Två olika sätt att bedriva business

Det finns lite olika sätt att bedriva affärer på. Igår på vår promenad var vi med om dessa två.


Det ena:
I en lite exklusivare affär här på Upper East Side där de säljer barnsaker:
Vi vill titta på en barnvagn som vi sett online men inte i verkligheten. Det visar sig att bl a denna affär är återförsäljare av dessa vagnar.

Jag: Hi, we'd like to look at the Uppa Baby stroller. Do you have it?

Expedit 1: Don't know... The strollers we have are in the back.... (tar blicken från sin mapp och tittar mycket slött och högst ointresserat på oss)

Vi går in i affären tills vi kommer längst in i rummet där det står två vagnar, en spjälsäng samt en barnstol uppställda i ett hörn.
Den ena vagnen är verkligen just den sort vi vill titta på.
Vi lyfter fram den och drar den lite fram och tillbaka på golvet. Tre andra expediter står och tittar på avstånd. Ingen kommer fram. Ingen frågar ifall vi behöver hjälp. Ingen försöker sig på att berätta något om vagnen.

M: So is this stroller last year's model or is it a 2008? (tittar upp mot expediten närmast oss; en mycket ung smal tjej, låt oss kalla henne expedit 2)

Expedit 2: I don't know. (efter detta mycket enkla konstaterande följer tystnad).

Jag och M tittar på varandra. Men nej, hon säger verkligen inget mer. Vi diskuterar strollern igen. Storlek samt försöker jämföra lite med de mått på andra vagnar som vi har i våra huvuden.
Fortfarande är det ingen som helst ansats hos någon av de närvarande expediterna
till att närma sig oss.

M: Is this the only stroller you have of this sort? Would it be possible for you to order in others?

Expedit 2: No.

M: So you can't order in any other?? (lite misströstan i rösten).

Expedit 2: No, I don't think so.

Ännu en person uppenbarar sig. En till anställd som kommer upp för en trappa i affären. En man. Låt oss kalla honom för expedit 3.

Expedit 2: Can we order other strollers in the same series? (hon har, kors i taket, vänt sig mot Expedit 3 som passerar henne på väg mot kassan)

Expedit 3: No. We can't order. (muttrar detta när han passerar. Bevärdigar oss inte ens med en blick).

M: Really?? You can't order?? (uppenbar förvåning i rösten. En affär som inte kan ta in fler varor till en uppenbart intresserad kund? Konstigt! Skumt!)

Expedit 2: No. (upprepar igen vad expedit 3 sagt).

Vi tittar på varandra. Utbyter blickar.
Då ropar expedit 3 nere från kassan:
We can order!
Wow! Vilken ypperlig service!

Expedit 2: We can order. (återigen ett eko av vad expedit 3 nyss ropat). Sedan tillägger hon; What colour would you like?

Jag: Well we haven't really decided yet, we wanted to have a look at the stroller first.

M: Can you get it in orange? We saw that colour on the company's website.

Expedit 2: No.

Hm, M och jag tycker det är konstigt att det inte går att beställa i en av de färger som finns på företagets hemsida. Men expedit 2 verkar inte tycka att detta är konstigt alls. Iallafall säger hon ingenting.


Efter ytterligare något mer meningsutbyte av detta slaget ställer vi tillbaka vagnen i hörnet, tackar för oss och lämnar affären.
Utanför utbrister vi båda två: Helt ooootroligt! Vilket ställe!!! De verkade verkligen mån om sina kunder...!

Jag tror uppriktigt talat inte att de ville sälja någon vagn! Eller iallafall inte till oss. Eller hur mycket inkompetens får det lov finnas i en och samma affär samtidigt?? Undrar om ägaren känner till detta? Av 4(!) expediter var det inte en enda som kom fram och verkade villig att ge oss mer information, demonstrera hur vagnen fungerar eller ens kunde svara på våra frågor! Ofattbart.
Men vi fick iallafall se vagnen i verkligheten. Bilda oss en egen uppfattning av hur den ser ut och känns, vilket var det vi ville. Fast om vi så smånigom skulle komma fram till att det är denna vi vill ha så vet vi iallafall i vilken affär vi inte ska köpa den!


Det andra:
En glassförsäljare utanför Central Park:

M och jag går vidare. Utanför en av "ingångarna" till Central Park står en man och säljer glass i ett "korv- och glasstånd".
Både M och jag inser att oj, vad vi är glassugna!
Men tyvärr har M endast 5 dollar i kontanter, och jag tog inte med min plånbok på denna promenaden. Hm, glassarna kostar minst 3 dollar styck. Vi dividerar och diskuterar lite om hur vi ska göra. Vilken vi ska dela på. Mannen tittar på oss. M säger lite ursäktande att han endast har 5 dollar så det får bli 1 glass. Mannen tittar från M till mig och tillbaks till M. Han ger oss 2 glassar!

M: But I only have 5 dollars.

Glassmannen: It's okay. No problem! Of course you should have two ice-creams! (Han ler mot oss)

Vi vandrar nöjda vidare med varsin glass.


Två sätt att bedriva affärer. Två helt olika sätt att förhålla sig till sina kunder. Två diametralt olika inställningar till att försöka sälja sina varor.
Försäljning. Så enkelt, men tydligen ändå så svårt...



Båda bilderna i inlägget är från internet.