Show & Tell - böcker

Gårdagens Show & Tell tema var Böcker - Vilka slags böcker gillar ni? Hur mycket böcker läser ni? Favoritbok, författare?
Det var månadens sista tema från Desiree, och även om jag inte hann skriva eller posta det igår så vill jag göra det nu trots att det kommer försent. Framförallt eftersom jag verkligen älskar böcker så detta tema var verkligen något jag kände för att skriva om!

Ja, som sagt så har jag alltid älskat att läsa. När jag var yngre var faktiskt en favoritsysselsättning att gå runt och leta böcker på biblioteket i den stad där jag växte upp. Och det var tur att det fanns ett såpass bra bibliotek med ett hyfsat stort utbud av sk ungdomslitteratur, eftersom jag avverkade böcker i ungefär samma takt som en termit knaprar gammalt trävirke. Läslusten har sedan dess suttit i, även om jag inte läser lika mycket i vuxen ålder som jag gjorde i säg 11-15-årsåldern. Självklart är mitt läsande helt beroende av tid, och en av de positiva saker som min långa pendling till och från jobbet ändå för med sig är just att jag nu kan läsa mycket varje dag.

Så vad gillar jag för sorts böcker då?
Jag har redan konstaterat att jag jämfört med många andra inte har sådär väldigt "sofistikerad" lässmak. Vad gäller böcker är jag nog en ganska typisk "svenkstoppspersonlighet", ni vet en sådan ganska förutsägbar person som gillar väldigt mainstream-böcker. Ofta kan jag lockas av böcker som ligger på olika topplistor och väldigt ofta gillar jag ungefär de böckerna som ligger bland de 20 i topp. Jag har alltså inte så väldigt avancerad smak, även om jag gillar att då och då läsa en del s.k "klassiker" också.

Men inom min "svensktoppsgenre" så gillar jag ganska blandad kompott av böcker. Jag läser gärna deckare och thrillers, men tycker framförallt om sådana där jag fattar tycke för karaktärerna. Om det enbart är själva intrigen som driver berättelsen framåt kan jag tycka det blir lite trist i längden. Däremot tycker jag att vissa deckarförfattare är bra på att bygga upp persongalleriet runtomkring historien, samt även miljöerna så att man får en bok som innhåller både spänning, "vardagsrelationsdramatik" och en inlevelsefull beskrivning av den miljö eller det samhälle/tidsanda där historien utspelar sig.
Två deckarförfattare som jag upptäckte i och med att min mamma skickade en av deras böcker till mig var Roslund & Hellström. Boken jag fick heter "Edward Finnigans upprättelse" och var en otroligt fascinerande berättelse. Inte alls en "vanlig" deckare eller thriller utan verkligen något utöver det vanliga. Den tar upp detta med dödsstraffet här i USA på ett väldigt speciellt sätt. Efter att ha läst denna bok passade jag på att köpa deras tidigare böckjer när jag var i Sverige och läste dem också. Jag tycker de alla är väldigt bra och jag gillar framförallt att karaktärerna och berättelserna inte är "enkla" med enbart onda och goda sidor, utan att de skriver om "vanliga" personer som p g a yttre omständigheter kan ta steget över till "fel" sida. Brott handlar ofta om en mycket mer komplicerad kedja av handlingar än enbart en ond person med ont uppsåt. När man läser böckerna dyker det upp frågor och tankar i huvudet som "skulle man själv kunnat handla på detta sätt i en liknande situation?" eller "hur svårt det är att leva helt och fullt ut i vårt moderna civiliserade rättsamhälle när man drabbas av sådant som tar fram det allra mest primitiva inom en?".
Jag gillar verkligen sådana typer av berättelser. Där allt inte är glasklart från början. Där personer kan utvecklas och förändras med historiens gång. Där ens tankar och känslor kan utmanas lite. Gärna få en att fundera lite extra. Detta gäller självklart inte enbart deckargenren utan alla böcker jag läser.

Förutom deckare tycker jag om att läsa om just personer i olika situationer som antingen kan vara sådana att man känner igen sig i, eller helt annorlunda så att "nya världar" och tankegångar öppnas. Jag har också en förkärlek för Fantasy även om jag inte på något sätt är en Fantasyfantast. Men jag hör t ex till katergorin "Sagan-om-Ringen-Nördar". Jag läste trilogin första gången i 12-årsåldern och har sedan dess läst om dem säkert en 4-5 gånger. Minst. Och detta innan första filmen kom....
Och självklart älskade jag Harry Potter också. Minns att när jag läste de första 3 böckerna i serien hade jag helt fantastiska drömmar på nätterna! På något sätt släppte dessa böcker lös min fantasi igen och jag drömde verkligen att jag stred mot drakar, vampyrer eller andra fantasimonster. Jag fick här i USA även tipset av min chef att läsa Eragorn av Christopher Paolini, och jag gillade både denna och "Eldest" som hittills kommit ut, och väntar på att den tredje boken i serien ska komma. Jag fascinerades även av att Paolini faktiskt skrev den första boken när han var endast 15 år. Imponerande!

Under mina tonår läste jag även mycket Stephen King och liknande böcker. Älskade den typ av skräck han beskrev som liksom finns i en till synes helt normal vardagsmiljö. En av mina favoriter här var "It" ("Det" på svenska) som jag tycker är en fantastisk berättelse om mod, vänskap och inte minst förmågan till förändring. Men jag såg aldrig filmen eftersom jag förstod att de i filmen enbart tagit fram själva "skräckhistorien" och inte alls det som gjorde böckerna så bra, nämlinen person- och miljöbeskrivningarna och framförallt hur man får följa de här barnens peronliga utveckling från dåtid till nutid när de är vuxna och återigen måste återförenas för att besegra det onda. Jag blev även helt frälst av hans och Peter Straubs "The talisman" ("Talismanen" på svenska). En otrolig äventyrsberättelse i Fantasyform med den där sortens "svärta" som jag älskar.

Det där med att återkomma till och läsa om favoritböcker är något jag inser att alla inte gör. Flera jag träffat säger att de aldrig gör det eftersom de tycker att spänningen försvinner när man vet hur handlingen är och hur historien ska sluta. Som att idissla. Själv kan jag läsa om vissa böcker många många gånger. I vissa fall kan jag läsa om delar av en favoritbok, och inte ens hela boken. Det kan handla om speciella avsnitt eller kapitel som kan trösta en i vissa situationer eller bara få en att skratta eller kanske gråta. För mig känns det ungefär som att återse en gammal vän. Och även om man känner vännen utan och innan, så är det alltid lika roligt med ett återseende. Dessutom kan ju även en gammal vän som man tror man känner till allt om, överraska en och komma med helt nya infall och vinklar beroende på vilket humör man är på, eller i vilket skede i livet man råkar befinna sig i. Likadant tycker jag det är att läsa om sina gamla favoritböcker.

Några av mina absoluta favoritböcker som jag återkommit till minst en gång, ibland flera (i vissa fall med många års mellanrum) är:
"Juloratoriet" av Göran Tunström (en bok med ett fantastiskt persongalleri och med ett alldeles speciellt språk som tillltalar mig.
Flera böcker av Peter Pohl, men framförallt "Regnbågen har bara åtta färger" och "Medan regnbågen bleknar". Dessa läste jag under min gymnasietid och Peter Pohl's målgrupp tror jag ligger i gränslandet mellan ungdom-vuxen. Jag älskade dem eftersom även han behandlar språket något annorlunda. Plus att det är en otroligt gripande berättelse där sorg och förlust blandas med glädje och värme.
"Sagan om Ringen trilogin" av JRR Tolkien (denna behöver väl ingen presentation direkt).
Jag älskade även Anna Gavaldas "Tillsammans är man mindre ensam", och denna har blivit en sådan favorit som jag med säkerhet kommer återkomma till framöver.
Av dessa tog jag t o m med mig Peter Pohls böcker samt Juloratoriet hit när vi flyttade, just av den anledningen att detta är böcker jag gärna återkommer till. Så jag ville ha dem med mig. Att ta fram närhelst man vill läsa om ett stycke eller två...

Böcker jag köpt här och läst sedan jag kom hit och som jag också älskat är:
"The Memory keepers daughter" av Kim Edwards
"The Timetravelers wife" av Audrey Neffenigger
"Kite runner" (Flyga drake på svenska) av Khaled Hosseini
"The glass castle" av Jeanette Walls
"Let the Northern lights erase your name" av Vendela Vida
Alla dessa har jaig läst på engelska och jag rekommenderar dem varmt! Har ingen aning om ifall de alla finns översatta till svenska, men kanske kan ni som vill läsa dem på svenska kolla detta.

Sist men inte minst så har jag ju även hittat en annan svensk författare som jag bara älskar! Johan Ajvide Lindqvist. Hans eminenta skräckromaner är något som verkligen fick mig att gå i spinn! Jag älskar ju som sagt skräckfilmer, och Ajvides böcker är defintivt "Splatter i bokform" men som dessutom alla alltid har en djupare tanke och budskap. Det handlar alltså inte alls enbart om "effekter" utan han beskriver sina karaktärer med stor kärlek och inlevelse, samtidigt som han ofta behandlar vårt nutida moderna samhälle, vilket egentligen kanske är något mer skrämmande än de övernaturliga händelserna. Hans första bok "Låt den rätte komma in" (en modern vampyrhistoria, men där vampyren egentligen är den minst skrämmande. Boken behandlar bl a utanförskap och mobbing på ett otroligt realistiskt vis trots alla övernaturliga händelser) har nu filmats och jag läste för ett par månader sedan att den fått pris här på Tribeca Film festival, så jag hoppas hoppas hoppas att de faktiskt kommer att visa den här i NYC åtminstone. För jag vill så gärna se den!!
Jag tyckte även väldigt mycket om hans "Hantering av odöda" (där den yttre handlingen handlar om zombies, men där frågan om "hur och vad skulle man göra om någon man älskar men som man förlorat verkligen återkom till livet igen?" automatiskt dyker upp i ens tankar) samt hans novellsamling "Pappersväggar" (i vilken det sista kapitlet faktiskt är själva slutet av just "hantering av odöda").
Dessutom fick jag tipset av Petchie att Ajvide faktiskt kommit ut med en ny bok nu; "Människohamn". Ååååå, vill ha vill ha vill ha!!!!!!

För tillfället har jag börjat läsa en del böcker om förlossning och föräldrarollen. Hm, kasnke inte så oväntat faktiskt. Den jag läser just nu heter "Att föda" av Gudrun Abascal och jag tycker den är väldigt bra och informativ. Visst inser jag att en hel del inte kommer att stämma in här i USA eftersom hon beskriver hur det går till på svenska sjukhus, men själva psykologin och det fysiska förloppet inför och under förlossningen tycker jag är väldigt bra beskrivet.

Idag blir det nog inte så mycket läst eftersom vi ska ut och träffa våra svenska vänner på stan. Vädret är tycärr lite trist nu men det ska ändå bli skoj att ses!
Ha en jättefin helg!

En bonusdag!

Min långhelg blev plötsligt ännu längre!! Men det är väl bara att tacka och ta emot. Så det gör jag.
Jag fick nämligen ett mail från min chef i morse där det stod ordagrant så här:

"Don't come in today, there is nothing to do here."

Nehej, tänkte jag. Då gör jag väl inte det då.
Självklart är det flytten som gör att det inte finns något att göra på labbet nu direkt. Idag skulle flyttfirman komma och packa ner alla saker vi sorterat och märkt förra veckan. Sedan skulle de börja transportera lådorna till det nya labbet. Så nej, det fanns nog inte mycket att göra där idag. Alltså blev det en ledig dag idag.
Imorgon däremot hoppas vi att de hunnit flytta det mesta så att vi kan börja packa upp och organisera det nya labbet!

Hittills har jag inte gjort så jättemycket spännande på denna lediga bonusdag. Har suttit med en massa e-mail korrespondens nu på morgonen/förmiddagen. Samt kört lite tvätt eftersom det är skönt att göra det en vardag när det inte är så mycket folk i tvättstugan.
Har även slagit in en present eftersom M och jag är inbjudna till en inflyttningsfest ikväll. Så vi kommer ändå att ta tunnelbanan upp till Bronx eftersom festen är i en studentlägenhet i huset mitt emot jobbet. Ska passa på att visa M vårt nya labb då när han ändå är där. Det ska bli kul eftersom han inte har någon aning om hur det ser ut där.
I stort sett har det alltså varit en lugn dag och jag försöker vila lite också. Så skönt och lyxigt.


Värmen är defintivt här nu.
Idag visar termometern på 28 grader ute. Puh!
Igår premiärkördes AC:n i sovrummet innan vi lade oss.
Detta efter att ha varit ute på kvällen och gått en promenad längs med Hudson River på West Side (ungefär i höjd med Ground Zero). Satte oss på en uteservering och tittade på båtar och folk som spatserade förbi. Så underbart! kändes som om vi var på semester någon helt annanstans och inte alls på Manhattan.
Vi har kompisar som ska tillbringa en vecka här i staden nu och de anlände igår. Av en slump visade det sig att deras hotell låg alldeles i närheten och trots jetlag så ville de gärna ses en stund. Så vi beställe lite middagsmat och hade en riktigt mysig kväll tillsammans i kvällssolen.
Jag älskar verkligen staden när den är såhär!!

Försommaren är äntligen här!

Idag är det Memorial Day vilket betyder Ledig Måndag, Flaggorna vajar, Sommaren har inletts.
Detta är en helgdag här i USA som är till för att hedra alla de amerikaner som stupat i alla de otaliga krig som USA ju varit inblandat i genom historien. Ingen nämnd, ingen glömd.
Det är dessutom denna helg som är den "officiella" starten på sommaren här. Högsäsong (läs för sommaraktiviteter, sommarsemestrar etc) är alltid mellan Memorial Day Week-end (vilket är sista helgen i maj) och Labor Day week-end (vilket är första helgen i september).

För vår del innebär denna långhelg inget särskilt. Mer än att man fick en extra ledig dag, vilket alltid är välkommet!
Jag njuter även av att vädret äntligen äntligen verkar ha vänt! Värmen har kommit, men än inte den där hemska fuktiga heta värmen, utan nu är det just sådär underbart lagom som man som svensk gillar!! Igår var det ca 23 grader och lite vind. Helt perfekt med andra ord! Jag och en kompis hade bestämt att ses för en picknick i Central Park och det var så himla mysigt! Vi sågs vid 12-tiden och jag var inte hemma förrän runt halv sex tiden på kvällen. Vi hann prata och tjata om det mesta. Njuta i solen och studera alla människor omkring oss. Äta god picknick-mat som vi fixat och bara njuta av det fantastiska vädret! Exakt sådant som jag älskar att göra om vädret tillåter...

Central park är ju som sagt ett andningshål i denna staden. För väldigt många. Igår var det mycket folk i Parken, men inte överfullt ändå. Vi hade valt att sätta oss i gräset nära den lilla dammen där många brukar segla med rasiostyrda segelbåtar. Så även igår. Runtomkring promenerade glada människor. Och på gräsmattorna var det flera som hade gjort som vi; picknick på filt. Vissa i sällskap, andra ensamma utsträckta i gräset med en bok eller tidning. Jag älskar verkligen Parken just såhär års. Vår. Men även höst. Här är ju hösten en underbar årstid den också. September och ofta oktober är lagom varma. Ofta ungefär som en skön sommardag i Sverige, med temperaturer runt 20 grader.

På kvällen tittade jag och M på en DVD som vi hyrt från Netflix. Filmen, en spansk film "The Orphanage" var helt fantastisk! Det var ett tag sedan jag såg något så otroligt välspelat. En story som var så vattentät och en film som man verkligen funderar vidare på även efter dess slut. Detta är visserligen en skräckfilm, men jag hoppas att även icke-skräcfilmsfantaster ska se den för det var verkligen inte en vanlig skräckfilm utan något utöver de flesta filmer i denna genre! Den är producerad av Guillermo del Toro som var den som skrev och regisserade den underbara "Pan's labyrinth".
Hela filmen är egentligen ett drama. Den handlar om en familj som flyttar in i ett gammalt hus som tidigare varit ett barnhem. Laura, har själv vuxit upp på detta barnhem och nu flyttar hon in i detta hus tillsammans med sin man och deras son Simon. De vill här öppna upp ett hem för barn med särskilda behov. Deras son Simon har dock mycket livlig fantasi och har flera osynliga fantasivänner som han leker med. Föräldrarna tycker inte det är så bra, men hoppas att det ska ändras den dagen då de andra barnen kommer att anlända. Men dagen då de barnen anländer till huset försvinner Simon. Sedan handlar filmen om Lauras desperata sökande efter Simon. Och hur hon sakta men säkert själv börjar tro på allt det Simon berättade om sina fantasivänner.

Jag vill inte berätta mer, för det skulle förstöra filmen för er som vill se den. Men jag tycker som sagt att den var otroligt bra. jag ska inte sticka under stol med att man blir skrämd. Det är inget blod eller sådant, utan detta handlar om "sofistikerad" skräck, vilket är så mycket läskigare än splatter (även om jag ju är svag för splatterfilmer också...). Men detta är mästerlig skräck i Hitchcock-anda. Men det fantastiska är att detta är en film som verkligen berör. Man bryr sig om karaktärerna. Man lever sig verkligen in i den sorg och oro som föräldrarna känner när månaderna går och de desperat försöker ta reda på vad som hänt Simon. Om han lever. Var han är. Så på detta planet är det ett oerhört tätt spelat drama. Och det jag verkligen älskade med filmen är att man kan tolka den på så många olika sätt efteråt. man kan fundera hit och dit. Vrid och vända. Och storyn håller. Hur många filmer i denna genre kan stolstera med detta? Inte många. Kanske "The sixth sence" som jag också tyckte var en fantastisk skräckfilm med många bottnar.

Det absolut läskigaste med filmen är egetnligen ändå inte de "övernaturliga" inslagen utan den "verkliga skräcken". Att förlora ett barn och inte ge upp i sökandet av detta älskade barn. Att försöka hålla hoppet uppe. Att driva sig till att göra saker man tidigare aldrig trott man skulle kunna eller våga. I sökandet efter svar. Inga övernaturliga händelser i världen kan mäta sig med denna skräck. Så även om ni inte är så mycket för just skräckfilm så rekommenderar jag "The Orphanage" varmt! Sätt er till rätta i soffan, håll någon hårt i handen. Ha en kudde redo som ni kan borra ner ansiktet i om ni tycker det blir för läskigt. Tänd lamporna för att minska den skräckfilmsupplevelsen. Men se den!!! Ni kommer defintivt tycka det var värt det i slutänden! Jag lovar.

Nu ska jag ta tag i denna dag. Det är vackert väder även idag så vi får väl se vad vi ska hitta på. det blir säkert en promenad i staden och kanske parken också gissar jag.
Hoppas ni alla får en riktigt bra vecka!



Och sist men inte minst en liten hälsning till mamsen!!!! Stort GRATTIS på din födelsedag idag Mamma!!!!!
KRAM!

Flytt på gång

Det har varit mycket på gång denna veckan. Jag har inte alls hunnit med fredagstemat än och vim får se om det blir av. Vi håller på att flytta labbet. Denna vecka har det därför varit febril aktivitet på jobbet med att organisera, rensa, sortera och märka allt som ska flyttas eller kastas. Flyttar är alltid ganska tidskrävande. Och de tar även en hel del energi. Men det som känns så otroligt bra med att flytta är att man faktiskt kan rensa ut allt det där gamla "skräpet". Sådant som förvarats år efter år, men som knappt någon längre har någon som helst koll på. När det gäller flytt av ett labb handlar detta ofta om olika "prover" etc som folk har jobbat mer för åratal sedan. Folk som lämnat labbet för så länge sedan att de som nu är där knappt minns dem. En del av deras saker ska självklart sparas, men mycket har varit sådant som inte ens är ordentligt märkt så ingen vet längre riktigt vad dessa lådor och burkar innehåller längre. Alltså - kasta!

Det är något befriande med att rensa, sortera ut och kasta saker. Att liksom inte behöva ta med detta till det nya stället. Jag gillar det mycket! Man blir av med en massa onödigt tjafs. Detta gäller även i hög grad mina egna saker. Har försökt att rensa bort i frysar och kylrum, bland pappershögar och post-it-lappar. Det blev en hel del, trots att jag bara jobbat här i ca 2,5 år. Men man hinner minsann samla på sig....

Nu är det långhelg här i USA. Ledigt på måndag eftersom det är Memorial Day. Känns otroligt skönt. Ska bara ta det lugnt och inte göra något speciellt. Jag var så otroligt trött tidigare i veckan. Vet inte ifall det var en massa hormoner i omlopp men när jag vaknade i onsdagsmorse kändes det som om jag var helst slut och skulle kunnat sova dagar is träck. Så jag ringde in tilll jobbet och sa att jag tänkte stanna hemma vilket var helt ok. De klarade packningen utan mig den dagen. Och sedan sov jag i stort sett hela dagen, eller iallafall en 5-6 timmar. Vilket var gudomligt skönt! M kom hem ganska tidigt, redan vid 18-tiden och då hade jag nyss vaknat. Han blev lite orolig för om jag skulle kunna somna senare på kvällen eller om jag nu "vänt på dygnet". Men jag var fortfarande trött så vi lade oss vid 23-tiden och jag somnade som en stock och sov hela natten, vilket nog säger att min kropp verkligen var trött och behövde vila.

Nu är iallafall allt packat och klart till att flyttfirman ska komma på tisdag. Det känns så kul att få flytta in i ett nytt labb. Detta är nämligen ett helt nybyggt hus så allt är nytt, fräscht och modernt till skillnad från vårt gamla labb där det hela tiden var saker som inte fungerade. Allt från ventilationen till hissar och andra saker. Nu hoppas vi alla att det mesta ska fungera fint, och det känns inte heller fel att vi nu kan organisera all vår utrustning och alla saker "från noll". Jag tror det kommer bli otroligt mycket bättre och mer praktiskt på det viset. Mer genomtänkt. Det enda jag kommer sakna är utsikten från gamla labbet. För i det nya huset kommer vi titta rakt ut på ett fruktansvärt fult "patienthotell" som ser ut som taget från något trist, depressivt område i Östeuropa på 70-talet. En bunkerliknande byggnad. Sliten grå betong och trista stålkonstruktioner. Blä! Men man kan inte få allt tyvärr...
När vi har kommit mer iordning så kommer det nog lite bilder här i bloggen, så ni kan få se min nya arbetsplats.

Hoppas nu att ni alla får en riktigt skön helg!
Jag har förstått att det är Eurivision Song Contest idag så man får väl säga "Heja Sverige" ändå även om jag känner att man kommit bort helt från dettta sedan man lämnade Sverige. Men nu är det väl Charlotte Perelli som representerar de blå-gula färgerna om jag förstått det hela rätt. Och eftersom hon faktiskt vann Stora Melodifestivalen med "Take me to your heaven" exakt samma kväll som jag och M träffades för första gången och det sa det där berömda "klicket", så påminns jag alltid om denna kväll när jag ser eller hör hennes namn. Så lite extra får man väl hålla en tumme iallafall.


Bilderna i detta inlägget är hämtade från nätet.

Lamaze

Igår var M och jag på vår första "Lamaze-klass". Jag hade anmält oss till en sådan här förberedande "kurs" eftersom jag känner att jag har så dålig koll på hur det här med förlossningen kommer att fungera här. Ja alltså var barnet ska ut fattar jag ju eftersom det är samma "utgång" oavsett var i världen man föder, men däremot har jag dålig koll på saker runtomkring. Som t ex smärtlindring. Vad finns? Vad är vanligt? Vad ska man välja?

Vi trampade iallafall iväg till den första "lektionen" igårkväll. Självklart funderade vi båda två lite hur detta skulle bli. Ingen av oss hade någon som helst aning om hur en sådan här kurs kan vara. Vad denna kurs egentligen skulle handla om "i detalj". Jag hade själv två farhågor och det var 1) att kursledaren skulle vara superflummmig. Att budskapet mer eller mindre skulle vara i stil med "allt är heeeelt naturligt och bara du känner av energierna i kosmos och låter dessa strömma genom din kropp kommer allt gå bra..." Nummer 2) var det mortsatta. Att kursledaren skulle ge en massa förmaningar och pekpinnar, och skriva "den enda sanningen" på din näsa.

Vi funderade också lite över vilka de andra blivande föräldrarna skulle kunna tänkas vara. Vilken typ av personer? Skulle man kanske komma att hitta några som man t o m kommer kunna ha kontakt med senare? Eller skulle det visa sig att alla var antingen stroppar eller folk med väldigt flummiga idéer?

När vi kom till platsen där kursen skulle hållas möts vi av en äldre kvinna som kommer med "a package" till alla par som satt och väntade i väntrummet. Detta "paket" innehåller diverse lektyr och alla par får varsitt samt ett kort vi skulle fylla i med vår personliga info.
Vi leds sedan in i ett rum där stolar står uppställda på golvet.

Såhär långt tror jag att både M och jag verkligen funderar över vad det ska bli av detta! Men sedan börjar vår kursledare prata. Det visar sig att hon heter Peggy och är en helt underbart härlig kvinna!! Hon har humor och ett naturligt sätt att prata om kursen och om vad hon hoppas att vi alla ska få ut av den. Sedan går hon runt i rummet och samlar in korten där vi skrivit våra personuppgifter. Hon vill sedan att vi alla ska ge en kort presentation av oss själva: "Nämn tre saker om dig själv. Samt berätta gärna ditt "due date" (beräknat förlossningsdatum)." Hon ville även gärna veta ifall det var något särskilt var och en förväntade sig av kursen. Några frågeställningar som kändes viktiga. Detta så att hon skulle veta om det var något hon skulle fokusera lite mer på.

Det var riktitg intressant att få höra hur folk presenterade sig och vilka funderingar de hade om kursen, graviditeten och förlossningen. Gruppen var ganska stor. Vi var säkert ca 12-14 par där inne (inkl mig och M) och något som var otorligt överraskande var att majoriteten av paren skulle flytta till större bostad inom 2-3 veckor från deras resp förlossningsdatum! Jag förstår verkligen inte hur man kan planera in en flytt såpass nära, men det är ju jag det.
De flesta verkade iallafall vara trevliga och det blev ganska många skratt under presentationen. Folk verkade kunna bjuda på sig själva och det är ett väldigt gott tecken tycker jag.

Jag är som sagt väldigt positivt överraskad och ser nu fram emot fler klasser. Det ska vara 4 måndagar till, men nästa vecka är det "lov" eftersom det är Memorial Day på måndag. Men veckan efter det så är det dags igen och då kommer det vara lite mer handgripliga övningar. Gissar att det blir en del andings- och avslappningsövningar då, för vi skulle ha bekväma kläder (typ träningskläder) och vi skulle "vara på matta på golvet". Hm, ska bli intressant. Även en rundtur på förlossningsavdelningen på sjukhuset ingår i denna kurs, vilket vi båda ser fram emot. Att få se hur det ser ut där och få mer info om deras rutiner etc känns som en bra förberedelse inför det Maratonlopp som så småningom ska springas. Jag skrev även upp mig på en "amningslektion" och M och jag ska även få en lektion i "Child care", vilket känns bra med tanke på att ingen av oss har särskilt stor erfarenhet av bebisar och vi är ju långt ifrån både familj och vänner som har barn.

Och det går upp.... och det går ner.... och upp...

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad det är med mig. Har inte riktigt känt igen mig själv den senaste tiden. De senaste dagarna. Mitt humör svajar. Jag känner mig inte helt i fas med mig själv helt enkelt. Och framförallt känner jag inte igen mig själv! Jobbigt. Och inte alls så roligt. Även om jag såklart kan skratta åt det hela också.

Har känt mig väldigt hit-och-dit och upp-och-ner. Humöret varierar från dag till dag. Ena dagen "off" (som jag nyligen skrev här), andra dagen sprudlande glad.
Vad är det som händer???
Hormoner??? Kanske. Har ingen aning. Tycker bara det är så dumt att de ska börja spöka med humöret nu. Hittills under denna graviditet har jag inte känt några direkta hormon-humör-svängningar att tala om alls. Inte en enda stekpanna som farit i luften. Inte en enda stor gråtattack för "ingenting". Inga vingar som lyft mig till det där rosa molnet. Inget hormonellt fånleende på läpparna. Inga tvära kast. Allt har varit helt "normalt". Kanske lite tråkigt normalt. Men skönt!

Så varför i all sin dar just nu?! Med nästan exakt 2 månader kvar. Det är ju "bara" 8 veckor! Ska man börja bli labil som en äggsjuk höna nu? Äsch, vad jobbigt! Det vill jag faktiskt inte!!
Det räcker så väl att kroppen inte gör som man vill. Måste även humöret gå sin egen väg och fara runt som en jojo??

Ingen större depression på gång tror jag. Ingen orkan i sikte. Inget skyfall. Bara de där otroligt snabba väderskiftningarna man kan uppleva på fjället eller ute på sjön. Ena stunden solglasögon och SPF15. Nästa regnrock och sydväst. Hm?
Ska det fortsätta vara såhär tro?


Foglossningar i humöret?!? Kan man få det? Är det det jag har...??

Brewster by the Sea

Okej, jag tänkte skriva ett inlägg om vårt Bed & Breakfast som vi bodde på när vi var på Cape Cod. Anledningen till att jag vill skriva lite extra om detta ställe är att jag tyckte det var lite över det vanliga.
Jag har inte bott på så många B&B här i USA, endast ett i East Hampton (Long Island) och ett på Hawaii (Kauai). Dock har jag förstått att på flera B&B här ingår inte alls frukost, vilket jag ju tycker är en del av själva defintitionen Bed & Breakfast. Lite knasigt att kalla det just ett B&B utan frukost, men men...
Vårt B&B i Brewster var iallafall en riktig höjdare!

Först lite historia
Brewster ligger på den del av Cape Cod som kallas Lower Cape. Det är alldeles innan Cape Cod böjer norrut. Här ligger förutom Brewster även städerna Harwich, Chatham, and Orleans. Brewster grundades redan 1656, men då som en del av staden Harwich, och blev sedan en egen stad först 1803. Staden har fått sitt namn efter den första religiösa ledaren för "The Pilgrim at Plymouth Colony" Elder William Brewster. Här byggdes under senare delen av 1600-talet de första vattendrivna kvarnarna (s.k grist mills vilket bilden här visar, även om just denna är från Virginia) i landet och det var kring dessa som staden växte upp. En av dem är den kvarn Gristmill om låg en liten bit bort från vårt B&B som vi passerade innan vi började vår återresa till NYC. Men självklart var det inte enbart bönder och mjölmalning som byggde upp staden utan även sjöfarten. I Brewster bodde många rika sjökaptener som såg till att bygga riktigt stora villor (mansions) som än idag finns kvar att beskåda, och faktsikt även med dagens mått imponerar.
År 2000 fanns det drygt 10.000 personer bosatta i Brewster.

Brewster by the Sea
För att återgå till vårt Bed & Breakfast "Brewster by the Sea", så var detta verkligen en liten pärla! Det ägs och drivs av ett gift par - Donna och Byron. Och de tar verkligen hand om en. Helt otrolig service både vad gäller detaljer och personlighet. Och allt är verkligen "med det där lilla extra"! Detta B&B består av fler än ett hus. Vi bodde alla i samma hus så jag har ingen aning om rummen i det intilliggande huset, men vi var iallafall alla mycket nöjda med våra respektive rum. Alla tre rummen var inredda i den romantiska New England stilen, men trots att det var mycket blommigt (för det var det...) så var det ändå smakfullt och inte så kitchigt som det kan bli i vissa fall. Svägerskan och Loff bodde i Garden room. Jag och M ockuperade Acorn room vilket låg "på vinden" och svärmor G fick givetvis sviten Belle suite. En översikt på alla rum kan ses här.

Här är några av mina bilder från Brewster by the Sea.

Utomhus
Själva huvudbyggnaden består egentligen av två trähus vilka är sammanbyggda.


Huvudentrén (som här syns i mitten) leder direkt in i ett större rum som tjänar som matsal/sällskapsrum. I den högra delen av huset ligger SPA-rummet på bottenvåningen och på övervåningen är en av sviterna. Vi bodde i denna delen av huset. I den vänstra delen av huset ligger köket och även den del där Donna och Byron själva bor, alltså deras privata bostad.


Här är den del av huset som vi bodde i. Det var ett större rum "Garden Room" på bottenvåningen med egen utgång till baksidan. Sviten "Belle Suite" där G bodde var på övervåningen med fönster mot framsidan. Mitt och M's rum "Acorn Room" vilket låg en trappa upp ovanför Garden room (de små vindskuporna var våra fönster). Till denna del av huset fanns det en egen ingång också så vi behövde inte gå genom huvudingången.


Utanför stod ett otroligt vackert magnoliaträd som blommade för fullt när vi var här.


Lyktan vid "vår" ytterdörr.



Rummen:

Acorn Room
I detta rum en trapp upp bodde M och jag. Det var något mindre "blomromantiskt" än de andra rummen, men passade oss alldeles utmärkt. Det kändes väldigt mysigt att det var snedtak och det kändes väldigt privat här eftersom man inte hade några rumsgrannar åt något håll.

Här sitter M på den stora sängen, vilken var rätt speciell i stil. Eftersom den var så hög fanns det en iten "trappa" vid fotänden så att man lätt kunde ta sig i och ur den!


Badrummet var väldigt fräscht och om man saknade "blomromantik à la New England" i själva rummet så kunde man alltid tillbringa en stund här inne. För här var det minsann blomromantiskt!


Det söta blommiga badrumsskåpet på väggen. I detta fanns tvål, dushckräm, schampo etc...


Fönstret ut mot Magnoliaträdet.


Tyckte att den söta korsstygnsbroderade "privat-skylten" passade in så väl med resten av stilen här. Denna hängde på dörren till vårt rum.


Belle Suite
Här sitter G på sin säng med romantisk sänghimmel i spets.


Detta var andra rummet i sviten, med soffa och fåtölj och på motsatta väggen den öppna spisen.


Här syns den öppna spisen. Tyvärr var det ingen riktig utan en "fejk" vilket vi alla utom G tyckte var lite kitchig, men den fungerade, fast den hade ett högfrekvent pipljud som var ganska irriterande...


Liten detalj i badrummet. Även detta badrum var precis som vårt otroligt blommigt.


Garden Room

Detta rum låg som sagt på bottenvånngen och vätte mot baksidan av trädgården, med en egen altandörr. På baksidan fanns bl a en pool samt en hot tub. Den senare badade vi i ena kvällen. Även detta rum var inrett i en mycket romantisk New England stil. Här syns ena fåtöljen.


Detta är en bild av rummet från kvällen vi firade G med champagne. Sängen var gigantisk oc även den med en romantisk sänghimmel i spets. Väggen på motsatta sidan av sängen hade en öppen spis (gas, ej fejk) och även en stor platt-TV.


Självklart hängde även en liten söt broderad kudde på dörrhandtaget till detta rum för att visa att det var ockuperat av gäster.


Mat- och sällskapsrummet

I denna delen av rummet serverades frukosten på morgonen. Eftersom det var stora skjutdörrar i glas ut mot baksidan och terassen var rumet väldigt ljust.


Här är en bild av rummet tagen uppifrån en liten "balkong" som fanns i anslutning till Belle Suite.


Det stora bordet där vi åt frukost om morgnarna. I det stora glasskåpet i bakgrunden visades en del av de SPA-produkter som såldes här. Det mesta var i "eget namn".


Vackra rosor.


I den andra delen av rummet fanns en öppen spis samt en hel del böcker och spel.


I denna delen av rummet stod även en flygel. Här ser man även den lilla "balkongen" som fanns utanför Belle Suite.


Flygeln.


På eftermiddagen serverades Afternoon Tea. Här var menyn för söndagens tea time.



SPA-rummet
Här var det rum där G och jag fick våra SPA-behandlingarden första kvällen. Två massagesängar stod i mitten av rummet, och vid ena väggen ser man den öppna spisen. där som hade en skön brasa när vi fick massage.


Närbild på dekorationerna ovanpå öppna spisen.


Denna lilla kudde hängdes på dörrhandtaget när SPA-behandlingar pågick i rummet. Detta så att man inte skulle stiga in i rummet och störa.


Här är Harryson, den oerhört charmiga labradudelvalpen som Donna och Byron hade.


Detta var ju ett B&B som faktiskt serverade frukost. Och inte vilken frukost som helst utan verkigen riktigt lyxiga frukostar. Donna och Byron lagade och serverade personligen frukosten. Här syns en av deras specialiteter "Brewster Sunrise" som bestod av färskpressade frukter. Både gott, nyttigt och vackert! Jag dricker te så i bakgrunden skymtar min lilla tekanna.


För att även göra magen glad serverades självklart även lite "matigare" saker, som här pecanvåfflan med jordgubbar, lönnsirap samt bacon på sidan.



Som jag skrev i inlägget så var servicen på Brewster by the Sea otroligt bra! Personlig och man fick verkiigen lite "över det vanliga". Till exempel visade det sig att varje kväll när vi kom tillbaks till våra rum låg det två delikatesschokladbitar och väntade på ett litet fat på sängen. Här pratar vi absolut inte om Hershey eller annan "vanlig" choklad, utan mer åt konditorshållet, ev även handgjord. Kändes verkligen lite sådär extra lyxigt. Dessutom fick vi med oss en liten papperspåse var med vattenflaska och några hemgjorda kakor innan vi skulle påbörja resan tillbaks till NYC. Som färdkost på vägen. Jättegulligt!
Vi tillbringade tre nätter här och var mer än nöjda! Jag hade gärna återkommit hit inom en hyfsad snar framtid men på grund av deras barnpolicy så lär det nog dröja ett tag. Vi frågade nämligen och de har som regel att inga barn under 12 år är tllåtna på grund av att de vill att deras gäster ska kunna njuta av lugn och ro på detta B&B. Detta är helt förståeligt tycker jag, även om det självklart kändes lite tråkigt nu när vi ju ska ha barn väldigt snart. Men till er som inte har barn eller om barnen är gamla nog, eller om ni planerar en semester utan barn så rekomenderar jag varmt detta B&B!

Show & Tell - Svalka

Fredagens tema är Svalka. Som vanligt nu under maj månad är det Alabama-Desiree som står för temat.

Här är alltså temat i lite mer detalj:
Svalka: Snart är sommaren här med hettan iallfall för ett flertal av oss som bor i USA blir det många heta sommardagar med hög luftfuktighet. Var ni än bor, vad gör ni helst under en het sommardag? Hur finner ni svalka på bästa sätt?

Ja, somrarna här i New York City kan ju bli riktigt hemska bitvis. Iallafall om man inte tycker om temperaturer på runt 30 grader Celsius samtidigt som luftfuktigheten ligger runt 80% eller mer. Ofta är det en viss period i juli eller augusti som är värst. Några veckor när man helst inte vill tillbringa så mycket tid utomhus, utan föredrar att stanna inne med påslagen AC. Så fort man går utanför dörren lägger sig en film av fukt runt huden som en tunn hinna. Detta utan att man ens rör sig. Att sedan gå omkring i denna fuktiga hetta är allt annat än uppfriskande. Personligen tycker jag att det är just den höga luftfuktigheten som är jobbig. Hemma i Sverige är ju ca 30 grader inte alls så farligt. Visst det är varmt men det är inte så man tror man ska svimma. Här räcker det med runt 25 grader och hög luftfuktighet för att jag ska tycka det är rätt jobbigt att vistas utomhus.

Förra sommaren inträffade dessa veckor i mitten av juli. Då hade M åkt hem till Sverige medan jag var kvar här i NY eftersom jag höll på med saker på jobbet som jag inte kunde lämna. Jag vet inte riktigt vem av oss som tyckte att vädret var värst. Jag som satt här i dryga 30 grader och 90% luftfuktighet, eller M som satt i Skåne med hällregn och ca 12 grader under hela sin ca 10-14 dagar där. Under de här veckorna tog jag iallafall ledigt ett par dagar från jobbet och åkte med några vänner till en stuga vi hyrt som ligger något norr om NYC, vid Bear Mountain nära Hudson River (en av broarna över Hudson River som låg nära stugen syns här på bilden). Det var verkligen helt fantastiskt skönt att komma ut från staden under dessa de hetaste dagarna. Vi tillbringade vår lediga tid med att vandra lite i skogarna runt denna stugan (oftast på förmiddagarna innan det blivit alltför varmt) och sedan tillbringade vi eftermiddagarna på stranden vid ett par av de sjöar som ligger i området. Så härligt jämfört med att vandra runt på de heta gatorna här på Manhattan där luften står still och liksom bara dallrar av hetta mellan de varma husväggarna. Här är några bilder från de varma dagarna:


Här syns vännerna E & M på stranden till en av sjöarna där vi tillbringade de varma eftermiddagarna. Det var ganska mycket folk på stranden, och detta var min första badupplevelse i en sjö här i USA. Hm, döm om min förvåning när det visade sig att de spärrat av ett litet område i vattnet med linor. Man fick endast bada innanför dessa linor, vilket jag tyckte var urfjantigt! Särskilt som vattnet på det djupaste stället gick ungefär till min midja!!! Hur ska man kunna simma då?!? Det var dessuotm helt fullt med folk innanför dessa avspärrningar vilket gjorde det ännu svårare att simma. Det blev därför endast dopp för att svalka av sig. Jag försökte (såklart) att simma lite utanför linorna också, men då visslade badvakten argt i sin visselpipa och ropade att jag inte fick vara där.


Här är en annan sjö alldeles intill foten av Bear Mountain. Denna sjön badade vi aldrig i, men vi vandrade bl a upp till toppen av Bear Mountain en av dagarna. Hett som sjutton, så efter denna vandring blev det bad i en intilliggande sjö.


Eftersom det var så hett på dagarna så bestämde vi att vandra på kvällen istället. Så sista kvällen börjar vi vandra längs med en vandringsled runt 18-tiden när det är något svalare i luften. Här går vi förbi en liten bäck.


Jag och kompisen M på väg upp på berget. Det var en otroligt härlig "vandring" genom både skog och sedan upp på detta berg. Naturen i detta område runt Hudson Valley är väldigt vacker. Mycket kuperad terräng med skog och sjöar.


Väl uppe sitter vi och njuuter av den vackra utsikten en stund. Nedan kan man se Hudson River flyta fram i dalgången. Otroligt fridfullt. Här syns M & E.


Solnedgång från bergstoppen. Lite dis från dagens heta timmar dröjer sig kvar. Vi fick sedan lite bråttom att ta oss ner innan det blev för mörkt. Här blir det ju mörkt mycket snabbare än hemma under sommarkvällarna. Det är inte alls de där långa härliga skymningstimmarna som man vant sig vid i Norden.


Men vad gör man när man måste vara i staden under dessa veckor då? Ja, den bästa svalkan kan man få inne på resturanger och kaféer. Eller på buss och tunnelbana. Där går luftkonditioneringen för fullt. Skönt första minutrarna, men efter en stund börjar man ofta frysa. Så att ta med sig en tröja med läng ärm är inte helt fel då det är som varmast. När jag åker till och från jobbet har jag alltid med mig en tröja eftersom jag tillbringar ca 30 minuter i sträck på tunnelbanan och under den tiden börjar man definitivt frysa. Här är det nästan omvänt jämfört med Sverige då den högsta energiförbrukningen oftast inträffar under vinterhalvåret när den riktiga kylan slår till och man måste värma upp husen. Men här sker den högsta energiförbrukningen oftast under högsommaren när det är som hetast och alla kör sin AC på max. Förrförra sommaren var vi faktiskt i Sverige när detta inträffade och jag minns att man fick e-mail från jobbet där de ville att man skulle dra ner på luftkonditioneringen under dagtid eftersom alla kraftverk gick för fullt och detta skapade problem i de heta områdena.

Något man kan svalka sig med om man promenerar runt i staden de varma veckorna är självklart olika svalkande drycker! Jag för min del älskar verkligen Starbucks olika Frappucinos! Dessa finns i olika smaker, och jag har hittills fastnat mest för 'Java chip' samt 'Mocha' (om man gillar kaffe och chokladsmak). Nu i våras testade jag även 'Green tea' frappuccino vilket också var gott. Smakar lite som den gamla GB-glassen päronsplit gjorde. Om ni minns den? Senast igår testade jag även 'Mocha mint chip' och den var också god! Något som även är mycket poppis här är ice latte och ice tea. Jag gillar inget av dessa särskilt mycket faktiskt, utan föredrar verkligen frappuccinos. Men den senare är mycket mer som en "efterrätt" med mjukglass- eller milkshakeliknande konsistens och sötma. Haha, något som passar min smak alldeles förträffligt!

Angående dryck som man traditionellt dricker på stranden om somrarna så är nog Sverige lite speciellt. När jag berättade för några vänner här (den ena från Spanien den andra från Österrike) att man i Sverige har med sig varmt kaffe till stranden (i termos) tittade de mycket konstigt på mig. Varmt kaffe?! Varför då i hela fridens namn???!!! Jag hade faktiskt aldrig funderat så mycket över detta tidigare, men när de frågade så insåg jag hur konstigt det faktiskt är. Men jag gissar att Sverige är ett otroligt kaffe-traditionellt land att det helt enkelt ska vara kaffe även mitt på dagen den hetaste sommardag. Antagligen för att kaffet är nästan heligt i Sverige. Och kylda kaffedrycker är något som inte riktigt fått ordentligt fäste än tror jag, även om det kanske är på gång nu. Men visst inser jag att andra måste tycka det är underligt. Men nog minns jag att kaffetermosen alltid alltid alltid var nerpackad i matsäckskorgen när man skulle till stranden med mamma och pappa.

Min spanska vän sa att i Spanien dricker man kall öl eller kalla drinkar på stranden. Detta tycker dock jag är lite knasigt. Jag skulle inte vilja dricka så mycket alkohol heller när det är 35 grader varmt och man befinner sig i solen... Eller en öl kan jag i och för sig förstå, men drinkar, njae inte för mig tror jag. Däremot gärna lite goda kalla drinkar senare när luften är ljum snarare än het och man kan sitta på en uteservering och ha det skönt.

Ja, detta med hettan är definitivt det jag befarar kommer att kunna bli det jobbigaste med denna graviditet. Att vara höggravid när det är som allra varmast här i staden är inget jag ser fram emot. Men det finns ju inte så mycket man kan göra åt saken. Och om jag har tur kommer den värsta hettan inte att vara så långvarig i år. Vi får helt enkelt se hur det blir. Men ett är säkert och det är att min frappuccinokonsumtion säkert kommer öka i takt med temperaturen...