var en stor del till att jag blev intresserad av honom. Fast kanske på ett mer omedvetet plan.

S – Skrattar gör jag ganska ofta och inte sällan högt och hjärtligt. Tycker knappast att det finns något man mår så bra av som att få sig ett ordentligt skratt.

T – Trött är jag mycket just nu. Troligaste orsaken är såklart graviditeten.

U – Uteliv (i form av friluftsliv) är något jag älskar. Tyvärr har det inte blivit så mycket av det den senaste tiden.

V – Vänner är något som är oerhört viktigt för mig. Jag saknar ofta mina vänner hemma i Sverige, men är också väldigt glad och tacksam över att jag lyckats bygga upp ett så bra socialt nätverk här med vänner som verkligen betyder mycket för mig.

X – XS är en storlek som jag plötsligt insåg att jag började handla en del sedan vi flyttat hit till USA. Har nog aldrig handlat XS i Sverige sedan jag blev vuxen. Men nu är det slut med det även här. I alla fall så länge magen växer….

Y – Yngre är något jag inte riktigt känner att jag skulle vilja vara. Jag är faktiskt oförskämt nöjd med att bli äldre. Det är skönt att känna att man vet vem man är och vad man står för, på ett sätt jag inte visste när jag var yngre.

Z – Zombiefilmer tycker jag om.

Å – Åska tycker jag kan vara otroligt mysigt. Särskilt riktiga åskoväder. Bara man själv är torr och varm och kan titta på blixtarna på avstånd.

Ä – Ärlighet är något jag uppskattar och värderar högt. Försöker alltid att vara så rak och öppen som möjligt, men utan att det blir ”absurdt”. Att alltid i alla lägen säga exakt vad man tycker och tänker är inte något jag tycker är vare sig smart eller bra att göra. Men i större och frågor tycker jag det är viktigt att försöka vara så ärlig som möjligt. Inte minst mot sig själv.

Ö – Överraskningar är något som jag lärt mig kan vara både på gott och ont. Jag älskar roliga överraskningar, men har även lärt mig att livet tyvärr även kan bjuda på väldigt jobbiga och tråkiga sådana också.


Jaha, det var det. Kanske inte så mycket nytt under solen. Men jag har iallfall fixat utmaningen och det känns ju bra.
I övrigt har det varit en bra dag idag. Våren är äntligen här på riktigt och det är ljuvligt! Mitt glukostest gick bra att utföra. Drycken var inte lika hemsk som jag trott, även om den inte var särksilt god. Smakade ungefär som översötad Fanta. Men jag fick ner den utan att vare sig kräkas eller svimma. Provsvaren ska jag få på fredag eller måndag. Får väl se vad de säger.
Har sedan hunnit med både att sköta om mina celler, att ta en fika med en kompis som jobbar här tvärs över gatan, samt att ta en ganska lång promenad med M nu på kvällen för att dels kolla in barnvagnar i ett par affärer samt att köpa ny kattmat och leksaker till Lipton. Så det har varit en skön men ändå innehållsrik dag.

En vanlig tisdag

Kom precis hem från jobbet. Klockan är snart halv tio på kvällen. Långa dagar nu. Igen. Jag skulle ju jobba lite mindre hade jag tänkt mig. Hm, det är inte alltid så lätt när man jobbar med "levande material". Mina celler kallar och lockar. "Vi vill ha mat, vi vill ha mat!" eller "Vi måste få större utrymme så flytta på oss så vi kan fortsätta växa!"

En av anledningarna till att det blir långa dagar för mig just nu är att jag växer dessa celler i M's labb. Detta eftersom det här är s.k embryonala stamceller (ES celler) och som därför kräver daglig omvårdnad (så även på helgerna). Det gör att mina vardagar blir längre än normalt eftersom jag jobbar på mitt eget jobb på dagarna och sedan åker till M's jobb på kvällarna för att ta hand om cellerna. Låter kanske inte helt optimalt, men det är verkligen en enorm fördel för mig eftersom denna lösning innebär att jag slipper den långa pendeltiden på helgerna. Det är verkligen stor skillnad på att ha 5 minuters promenad till de här krävande cellerna på helgen jämfört med att tillbringa ca 2-2,5 timmar på tunnelbana och buss varje dag förutom själva arbetstiden.

Och trots att de senaste två veckorna varit runt 50-timmars arbetsveckor så jag känner jag mig än så länge i rätt bra form ändå. Kanske gjorde mina dagar hemma för ett tag sedan susen? Jag hoppas och tror det. Och denna period är snart över. Jag hoppas hinna frysa ner mina celler till början av nästa vecka. För då får vi Storfrämmande!! M's mamma samt syster med pojkvän kommer hit och hälsar på! Vi har inte setts sedan i julas så det ska bli så otroligt roligt att träffas igen! Förutom en dag här i staden så ska vi bila uppåt till Boston via Cape Cod. Å, jag hoppas verkligen att vädret kommer bli fint! Ser så mycket fram emot att få se lite mer av New England. Och att få spendera flera dagar tillsammans med min Skånefamilj! Denna veckan ser det ju iallafall ut som om våren är på väg med stormsteg. Äntligen! De kommande dagarna ska det bli runt 20 grader och sol! Allt enligt väderleksprognosen iallafall. Så jag hoppas att det fina vädret och de sköna temperaturerna ska hålla i sig nästa vecka också.

Imorgonbitti är det nytt besök hos min gynekolog. Denna gång blir det diabetestest. Ska tydligen dricka någon äcklig sockerlösning. Usch! Jag som inte är så förtjust i sötsliskiga drycker. Men det blir nog bra. Det jobbigaste blir nog ändå att jag inte får äta något innan, och jag brukar normalt vara ganska hungrig på morgonen. Förhoppningsvis kommer inte testet att visa på någon ökad risk för diabetes. Man vet ju aldrig, men jag hoppas på det bästa.

Nä gott folk, nu ska jag ta och varva ner lite framför TV:n innan jag går och lägger mig.



Bilden är från nätet: www.hku.hk

Orkidéutställning i Bronx

Vi köpte oss ju en orkidé vår första jul här i NYC. Vi köpte den under en promenad på själva julafton. Och den har blommat hela tiden sedan dess. Helt otroligt faktiskt! Inte en enda dag utan blommor sedan december 2005! Men nu har den endast en enda blomma kvar sedan senaste blomningen och när den vissnar så lär det dröja ett tag innan det blir nya, för jag ser inte skymten av några knoppar än. Tyvärr tog den nog lite stryk denna vinter när vi var hem till Sverige i december, och sedan skötte jag nog inte om den riktigt så bra som innan vi fick Lipton. Den är även tvungen att stå lite längre in i rummet och får inte lika mycket ljus vilket säkert också bidrar något.

Jag är absolut ingen orkidékännare alls, men tycker att de är fantastiskt vackra. Och vår orkidé var av den allra vanligaste och mest lättskötta sorten vilket säkert bidragit till den otroliga blomningsfrekvensen!

Nu i våras var det iallafall den årliga orkidéutställningen i Botaniska Trädgården i Bronx. Och vi ville båda dit för att njuta. M var dessutom väldigt nyfiken och ville prova sitt nya kameraobjektiv han köpt (makro) samt den nya monsterblixten. Själv fotograferade jag allt med min nya lilla kompaktkamera, och tyckte det var roligt att testa den på den här typen av bilder också. Så förra helgen tog vi Metro North till Botanical Garden för att njuta av blomprakten.

Jag älskar verkligen Växthusen i Bronx Botaniska Trädgård. Det är gamla, stora växthus från början av 1900-talet. Otroligt vackra! De kallas även Enid A. Haupt Conservatory, och här har de sin permanenta "utställning" med växter från tropiska regnskogar. Därutöver brukar de ha olika specialutställningar här som t ex orkidéutställningen (varje vår) samt andra tillfälliga utställningar. För ett par år sedan var det en fantastisk utställning här med otroligt vacker och fascinerande konstglas av en konstnär Chihuly som M och jag besökte tillsammans emd M's moster som då var på besök.

Här kommer några bilder av orkidéutställningen. Jag måste säga att jag är grymt nöjd med min lilla Olympus. Tycker många av bilderna blev riktigt bra trots att de är tagna med en vanlig enkel kompaktkamera.

Vid entrén i växthuset fanns denna damm fär man satt ut orkidéer i rosa och lila tillsammans med den "ursprungliga" växtligheten. Även första bilden i detta inlägg är från entrén till växthuset (samma damm).

De flesta vilda orkidéer växer ju på stammar av träd eller andra växter. Därför hade man här fäst orkidéerna på ett så naturtroget vis som möjligt. Jag gillar verkligen att man här utnyttjar det faktum att många orkidéer lever i just regnskogsmiljö. Så att gå i dessa växthus med just växter från olika typer av regnskog dr man nu även kunde njuta av okidéer kändes härligt!

Här syns en av de orkidésorter som är vanligast i blomsterhandeln - Phalaenopsis. Men här var det ju verkligen fråga om många blommor som klängde längs stammarna.

Andra arrangemang var bl a orkidéer i krukor ensamma eller i grupp, eller som här i samma kruka där man hade planterat ett blommande träd.

Här en av de små dammarna i ena växthuset, där man hade orkidéer i växtligheten som hänger över dammen. I själva dammen står en liten fontän så det porlade väldigt avslappnande här. Det växer även en del andra vattenväxter i själva dammen bl a små näckrosor.

I ett av växthusen hade de byggt upp en s.k Garden Pavillion. Denna modell kan ses i traditionella kinesiska trädgårdar, och de användes från början när Buddhismen spreds i Asien. Hela paviljongen var totalt inklädd med orkidéer från botten ända upp till taket. Desstuom växte det fullt med orkidéer runt omkring.

På denna skylten kan man läsa lite mer om bakgrunden till dessa paviljonger. Lite korta fakta om historia och funktion. Just denna var en modell som här kallas Singapore Garden Pavillion.

På baksidan av Paviljongen fanns det en damm där man satt ut korgar med orkidéer som flöt på vattnet. Även här var det en enorm blomsterprakt med sprakande färger och vackra former. Här är några bilder från denna underbara del av utställningen.





Personligen tycker jag att denna Paviljong och dammen bakom den var den absolut mest imponerande och vackraste delen av hela utställningen. Det var ett sådant "överflöd" av blommor men trots alla dessa olika färger och former så fick man ändå en känsla av harmoni och lugn.

Jag tycker speciellt att korgarna som flyter på den lugna vattenytan, omgiven av andra orkidéer var så vackert. Man kunde stått hur länge som helst och bara njutit av alla syn och doftintryck.


Av de närbilder jag tog har jag satt ihop ett litet potpuri. Här tycker jag verkligen att man kan se att orkidéer kan se ut nästan hur som helst både i färg, form och storlek.


I slutet av utställningen kunde man gå genom dessa blomsterbågar där det växte fullt med orkidéer av olika slag. En ganska mäktig känsla det också måste jag säga. På det hela var det en härlig upplevelse. Det enda negativa var att det kom väldigt mycket folk. Särskilt i slutet av vår "rundvandring. Så om jag kommer tillbaka igen något annat år ska jag nog försöka vara där tidigare på dagen eller kanske t o m en vardag istället för en helg.

Men nästa besök i själva Botaniska trädgården tror jag att jag vill göra nu under våren. För denna gången var vi endast inne i själva växthusen eftersom vädret inte var så väldigt varmt och även för att det mesta utomhus inte hade hunnit slå ut än. Men de kommande veckorna kan jag tänka mig att det kommer vara en otroligt härlig upplevelse att gå runt i själva trädgården. Så jag hoppas verkligen att man får tid att ta sig dit någon dag framöver.