Försommaren är äntligen här!

Idag är det Memorial Day vilket betyder Ledig Måndag, Flaggorna vajar, Sommaren har inletts.
Detta är en helgdag här i USA som är till för att hedra alla de amerikaner som stupat i alla de otaliga krig som USA ju varit inblandat i genom historien. Ingen nämnd, ingen glömd.
Det är dessutom denna helg som är den "officiella" starten på sommaren här. Högsäsong (läs för sommaraktiviteter, sommarsemestrar etc) är alltid mellan Memorial Day Week-end (vilket är sista helgen i maj) och Labor Day week-end (vilket är första helgen i september).

För vår del innebär denna långhelg inget särskilt. Mer än att man fick en extra ledig dag, vilket alltid är välkommet!
Jag njuter även av att vädret äntligen äntligen verkar ha vänt! Värmen har kommit, men än inte den där hemska fuktiga heta värmen, utan nu är det just sådär underbart lagom som man som svensk gillar!! Igår var det ca 23 grader och lite vind. Helt perfekt med andra ord! Jag och en kompis hade bestämt att ses för en picknick i Central Park och det var så himla mysigt! Vi sågs vid 12-tiden och jag var inte hemma förrän runt halv sex tiden på kvällen. Vi hann prata och tjata om det mesta. Njuta i solen och studera alla människor omkring oss. Äta god picknick-mat som vi fixat och bara njuta av det fantastiska vädret! Exakt sådant som jag älskar att göra om vädret tillåter...

Central park är ju som sagt ett andningshål i denna staden. För väldigt många. Igår var det mycket folk i Parken, men inte överfullt ändå. Vi hade valt att sätta oss i gräset nära den lilla dammen där många brukar segla med rasiostyrda segelbåtar. Så även igår. Runtomkring promenerade glada människor. Och på gräsmattorna var det flera som hade gjort som vi; picknick på filt. Vissa i sällskap, andra ensamma utsträckta i gräset med en bok eller tidning. Jag älskar verkligen Parken just såhär års. Vår. Men även höst. Här är ju hösten en underbar årstid den också. September och ofta oktober är lagom varma. Ofta ungefär som en skön sommardag i Sverige, med temperaturer runt 20 grader.

På kvällen tittade jag och M på en DVD som vi hyrt från Netflix. Filmen, en spansk film "The Orphanage" var helt fantastisk! Det var ett tag sedan jag såg något så otroligt välspelat. En story som var så vattentät och en film som man verkligen funderar vidare på även efter dess slut. Detta är visserligen en skräckfilm, men jag hoppas att även icke-skräcfilmsfantaster ska se den för det var verkligen inte en vanlig skräckfilm utan något utöver de flesta filmer i denna genre! Den är producerad av Guillermo del Toro som var den som skrev och regisserade den underbara "Pan's labyrinth".
Hela filmen är egentligen ett drama. Den handlar om en familj som flyttar in i ett gammalt hus som tidigare varit ett barnhem. Laura, har själv vuxit upp på detta barnhem och nu flyttar hon in i detta hus tillsammans med sin man och deras son Simon. De vill här öppna upp ett hem för barn med särskilda behov. Deras son Simon har dock mycket livlig fantasi och har flera osynliga fantasivänner som han leker med. Föräldrarna tycker inte det är så bra, men hoppas att det ska ändras den dagen då de andra barnen kommer att anlända. Men dagen då de barnen anländer till huset försvinner Simon. Sedan handlar filmen om Lauras desperata sökande efter Simon. Och hur hon sakta men säkert själv börjar tro på allt det Simon berättade om sina fantasivänner.

Jag vill inte berätta mer, för det skulle förstöra filmen för er som vill se den. Men jag tycker som sagt att den var otroligt bra. jag ska inte sticka under stol med att man blir skrämd. Det är inget blod eller sådant, utan detta handlar om "sofistikerad" skräck, vilket är så mycket läskigare än splatter (även om jag ju är svag för splatterfilmer också...). Men detta är mästerlig skräck i Hitchcock-anda. Men det fantastiska är att detta är en film som verkligen berör. Man bryr sig om karaktärerna. Man lever sig verkligen in i den sorg och oro som föräldrarna känner när månaderna går och de desperat försöker ta reda på vad som hänt Simon. Om han lever. Var han är. Så på detta planet är det ett oerhört tätt spelat drama. Och det jag verkligen älskade med filmen är att man kan tolka den på så många olika sätt efteråt. man kan fundera hit och dit. Vrid och vända. Och storyn håller. Hur många filmer i denna genre kan stolstera med detta? Inte många. Kanske "The sixth sence" som jag också tyckte var en fantastisk skräckfilm med många bottnar.

Det absolut läskigaste med filmen är egetnligen ändå inte de "övernaturliga" inslagen utan den "verkliga skräcken". Att förlora ett barn och inte ge upp i sökandet av detta älskade barn. Att försöka hålla hoppet uppe. Att driva sig till att göra saker man tidigare aldrig trott man skulle kunna eller våga. I sökandet efter svar. Inga övernaturliga händelser i världen kan mäta sig med denna skräck. Så även om ni inte är så mycket för just skräckfilm så rekommenderar jag "The Orphanage" varmt! Sätt er till rätta i soffan, håll någon hårt i handen. Ha en kudde redo som ni kan borra ner ansiktet i om ni tycker det blir för läskigt. Tänd lamporna för att minska den skräckfilmsupplevelsen. Men se den!!! Ni kommer defintivt tycka det var värt det i slutänden! Jag lovar.

Nu ska jag ta tag i denna dag. Det är vackert väder även idag så vi får väl se vad vi ska hitta på. det blir säkert en promenad i staden och kanske parken också gissar jag.
Hoppas ni alla får en riktigt bra vecka!



Och sist men inte minst en liten hälsning till mamsen!!!! Stort GRATTIS på din födelsedag idag Mamma!!!!!
KRAM!